Shenet Växter Råvaror Recept Referens Sök Forum Kontakt Hem
Historia

Örtkännare f. Kr.

Kina: Qi Bo  Egypten: Papyrus Ebers  
Grekland
: Herodotos - Hippokrates - Theofrastos


Qi Bo
Kina 2600-talet f. Kr.
Qi Bo, livläkare till Huang Di, "Den gule kejsaren", ska på grundval av samtal med kejsaren ha sammanställt det medicinska verket Huang Di Nei Jing (Gule kejsarens råd vid invärtes sjukdomar), ofta kallat helt enkelt Nei Jing. Här hävdas, bland annat genom en fullt utvecklad teori och praktik för akupunktur, att sjukdomar kan botas - ty "den som envisas med att tro på andarnas makt kan inte bota sjukdomar". Historien om ursprunget till denna "den äldre kinesiska medicinens bibel" är förstås mytisk. Uppgifterna om när den påbörjades varierar från 2600-talet till 1300-talet f. Kr. Den har reviderats och fått tillägg i många lager; någorlunda fullbordad var den på 100-talet.
• Tidigaste bevarade utgåvan är från 600-talet. Finns åtminstone delvis på engelska.
Papyrus Ebers
Egypten ca 1550 f. Kr.
Det mesta vi vet om egyptisk medicin har förmedlats av greker. En av de få originalkällorna är Ebers-papyrusen, påträffad i en grav i Tebe i början av 1860-talet och inköpt 1873 på mystiska vägar av egyptologen Georg Ebers. Papyrusen är 30 cm bred och 20 meter lång och innehåller 876 systematiskt uppställda recept med ca 650 växtdroger, ett 50-tal djurdroger, många mineraldroger och ett dussin besvärjelser och böner. Författarna är inte kända. En del av recepten var redan vid nedskriften tusen år gamla. Georg Ebers deponerade papyrusen i Leipzigs universitetsbibliotek men idag lär den finnas på New York Metropolitan Museum.
• Fullständiga engelska översättningar finns. Smakprov på svenska: Recept med aloeextrakt.
Herodotos
Grekland ca 484-ca 425 f. Kr.
v
I örtmedicinens persongalleri finns många "fäder", t. ex. läkekonstens (Hippokrates), botanikens (Theofrastos) och kemins (Paracelsus). Greken Herodotos (latinsk stavning Herodotus) gäller för att vara historieskrivningens; han var den förste som ställde olika källor mot varandra och försökte granska dem kritiskt. Från början hade Herodotos tänkt beskriva kriget mellan greker och perser som utspelats åren kring hans födelse, men tyckte att han först borde ge en bakgrund... Det blev en sannskyldig världshistoria varifrån vi har många uppgifter om liv och förhållanden i Medelhavsområdet före och under grekisk tid. Herodotos reste verkligen runt i hela den då kända världen - södra Europa, norra Afrika, växtra Asien - och återberättade vad han hörde och såg och resonerade kring rimligheten i utsagorna. "Jag är skyldig att berätta vad som sägs, men inte skyldig att tro allt", var hans berömda motto.
• Herodotos Historia finns i komplett svensk översättning och är något av det mest fängslande och charmerande man kan läsa, för Herodotos kan konsten att berätta.
Hippokrates
Grekland ca 460-ca 377 f. Kr.
d

 

Det var inte vredgade gudar som orsakade sjukdom utan levnadssätt och miljö, upprepade Hippokrates 2.000 år efter Gule kejsaren. Det gjorde stort intryck på hans samtida i Grekland. Även övriga resonemang har likheter med kinesisk medicin: Det sjuka organet är av underordnad betydelse, det intressanta är helheten, d.v.s. organismen och personen. Genom att ordinera livsföring, diet och örtmedicin kan läkaren hjälpa den sjuke till balans = hälsa. Hur det ska göras kommer man inte fram till genom att filosofera och spekulera - grekernas favoritsysselsättning - utan genom att iaktta. Om denna svåra konst handlar Hippokrates berömda suck: "Livet är kort, konsten lång, rätta tillfället flyktigt, erfarenheten bedräglig, omdömet svårt".
Fyrsaftsläran och dess humoralpatologi, som dominerade västerländsk medicin till 1800-talets mitt, ska ha fötts när Hippokrates svärson Polybos uppmärksammat honom på att blod som får stå ett tag skiktas i fyra lager: Överst gulaktigt serum, därunder vit "späckhud" och ett ljusrött och ett mörkrött skikt av röda blodkroppar. Ur denna iakttagelse utvecklades läran om harmoni och disharmoni mellan de fyra kroppsvätskorna: Gul galla (eld: varm och torr), svart galla (jord: kall och torr), blod (luft: varm och fuktig), slem (vatten: kallt och fuktigt).
Corpus hippocraticum (De bevarade hippokratiska skrifterna) omfattar ett 70-tal böcker. Hippokrates, "den europeiska läkekonstens fader", har inte skrivit alla själv; texterna är samlingar från hela den hippokratiska skolan. 237 växter från Europa, Egypten och Indien finns omnämnda som läkemedel. Botaniska beskrivningar saknas så alla kan inte identifieras. Till den hippokratiska traditionen hör också läkareden, som uttalades av läkarna i det antika Grekland och länge också vid examination av läkare i Europa.
• Hippokrates hör till de mer översatta klassikerna och kan hittas bitvis på svenska. En och annan engelsk översättning finns på nätet.

Theofrastos
Grekland 370-285 f. Kr.
f
Theofrastos lärare Aristoteles klassificerade djur, eleven ordnade växter och brukar gälla som "botanikens fader". Han fick världens dittills största rike att botanisera i när Alexander den store, också elev till Aristoteles, gav honom tillgång till de kungliga arkiven och sina egna anteckningar. Själv följde Theofrastos inte med på några fälttåg.
Historia Plantarum
(Enquiry into plants) beskriver 450 växter, De causis plantarum (Om växternas naturlära) resonerar mer teoretiskt om växtliv, växtförhållanden och odling. Theofrastos blev en auktoritet redan på sin egen tid och hans rön förblev odiskutabla i Europa till in på 1700-talet. Essän De Odoribus (Om dofter) är fortfarande den främsta källan till kunskap om antikt grekiskt parfymeri.
• Äldsta avskrifterna är från 700-800-talen och förvaras i Vatikanen. Alla de tre ovan nämnda finns i engelsk översättning. Rätt mycket finns publicerat på nätet.
Vidare

Örtkännare e. Kr. - greker, romare, perser, kineser, européer
Var finns texterna
Liten medicinhistoria


Litteratur: Se t ex Bergmark (1959), Bergmark (1966), Bolin och Gustaver (1960), Ebbell (1937), Fazzioli (1989), Galenos (1958), Gentz och Lindgren (1946), Haeger (1975), Henrikson (1992), Herodotos (2000), Hippokrates (1994), Lehane (1982), Lindeberg (1982), Lindeberg (1998), Lindgren (1918), Nilsson och Peterson (1998), Stodola och Volák (2000), Theofrastos (1916), Wallnöfer och von Rottauscher (1960).
• Artiklar: Nils-Erik Landel: Bokanmälan: Svensk farmaci under 1900-talet (Svenska Dagbladet 2001 03 05).

© Shenet 1997 - 2013
Adress: http://www.shenet.se/vaxter/ortkannaref.html
Datum: 2018 05 28 - Uppdaterad: 2010 06 7
Cookieinfo
Made with a Mac