 |
Persikoträd |
||
|
|
|||
| Botaniska namn | Prunus persica = Amygdalus persica | ||
| Engelska namn | Peach tree | ||
Andra namn
|
Romanska språk Persica arbor, armeniaca arbor (latin), pëcher (franska), pesca, pesco (italienska), melocotón (spanska), pessegueiro (portugisiska) Nordiska språk Fersken (danska), fersken (norska) Asiatiska språk Momo (japanska), tao, tao ren (mandarin = kinesiska), durraq (arabiska), ets-afarsék (hebreiska) Andra språk Pfirsichbaum (tyska) |
||
|
|
|||
| Artvarianter | • Nektarin (Prunus persica var. nectarina): Träd och blommor är mycket lika persikan men frukten är mindre och har slätt skal. Antagligen en mutation av persika, för nektariner dyker ibland upp på persikoträd och tvärtom. Man har också hittat en frukt med glatt skal på ena sidan och ludet på den andra. | ||
| Besläktade |
Släktet Prunus omfattar
hundratals buskar och träd med stenfrukter som aprikos, persika,
mandel, plommon, körsbär och
hägg. |
||
|
|
|||
|
• Träd: 3-6
m högt. • Blad: Långsmala lansettlika upp till 15 cm långa. • Blomma (i Sverige i mars-april): Blommar med en sky av rödskära blommor som kommer utan skaft på bar kvist eller strax efter det att bladen spruckit ut. • Frukt (sommar): Frukterna (persikorna) är runda med en skåra. Skalet är mjukt ludet, ljusgult till gult med rosa till röd färg på solsidan. Fruktköttet är gult och saftigt med söt smak. En del sorter framodlade för blommornas skull har torrt och smaklöst fruktkött. I mitten av frukten finns en stor kärna (fruktsten) med gulbrunt, hårt och gropigt skal och en djup fåra längs ena kanten, som skyddar ett mandelformat, vitt, oljerikt frö. |
||
Odling och bruk
|
Skörd |
||
| Växtdroger och beredningar | • Persikokärnolja (olja) • Bittermandelolja (eterisk olja) |
||
|
|
|||
Historia
|
Namnet • Prunus efter grekiska prounos, proumnos och latin prunus, alla med betydelsen plommonträd. • Persica = från Persien, av latin Persia = Persien och grekiska persikos = från Persien. Plinius och andra romare kallade frukten malum persicum = persiskt äpple, av grekiska persikon melon = persiskt äpple, som ibland kunde avse persika men vanligen citron. Härav perika, i fornsvenskan sedan före 1500-talet, via medeltidslatin persica. Ursprung Kaukasus eller norra Kina. Kina och Japan I Kina är odling belagd till 2000 f. Kr. men den är antagligen mycket äldre än så. Därifrån hade det spritt sig till Persien på 300-talet f. Kr. I en bevarad reserapport från ca 100 f. Kr. berättar det kejserliga sändebudet Zhang Qian om hur han för persiko- och aprikosträd till Baktrien (dagens Turkestan-Afghanistan) och i gengäld får vinranka och vitlök med sig hem. Trädet symboliserar i Kina allt som är gott - våren, långt liv, odödlighet, äktenskap, fruktsamhet, rikedom, välgång. Blomman symboliserar unga flickor - puberteten kallas persikoblomsgalenskap. Husgudarna skärs ut i eller målas på persikoträ, amuletter görs av kärnorna och till nyår hänger man upp kvistar över ytterdörren för att hålla demoner borta under hela det kommande året. Inom taosmen är persikoträdet det paradisiska livsträdet som skänker evigt liv och ger föda åt de odödliga. Även i Japan är detta odödlghetens träd och dess blommor betyder vår och kvinnlig skönhet. Inom buddhismen är persikan en av de tre heliga frukterna, bredvid citronen och granatäpplet. Egypten I Egypten däremot var trädet mycket dödligt: Egyptiska präster använde blad, blommor och frön till att framställa gift, och helgade trädet åt Aton och Harpokrates. Grekland Alexander den stores armé stötte på trädet i Persien på 300-talet f. Kr. och fram till 1880-talet trodde man också att trädet kom från Persien, därav namnet persika. Den persea som Theofrastos på 300-talet f. Kr. berättar om (som blommade bara på Rhodos men bar frukt i Egypten) var nog något annat persiskt - han beskriver frukten som päronstor, mandelformad och grön. Rom I Rom ska persikoträdet liksom aprikosträdet ha introducerats av fältherren och gourmeten Lucullus århundradet f. Kr. Säkert vet man att trädet fanns i Italien första århundradet; det finns bl. a. avbildat på väggar i Pompeji. Romarna kallade trädet persica eller armeniaca arbor = persiskt eller armeniskt träd och frukten malum persicum = persiskt äpple. Den var under första århundradet den dyraste som fanns i Rom: en enda persika kunde kosta motsvarande 900 kronor idag. Plinius försäkrar att den är ätlig och att berättelserna om att man i Egypten delade ut persikor som bestraffning var helt osanna. Europa Med romarna spreds trädet i Europa och på 100-talet odlades det av sydliga germaner. 812 listades det i Capitulare, Karl den stores förordning om vad som skulle odlas på hans kungsgårdar i nuvarande Tyskland-Frankrike. I Tyskland i mitten av 1100-talet beskriven som en läkeväxt av Hildegard av Bingen men hennes böcker publicerades först fyra århundraden senare. På 1500-talet hörde man också för första gången talas om frukten i Sverige. Kristen tradition Frälsningens frukt (t. ex. i Jesu hand i målningar), dygden tystnad. Element och kvaliteter Astrologiskt styrt av Venus och därmed Oxen (elementet jord, fast kvalitet) respektive Vågen (elementet luft, ledande kvalitet) (Culpeper). Enligt elementläran mer varmt än kallt (Hildegard av Bingen, som tillägger: "Det har något av avundsjukans egenskap i sig"). |
||
|
|
|||
|
• Litteratur:
Se t ex Botanica (2003), Corneliuson (2000), Culpeper
(1976), Hansson och Hansson (2002), Henrikson (1992), Hylander (1975), Jönsson och Simmons (1935), Kirkevold
och Gjessing (2004),
Klynne och Klynne (2003), Linell och Hylander (1955),
Lucas (1978), Meyer (1952), Nationalencyklopedins ordbok
(1995), Plinius (1968), Schweigger och Kammerer (1998),
Seymour (1980), Theofrastos (1916). • Artiklar: Åke Truedsson: Persikor och aprikoser i Sverige (Allt om trädgård 2001:4). • Nätpublikationer: FAO: Major food and agricultural commodities and producers (2008 04 25). FAO: Key statistics of food and agriculture external trade (2008 04 25). |
|||
|
|
|||
|
© Shenet 1997 - 2013 |
|||
|
|
|||
