Shenet - Pepparmynta

Pepparmynta

Synonymer

Pepparmynta, mynta

Botaniska namn

Mentha piperita L.

Engelska namn

Peppermint, mint, white peppermint, brandy mint, curled mint, balm mint

Andra namn

Romanska språk
Mentha (latin), menthe, menthe poivrée, menthe anglaise, menthe poivrée, sentebon (franska), menta prima, menta inglese, menta pepe, menta piperita, menta piperina (italienska), menta, hierbabuena, piperita (spanska), hortela-pimenta (portugisiska)
Nordiska språk
Mynte, pebermynte (danska), mynte, peppermynte (norska), piparminta (isländska), piparmintttu (finska)
Asiatiska språk
Bohk hoh, wuh jiu bohk hoh, heung faa choi (kantonkinesiska), hu jiao bo he, wu-pa-ho, bohe (mandarin = kinesiska), hakka, seiyo-hakka, minto, pepaminto (japanska), bai saranai, saranae (thai), podina (hindi), pudina (tamil), eqama, nana (arabiska), na' na' (egyptisk arabiska), nanah (farsi = persiska), nane (turkiska), menta, nana (hebreiska), fefermints (jiddisch)
Andra språk
Nkepet, akay (fornegyptiska: mynta), minthe, minthos, hedyosmon (grekiska: mynta), myata perechnaya (ryska), Minze, Pfefferminze, Englische Minze, Hausminze, Edelminze, Edelmindkraut (tyska), pepermunt (holländska), mento, pipromento (esperanto)

Artvarianter

• Svart pepparmynta, svart Mitchammynta (Mentha piperita var. officinalis f. rubescens), eng. black Mitcham mint: Robust sort med purpurfärgad stam och mörkblå blad. Äldsta odlade pepparmyntan, benämnd efter odlingsorten utanför London som gav den berömda Mitchamoljan. Därifrån har varieteten spritts över hela världen, inklusive till odlingar i Frankrike, Italien, Bulgarien och även Sydamerika för framställning av eterisk olja.
• Vit pepparmynta, vit Mitchammynta (Mentha piperita var. officinalis f. pallescens), eng. white Mitcham mint: Grönstammig; odlad i England. Ger inte lika mycket olja som svart Mitcham, men världens bästa. Ej att förväxla med kattmynta; nedan.
• Eau de colognemynta (Mentha piperita f. citrata): Stark doft, besk smak.

Besläktade

Pepparmynta (Mentha piperita)
Krusmynta (Mentha spicata var. crispa)

Släktet Mentha omfattar 25 arter av vilka de flesta odlas. Exempel:
• Citronmynta (Mentha citrata = Mentha odorata)
• Krypmynta (Mentha requienii = Mentha corsica), eng. Corsican mint. Krypande, ett par cm hög. Inte härdig i Sverige men klarar sig i England där den gärna planteras mellan stenplattor.
• Nanamynta (Mentha viridis var. nanah): Varietet eller sort av grönmynta.
• Polejmynta, loppmynta, pennyroyal (Mentha pulegium).
Myntor i Sverige
• Gråmynta, mårmynta, skogsmynta, spirmynta, långbladig pepparmynta (Mentha longifolia = Mentha silvestris = Mentha sylvestris), eng. wild mint, horse mint: Europa på fuktig mark, sällsynt i Sverige. Blad med filthårig undersida, rosa blommor - lik grönmynta. Till Sverige på medeltiden, ersattes av krusmynta som ersattes av pepparmynta.
• Grönmyntor som spearmint, krusmynta, nanamynta.
• Rundmynta, rundbladsmynta, blötmynta (Mentha suaveolens = Mentha rotundifolia); eng. round bared mint, round leaved mint, fr. menthe suave: Gråaktiga rundat trubbiga blad utan skaft, rynkiga, sågade i kanterna, filthåriga på undersidan. Blommar (augusti-september) med vita blommor i ax. Sprider sig med våldsam kraft. Odlad och förvildad på kulturmark i Europa; i Sverige mest i Skåne. Spår från 200-300-talen har hittats i Danmark och från medeltiden (1000-1300-tal) i Lund.
• Strandmynta (Mentha aquatica var. litoralis): Varietet av vattenmynta. På havsstränder i östra Sverige. Rätt smala köttiga blad, stark lukt.
• Vattenmynta (Mentha aquatica), eng. water mint: Förfader till pepparmynta. I Europa inkl. södra Sverige på fuktig mark, gärna vid havet. Ofta med ovanjordiska utlöpare. Rödanlupen, fyrkantig stjälk, 45-100 cm hög. Rundade, lite läderartade blad som sitter i par på korta skaft stjälken. Små rosalila blommor (juli-september) samlade i täta runda bollar i toppen och bladvecken. Bra att torka. Varieteter som strandmynta och vildmynta.
• Vildmynta (Mentha sativa), eng. hairy mint, marshmint, wild mint: Ses ibland som en varietet av vattenmynta. Använd i det forntida Egypten.
• Åkermynta (Mentha arvensis), inklusive japansk pepparmynta, kinesisk åkermynta.
Myntahybrider
Myntor sprider sig som ogräs och korsar sig lätt med varandra - den mest kända korsningen är pepparmynta (vattenmynta x grönmynta). De är ofta sterila men sprider sig lätt med utlöpare. Släktskapen är svårutredda och artbestämningarna källa till hetsiga diskussioner.
• Eau de colognemynta (Mentha x piperita f. citrata): Hybrid med stark doft och besk smak.
• Hjärtmynta, Bowlesmynta (Mentha cordifolia = Mentha x villosa f. alopecuroides): Rundmynta x grönmynta - se där.
• Kransmynta (Mentha x verticillata): Vattenmynta x åkermynta - se mer där.
• Ädelmynta (Mentha cardiaca = Mentha x gracile = Mentha x gracilis), eng. ginger mint: Åkermynta x grönmynta.

Ej besläktade

• Anis (Pimpinella anisum): Kallas ibland pepparmynta i äldre litteratur.
• Amerikansk polejmynta, amerikansk mynta, amerikansk puleja (Hedeoma pulegioides Pers.), eng. North American pennyroyal: Ej loppmynta.
• Kattmynta (Nepeta cataria): I medeltida svenska läkeböcker kallad vit mynta; jfr. de svarta och vita artvarianterna av pepparmynta ovan.
• Kungsmynta = oregano (Origanum vulgare)
• Temynta, bibalsam (Monarda didyma): Nordamerika. I Sverige som prydnadsväxt.
• Vild poleija, bergmynta (Satureja vulgaris): En kyndel. Flera saturejor finns med myntanamn.

Beskrivning

• Ört: Flerårig. 50 cm-1 m hög. Upprätta, rödaktiga, fyrkantiga stjälkar, starkt förgrenade i toppen. Hela växten har stark myntadoft.
• Rot: Rotstock som sprider sig snabbt med utlöpare.
• Blad: De spetsigt äggformade, sågade, mörkgröna och ibland brun- eller rödlätta, glänsande bladen sitter motsatta varandra i par på korta skaft och kan vara lätt håriga. De drabbas ganska lätt av sjukan myntarost.
• Blomma (juni-september): Oansenliga rödlila eller purpurfärgade blommor på korta skaft bildar ax i grentoppar och grenspetsar.
• Frukt: Frukten består av fyra nötter men bildas sällan.

Odling och bruk

Skörd
• Blad (juni-september): Bladen kan plockas allt eftersom hela sommaren. Gamla blad har starkast och friskast smak med mest mentol och metylacetat men låt inte plantan gå i blom. De ska torkas hela (svalt, luftigt, mörkt) eftersom söndersmulning förstör doften.
• Hel ört: Örten skördas innan plantan börjar blomma och alltid vid torrt väder, vid fukt möglar och svartnar bladen. Nedklippningen gör bara plantan frodigare och kraftigare.
Växtförhållanden
Pepparmynta överlever vanligen svenska vintrar och kan hittas förvildad på kulturmark - gårdar, åkrar, skräpmark - upp till åtminstone Dalarna och Gästrikland. Bäst trivs den i alkalisk jord (högt pH-värde) men klarar sig på det mesta. Den tål också halvskugga även om mest väldoftande ämnen bildas under långa soliga sommardagar och omild behandling som att trampas på. Gillas av bin och fjärilar. Förökar sig mycket lätt och snabbt genom utlöpare som kryper strax under markytan och slår rot - den blir lätt ett ogräs. Bäst är att hålla plantorna i kruka eller nedgrävd behållare. Vill man ha bort den måste varenda rotbit upp. Man kan också svälta ut plantorna (hacka ofta) eller kväva dem (täcka jorden med tät svart plast).
• Förökas lätt genom rotdelning vår eller höst; det är bara att riva upp lite av utlöparna och lägga på nytt ställe och täcka med jord. Detta är nödvändigt om man vill försäkra sig om att få samma mynta. Frön bildas sällan och är sällan "sortrena", d.v.s. frösådda plantor blir inte likadana som moderplantan utan hybrider.
Pepparmynta som biväxt
Honungsbin samlar in rätt stora mängder nektar från myntors blommor och också en del pollen.
Utbredning
• Europa: Vild i stora delar av Europa. Den engelska Mitcham-varieteten har spritts mycket i odling under 1900-talet. Åtminstone så sent som på 1960-talet odlad kommersiellt i södra Sverige.
• Amerika: Pepparmynta är i volym räknat den viktigaste av alla medicinalväxter och USA producerar mest i världen.
• Afrika: Mycket odlas i Nordafrika, t. ex. Egypten.

Växtdroger och beredningar

• Pepparmynta, hel ört (Herba menthae piperitidis, Mentha piperitae herba, Mentha piperitidis herba, Herba menthae piperitae): Svenska farmakopén I-IX (1775-1908).
• Pepparmynta, blad (Folium menthae piperitae, Folia menthae piperitae, Mentha piperitae folium): Svenska farmakopén X (1925), eventuellt även XI (1946). Europeiska farmakopén.
• Pepparmyntsinfusion (vattenutdrag)
• Pepparmyntstinktur (alkoholutdrag)
• Pepparmyntsessens (eterisk olja)
• Mentol (isolerat ämne)

Historia

Namnet
• Mentha är latin = mynta, efter grekiska minthe, mintha, kalaminthe med samma betydelse. Metamorfossagan om nymfen Mentha har antagligen satts ihop efter det att växten fått sitt namn.
• Piperita = pepparaktig, av latin piper = peppar, grekiska peperi = pepparbuske, sanskrit pippalam = litet runt bär, och pippali = pepparkorn. All syftade först på långpeppar men sedan blev de namn på den vanliga pepparn. Härav pipar, pepar, som fanns i fornsvenskan före 1500-talet. Peppar användes länge om starka starker i allmänhet, inte nödvändigtvis med pepparsmak. Härav pepparmynta, i svenskan sedan 1757.
Ursprung
Pepparmynta är en hybrid mellan vattenmynta (Mentha aquatica) och grönmynta (Mentha spicata). Möjligen har den sitt ursprung i Egypten, där den fanns omkring 1000 f. Kr.
Egypten
Sentida korsning eller ej - pepparmyntsblad har hittats i girlanger i egyptiska gravar från Sentiden (1000-300-tal f. Kr). Mynta kallades nkepet och akay men något namn på just pepparmynta har inte kunnat identifieras. Idag växer inte pepparmynta vild i Egypten så man antar att dessa tidiga exemplar odlats. Den mynta som enligt Dioskorides (runt åt 65) användes i den egyptiska parfymen kyphi vet man däremot var vildmynta (Mentha sativa).
Grekland och Rom
Exakt vilka myntor som användes i antikens Grekland och Rom är också svårt att avgöra eftersom alla de ca 25 arterna korsar sig friskt med varandra. Theofrastos på 300-talet f. Kr. beskriver några olika sorter men annars talar antikens författare helt enkelt om "mynta". Culumella har med den i sin trädgårdsbok "Des rustica" ("Om lantbruket") första århundradet. Plinius vid samma tid berättar att man i Rom fyllde kuddarna med svalkande mynta och hur den "omger borden med sin lukt på lantliga fester".
Mentha och Hades
Här handlar den grekiska metamorfoshistorien om underjordshärskaren Hades (romarnas Pluto) som blir förälskad i nymfen Mentha. Hades hustru Persefone kommer på dem och sliter i raseri sönder flickan - som spirar upp under jorden i form av mynta.
Svalkande mynta
Moderna magiker hänför pepparmyntan åt vattenelementet och använder den för att dämpa humöret och återkalla svalkande förnuft. Detsamma gjorde den grekiska kornmodern Demeter, som föredrog drycken kykeon gjord på korn och mynta framför vin. Myntate - hälften te, hälften mynta - är också livdryck i Mellanöstern, bjudet särskilt män emellan under mycket rituellt trugande.
Europeisk mynta
Mynta upptogs 812 i Capitulare, Karl den stores förordning om vilka växter som skulle odlas på hand kungsgårdar i nuvarande Tyskland-Franskrike. Flera arter odlades i klostren och spreds i Europa av framför allt benedektinermunkar. I Tyskland i mitten av 1100-talet beskrev Hildegard av Bingen flera olika som användes som läkeväxter inom folkmedicinen. Ingen av dem verkar vara pepparmynta. Inte heller i gamla nordiska texter nämns pepparmynta utan bara "mynta" som kan vara vilken som helst. I en svensk handskrift från runt 1500 nedtecknas om mynta bl. a. att den lagd i klädkistor vaktar mot mal och "varder hon tuggad om morgonen då driver hon ut ond lukt ur munnen".
Kring äldre "mynta" som grönmyntor har det vävts myter och magiska föreställningar men inte om pepparmyntan som slog igenom som medicinsk och industriell växt.
Engelsk pepparmynta
Till brittiska öarna kom myntorna med romarna. Culpeper i mitten av 1600-talet beskriver fyra inhemska myntor och namnger dem på samma sätt som Linné senare skulle göra:
- grönmynta (garden mint, Mentha viridis),
- vattenmynta (water mint, Mentha aquatica),
- mårmynta (wild mint, horse mint, Mentha sylvestris),
- pepparmynta (pepper mint, Mentha piperita).
Pepparmyntan som enligt Culpeper fanns i nästan varenda trädgård uppmärksammades dock inte förrän i slutet av 1600-talet. Då hittades den av en botaniskt kunnig engelsman i en krusmyntaodling (Mentha spicata var. crispa) och presenterade som en spontan korsning mellan vattenmynta (Mentha aquatica) och grönmynta (Mentha spicata). Fyndet har visat sig vara artidentiskt med den berömda varieteten Mitcham-mynta, uppkallad efter odlingsorten Mitcham söder om London. De första kommersiella odlingarna anlades i mitten av 1700-talet. Kring sekelskiftet 1900 hade engelsk pepparmynta blivit den helt dominerande myntan i Europa och ersatt grönmyntan krusmynta (Mentha spicata var. crispa) som viktigaste läkemynta. I mat använde engelsmännen själva däremot fortfarande en annan grönmynta, spearmint (Mentha spicata var. spicata).
Fransk pepparmynta
Under 1900-talets första årtionden lyckades franska odlare ta upp konkurrensen, delvis för att de engelska odlingarna förstördes av sjukdomar på 1920-talet, delvis för att den franska myntan gav en söt olja som gillades av (den franska) parfymindustrin. Frisk engelsk mynta hörde till 1800-talets hantverksmässiga herrdofter, söt fransk till 1900-talets industriella damdofter.
Linnés mynta
I Linnés Flora Oeconomica (1749) nämns endast mårmynta - "hon utmagrar ängarna". Fyra år senare granskar Linné apotekspreparat som svenska och europeiska apotek inte för och påpekar

Mentha piperita, som lätt växer i våra trädgårdar och överträffar andra arter i lösande och avkylande verkan, bör ingalunda förbises

Pepparmyntan, först upptagen i London-farmakopén 1721, fanns i slutet av århundradet i farmakopérna i hela Europa, även den svenska. Den ansågs ha samma men starkare verkan än krusmynta som använts dittills.
I svenska floran 1755 berättar Linné också om myntors påverkan på mjölk:

All Mentha förhindrar mjölkens löpning, häver mjölkens stockning i brösten, driver även månadsreningen, kan också förorsaka ofruktsamhet. Då växten efter skörden förtäres i större mängd av de hungriga korna, blir mjölken till mångas häpnad nästan oduglig till ostberedning.

Amerikansk pepparmynta
I början av 1800-talet togs pepparmyntan till USA och i mitten av århundradet kom odling igång i staterna runt Lake Michigan i nordost. Idag producerar USA mest pepparmynta i världen och de stora odlingarna ligger huvudsakligen i västkuststaterna Washington och Oregon.
Element och kvaliteter
Astrologiskt styrd av Merkurius och därmed Tvillingarna (elementet luft, rörlig kvalitet) respektive Jungfrun (elementet jord, rörlig kvalitet) och/eller Venus och därmed Oxen (elementet jord, fast kvalitet) respektive Vågen (elementet luft, ledande kvalitet).
Enligt elementläran sval och torr.
Kinesiskt element: Jord, i viss mån trä.

• Litteratur: Se t ex Botanica (2003), Corneliuson (2000), Culpeper (1976), Fries (1904), Gattefossé (1993), Gentz och Lindgren (1946), Green (1976), Hansson och Hansson (2002), Heino (2001), Hewe (1984), Impecta (2004), Juneby (1977), Juneby (1999), Jönsson (1910), Kirkevold och Gjessing (2004), Klemming (1883-1886 läkebok 3), Lindeberg (1982), Lindeberg (1988), Lindgren (1918), Linell och Hylander (1955), Linné (1950), Linné (1971), Ljungqvist (2007), Lucas (1978), Lundberg (1960), Manniche (1999), Meyer (1952), Mossberg och Stenberg (1992), Nationalencyklopedins ordbok (1995), Neuendorf (1991), Nielsen (1991), Nordström (1940), Nylén och Olsson (1982), Pharmacopea suecica I (1775), Plinius (1968 bok 19), Podlech (1989), Reynolds (1996), Schweigger och Kammerer (1998), Seymour (1980), Stary och Jirásek (1975), Stodola och Volák (2000), Swahn (1996), Svenska farmakopén VIII (1901), Svenska farmakopén IX (1908), Svenska farmakopén X (1925).
• Nätpublikationer: Gernot Katzer's spice pages (2005 04 29). Den virtuella floran (2006 11 09).

© Shenet 1997 - 2010
Adress: http://www.shenet.se/vaxter/pepparmynta.html
Datum: 2010 03 16 - Uppdaterad: 2009 09 14
Cookieinfo