 |
Pomeransträd |
|||||
|
Vad bjuder oss uppriktigt Afrika? Vad visa kan Amerika? Vad allt Europa? Jag trotsar öppet allihopa. Men Skandinavien - det är alladar! Blott Sverige svenska krusbär har. (Ur C.J.L. Almqvist: Om svenska rim, 1838) |
||||||
| Synonymer | Seviillaapelsin, pomeransträd, bitterapelsin, bitterpomerans, bitterorange, orange, bigarad | |||||
| Botaniska namn | Citrus aurantium L. = Citrus aurantium ssp. aurantium = Citrus aurantium amara = Citrus aurantium var. amara = Citrus aurantium ssp. amara = Citrus vulgaris = Citrus bigaradia Duham. = Citrus amara | |||||
| Engelska namn | Bitter orange tree, sour orange tree, Sevil orange, Seville orange tree, Seville bitter orange tree, sour orange tree, sour orange bigaradie, orange bigarade, bigarade tree, bigarid tree, neroli bigarade | |||||
| Andra namn | Romanska språk Poma aurantium (nylatin), oranger amère, oranger amar, oranger, bigaradier, bigarde, arbre d'orangette (franska), naranja, naranja amarga, naranja agria, bigarde (spanska), arancia, arancio amaro, arancio forte (italienska) Nordiska språk Pomerans (danska), pomerand, bitterapelsin (norska), beiskjuappelsína (isländska), hapanappelsiini, pomeranssipuu (finska) Asiatiska språk Naranga (sanskrit), naranj, narenj (farsi = persiska), naranj (arabiska), tapuz marir, hushhash (hebreiska), suan cheng (kantonkinesiska), daidai, kikoku, kijitu, sawa-orenji, bita-orenji (japanska), bong, dai dai hoa (vietnamesiska), narandam, narandai, narattai (tamil) Andra språk Pomeranzenbaum, Pomeranze, Orangebaum, Bitteroangebaum (tyska), bittere sinaasappel, oranjeappel (holländska), neratzia (nygrekiska), bigarad, pomeranets (ryska), bigarado (esperanto) |
|||||
|
|
||||||
| Artvarianter | •
Se under apelsin för ytterligare
arter av Citrus. • Klementin (Citrus deliciosa): Kärnfri hybrid mellan pomerans och mandarin, skapad 1902 och döpt efter sin upphovsman, algeriske prästen Pierre Clément. |
|||||
|
|
||||||
|
• Träd: 5-13
m högt. Grenarna
har smala tornar i bladvecken. • Blad: De läderartade bladen på skaft med breda vingar är 7-10 cm långa, spetsigt äggformade, småsågade i kanterna och gröna året om. • Blomma (mars-maj): Stora och väldoftande med fem vita, tjocka kronblad. • Frukt: Pomeransen faller ofta av redan omogen ("pomeransblomknopp") när den är ärt- eller körsbärsstor; den är rund eller rundat äggformig, knottrig eller skrynklig och till färgen mörkgrå, grönsvart, grönbrun eller mörkbrun, med gråvita ärr efter skaft och stift vid basen och i spetsen. Smaken är bitter, lukten "egenartad", som det sägs i farmakopéerna. Mogen frukt är rund, 7-8 cm stor, tillplattad i ändarna, med saftigt, bitter och surt fruktkött. Den är som andra citrusfrukter ett bär delat i rum (klyftor, här 10-12) och skyddat av ett läderartat ytterskal (flavedo) som är knottrigt och lite mörkare rödgult än apelsin, och ett mjukt, vitt innerskal (albedo). Fruktköttet är mycket beskt; "engelsk marmelad", "Sevillamarmelad", görs på enbart pomerans. |
|||||
|
Skörd |
|||||
| Växtdroger och beredningar | •
Blad (Folium aurantii, Folia aurantii). • Blomma färsk (Flores naphae, Aurantium flores recentes, Flos aurantii): Svenska farmakopén upplaga 1-4 (1775-1790). • Blomma insaltad (Flores naphae, Flores naphae saliti, Aurantium flores saliti): Svenska farmakopén upplaga 5-6 (1817-1845). • Omogen frukt, pomeransknopp, pomeransblomknopp (Poma aurantii, Flores aurantii, Aurantii flos, Fructuum Aurantii immaturum, Fructus aurantii, Fructus Aurantii immaturus): Svenska farmakopén upplaga 1-10 (1775-1925), ev. även i den elfte och sista (1946). • Mogen frukt (Aurantium: poma matura, Aurantium fructus maturus recens, Fructus aurantii): Svenska farmakopén upplaga 1 (1775), 5 (1817). • Fruktskal (Aurantii pericarpium, Pericarpium aurantii, Cortex aurantii) • Fruktskal (Aurantii cortex, Aurantii cortex fructus, Cortex fructum aurantii, Cortex Aurantii fructus, Cortex Arurantii fructus expulpus, Aurantii pericarpium, Pericarpium aurantii, Cortex Aurantii amara): Svenska farmakopén upplaga 1-7 (1775-1869). • Fruktskal: ytterskalet flavedo, utan innerskalet albedo (Flavedo aurantii, Flavedo aurantii amara, Pericarpium aurantii): Svenska farmakopén upplaga 1-8 (1775-1901). • Pomeranstinktur (alkoholutdrag) • Orangeblomsvatten (aromatiskt vatten) • Citrusdofter (parfym) • Pomeransessens (eterisk olja) • Petitgrain (eterisk olja) • Neroli (eterisk olja) • Orangeblom absolut (absolut) • Farnesol (isolerat ämne) |
|||||
|
|
||||||
| Historia | Namnet • Citrus är latin = citronträd, cedratträd. Ordets rot är sanskrit ked-, något som luktar eller ryker, som via Egypten kom in i grekiskan, där kedros (latin: cedrus) kunde avse alla möjliga träd som användes i rökelse, särskilt cedrar och thujor. Efter Alexander den stores fälttåg på 300-talet f. Kr. fick kitrea betydelsen cedratträd, och kitron, kitrion cedratfrukt (latin: citron). Det var alltså upplagt för förväxlingar mellan cedrat och ceder - det antogs snart att cedraterna kom från något slags mediskt cederträd och som började kallas cedrus medica. Till detta kom att grekiska persikon melon = persiskt äpple vanligen avsåg citron men också kunde användas om persika. När sedan citronträdet dök upp i Medelhavsområdet vid vår tideräknings början sammanblandades den med cedraten; gemensamt kallades de citrus. • Aurantium är senlatin = citrusfrukt, från persiska nareng, som blev arabiska narang, bysantiska nerantzion, provensalska auranja, alla med betydelsen citrusfrukt, närmare bestämt den söta apelsinen och den bittra pomeransen. Det yttersta ursprunget tros vara sanskrit nagaranga = elefanternas älsklingsfrukt. • Pomerans, i svenskan sedan 1540, hämtades från tyskan som lånat italienska pomarancia = pomerans. Detta namn hade bildats av en form av aurantium enligt föregående plus pomo = äpple, av latin pomum = trädfrukt, äpple. • Orange: Pomeransen förblev "orange" i Europa tills "sötorangen" apelsin infördes, då pomeransen blev "bitterorange". Ursprung Himalaya i "Bortre Indien" - södra Kina, Indien, antagligen också Indokina. Grekland och Rom Pomeransträdet har odlats i Indien sedan forntid, där grekerna stötte på det under Alexanders fälttåg på 300-talet f. Kr. men de föredrog att ta hem och odla cedraten. Romarna kom i kontakt med trädet på arabiska halvön under första århundradet och spred det till Palestina och Nordafrika, men odlade det i Rom bara som en exklusiv trädgårdsväxt, som i stort sett försvann när riket föll samman på 500-talet. Europa Pomeransodlingen rörde sig västerut i takt med turkarnas erövringar på medeltiden: Först till Nordafrika, sedan till Spanien på 800-talet (därav namnet Sevillaapelsin), Sicilien på 900-talet. Till Italien och Frankrike kom det i en andra våg på 1200-talet sedan korsfararna återupptäckt det i Palestina. Under 16-1700-talen blev pomerans en av favoriterna i de europeiska orangerierna. 1810 fanns det enligt bevarade protokoll i orangeriet på Gunnebo slott. Arabiska läkare introducerade trädets olika droger som läkemedel i Europa och på 1300-talet var handeln med frukten etablerad i Spanien och norra Italien med Genua som centrum. Skalen har använts som magmedicin, i bakverk och bröd och ingår i den klassiska beska Sevilla-marmeladen, en engelsk favorit. Orange girl vill man inte kallas i England hur mycket man än älskar doften av bitterapelsin. Där har man ännu i gott minne de orange girls som gick runt på Londons teatrar och "sålde pomeranser" och sig själva. Svensk import Pomeransfrukter hörde till de kryddor som hölls i lager i Gustav Vasas kryddkammare. Att små barnmagar kan fara illa av för mycket pomeranser visste han - "så ska du inte låta ge dem därutav allt för mycket i sänder", förmanade han hustrun i ett brev på 1540-talet. Syltade pomeransskal lär också ha varit en av Karl XII:s svagheter. 1727 när införsel av utländsk frukt förbjöds, undantogs citrusfrukterna pomerans, cedrat, citron och apelsin. I svensk allmogekost har pomeransskal använts i helgmat som dricka, äpplekaka och julbröd. Under renässansen var trädet så populärt i orangerierna att dessa ofta blev kallade pomeranshus. Japan Det japanska ordet för pomerans, daidai, betyder "från generation till generation". Vid nyår pryder man husens utsida med pomeranser, ormbunksblad (växt som blir gammal) och en hummer (böjd rygg som minner om ålderdom och långt liv). Kristen tradition I medeltidens Europa var citrusfrukter exklusiviteter och användes i bildspråket för att symbolisera kunglighet. De förknippades också med Palestina och blev därför symboler för kristen fromhet. Man avbildade t. ex. gärna Maria med dem. De betecknade också trogen kärlek. Pomeransblommorna ingår traditionellt i italienska brudbuketter, de små omogna frukterna har man gjort radband av. Element och kvaliteter Astrologiskt styrs trädet av solen och därmed Lejonet (elementet eld, fast kvalitet). Enligt elementläran svalt, i fukthänseende neutralt. Kinesiskt element: Eld, i viss mån trä. Egenskapen gäller trädet och alla dess produkter, t. ex. de olika eteriska oljorna. |
|||||
|
|
||||||
|
• Litteratur:
Se t ex Botanica (2003), Corneliuson (2000), Culpeper
(1976), Gentz och Lindgren (1946), Henrikson volym II (1972), Hansson och Hansson (2002), von Hofsten och Bergkvist (1989), Hylander (1975), Juneby (1999),
Jönsson (1910), Keyland (1989), Lindgren (1918),
Linell och Hylander (1955), Meyer (1952), Möller
(1997), Nationalencyklopedins ordbok (1995), Neuendorf
(1991), Nordström (1940), Pharmacopea suecica I
(1775), Podlech (1989), Reynolds (1996), Strindberg
(1974), Svenska farmakopén VIII (1901), Svenska farmakopén IX (1908), Svenska farmakopén X (1925), Valnet (1992). • Artiklar: Eva Rönnblom: Vacker rumsväxt av klyftigt inköp (Allt om trädgård 2002:12). • Nätpublikationer: Gernot Katzer's spice pages (2005 04 29). |
||||||
|
|
||||||
|
© Shenet 1997 - 2010 |
||||||
|
|
||||||
