Shenet - Luktviol

Luktviol

En gång kände jag hur en violbukett med sin doft framsade en fyraradig strof så vacker och egendomlig att jag inte förmådde fånga den i ord. Jag kände bara att den kommer att finnas kvar, som en oskriven dofternas dikt om violens liv och villkor.
(Harry Martinson: Utsikt från en grästuva, 1963)

Synonymer

Viol, doftviol, luktviol, äkta viol, fiol, äkta fiol

Botaniska namn

Viola odorata

Engelska namn

Violet, sweet violet, blue violet, English violet, Russian violet, garden violet, sweet-scented violet, apple leaf, bairnworth, banworth

Andra namn

Romanska språk
Viola (latin), viola (medeltidslatin), violette odorante (franska), viola mammola (italienska), violeta común (spanska)
Nordiska språk
Viol, marts-viol (danska), fiol, martsviol, marsfiol (norska), tuoksuorvokki (finska)
Asiatiska språk
Hu-chin-ts'ao (mandarin = kinesiska)
Andra språk
Ionia, ion (grekiska), Veilchen, Wohlreichendes Veilchen, März-Veilchen (tyska)

Artvarianter

• Parmaviol (Viola odorata var. pallido plena), eng. violet of Parma, violet of Naples. Odlad som snittblomma i Italien och Frankrike och anses ha den bästa doften. Den tidigare av de två varieterna i parfymsammanhang, existerar knappast idag, trots att parfymörerna föredrar den och betalar 4-5 gånger mer för den. Odlarna föredrar
• Viktoriaviol (Viola odorata var.), eng. Victoria violet
Den vanliga idag. Då sjukdomar grasserade i början av 1900-talet började odlarna gå över till Victora. 25 år senare var Parma-skörden bara några få procent av vad den varit i början av seklet. Victoria är inte bara motståndskraftigare mot sjukdomar; den kan också skördas redan efter två år medan man med Parma måste vänta i fyra.

Besläktade

Släktet Viola omfattar 400-500 arter, beroende på vem man frågar. Hybrider är vanliga.
• Styvmorsviol (Viola tricolor)
I Sverige finns ca 20 violarter, varav ca 15 blå. De två förutom luktviol som har violdoft blommar båda i april-maj med ljust blålila blommor:
• Bergviol (Viola collina): Sällsynt i torra backar.
• Underviol (Viola mirabilis): Rätt vanlig i skogar och lundar.

Ej besläktade

• Iris (Iris germanica och andra): Violdoftande rot kallad violrot.

Beskrivning

• Ört: Flerårig, 5-15 cm hög. Breder ut sig i marktäckande tuvor.
• Rot: Kort, tjock rotsam med upp till 20 cm långa, revliknande, ovanjordiska utlöpare som slår rot.
• Blad: De mörkgröna bladen på skaft i en rosett vid marken är breda, runt hjärtformade eller njurformade, lätt tandade och ibland fint ludna på undersidan.
• Blomma (Provence februari-mars, Sverige mars-maj): Från rotstammen kommer blomskaften, nertill håriga, vart och ett med en ensam, starkt doftande blomma (Linné i svenska floran 1755: "Blommar samtidigt med almen; då leker också norsen"), först gången tidig vår och sedan en andra gång under sommaren. Blomman är mörklila, ibland vit, gulaktig eller rosa, och har två övre uppåtriktade kronblad och tre undre nedåtriktade, som är bredare och har en liten bakåtriktad sporre med nektar.
• Frukt: Frukten är en rund, hårig kapsel på skaft, 7 mm lång med korta hår, som öppnar sig långsamt och släpper tre frön.

Odling och bruk

Luktviol (Viola odorata),
gröna blad efter blomningen

Skörd
• Hel ört (vår): Blomma och hel blommande ört insamlas vid torrt väder.
Växtförhållanden
På svala skuggiga ställen med mullrik jord - skogsbryn, buskage, i närheten av parker och gammal bebygggelse - men är lättodlad även i sol så länge marken är fuktig. Tål dock torka bra. Övervintrar inte alltid. Bra balkongväxt.
• Förökas från frö eller med ovanjordiska utlöpare som täcks lätt med jord. Sprider sig lätt med frön och framför allt genom revor som kryper iväg på markytan och slår skott. Ofta dör moderplantan medan de nya skotten överlever, så en violmatta förflyttar sig.
Utbredning
Finns i trädgårdar över hela världen.
• Europa: Vild i större delen av Europa. Rätt allmän i Medelhavsområdet och södra Europa, t. ex. i Italien och och Danmark. En av de få parfymväxter som fortfarande odlas i Grasse där den växer i olivträdens skugga. "Växer i Skåne omkring Lund, på Öland enligt Linder, men ej påträffad av mig där", rapporterar Linné i svenska floran 1755. I dagens floror brukar uppges att den möjligen är ursprunglig i Skåne och på Öland. Vild kan dess hittas i söder, norr därom upp till Gästrikland bara förvildad. Vanlig är den bara som odlad trädgårdsväxt.
• Asien: Vild i norra Asien bort till Kina och Japan, odlad i Kina.

Växtdroger

• Blomma (Violae flores, Flores violae odoratae, Violae odoratae flos): Upptagen i lokala farmakopéer före den svenska nationella; fanns på apotek där man kunde lämna ut lite av varje. i Linnés Flora Oeconomica (1749) berättas att både riddarsporre och akleja kunde fås "på apoteken i stället för violblommor".
• Färsk blomma (Flores violae recentes): Officinell i de fyra första svenska farmakopéerna, fram till och med 1790 års upplaga.
• Frö (Violae semina): Upptagen i lokala farmakopéer före den svenska nationella.
• Rot eller rotstock (Radix violae odoratae, Rhizoma violae odoratae, Violae odoratae rhizoma): Fanns på de svenska apoteken men har inte varit officinell.
• Ört (Herba violae odoratae): Fanns på de svenska apoteken men har inte varit officinell.
• Blad (Folia violae odoratae, Violae odoratae herba)
• Blad med blommor (Violae odoratae folium cum flore)

Växtdroger och beredningar

• Viol absolut (absolut)

Historia

Bilder ur Nordens flora
(1917-1926)

Namnet
• Viola = viol, lövkoja, violett färg. Namnet kan bara delvis härledas ur grekiska ion, vion = viol. Orden har samma stam men har utvecklats parallelt från ett nu bortglömt medelhavsspråk. Till namnet hör historien om Io som älskades av överguden Zeus. Eftersom han förvandlat henne till en ko skapade han violen - eller kanske lövkojan - för att hon skulle ha något att äta. Härav svenska viol. Den medeltida svenska formen var fiol. Namnformen luktviol dyker upp först 1802.
• Odorata = välluktande, av latin odor = lukt, stank, vällukt, röklukt.
Ursprung
Europa och Asien.
Grekland
Mycket använd som läkeört i Grekland - viol botade det mesta. Atenarna var galna i doften redan på 500-talet f. Kr. och använde blommorna i allt, t. ex. i huvudkransar vid festligheter. Den hörde till många gudar, bl. a. krigsguden Ares, och det fanns många berättelser om dess skapelse. Den hade spirat upp ur fruktbarhetsguden Attis blod, en nymf - den hundrade? - hade räddat sig från den kärlekskranke Apollon genom att förvandla sig till en den, den hade växt upp där Orfeus vilat en dag och lagt ifrån sig lyran. Så här gick det till när Zeus skapade violen: Zeus blev förälskad i prinsessan Io - en förkortning av Ionia = viol - och för att dölja flicka och förälskelse för sin svartsjuka hustru Hera förvandlade han Io till en ko och satte henne att beta på en äng som han fyllde med violplantor.
Rom
Romarna smaksatte vin med viol och använde den som läkeväxt som grekerna. Violkransar om pannan ansågs svalka och mildra bakrus och på de stora banketterna fick violer regna ner från taket med jämna mellanrum. Det berättas att flera gäster en gång på 200-talet kvävdes i ett sådant violregn, vilket värden kejsar Heliogabalus fann mycket underhållande. Vid den årliga violfesten till minne av de döda smyckades gravarna med violer. Den var ingen sorgesymbol utan en bild av renhet och anspråkslöshet och användes därför särskilt vid barns begravningar.
Muhammed
Violen älskades tidigt i arbiska länder. När profeten Muhammed ska ge en bild av det verkligt överlägsna och storslagna, då jämför han med violens doft:

Violextraktets överlägsenhet framför alla andra extrakt är liksom min egen överlägsenhet framför hela den övriga skapelsen, det svalkar om sommaren och värmer om vintern. Violens förträfflighet är liksom islams förträfflighet i förhållande till alla andra religioner.

Napoleons violer
1800-talets vurm för violer startades av Napoleon Bonaparte. Det började 1814 när han som avsatt kejsare förvisats till Elba och full av tillförsikt lovade, eller hotade, beroende på hur man såg det:
- Jag kommer tillbaka när violerna blommar!
Hela Frankrike väntade, prytt med violer som blev ett kännemärke för Napoleon-anhängarna. I februari 1815 när violerna blommade kom Bonaparte verkligen tillbaka och intog Paris utan att ett enda skott avlossades.
Marie-Louises violer
Blomman förblev populär även efter hans fall. Till det bidrog hustrun, kejsarinnan Marie Louise. Hon hade gjorts till hertiginna av Parma-Piacenza vid avsättningen och satte på 1820-talet energiskt igång med att organisera violodling i Parma (om Parma- och Victoriaviol, se Artvarianter ovan). Odlingarna låg rätt i tiden; snittblommor hade blivit en vurm i Europas storstäder och på 1830-talet öppnade världens första blomsterbutik i Paris. Viol blev en vanlig kärleksbukett, en mycket anständig sådan eftersom blomman ansågs blygsam och dygdig och den blå färgen symbolisera trohet. Violparfym blev favorit hos både kvinnor och män.
Kanderade violer
1800-talet ut var violer populära i matlagningen, t. ex. kanderade: Skölj blommorna försiktigt. Låt stjälkarna sitta kvar så blir de lättare att flytta. Låt dem självtorka på hushållspapper. Pensla dem med uppvispad äggvita så att de täcks helt. Lägg dem på ett smörpapper siktat med florsocker. Pudra därefter violerna med florsocker. När de har torkat helt kan stjälkarna nypas av. Låt stå torrt och varmt men absolut inte i solen under ett dygn eller mer tills de är helt torra. Lägg i lager i en burk med smörpapper emellan. T. ex. till prydnad på tårtor och kakor.
Europa
Odlades 1598 i trädgårdarna vid Gustav Vasas son hertig Karls trädgårdar vid residenset i Nyköpingshus. I Grasse odlades blomman först som snittblomma - i mitten av 1800-talet levererade ett av de största företagen 15 ton om året - men vid pass 1875 gick det mesta till parfymindustrin.
Kristen tradition
I det kristna symbolspråket betyder violen blygsamhet och ödmjukhet. "Ödmjukhetens viol" är jungfru Maria, ofta avbildad med rosen (kärlek), liljan (renhet) och violen (ödmjukhet). Frankrikes nationalhelgon Saint-Denis halshöggs på Montmartre = martyrberget. Där huvudet föll sprang det upp en källa kantad med violer. Det lär fortfarande göras en hälsobringande viollikör i ett kloster på berget.
Element och kvaliteter
Astrologiskt styrd av Venus och därmed Oxen (elementet jord, fast kvalitet) respektive Vågen (elementet luft, ledande kvalitet) (Culpeper).
Enligt elementläran är luktviolen måttligt varm (Hildegard av Bingen 1100-tal), kall och fuktig i första graden (svensk läkebok ca 1500), kall och fuktig (Culpeper, Arvid Månsson 1600-tal).

Lagstiftning

• Alla violer inklusive luktviol är fridlysta på Vinga och Styrsö utanför Göteborg.

Vykort från Grasse, 1910-tal: Skörd av viol för Parfumerie Bruno Court. (© Musée national des Arts et Traditions Populaires, Frankrike)

• Litteratur: Se t ex Bergmark (1983), Botanica (2003), Corneliuson (2000), Culpeper (1976), Fries (1904), Gentz och Lindgren (1946), Hansson och Hansson (2002), Hewe (1984), Juneby (1977), Juneby (1999), Klemming läkebok 3, 6, 7 (1883-1886), Klynne och Klynne (2003), Lawless (1992), Lindgren (1918), Linell och Hylander (1955), Linné (1971), Linné (1986), Lucas (1978), Meyer (1952), Mossberg och Stenberg (1992), Månsson (1987), Nationalencyklopedins ordbok (1995), Nielsen (1991), Nylén och Olsson (1982), Pharmacopea suecica I (1775), Piesse (1857), Podlech (1989), Schweigger och Kammerer (1998), Stary och Jirásek (1975), Stodola och Volák (2000), Theofrastos bok 6 (1916), Thompson (1927).
• Nätpublikationer: Bilder ur Nordens flora (2005 10 23). Den virtuella floran (2006 11 09).