![]() |
Kungsmynta |
|||||||
|
||||||||
Synonymer | Kungsmynta, vanlig oregano, dosta, gemen dosta, fjärtmynta, märrmynta, mätmynta, konge, koning, konig, koningh, konung, kunung, konungh, konungir, kunungher, kunungher, konungagräs, konungsört, vild mejram, vildmejram, bergmejram, kungsmejram, vild majeran, vildmejram, spansk humle, frimodig | |||||||
Botaniska namn | Origanum vulgare L. | |||||||
Engelska namn | Oregano, oregan, origane, origanum, organy, European oregano, wild marjoram, wild marjaram, wild majoram, field marjoram, common marjoram, grove marjoram, common oregano, joy of the mountain | |||||||
Andra namn
|
Romanska språk |
|||||||
|
||||||||
Artvarianter |
Origanum vulgare finns
i många varieteter som kan kallas oregano, mejram,
humle, timjan och till och med isop. Kungsmynta är inte pizzakryddan
oregano; denna kommer från sydeuropeiska arter och underarter, ofta blandade.
Mest rätt: |
|||||||
Besläktade |
För
släktet kungsmyntor accepteras Origanum (ca 18
arter) och Majorana (ca 20 arter) som synonymer, alltså
inalles ca 40 arter. |
|||||||
Ej besläktade |
Mexikansk oregano (Lippia graveolens och Lippia
berlandieri ), eng. Mexican oregano, Mexican marjoram:
Amerika. I mexikanska chilirätter. Smaken och de eteriska
oljorna är lika oregano men starkare. Timjan corido, spansk oregano (Thymus capitatus) |
|||||||
|
||||||||
Beskrivning | • Ört: Flerårig. 20-60 cm hög i Sverige, upp till 70 cm i varmare länder. Upprätt rödaktig stjälk,
kantig och hårig, som förgrenar
sig upptill. • Blad: 1-5 cm långa, lite ludna blad sitter motsatt varandra i par längs stjälken, de understa på skaft, de övre nästan oskaftade. Färgen är mörkgrön, formen spetsigt äggrund med naggad kant. Både stjälk och blad är prickiga av glandelhål. • Blomma (juli-september): Små rosalila, ibland vita, blommor samlade i täta platta kvastar i stjälktoppar och på sidogrenar. • Frukt: Busken står kvar torr på vintern och sprider fröna. |
|||||||
|
Skörd Blad (sommar): Blommor och mjuka toppskott kan nypas av vartefter under hela sommaren, det håller plantan tät. Det är bättre att ta hela kvistar än enstaka blad; det stimulerar nybildningen av blad. Klipp av några cm ovanför en förgrening; det stimulerar ny förgrening. Bladen är bäst före blomningen så knipsa av blommor som kommer. Både blad och blommor behåller kryddlukten torkade och gör sig t. ex. bra i potpourrier. • Hel ört (juni-juli, september): Om bladen är fula eller örten börjat blomma klipper man ner hela plantan till 3-4 cm höjd. Nya blad kommer på ett par veckor. Skörda vid torrt väder innan blomknopparna öppnar sig; första sommaren bara en gång och inte för mycket om skörden är sen. Därefter kan man ta dubbla skördar; en strax före blomningen och en i slutet av sommaren. Torktemperatur över 38° förstör doften. Blommande ört kan torkas till eternell. • Frö (höst): Frön kan också tas till vara i Norden eftersom de mognar tidigt. Växtförhållanden I Sverige på soliga torra ställen med lätt, torr och kalkhaltig jord, som i steniga backar och skogsbryn. Försvinner vid gödsling. Överlever i allmänhet svenska vintrar. I odling mår den bra av att klippas ner hårt (3 cm höjd) på våren; den breder lätt ut sig. Passar bra på balkong. Förökas från frö tidigt på våren eller så tar man sticklingar eller delar plantor. Enklast är att ta vara på utlöpare och gräva ner på nytt ställe. Kungsmynta som biväxt Blommorna ger lite nektar och okså lite pollen som samlas av bin. Odling inomhus Trivs utmärkt på fönsterbrädan. Utbredning Europa: Odlad i större delen av Europa. I Medelhavsområdet skördas det mesta från vilda bestånd med många varieteter, underarter och närbesläktade arter, bland dem pizzakryddan oregano. Norden: I Sverige som trädgårdsväxt. Vild förekommer den rätt sällsynt upp till Jämtland - Ångermanland framför allt längs kusterna. Vanlig i delar av Norge, i Danmark på öarna. Asien: Odlad i Mellanöstern. Amerika: Odlad i Nordamerika. |
|||||||
Växtdroger och beredningar |
Ört (Origani vulgaris herba, Herba origani vulgaris,
Herba origane vulgare, Origani vulgaris herba, Origani
herba, Herba origani): I lokala farmakopéer
innan Sverige fick en nationell 1755. Svenska farmakopén upplaga 1-4 (1775-1790). I andra nordiska länder officinell in på 1900-talet. • Kungsmyntaessens (eterisk olja) |
|||||||
|
||||||||
|
Namnet Origanum efter grekiska origanos, origanon, och latin origanum, båda med betydelsen mejram mejram (Origanum majorana). Kärnan i det grekiska namnet är oros = berg, och ganos = sken, glädje, stolthet, eller ganon = prydnad. Härav oregano, i svenskan sedan 1965, från italienskan. Det avsåg inte kungsmynta utan pizzakryddan av andra Origanum-arter. Vulgare = allmän, vanlig, av latin vulgus = folket, hopen, stora massan, allmänheten. Ursprung Europa. Grekland Gr. origanon nämns av både Theofrastus (300-talet f. Kr) och Dioskorides (ca 65) - växten användes både i Grekland och Rom och dessförinnan i Egypten - men det är inte lätt att reda ut vad som avsågs. Det kan ha rört sig om mejram (Origanum majorana) och många andra sorter. Grekerna planterade dem gärna på gravar för att glädja den döde och tillförsäkra honom frid. Som de flesta växter har oregano - vilken det nu var - en historia om metamorfos: En kung på Cypern hade stora odlingar av örter varav gjordes parfym. En dag kom självaste Afrodite på besök och kungen ville överlämna en parfymsalva som gåva. Ynglingen som fick uppdraget att överlämna krukan blev så nervös att han tappade den och därav så förskräckt att han förstenades till oreganoörten. Afrodite förbarmade sig och flög i väg med honom till Olympen och planterade honom där. Norden På 1200-talet odlades nordiska sorter i engelska klosterträdgårdar och på 15-1600-talen var de i allmänt bruk för allehanda besvär. En svensk läkebok runt 1500 ger rådet att tugga bladen mot tandvärk, men nordbor i allmänhet har framför allt förlitat sig på örtens kraft mot trolldom. Den skyddade särskilt kvinnor, t. ex. när de stod brud och född barn. I en gammal saga viker Djävulen undan från en liten flicka som fått dosta och johannesört insydda i kläderna, ilsket ropande "Dosta och johannesört berövar mig min brud!". Man planterade den vid huset - den var också bra mot ormar och myror - och plockade med en kvist till kyrkbuketten på söndagarna. Bara att vidröra örten gav skydd mot häxor och djävlar. Under häxprocesserna röktes den vid sträckbänkarna för att hålla djävulen borta. Linnés kungsmynta Linné skriver om örtens användning i svenska floran 1755: |
|||||||
|
||||||||
Kungsmynta som mat och medicin |
||||||||
|
||||||||
Litteratur:
Se t ex Botanica (2003), Corneliuson (2000), Culpeper
(1976), Fries (1904), Gentz och Lindgren (1946), Hewe
(1984), Impecta (2004), Jönsson (1910), Kirkevold
och Gjessing (2004), Klemming (1883-1886
läkebok 3, 5, 6), Lindeberg (1982), Lindeberg (1988),
Lindgren (1918), Linné (1986), Ljungqvist (2007), Mossberg och
Stenberg (1992), Nationalencyklopedins ordbok (1995),
Neuendorf (1991), Neuendorf (2009), Nielsen (1991), Nylén och Olsson
(1982), Pharmacopea suecica I (1775), Podlech (1989),
Schweigger och Kammerer (1998), Seymour (1980), Stary
och Jirásek (1975), Stevenson (1979), Stodola och Volák
(2000), Swahn (1996), Svanberg (1998). Nätpublikationer: Gernot Katzer's spice pages (2005 04 29). Bilder ur Nordens flora (2005 10 23). Den virtuella floran (2006 11 13). |
||||||||
|
||||||||
© Shenet 1997 - 2013 |
||||||||
|