Olivträd

Skörd
• Frukt (oktober-mars): För den tidiga skörden måste man upp i träden och dra ner oliverna med hjälp av kratta. Det mesta maskinplockas eller maskinskakas och får falla ner i dukar eller nät som skyddar mot fallskador. Skördetiderna varierar mycket. I Grekland börjar t. ex. gröna oliver skördas i oktober, svarta i november.
De första oliverna kan komma när trädet är 3-5 år men vanligen vid 10. Full skörd får man när trädet är 20; mest och bäst olja ger 50-150 år gamla träd. Ett vuxet träd kan ge över 75 kilo oliver per säsong. 90 % pressas till olja.
Omogna: Nästan alla oliver skördas omogna. Alltför tidig skörd ger besk smak oavsett senare behandlingar. Den traditionella behandlingen är att lägga oliverna i saltlake i upp till tio månader. Dagens storproducenter lägger dem i natronlut eller kalilut 6 timmar - 5 dygn. Därefter kan de färgas gröna (E 410 Klorofyll) eller mörka (E 579 Järnglukonat) och pastöriseras. Först därefter är de klara för saltlake. Grekiska kalamata färgas inte.
Mogna: Mogna oliver från mitten av säsongen ger större skörd men trädet ger då frukt bara vartannat år. Smaken är mildare och oliverna kan läggas i saltlake direkt. Övermogen fallfrukt får dålig smak.
Växtförhållanden
Olivträdet växer långsamt och kan bli mycket gammalt, det berättas om tusenåriga träd. Det finns hundratals underarter, varieteter och sorter, ett 50-tal odlas, olika sorter för oliver och för olja. Det trivs i samma klimat som vinrankan och de två syns ofta ihop i länderna kring Medelhavet. Det behöver svala vintrar för att blomningen ska komma igång - men tål inte frost - och långa varma somrar för att frukten ska hinna mogna. Tål både hetta och torka men vid fruktbildningen behövs ordentligt med fukt. Gillar frisk luft (trivs vid kuster) och mycket ljus. Kan klara sig längst ner i södra Sverige i mycket skyddat läge eller på balkong. Det finns sorter som tål temperaturer ner till -10° men ingen verkar importera dem.
Jorden bör vara kalkhaltig med kisel och sand och även stenig mark går bra men skörden blir bättre i näringsrik jord. Gödsel behövs. Under 300 meters höjd över havet är största faran en fluga som lägger ägg i oliverna; en enkel bekämpningsmetod är att locka in honan i burkar med limpapper. Träden är svåra att bespruta eftersom oliverna tar åt sig smak.
• Förökas från frö på hösten, från sticklingar på vintern och genom rotskott och ympning på vilda olivstammar.
Odling inomhus
Förekommer ibland som krukväxt och blommar då i april-juni men överlever sällan en vinter i inomhusvärme och nordiskt mörker. Låt stå svalt (2-10°) och ljust (helst med extrakjus) och vattna snålt. Vår och sommar behöver det sol och mycket vatten och helst tas utomhus. Jorden ska vara sandig och torka ut mellan vattningarna. Om trädet tappar mycket blad bör man minska på vattningen. Planteras om vart tredje år. Med tålamod går det att få ner det till bonsai. Frukt ska man inte vänta sig!
Utbredning
Någon har räknat ut att det finns 800 miljoner olivträd i världen. Det finns i alla världsdelar.
• Europa: Världens fyra största olivodlande länder är Italien, Spanien, Grekland och Turkiet.
• Asien: Odlas i Mellanöstern, bl. a. Syrien och Libanon.
• Nordafrika: Mest odlas i Tunisien, Marocko och Egypten.
• Amerika: Odlas i bl. a. USA och Peru.
Handel
Mest oliver producerar och exporterar sedan länge i Italien, Spanien och Grekland (2005). Italien, Saudiarabien och Frankrike är de största importländerna (2004).

• Frukt, oliv (Oleae fructus)
• Blad (Oleae folium)
• Olivolja (olja)
• Olivåterfettning (behandlad olja)

men med lika lite resultat som andra förr. Inte ens greker som bosatte sig i Egypten fem århundraden senare lyckades få trädet i odling utan fick fortsätta importera från Grekland. På 300-talet f. Kr. berättade Theofrastos att han sett olivträd växa i Övre Egypten, alltså i söder. Ytterligare 500 år senare fanns trädet enligt Strabo bara i oaser i väst, där den vilda formen finns idag. Södra Egypten är för torrt för både vild och odlad oliv.
Medelhavsområdet
På 2000-talet f. Kr odlades olivträdet i stor skala på Kreta, inte för oljeutvinning utan för frukten. På Homeros tid på 800-talet f. Kr. odlades trädet allmänt på grekiska fastlandet och greker och fenicier spred odlingen i takt med att de koloniserade Medelhavsområdet, bland annat till Provence. Runt 600 f. Kr. anlade greker staden Massalia (Marseille) och började odla olivträd och vinrankor. Till de västligare delarna av Medelhavsområdet - Italien, Spanien, Portugal - spreds trädet först genom romarrikets utbredning. Till och med till England förde romarna med sig trädet.
Asien
På 300-talet f. Kr. hittade Alexander den stores armé olivträd också i Indien, i en mellanform mellan vilt och odlat. I Kina har olivträdet symboliserat flit, lugn och finkänsligt uppträdande.
Athena och Aten
Enligt grekisk mytologi föddes olivträdet vid en tvist mellan Athena och Poseidon om vem som skulle härska över Attika, området runt Aten. En gåvotävling organiserades för att avgöra frågan. Poseidon skapade en källa som visade sig vara salthaltig (enligt en annan version lyckades han bara åstadkomma en snabb häst). Athena fick ett olivträd att springa fram ur Akropolisklippan. Därmed var saken avgjord enligt domaren Zeus och Athena fick ge sitt namn och beskydd åt staden. Att striden kom att stå just mellan Poseidon och Athena förklarar historikern Plutarkos med att kungarna vid den här tiden ville locka folk från sjöfart (Poseidon) till stadsliv (Aten under Athena).
Under klassisk grekisk tid var oliver Atens viktigaste exportvara. En helig olivlund ska ha funnits på Akropolis långt innan berget befästes och bebyggdes med tempel. Senare stod där ett enda olivträd som sades vara Athenas träd som växte där till befolkningens beskydd. Både Athenas träd och Poseidons saltvattenskälla ska ha funnits kvar 480 f. Kr. när perserkungen Xerxes intog staden. Allt på Akropolis brändes ner, men, sades det, redan dagen därpå sköt ett armslångt skott fram ur den sargade olivstammen. Denna förmåga hos olivträdets ved att slå skott under fuktiga förhållanden till och med sedan den snidats eller sågats till plankor, berättar Theofrastos om på 300-talet f. Kr. som ett välkänt och besvärligt fenomen. Han ger exemplet en åra som det besvärligt nog plötsligt slog ut gröna blad på.
Olivkvisten
Överallt där det odlades hölls olivträdet för heligt. Ibland fick det skördas bara av de renaste jungrur. För judar och greker symboliserade det styrka, välstånd och ordnade förhållanden. I Grekland var det inte bara Athenas träd utan helgades också åt bland andra solguden Apollon. Den vilda och den odlade oliven symboliserade äktenskapet mellan Zeus och Hera och vid festligheter till deras ära bar man olivkransar och smyckade deras statyer med olivblad.
Olivodlingar skonades i krig men olivkvisten var ingen fredssymbol i Grekland utan attribut till segergudinnan Nike och krigsgudinnan Athena. När ett krig avgjorts och sändebuden från de besegrade infann sig med olivkvistar i händerna bekräftade det inte freden utan den andres seger.
Olympisk oliv
I de olympiska spelen, officiella sedan 776 f. Kr. men i själva verket mycket äldre, smyckades segrarna på order av oraklet i Delfi med olivkransar, nedskurna av en gosse med en gyllene skära från ett särskilt helgat träd. Efter spelen offrade segrare kransen i sin hemstads huvudtempel men fick behålla speciella privilegier livet ut, bland annat fria måltider och fritt inträde på teatern. Det kunde bli dyrt för fattiga småstäder att ha en olympisk segrare och till slut betalade man för att bli av med dem. I Sparta hade man inga sådana problem; där hedrades hjälten genom att tas upp i den kungliga livvakten. Där fick man förresten bara ta med sig två saker i graven: olivblad och den röda stridskappan.
Ett par århundraden senare började man i Delfi arrangera de pythiska spelen till Apollons ära med segerkransar av hans speciella växt lager. Lagerkransen växte så småningom till en så stark segersymbol att man började använda den också i Olympia.
Pax Romana
Vid tiden för Roms erövring av Grekland 146 f. Kr. hade olivens roll som ärosymbol mer eller mindre övertagits av lagern, helgad åt den romerska segergudinnan Victoria och åt Apollon, som i Rom blev allt mindre solgud och allt mer skaldekonstens specielle gud. Det var först nu olivkvisten blev en fredssymbol. Olivträdet helgade romarna åt fredsgudinnan Pax och Roms och hantverkets skyddsgudinna Minerva, som först århundraden senare började liknas vid den krigiska Athena.
Sverige
Oliver importerades till Sverige i mitten av 1500-talet, åtminstone till hovet - det fanns på lager i Gustav Vasas kryddkammare. 1810 hade man enligt bevarade protokoll olivträd i orangeriet på Gunnebo slott.
Amerika
Spanska franciskanermunkar tog olivträdet till Chile och Peru på 1500-talet och senare också till Mexiko och Argentina. På 1700-talet dök trädet upp i Kalifornien och började odlas i mitten av 1800-talet. Förädlade former av den gamla sorten Mission är fortfarande den vanliga sorten där. I slutet av 1800-talet togs det till Australien och först sent på 1900-talet till Nya Zeeland och Sydafrika.
Kristen tradition
Olivträdet har utnyttjats mycket flitigt i kristen symbolik. Duvan med olivkvisten som visar Noak att syndafloden håller på att sjunka undan, har använts som en bild av de trognas hädangångna själar. Trädet symboliserar försoning. Olivkransen och olivkvisten är symboler för frid, fred och endräkt (dygden Concordia). Olivkvisten är också attribut för Guds främsta sändebud på jorden, ärkeängeln Gabriel. Idag ingår den i FN:s embem.
Element och kvaliteter
Astrologiskt styrt av månen och därmed Kräftan (elementet vatten, ledande kvalitet) eller Jupiter och därmed Skytten (elementet eld, rörlig kvalitet) respektive Fiskarna (elementet vatten, rörlig kvalitet).

© Shenet 1997 - 2013
Adress: http://www.shenet.se/vaxter/oliv.html
Datum: 2019 06 15 - Uppdaterad: 2010 09 3
Cookieinfo