|
|
|
 |
Sandelträd |
Av almugträet lät
konungen göra tillbehör till Herrens hus och
till konungshuset, så ock harpor och psaltare
för sångarna. Så mycket almugträ
har sedan intill denna dag inte införts eller blivit
sett i landet.
(Gamla Testamentet: 1 Konungaboken
10:12)
|
Synonymer |
Äkta
sandelträd, sandelträd Mysore, vitt sandelträd,
gult sandelträd,
indiskt sandelträd, ostindiskt sandelträd, sandel, almugträ |
Botaniska
namn |
Santalum
album L. = Santalum alba |
Engelska
namn |
Sandalwood,
Mysore sandalwood, East Indian sandalwood, Indian sandalwood, white sandalwood,
yellow sandalwood, white saunders, sanders-wood, sanders,
yellow sander, yellow saunders, santal, sandal |
Andra namn |
Romanska språk
Santalum (latin), sandel, bois de santal, santal blanc
(franska), sandalo (italienska), santalo (spanska)
Nordiska språk
Sandeltrae (danska), sandeltre (norska)
Asiatiska språk
Chandand, candana, chandana, valgu (sanskrit), chandan,
chandana (hindi), shandal, candal, candan (farsi = persiska),
zandal, sandal (arabiska), byakudan (japanska), hsiang
(mandarin = kinesiska: rökelse)
Andra språk
Santalon (grekiska), Santelbaum, Santalholz, Sandelholz,
Sandalholz (tyska), sandel (holländska) |
|
Besläktade |
Släktet Santalum
omfattar 9 arter från Asien och Australien, t. ex.:
Australiskt
sandelträd (Santalum
spicatum)
Sydaustraliskt sandelträd (Santalum preissianum):
Ger eterisk olja.
Västaustraliskt sandelträd (Santalum
cygnorum): Ger en eterisk olja. |
Ej besläktade |
Amyris,
"falskt sandelträd", västindiskt sandelträd
(Amyris balsamifera)
Rött
sandelträd (Pierocarpus santalinus) |
|
Beskrivning
|
• Träd: 4-5 m högt
men kan bli upp till 20. Stammen kan bli 30 cm i diameter. Barken blir med tiden grov och mörkbrun
till rödbrun. Splintveden är
vit och doftlös, den hårda och tunga kärnveden
gul med ljus- och mörkröda ringar, med starkare
sandeldoft ju mörkare den är.
• Rot: Trädet är halvapasit genom sugrötterna som tar näring från
andra växters rötter; värdväxten
dör till slut.
• Blad: Bladen som sitter motsatt varandra är bleka på undersidan, äggrunda, upp till 6 cm långa, läderartade och torra för
känseln.
• Blomma (april-juni): Små, doftlösa
blommor i samlingar,
först gula, sedan mörkrosa till purpurröda.
• Frukt: Frukterna, 5-10 tillsammans i klasar på skaft, är svarta och körsbärsstora
och innehåller ett frö.
|
Odling och bruk |
|
 |
Blomma och frukt |
|
Skörd
Ved, rot: Trädet grävs
upp med rötterna och grenarna huggs av, eller så fälls trädet och de värdefulla rötterna grävs upp efteråt. Den doftande kärnveden börjar bildas
först när trädet är tio år så innan
dess är det meningslöst att avverka trädet för
utvinning av eterisk olja.
Idealet är att trädet inte
fälls förrän det börjar visa ålderstecken
vid 18-25 år. Allra helst ska man vänta till 50-60 då oljehalten
är maximal.
I Indien lät man förr stammen ligga kvar några månader
tills vitmyror ätit upp de luktlösa delarna bark och
splintved. Snabbare och mer effektivt är att barka av trädet och ta till vara splintveden, som används till snickerier. Kvar blir doftande kärnved och starkt doftande rötter som huggs i 60-70 cm stora bitar och tas
till uppsamlingsplatser där de vägs, ansas
och kvalitetsklassas. Sågspånen säljs
till tempel där den används som rökelse eller följer med i
destilleringen av eterisk olja.
Växtförhållanden
Trädet trivs i gles skog med sol till halvskugga; det behöver skydd mot tropisk sol mitt på dagen. Det
kan klänga på t. ex. palmer och bambu. Ju
klippigare och torrare mark desto mer lukt sägs veden få. Jorden bör vara fuktig men
väldränerad och trädet kan behöva vattnas
regelbundet. I Norden kan det hållas i
kruka som tas in på vintern eftersom
det inte tål frost.
Förökas från frö men man gör sig sällan den mödan.
Utbredning
Sandelträdet växer vilt lite varstans i Asien, t. ex. i Malaysia och på Taiwan. Enligt Piesse (1857)
har trädet också haft stor utbredning i Kina,
"men de ständiga offren till buddhorna har
nästan utrotat växten från Himlens Rike". Det odlas allmänt i tropiska trakter men avhuggningen regleras sällan så
arten är hotad överallt.
• Indien: Vilt i sydväst (delstaterna Karnataka, Kerala, Tamil Nadu) och på Sri Lanka.
• Indonesien: Vilt i östra Indonesien
från Java till Timor; på Nya Guinea upptäcktes
bestånd så sent som på 1990-talet.
Om Timor sades på 1850-talet att det bara hade två
exportprodukter: bivax och sandelträ.
• Australien: 20.000 hektar sandelträd har odlats upp sedan 1990-talet.
|
Växtdroger och beredningar |
Gul (doftande) kärnved (Santalum flavum, Santalum luteum, Santalum
aromaticum, Santalum odoriferum, Santalum citrinum): Svenska medicinaltaxan 1699.
Vit (luktlös) splintved (Santali albi lignum, Santalum album):
Svenska medicinaltaxan 1699, 1739.
• Sandelträessens (eterisk olja) |
|
Historia |
|
 |
Sandelträd (Santalum album)
Ur: Köhlel: Medicinal-Pflanzen (1887) |
|
Namnet
Santalum = sandelträd, efter
grekiska santalon = sandelträd, indiskt färgträd. Samma ord finns i många språk som sanskrit candanah, persiska candal, arabiska zandal, alla med betydelsen
sandelträd. Härav svenska sandelträ sedan 1578 om träslaget och sandelträd 1786 om trädet. Vilket av sandelträden det handlar om framgår inte.
Album = vit, efter latin albus = vit (inte till skillnad
från gult utan från rött).
Ursprung
Malaysia och indonesiska övärlden söder därom har antagits vara ursprungsområdet, men de många
tidiga indiska omnämnandena gör att man idag
lutar åt att trädet har sitt ursprung
i Indien.
Hinduisk tradition
Trädet och dess doftande ved har
haft en enorm status under lång tid i Indien. Runt 2000 f. Kr. nämns den i Ramayama och på 500-talet f.
Kr. i Vedaskrifternas lexikonkommentar Nirukta. Veden
exporterades tidigt, under första århundradet
t. ex. till det som är dagens Oman.
Den används i alla religioner
i Indien, t. ex. som rökelse och som råvara
för sniderier av religösa statyer. Vid hinduiska
bröllop hålls den heliga elden brinnande med
sandelträ. Veden ska också finnas med på det hinduiska
likbålet, eftersom själen förs iväg
med den doftande röken.
Buddhistisk tradition
Buddha (runt 500
f. Kr.) använde sandelträ som exempel på
vilket förnämt liv han levt som ung prins: |
|
Jag använde inget annat sandelträ än sådant som kom från Benares... |
|
 |
Sandelträlager |
|
Bruket
av veden som rökelsematerial spred sig med buddhismen
till Kina och vidare till Japan. Där är zenmunkarnas
rökning och tvättning av manteln med sandelträ
och doftande aloeved
belagd till 1200-talet. De detaljerade instruktionerna
följs än idag, liksom sandelträ fortfarande
är den främsta rökelsen inom alla former
av buddhism, symboliserande bindningarnas förbannelse.
Flisat sandelträ hör också till de doftämnen
som strös på härden under den japanska
teceremonin.
Kristen tradition
Det tidigaste omnämnandet av sandelträ som nådde
Europa är från Gamla Testamentets berättelse om drottningen av Saba på 900-talet f. Kr; man är
idag rätt ense om att "almugträ" är
sandelträ. Det hörde till de kostbara gåvor
som drottningen tog
med sig till kung Salomo på sin diplomatiska handelsresa
- mer under parfymhistoria.
Dagens forskare tror att Saba är dagens Jemen, men enligt
etiopisk legend är det Etiopien, och drottningens
besök en stor händelse i landets historia. Mötet mellan drottningen och kungen ledde nämligen
till födelsen av sonen David, den förste av
de etiopiska konungarna som gick under namnet Lejonet
av Juda.
Muslimsk tradition
En tidig uppgift om sandelträ är från Persien: år 636 fanns sandelträ, ambra, mysk och borneokamfer i en av de sista persiska kungarnas palats i Babylon.
På 1300-talet rekommenderades doftblandningen sandelrä och aloeved av historieskrivaren Ibn Khaldun som ett medel mot pest. Idag hör sandelträ (med ambra, mysk, jasmin och myrrra)
till de heliga dofterna inom vissa riktningar av islam; stora mängder går åt särskilt
i slutet av Ramadan. Och när man (läs:
män) kommer till himlen, välkomnas
man av hurier, vällustiga damer helt och hållet
gjorda av sandelträ - eller om det är mysk;
de vise är inte eniga.
Att den islamske sultanen
Tipu av Mysore 1792 deklarerade sandelträdet som "kungligt" var en seger i förhandlingsspelet med den engelska
kolonialmakten. Hans far hade 1770 tvingats
in i en överenskommelse om att all nedhuggning i
Mysore skulle stå under East India Companys kontroll.
Tipu ägnade sedan resten av sitt liv åt att
bekämpa det engelska väldet och däri ingick att återta makten över sandelträhanteringen. Han föll i
strid 1799 varefter engelsmännen kunde insätta
fogligare hinduiska härskare i Mysore.
Europeisk import
Flisad ved importerades
på 100-talet till romarriket där den användes
som rökelse. Antagligen kom den
från Indonesien, eventuellt också från
Indien via Ceylon, dagens Sri Lanka, som på den tiden var omlastnings- och handelscentrum för det mesta som skeppades från Asien till Europa.
I Europa hade man länge dålig kläm på
skillnaderna mellan de olika sorternas sandelträ.
In på 1600-talet kunde "sandel" betyda
både gul kärnved (ofta gammal, luktlös och overksam) och vit splintved (luktlös redan från början) från
äkta sandelträd och dessutom ved från rött sandelträd. Förvirringen bidrog till att vedens urgamla status
som universalmedel sjönk i Europa.
Indisk export
Växtcentrum i sydvästra Indien är ett område med 20 mils radie omkring Karnatakas huvudstad
Bangalore. Handelscentrum har alltid har varit Mysore, "sandelträstaden" 10 mil söder därom. Oljeframställningen däremot har koncentrerats till Kannauj, "orientens Grasse" i norra Indien. Länge kom 85 % av all ved som skulle destilleras från
Mysore medan Indonesien fram till 1970-talet var världens största exportör av ved. Till slut fanns knappt några träd kvar i Indonesien och 1978-1979 förbjöds all export tvärt. Även i Indien
fanns anledning till oro. Vedtillgången hade börjat minska märkbart redan på 30-talet och under de fyrtio åren
1950-1990 halverades produktionen från 4.000 till
2.000 ton ved om året.
Indonesiens exportstopp gjorde det plötsligt mycket mer lönsamt att exportera ved än eterisk olja. Saudiarabien och andra muslimska länder importerade
det mesta och betalade bra. Teoretiskt kontrollerades trädens avverkning av The State Forest Department of the Government of
Mysore. Alla träd på både allmän och privat mark var statlig egendom och fick huggas ner först när de var 30
år gamla. Bönder hade mer besvär än nytta av dem och kom att hata dem på samma sätt som den skyddade eken blev avskydd i Sverige. I praktiken möjliggjorde korruption och politiskt rävspel en hänsynslös skövling och en svart marknad.
Regeringens ingipanden gjorde bara ont värre. Både 1992 år exportförbud och 1996 års system med exportkvoter och statliga auktoner inspirerade till smuggling. Den största
människojakten i Indiens historia inleddes 1993
på smugglarledaren Veerapan, som börjat med
elefantbetar men övergått till det mer lönsamma
sandelträet på 80-talet. Hans verksamhet fick ett abrupt
slut hösten 2004 då han sköts ihjäl
av en jättelik polisstyrka. Trots att en miljon
rupies satts på hans huvud hade ingen velat eller vågat hjälpa till. Många på landsbygden var beroende av sandelträ och tjänade oerhört mycket mer på att skicka veden till exportsmugglare istället för till destillerier. Senare betalade smugglarna dubbelt så mycket som myndigheterna för veden. Den som själv ville exportera fick vänta i två år på en exportlicens.
Polisen i Karnataka
beräknade på 90-talet att 75 % av delstatens
sandelträexport var smuggelgods.
Följderna var två: Trädbeståndet skövlades och priserna steg. 2009 fanns 5 % kvar av sandelträskogarna från omkring 1990. Priserna som stigit under hela 1900-talet gick fullkomligt i taket i slutet av århundradet. 1900 kostade ett ton ved
365 rupies, 1933 1.000 rupies, 1965 6.000 rupies, 1990
78.000-160.000 rupies för att i början av
2000-talet skjuta upp till astronomiska tal på
ett par år.
Australisk export
I Australien såg man möjligheterna och började anlägga sandelträodlingar i början av 1990-talet. Där fanns redan ett utbyggt och fungerande kontrollsystem för skogsbruk genom Forest Products Commission och en lagstiftning som från början gällt ausraliskt sandelträ, The Sandalwwod Act från 1929. Bara 1 % av beståndet fick exporteras och för varje fällt träd måste ett dussin nya sås. Idag odlas indiskt sandelträd på 20.000 hektar i västra Australien och årsskörden är 2.000 ton (2008-2009) som exporteras till halva det indiska priset. Om några år räknar man emed att börja exportera ved till Indien.
Element
och kvaliteter
Astologiskt styrt av Uranus och därmed Vattumannen
(elementet luft, fast kvalitet).
Enligt elementläran svalt och fuktigt.
Kinesiskt element: Trä, i viss mån vatten;
ibland hänfört till jord.
Ayurveda klassificerar sandelträ som kylande, fuktgivande
och sammandragande; det minskar vata och pitta och är
neutralt gentemot kapha.
|
|
|
Sandelträskog (Foto: Christopher McMahon) |
|
|
Litteratur:
Se t. ex. Aftel (2003), Botanica (2003), Corneliuson
(2000), Gattefossé (1993), Gentz och Lindgren (1946), Harrison (2000), Impecta (2004), Jönsson
(1910), Jönsson och Simmons (1935), Lindgren (1918), Linell och Hylander (1955), Linné (1971),
Lucas (1978), Meyer (1952), Miller (1969), Nationalencyklopedins
ordbok (1995), Neuendorf (1991), Piesse (1857), Thompson
(1927). Tvättanvisningar 1240: Dogen: kapitel 12: The merit of the kasâya (Master Dôgen's
Shobogenzo: Book 1; Windbell, 1994).
Artiklar: Harrison, Dick: Mysores fall (Populär
historia 7:1999).
Nätpublikationer:
Felter och Lloyd (1898,
1900): King's American Dispensatory (2003 12 22). Christopher McMahon: The fragrant harvest
(2004 03 09). American University: TED-report 428 (2004
03 09). Missouri Botanical Garden; Rare book digitization project (2004 03 09). National university: Sandalwood (2009 11 30). Forest Products Commission (2009 11 20). India environmental portal (1993): When alienation ruins (2009 11 30). Cropwatch (2004): The sandalwood tree is beig smuggled... (2009 11 20). Indian Express (1999): Tamil Nadu chief minister wants ban on sandalwood lifted (2009 11 30). Forbes India magazine (2009): How India's sandalwood oil trade got hijacked... (2009 11 20). |
|
|
© Shenet 1997 - 2013
Adress: http://www.shenet.se/vaxter/sandeltra.html
Datum: 2021 04 17 -
Uppdaterad: 2010 06 28
Cookieinfo
|
|