Shenet - Groblad

Groblad

These poor slight sores need not a plantain.
Dessa stackars skråmor behöver inget groblad
(William Shakespeare: Rome och Julia, akt 1, scen 2; 1590-tal)

Synonymer

1) Vanligt groblad, gårdsgroblad, groddablad, grobladh, groört, läkegroblad, läkeblad, läkeblacka, läkebläcker, vägbräddblad, vägbreda, vägebreda, wägebreda, wägbredha, väjabräjebla, arnoglossa, kämpar
2) Spetsgroblad, svartkämpar, smalgroblad, kämpar, groblad, groobladh, groddbladh, grodde blad, groddeblatt

Botaniska namn

1) Plantago major L.
2) Plantago lanceolata L.

Engelska namn

1) Common plantain, great plantain, greater plantain, broadleaved plantain, snakeweed, white man's foot, waybread, ripple grass, plantago
2) Ribworth plantain, lanceleaf plantain, snake plantain, black plantain, soldiers' ribworth, hen plant, cock, lamb's tongue, black jack, kemps, ribble grass

Andra namn

Romanska språk
1) Plantago (medeltidslatin), herbe de plantain (franska)
2) Plantago (medeltidslatin)
Nordiska språk
1) Glat vejbred (danska), kjempe, groblad (norska), graedisúra (isländska), piharatamo, kourulehti, rautalehti (finska)
2) Lancet-vejbred, wägebrede, vejbred (danska), smalkjempe, smaakampe (norska), heinäratamo, suikea ratamo (finska)
Andra språk
1) Asoeth (fornegyptiska), Wegerischkraut (tyska)
2) Spitz-Wegerich (tyska), stanlus (galliska)

Förväxlingsrisk

• Vägbreda i varierande stavningar är också ett namn på fläderträd (Sambucus nigra) i medeltida texter.

Artvarianter

1) Vanligt groblad
• Gårdsgroblad (Plantago major ssp. major): 10-50 cm. Upprätt stjälk med tätt grönt ax. Mörkgröna kala blad på skaft med 5-9 tydliga nerver. Kapsel med 6-10 frön. Den vanliga i Sverige, finns i hela landet utom längst i norr på mager trampad mark - vägkanter, körvägar, stigar, gårdsplaner, skräpmark.
• Åkergroblad, strandgroblad (Plantago major ssp. intermedia = Plantagor major ssp. pleiosperma = Plantago major var. scopulorum): 5-15 cm. Stjälken stiger upp i en båge med grönt blomax. Tjocka, lite tandade, ljusgröna blad med glesa hår och 3-5 nerver. Kapsel med 15-25 frön. Ganska vanlig i Sverige på näringsrik mark - åkrar, trädgårdar, skräpmark.
• Ängsgroblad, kustgroblad (Plantago major ssp. winteri): 5-20 cm. Upprätt stjälk med ganska glest ax. Tunna ljusgröna blad med glesa hår och ofta 3 nerver. Kapsel med 8-11 frön. Ganska vanlig i Sverige på betesmarker, strandängar.

Besläktade

Släktet Plantago omfattar 200-250 arter beroende på vem man frågar. Åtminstone åtta finns mer regelbundet i Sverige. Få kan förväxlas med groblad eller spetsgroblad, utom av pollenargiker som kan känna av dem från maj till augusti.
• Kämpegroblad, rödkämpar (Plantago media), eng. hoary plantain: Rätt allmän på torra ängar i Sverige. Spetsigt ovala blad, rodnande stjälk, blomaxet vitrosa luddigt av de utstickande ståndarna.
• Loppfrö, psyllium (Plantago psyllium = Plantago afra L.), eng. psyllium plantain, fleaseed, fleaworth. Medelhavsområdet, Ryssland, Asien; odlas i stor skala. Ibland vild i Sverige. Tuva med upp till 60 cm hög blomstjälk som förgrenas, smala motsatta blad, vita till ljusgröna blommor samlade i ägglika ax. Agnarna används som svällande bantarbulk.
• Läkekämpar, indiskt loppfrö, vitt loppfrö, ispagula (Plantago ovata = Plantago ispaghula = Plantago decumbens), eng. Indian psyllium, ispaghul plantain, ispaghula, spogel seed: Odlas i Indien, Iran, Spanien, Egypten, Kanarieöarna.

Beskrivning

1) Vanligt groblad
• Ört: Flerårig. Upp till 50 cm hög. Upprätt blomstjälk.
• Blad: Bladen med skaft sitter i en rosett vid marken och är äggrunda och ibland finhåriga, med 3-9, vanligen 7 grova nerver.
• Blomma (juli-september): I blomstjälkens topp kommer oansenliga gulbruna blommor samlade till ett långt ax.
• Frukt: Frukten som följer är en 4 mm lång kapsel med upp till 25 små frön. Underarterna varierar i detaljer som antal frön, stjälkens höjd, bladens färgton, behåring, antal nerver etc. - se ovan under Artvarianter.
2) Spetsgroblad
• Ört: Flerårig. 20-60 cm hög. Upprätt blomstjälk, fårad och femkantig.
• Blad: Bladen utan tydliga skaft sitter i en tät rosett vid marken och är 5-35 cm långa, långsmala med längsgående nerver, finsågade i kanterna och lätt ludna på undersidan.
• Blomma: I blomstjälkens topp kommer oansenliga ljusgröna - gulbruna blommor ("kämpar", maj-september) samlade till ett knubbigt eller långt ax. 2-5 cm långa, gulvita ståndare sticker ut som en liten sky från dem.
• Frukt: Frukten som följer är en kapsel som öppnar sig med ett lock. Inuti finns två frön, som liksom släktingarna loppfrö och indiskt loppfrö täcks av ett slemlager vid regnigt väder.

Odling och bruk

Skörd
• Blad (maj-juni): Späda blad insamlas vid torrt väder. De måste torkas snabbt, annars förstörs deras verkan. Färska eller torkade, bladen måste vara rena - förr ledde hästspillning på bladen ofta till stelkramp. Svartbrun växt är oanvändbar.
Växtförhållanden
Växer som ogräs på jord med torr yta och djup fukt. Rotsystemet är ganska ytligt så plantan är relativt lätt att få bort. Ta bort plantan innan den går i frö. Slemmet som bildas runt fröna när fukt kommer till fäster fröna på människor och djur som för dem vidare.
• Förökas från frö.
1) Vanligt groblad "växer överallt på vägar, ängar och i trädgårdar" berättar Linné i svenska floran 1755. Detsamma gäller idag; groblad kan hittas överallt på mager mark - vägkanter, gårdsplaner, stränder.
2) Spetsgroblad finns överallt på torr mark - vägkanter, berghällar, torra backar. Vitblommiga sorter odlas.
Groblad som biväxt
Blommorna ger ingen nektar men lite pollen som samlas av bin.
Utbredning
1) Vanligt groblad: Allmän i alla världsdelar, i Sverige vanlig upp till Jämtland.
2) Spetsgroblad: Odlas kommersiellt som läkeväxt och finns vild i hela världen. Allmän i södra och mellersta Sverige, vanlig upp till södra Norrland, mindre vanlig men förekommande längre norrut.

Växtdroger och beredningar

• Spetsgrobladsblad (Folium plantaginis lanceolatae)
• Spetsgrobladsört, färsk eller torkad (Herba plantagines, Plantaginis lanceolatae herba)

Historia

Namnet
• Plantago = groblad, som växtnamn sedan årtiondena f. Kr., efter latin planta = fotsula, något platt, och gere = föra. En tolkning är att det betyder "jag fördriver plantan", av att groblad konkurrerade ut all annan växtlighet.
• Major är rent latin = större.
• Lanceolata = med liten lans, lansformad, spjutspetsad, av latin lancea = lans, syftande på bladformen.
• Namnet groblad, i fornsvenskan sedan före 1500-talet, är efter gro = läka. En berättelse om detta namn finns i en svensk läkebok från omkring 1500. Med moderniserad stavning:

Item en mäster som kallas Avicenna kom en tid emot vid många köpmannavagnar, och sedan de var från honom farna då fann han en orm som var krossad av hiwlomen och av hästfoten, och då han kröp sargad, fann han ett groblad och det åt han av, och den tid han hade det väl tuggat, då lät han det i sitt sår med munnen och skred så i gräset hit och dit och vart så hel. Detta såg mäster Avicenna och var mycket undrande och sade: "Det må väl heta grobladh förty att det som är sönderslitet och dött, det gör du friskt och levande med din makt."

Ursprung
1) Vanligt groblad: Europa.
2) Spetsgroblad: Europa, Asien.

2) Spetsgroblad
Bilder ur Nordens flora
(1917-1926)

Nio örters galder
Spetsgroblad var en av kelternas och saxernas nio heliga örter. Denna fornengelska galder (trollsång, bön), nedskriven på anglosaxiska i början av 1000-talet från en text troligen från 800-talet, hör till en salva med nio örter. Stycket om groblad lyder:

Och du, groblad, örters moder, öppnad mot öster, inuti mäktig.
Över dig knarrade kärror, över dig red drottningar,
över dig klagade brudar, över dig fnyste oxar.
Alla dem stod du emot och värjde dig mot.
Så skall du motstå etter och flogvärk
och det onda som far genom landet.

Öppnad mot öster = som vuxit i en östersluttning och fått morgonsol. I originaltexten kallas plantan wegbrade, ett namn som också finns i medeltidsdanska wägebrede och i många svenska dialekter: vägbreda. Galdern i sin helhet finns under Sårhistoria och dess recept bland Sårsalvor.

Läkande groblad
"Allmogen använder med framgång de friska bladen som sårläkningsmedel", berättar Linné i Svenska floran 1755 och än idag vet minsta barn att man ska lägga groblad på sår. Många arter av groblad har använts som sårläkare i årtusenden. De omnämns av Dioskorides i Rom och i isländska Havamal. Under det sena 1900-talet har västerländsk skolmedicin gjort en del kliniska studier på örten. Bladen är sammandragande (mest underrsidan, sägs det) och bakteriedödande (mest översidan). Medeltida danska och svenska läkeböcker är fulla av råd om hur de kan användas. Krossade blad läggs på bisting och myggbett, blad blandade med äggvita på brännsår, blad stötta med honung på orena sår. Bladen lagda i en duk eller bara pålagda rakt av ansågs vara särskilt effektiva som dragplåster, d.v.s. för att dra ut var. "Det var inte vetigt va en kunde dra ut med groblad", berättades för en folklivsforskare. Gammal svensk ramsa att läsa när bladen läggs på:

Såret börjar svida, barnet börjar kvida.
Groblad, gro ihop, groblad, läk såret fort.

De platta breda bladen på vanligt groblad har ofta liknats vid fotspår, därav kanske de många råden om hur örten kan användas vid fotbesvär. Får man fotsot av mycken gång, då hjälper ett vattenavkok på bladen tillsatt lite ättika. Mot trötta fötter gnider man in fötter och ben med roten.

Magisk groblad
På 1100-talet hör groblad till de tyska folkliga medicinalväxter som Hildegard av Bingen beskriver; bl. a. kunde man göra sig kvitt påhäxad kärlek med den. I Sverige har man spått med bladstjälken: Hur många barn får jag, hur många år innan si och så? När man bryter av stjälken är svaret det antal bladnerver som sticker ut ur stjälken. I Småland användes bladsaften som diagnostiskt medel vid sjukdom: Kunde man dricka av den utan besvär skulle man bli frisk men kräktes man var det dödligt.

Amerika
Plantan - säkert både vanligt groblad och spetsgroblad och kanske ytterligare andra - följde med européerna till Amerika. Där grodde den överallt längs vägarna där nybyggarna drog fram och kallades "den vite mannens fotspår" av indianerna som snabbt lärde sig att också använda den som sårmedel.

Element och kvaliteter
Enligt elementläran en varm och torr växt (Hildegard av Bingen 1100-tal).
1) Vanligt groblad
Astrologiskt styrd av Venus och därmed Oxen (elementet jord, fast kvalitet) respektive Vågen (elementet luft, ledande kvalitet) (Culpeper).
Enligt elementläran kall i första graden, torr i andra (svensk läkebok ca 1500), bladen "kalla och torra i den andra grad" (Arvid Månsson 1600-tal).

• Litteratur: Se t ex Bergmark (1983), Botanica (2003), Corneliuson (2000), Culpeper (1976), Fries (1904), Färnlöf och Tunón (2001), Gentz och Lindgren (1946), Hallbert (1981), Heino (2001), Hewe (1984), Juneby (1977), Juneby (1999), Jönsson och Simmons (1935), Kirkevold och Gjessing (2004), Klemming läkebok 3, 5, 6, 7 (1883-1886), af Klintberg (1998), Lindeberg (1982), Lindeberg (1988), Lindgren (1918), Linné (1986), Ljungqvist (2007), Lucas (1978), Manniche (2006), Mossberg och Stenberg (1992), Månsson (1987), Nationalencyklopedins ordbok (1995), Nielsen (1991), Nylén och Olsson (1982), Podlech (1989), Schweigger och Kammerer (1998), Stary och Jirásek (1975), Stodola och Volák (2000), Svanberg (1998).
• Citat: Item en mäster...: Fries (1904), Klemming läkebok 3 (1883-1886).
• Nätpublikationer: Bilder ur Nordens flora (2005 10 23). Den virtuella floran (2006 11 26).

© Shenet 1997 - 2013
Adress: http://www.shenet.se/vaxter/spetsgroblad.html
Datum: 2019 01 16 - Uppdaterad: 2010 09 2
Cookieinfo