 |
Tussilago |
|||||||||||||||
|
|
||||||||||||||||
|
||||||||||||||||
| Synonymer | Hästhov, hosthäva, hostört, hästört, lungbota, brösttobak, tandvärksbota, läkeblad, tjälablomma, tjälros, tjältuppa, majblomma, lerblad, hin ondes blomma, hin ondes rova, farfarsblad, farfarsblad, fålafötter, skråp, mjölblad, surblad, skarvagräs, hästhuvud, tussilon | |||||||||||||||
| Botaniska namn | Tussilago farfara | |||||||||||||||
| Engelska namn | Coltsfoot, colt's-foot, common colt's foot, cool's foot, coughwort, horse foot, horsehoof, foal's foot, foalfoot, foolfoot, foal's-wort, bull's foot, ass's foot, hallfoot, son-before-father | |||||||||||||||
| Andra namn
|
Romanska språk |
|||||||||||||||
|
|
||||||||||||||||
| Besläktad | Släktet Tussilago omfattar endast hästhov. De ca 15 rätt lika skråparterna fördes förr hit men bildar idag släktet Petasites. | |||||||||||||||
| Ej besläktade | • Pestskråp (Petasites hybridus): Mycket större blad (upp till 50 cm), rödtonade blommor, men kan förväxlas. | |||||||||||||||
|
|
||||||||||||||||
| Beskrivning | • Ört: 5-30 cm hög. Flerårig. Upprätt själk, rödlätt,
fjällig och vitluddig. • Rot: Starkt förgrenad, krypande jordstam som går långt och djupt (man har hittat upp till 200 m på en kvadratmeter) - härav namn som hin ondes blomma. • Blad: Rosettbladen vid marken kommer först när blomman och stjälken vissnat ner; de har lång stjälk, är njurformade, 10-30 cm breda och vitludna på undersidan. På hösten står de kvar tills de fryser bort på vintern. • Blomma (februari-maj): Blomknopparna bildas i stjälktopparna redan på hösten; man hittar dem mellan bladen som små bruna knoppar, gula inuti. Blomkorgen består av hundratals småblommor. • Frukt: Blommorna vissnar till duniga bollar som är fruktsamlingen; frukten är en slät nöt med en liten hårpensel att flyga iväg med. |
|||||||||||||||
| Odling och bruk |
Skörd • Blomma (februari-maj): Inte fullt utslagna blommor insamlas vid torrt väder. • Blad (maj-juli): Späda blad plockas vid torrt väder. Växtförhållanden "Här och där på leriga åkrar och i diken med botten av fint grus, mängdvis", som beskriver Linné i svenska floran 1755 och berättar vidare: "Utvisar lerig och tillika vattenrik mark och källådror för brunnsgrävare. Fäster leran vid tvärbranta flodstränder..." Tussilago signalerar också våren som inget annat - Linné igen: |
|||||||||||||||
|
||||||||||||||||
|
Vill ha tung och fuktig lermark. Bladen kväver annan
växtlighet ovan jord, rotskotten som sprider sig
i sidled och går djupt tränger ut allt annat
under jord. De är så gott som omöjliga
att gräva upp eller hacka ihjäl. Att kväva
den genom att täcka jorden med tät svart plast
är lika svårt. • Förökas från frö eller genom att jordstammar delas. Tussilago som biväxt Blommorna ger rätt mycket av både nektar och pollen som samlas av bin. Utbredning • Vild i alla världsdelar utom möjligen Australien. I Sverige allmän upp till fjällen. |
||||||||||||||||
Växtdroger och beredningar |
•
Blomma (Tussilago flores, Flores farfarae): Svenska farmakopén upplaga 1-5 (1775-1817). |
|||||||||||||||
|
|
||||||||||||||||
|
Namnet • Tussilago = hästhovsört, av latin tussis = hosta, och agere = fördriva. Härav svenska tussilago, som sägs vara belagt i text sedan 1898 men gavs som vetenskapligt namn av Linné redan århundradet innan. • Farfara efter latin farferum, farfarus = hästhovsört. Etymologer diskuterar ursprunget till detta ord. Enligt en del ska det komma av latinets far = mjöl, eller furfur = kli, av att bladens undersida ser vitt mjölig ut. Enligt andra kommer namnet av toskanska farfara = hästhovsört. • Namnet hästhov är också omdiskuterat - kommer det av bladens hästskoform eller kanske av det gamla namnet hosthäva? Det grekiska namnet var bechion = hovsallad, hästhovsört, efter bechos = hosta. Ursprung Inhemsk i Europa. Hästhovens blad Bladen omnämns som läkemedel redan av Hippokrates (400-talet f. Kr.) och första århundradet av Dioskorides och Plinius i Rom. De torkade bladen har framför allt använts mot hosta; dels i form av te, dels rökta. Både Plinius och ett och ett halvt årtusende senare Linné rapporterar att hästhovsblad röks mot hosta och astma. I Norden och Tyskland har de använts som surrogat för tobak. Färska späda blad har ätits i soppa och som sallad och mosade blad, rika på skyddande slemämnen, har lagts på infekterade sår. Hästhovens blomma Blomman har använts som vädertecken: Om den sluter sig tidigt på morgonen eller mitt på dagen och böjer stjälken nedåt blir det regn. Magisk tussilago Av någon anledning tyckte Djävulen särskilt illa om tussilago, i alla fall i Jämtland. Därför blev örten också ett vapen mot honom och hans anhang. Ett sätt att skrämma bort dem var att låtsas ladda bössan med tussilago och rikta vapnet uppåt. Inget skott behövde avlossas; de onda och sjukdomsalstrande makterna skrämdes bort redan av gesten. Element och kvaliteter Astrologiskt styrd av Venus och därmed Oxen (elementet jord, fast kvalitet) respektive Vågen (elementet luft, ledande kvalitet) (Culpeper). |
|||||||||||||||
|
|
||||||||||||||||
|
• Litteratur:
Se t ex Bergmark (1983), Bondeson (1982), Botanica (2003),
Corneliuson (2000), Culpeper (1976), Gentz och Lindgren
(1946), Hallbert (1981), Hewe (1984), Juneby (1977), Juneby (1999), Kirkevold
och Gjessing (2004), Lindberg (1985), Lindberg (1986), Lindeberg (1982),
Lindeberg (1988), Lindgren (1918), Linné
(1986), Ljungqvist (2007), Lucas (1978), Lundberg (1960), Manniche (2006), Meyer (1952),
Mossberg och Stenberg (1992), Nationalencyklopedins
ordbok (1995), Nielsen (1991), Nylén och Olsson
(1982), Pharmacopea suecica I (1775), Podlech (1989),
Reynolds (1996), Stary och Jirásek (1975), Stodola
och Volák (2000), Svenska farmakopén X (1925). • Citat: Den tidigast blommande...: Linné (1986). • Nätpublikationer: Bilder ur Nordens flora (2005 10 23). Den virtuella floran (2006 11 10). |
||||||||||||||||
|
|
||||||||||||||||
|
© Shenet 1997 - 2010 |
||||||||||||||||
|
|
||||||||||||||||
