Shenet

Växter Råvaror Recept Referens Sök Forum Kontakt Hem

Kungsmynta


Synonymer Kungsmynta, vanlig oregano, dosta, gemen dosta, fjärtmynta, märrmynta, mätmynta, konge, koning, konig, koningh, konung, kunung, konungh, konungir, kunungher, kunungher, konungagräs, konungsört, vild mejram, vildmejram, bergmejram, kungsmejram, vild majeran, vildmejram, spansk humle, frimodig
Botaniska namn Origanum vulgare L.
Engelska namn Oregano, oregan, origane, origanum, organy, European oregano, wild marjoram, wild marjaram, wild majoram, field marjoram, common marjoram, grove marjoram, common oregano, joy of the mountain
Andra namn
 
Blommande kungsmynta (Origanum vulgare)

Romanska språk
Origanum, origanus, origano, oregano (medeltidslatin), marjolaine sauvage, marjolaine bâtarde, marazolette, origan, herbe d'origan, origan vulgaire, pelevoié, penevoué, thé rouge, thym de berger, grande basilic, doste (franska), oregano, origano, erba acciuga (italienska), orégano (spanska), orégao (portugisiska)
Nordiska språk
Merian, origanum, oregano (danska), kong, kung, kongsgräs, skårekonge, bergkonge, bergmynte, merian (norska), oreganó, bergminta (isländska), mäkimeirami, tavallinen metsämeirami, metsämeirami ("skogsmejram"; finska)
Asiatiska språk
Anrar, satar barri (arabiska), avishan kuhi (farsi = persiska), oregano (hebreiska), kekik otu (turkiska), ngou lahk gong, ngauh ji (kantonkinesiska), ao le gang, niu zhi, ao le gang cao (mandarin = kinesiska), origano (thai), hana-hakka, oregano (japanska)
Andra språk
Origanon melan (grekiska), oregano (nygrekiska), Dost, Dostkraut, Brauner Dost, Brauner Dosten, Majoran, Wilder Majoran, Wohlgemut, Kostets, Oregano (tyska), wilde marjolein (holländska), rigan (bulgariska), dushitsa (ryska), origano, ordinara origano (esperanto)


Artvarianter

Origanum vulgare finns i många varieteter som kan kallas oregano, mejram, humle, timjan och till och med isop. Kungsmynta är inte pizzakryddan oregano; denna kommer från sydeuropeiska arter och underarter, ofta blandade. Mest rätt:
• Grekisk oregano, vintermejram (Oreganum vulgare ssp. hirtum = Oregano hirta = Oregano heracleoticum) nygr. rigani: Skördas som krydda i Grekland, Turkiet, mest i Italien. Gourmet-oregano med skarp och pepprig smak. Kan odlas i Sverige; skyddas på vintern. 50 cm hög, vita blommor.

Besläktade

För släktet kungsmyntor accepteras Origanum (ca 18 arter) och Majorana (ca 20 arter) som synonymer, alltså inalles ca 40 arter.
Mejram (Origanum majorana = Origanum hortensis = Majorana hortensis).
• Syrisk isop (Origanum syriacum), eng. Assyrian masticke: Troligen Bibelns isop.
Spansk humle
Spansk humle var förr ett samlingsnamn för Origanumarter som såldes särskilt i för sina blomställningar. Exempel:
• Kretadiptam, kretensisk diptam (Origanum dictamnus), eng. dittany of Crete, hop plant, dictamo: Kreta. Halvliggande buske med håriga, gråvita blad och lilarosa blommor. Har varit officinell i Sverige, såldes till 60-talet på apoteken som sillkrydda.
• Smyrnamejram, spansk timjan, spansk dosta, fransk mejram, krukmejram (Origanum onites = Majorana onites), eng. pot marjoram, winter marjoram, French marjoram: Sicilien och Medelhavsområdet. Liten buske med håriga stammar, klargröna blad och vita eller rosa blommor. Ersättning för mejram.

Ej besläktade • Mexikansk oregano (Lippia graveolens och Lippia berlandieri ), eng. Mexican oregano, Mexican marjoram: Amerika. I mexikanska chilirätter. Smaken och de eteriska oljorna är lika oregano men starkare.
Timjan corido, spansk oregano (Thymus capitatus)

Beskrivning • Ört: Flerårig. 20-60 cm hög i Sverige, upp till 70 cm i varmare länder.  Upprätt rödaktig stjälk, kantig och hårig, som förgrenar sig upptill.
• Blad: 1-5 cm långa, lite ludna blad sitter motsatt varandra i par längs stjälken, de understa på skaft, de övre nästan oskaftade. Färgen är mörkgrön, formen spetsigt äggrund med naggad kant. Både stjälk och blad är prickiga av glandelhål.
• Blomma (juli-september): Små rosalila, ibland vita, blommor samlade i täta platta kvastar i stjälktoppar och på sidogrenar.
• Frukt: Busken står kvar torr på vintern och sprider fröna.

Odling och bruk

Blommande kungsmynta (Origanum vulgare)
Bilder ur Nordens flora (1917-1926)
Skörd
• Blad (sommar): Blommor och mjuka toppskott kan nypas av vartefter under hela sommaren, det håller plantan tät. Det är bättre att ta hela kvistar än enstaka blad; det stimulerar nybildningen av blad. Klipp av några cm ovanför en förgrening; det stimulerar ny förgrening. Bladen är bäst före blomningen så knipsa av blommor som kommer. Både blad och blommor behåller kryddlukten torkade och gör sig t. ex. bra i potpourrier.
• Hel ört (juni-juli, september): Om bladen är fula eller örten börjat blomma klipper man ner hela plantan till 3-4 cm höjd. Nya blad kommer på ett par veckor. Skörda vid torrt väder innan blomknopparna öppnar sig; första sommaren bara en gång och inte för mycket om skörden är sen. Därefter kan man ta dubbla skördar; en strax före blomningen och en i slutet av sommaren. Torktemperatur över 38° förstör doften. Blommande ört kan torkas till eternell.
• Frö (höst): Frön kan också tas till vara i Norden eftersom de mognar tidigt.
Växtförhållanden
I Sverige på soliga torra ställen med lätt, torr och kalkhaltig jord, som i steniga backar och skogsbryn. Försvinner vid gödsling. Överlever i allmänhet svenska vintrar. I odling mår den bra av att klippas ner hårt (3 cm höjd) på våren; den breder lätt ut sig. Passar bra på balkong.
• Förökas från frö tidigt på våren eller så tar man sticklingar eller delar plantor. Enklast är att ta vara på utlöpare och gräva ner på nytt ställe.
Kungsmynta som biväxt
Blommorna ger lite nektar och okså lite pollen som samlas av bin.
Odling inomhus
Trivs utmärkt på fönsterbrädan.
Utbredning
• Europa: Odlad i större delen av Europa. I Medelhavsområdet skördas det mesta från vilda bestånd med många varieteter, underarter och närbesläktade arter, bland dem pizzakryddan oregano.
• Norden: I Sverige som trädgårdsväxt. Vild förekommer den rätt sällsynt upp till Jämtland - Ångermanland framför allt längs kusterna. Vanlig i delar av Norge, i Danmark på öarna.
• Asien: Odlad i Mellanöstern.
• Amerika: Odlad i Nordamerika.
Växtdroger och beredningar • Ört (Origani vulgaris herba, Herba origani vulgaris, Herba origane vulgare, Origani vulgaris herba, Origani herba, Herba origani): I lokala farmakopéer innan Sverige fick en nationell 1755. Svenska farmakopén upplaga 1-4 (1775-1790). I andra nordiska länder officinell in på 1900-talet.
Kungsmyntaessens (eterisk olja)

Historia

 
Blommande kungsmynta (Origanum vulgare)
Gulbladig kungsmynta (Origanum vulgare)

 

Namnet
Origanum efter grekiska origanos, origanon, och latin origanum, båda med betydelsen mejram mejram (Origanum majorana). Kärnan i det grekiska namnet är oros = berg, och ganos = sken, glädje, stolthet, eller ganon = prydnad. Härav oregano, i svenskan sedan 1965, från italienskan. Det avsåg inte kungsmynta utan pizzakryddan av andra Origanum-arter.
Vulgare = allmän, vanlig, av latin vulgus = folket, hopen, stora massan, allmänheten.
Ursprung
Europa.
Grekland
Gr. origanon nämns av både Theofrastus (300-talet f. Kr) och Dioskorides (ca 65) - växten användes både i Grekland och Rom och dessförinnan i Egypten - men det är inte lätt att reda ut vad som avsågs. Det kan ha rört sig om mejram (Origanum majorana) och många andra sorter. Grekerna planterade dem gärna på gravar för att glädja den döde och tillförsäkra honom frid. Som de flesta växter har oregano - vilken det nu var - en historia om metamorfos: En kung på Cypern hade stora odlingar av örter varav gjordes parfym. En dag kom självaste Afrodite på besök och kungen ville överlämna en parfymsalva som gåva. Ynglingen som fick uppdraget att överlämna krukan blev så nervös att han tappade den och därav så förskräckt att han förstenades till oreganoörten. Afrodite förbarmade sig och flög i väg med honom till Olympen och planterade honom där.
Norden
På 1200-talet odlades nordiska sorter i engelska klosterträdgårdar och på 15-1600-talen var de i allmänt bruk för allehanda besvär. En svensk läkebok runt 1500 ger rådet att tugga bladen mot tandvärk, men nordbor i allmänhet har framför allt förlitat sig på örtens kraft mot trolldom. Den skyddade särskilt kvinnor, t. ex. när de stod brud och född barn. I en gammal saga viker Djävulen undan från en liten flicka som fått dosta och johannesört insydda i kläderna, ilsket ropande "Dosta och johannesört berövar mig min brud!". Man planterade den vid huset - den var också bra mot ormar och myror - och plockade med en kvist till kyrkbuketten på söndagarna. Bara att vidröra örten gav skydd mot häxor och djävlar. Under häxprocesserna röktes den vid sträckbänkarna för att hålla djävulen borta.
Linnés kungsmynta
Linné skriver om örtens användning i svenska floran 1755:
Örten färgar ylle rött. Kan användas istället för te enligt Walborg. Växten läggs på jäsande öl av västgötarna, för att detta hastigare ska bli rusande. Hänges i fat för att ölet ej så lätt ska surna.

Kungsmynta som mat och medicin
Oregano - av olika arter och underarter - används som krydda i hela Europa, Amerika och delar av Asien. I Asien används pulveriseradeblad som desinfektionsmedel.
Element och kvaliteter
Astrologiskt styrs kungsmyntan av Merkurius och därmed Tvillingarna (elementet luft, rörlig kvalitet) respektive Jungfrun (elementet jord, rörlig kvalitet) (Culpeper).
Enligt elementläran varm och torr (Hildegard av Bingen 1100-tal), varm och torr i tredje grad (svensk läkebok ca 1500, Arvid Månsson 1600-tal, som i sina latinska och tyska källor också inhämtat att örten fördriver ormar).


Litteratur: Se t ex Botanica (2003), Corneliuson (2000), Culpeper (1976), Fries (1904), Gentz och Lindgren (1946), Hewe (1984), Impecta (2004), Jönsson (1910), Kirkevold och Gjessing (2004), Klemming (1883-1886 läkebok 3, 5, 6), Lindeberg (1982), Lindeberg (1988), Lindgren (1918), Linné (1986), Ljungqvist (2007), Mossberg och Stenberg (1992), Nationalencyklopedins ordbok (1995), Neuendorf (1991), Neuendorf (2009), Nielsen (1991), Nylén och Olsson (1982), Pharmacopea suecica I (1775), Podlech (1989), Schweigger och Kammerer (1998), Seymour (1980), Stary och Jirásek (1975), Stevenson (1979), Stodola och Volák (2000), Swahn (1996), Svanberg (1998).
Nätpublikationer: Gernot Katzer's spice pages (2005 04 29). Bilder ur Nordens flora (2005 10 23). Den virtuella floran (2006 11 13).

© Shenet 1997 - 2013
Adress: http://www.shenet.se/vaxter/oregano.html
Datum: 2018 12 16 - Uppdaterad: 2010 08 18
Cookieinfo
Made with a Mac