Shenet

Växter Råvaror Recept Referens Sök Forum Kontakt Hem

Malört


Se, av honung dryper en trolös kvinnas läppar, och halare än olja är hennes mun. Men på sistone blir hon bitter som malört och skarp som ett tveeggat svärd.
(Gamla Testamentet: Ordspråksboken 5:3-4)
Synonymer Maleta, absintium, äkta malört, malörth, maalört, malirt, malirth, malyrt, maalyrt, malyrth
Botaniska namn Artemisia absinthium L. = Absinthium officinale
Engelska namn • Storbritannien: Wormwood, common wormwood, true wormwood, absinthium, absinth, absinthe, green ginger, ajenjo, waremouth, old woman, armoise
• USA: Mugwort, mugworth
Andra namn Romanska språk
Absinthum (latin), absintium (medeltidslatin), absinthe, herbe d' absinthe, grande absinthe, herb auxvers, herbe-sainte, armoise amère, geépi, aluine, alvine (franska), assenzio, assenzio vero (italienska), ajenjo, ajenjo mayor (spanska), absinto, losna (portugisiska)
Nordiska språk
Malurt, have-malurt (danska), malurt, ekte malurt (norska), mali, koiruoho (finska)
Asiatiska språk
Ai, yang ai (mandarin = kinesiska), yeuhng ngaai (kantonkinesiska), niga-yomogi, wamuddo (japanska), shi (arabiska), afsantîn (egyptisk arabiska), afsentin (farsi = persiska), absint, la-ana (hebreiska)
Andra språk
s`m, somi (fornegyptiska), apsinthion, apsinthos (grekiska), Wermut, Wurmtod, Wermutkraut, Absinth, Wurmkraut, Bitter Beifuss (tyska), absintalsem (holländska), apsenti, apsithia (grekiska), pelin (bulgariska), polyn gorkaya (ryska), absinto (esperanto)

Besläktade Släktet Artemisia (malörter) är stort. Det har minskat till ca 400 arter sedan ca 130 förts till släktet Seriphidium (strandmalörter). Här endast några ofta nämnda:
• Davana (Artemisia pallens): Vild och odlad i Indien, ger eterisk olja.
Dragon (Artemisia dracunculus)
• Romersk malört, pontisk malört (Artemisia pontica), eng. roman wormwood: Södra Europa. Används ungefär som vanlig malört. Silvergröna blad.
• Silvermalört (Artemisia silvestris): Används ungefär som vanlig malört.
• Silvermalört, vit malört (Artemisia ludoviciana), eng. cudweed sageworth, white sage, grey sage, gray sage. Ej att förväxla med vit salvia (Salvia apiana), eng. white sage, holy sage.
• Strandmalört (Artemisia maritima = Seriphidium maritinum), eng. sea wormwood, old woman: Längs kuster i mellersta och norra Europa. I Sverige finns den i Bohuslän (fridlyst), på Öland och Gotland. Silverfärgat luden med nästan trådsmala bladflikar, stark kryddlukt. Används ungefär som vanlig malört.
• Åbrodd (Artemisia abrotanum), eng. southernwood, old man, ladies love, fr. citronelle: Vild och odlad i södra Europa och Asien. Grågröna blad med citrusdoft. Gammal rökelseväxt, malmedel, likörarom.
Antik malört
• Buskmalört, trädartemisia (Artemisia aborescens), eng. great mugwort: Medelhavsområdet. Silvergrå blad. Antagligen en av de arter Plinius beskrev runt år 70.
• Fältmalört (Artemisia campestris), eng. field southernwood: Europa, Asien. Troligen också en av de arter Plinius beskrev.
• Gallisk malört (Atemisia gallica): Troligen en av de arter Dioskorides beskrev runt år 70.
• Levantisk malört, maskfrö (Artemisia cina = Artemisia santonicum), eng. Levant wormwood, russian worm seed: Iran, Turkestan, Mongoliet, Sibirien, till Europa under korstågstiden. Möjligen Bibelns malört.
Moxamalört
• "Moxamalört" (Artemisia moxa): Använd till moxabränning.
• "Kinesisk malört" (Artemisia sinensis): Använd till moxabränning.
Gråbo
Fleråriga örter - buskar, 50-150 cm höga. Skillnader från malört: God lukt men inte lika kryddig och stark. Utan silverskimmer på bladen. Gnider man bort det grå luddet kommer stjälkens rödbruna fram.
• Gråbo (Artemisia vulgaris), eng. mugwort, mugworth, white mugworth, common mugworth (Storbritannien; medan mugworth i USA = malört), armoise (Storbritannien; om både gråbo och malört), wild wormwood, felon herb, St John's plant, fr. armoise annelle, anglosaxiska mucgwyrt, ry. chernobyl, jap. yomogi: Upprätt, fårad stjälk. Djupt flikiga blad direkt från stammen, gröna, vitfiltiga bara på undersidan. Vitbruna till rödbruna blommor samlade i en rad halvklot längs stam och grenar. Vanlig i Sverige på näringsrik mark (vägkanter, skräpmark). Gammal läkeväxt i södra Europa under antiken, hos germaner och kelter, från ca 1000 i anglosaxiska texter. Ger eterisk olja kallad armois och yomugi.
• Strandgråbo (Artemisia vulgaris var. coarctata): Hårig också på bladens översida.
Förväxlingsrisk

• Gråbo (Artemisia vulgaris): Åminstone i engelsk text - se ovan.


Beskrivning • Ört - halvbuske: Flerårig. 30-100 cm hög, i varmare länder upp till 150 cm. Upprätt, fårad, vit-ljusgrön stjälk, nedtill förvedad, upptill rikt förgrenad, hela vägen silverluddig och gnider man bort luddet förblir den ljus. Hela växten luktar starkt och friskt kryddigt.
• Blad: Flikiga blad med lansettlika bladflikar strödda längs stjälken, de nedre på långa skaft och upp till 25 cm långa, de övre mindre flikiga och på korta eller inga skaft. Bladen är gråare gröna än på släktingen gråbo, på undersidan silverfärgat ludna och på båda sidor täthåriga.
• Blomma (juli-september): I de övre grenspetsarna hänger klasar av mycket små ljusgula blommor samlade i små bolliga korgar på skaft. 
• Frukt: Frukten är en oval 1-2 mm lång nöt med mycket små frön.
Odling och bruk Skörd
• Blad (juni-september): Unga blad och skott insamlas vid torrt väder före blomningen. Vikten minskar till en femtedel vid torkning.
• Hel ört (juli-september): Blommande kvistar insamlas vid torrt väder för att hängas upp där den behövs. I utdrag ger de frän smak.
Växtförhållanden
Vild malört anses ge en bättre krydda än odlad. Den växer på soliga ställen på torr, sandig och kalkhaltig kulturmark - diken, vägkanter, skräpmark, gårdar - särskilt längs kuster, men klarar sig på all slags jord. Torr och mager jord ger mindre blad med stark smak, fuktig och fet jord större blad med mildare smak. Plantan tål frost och torka bra. Passar bra på balkong och i kruka, t. ex. som låg växt framför högre. Bör klippas ner efter blomningen.
• Förökas enkelt genom delning. Frösår sig lätt och sprider sig genom jordlöpare.
Utbredning
Malört växer vild i alla världsdelar utom möjligen Australien.
• Europa: Vild i större delen och blir vanligare ju längre söderut man kommer. Införd i Sverige, spridd genom förvildning och idag helt naturaliserad. Rätt vanlig upp till Värmland - Västmanland - Uppland och förekommer ända upp till Norrland.
• Afrika: Vild i norr.
• Asien: Vild bort till Sibirien och Indien.
Växtdroger och beredningar

• Malört (Absinthii vulgaris herba, Absinthium vulgare herba, Herba absinthii, Absinthii herba): I lokala farmakopéer innan Sverige fick en nationell 1775. Svenska farmakopén upplaga I (1775) och VII-XI (1869-1946). En av de droger Medicinalstyrelsen uppmuntrade allmänheten att samla in till apoteken under andra världskriget. 
• Blomtopp (Absinthium vulgare summitates, Absinthium summitates florentes): Svenska farmakopén upplaga 2-6 (1779-1845).
• Ört med stjälkar (Herba absinthii cum stipitis)
Malörtstinktur (alkoholutdrag)
Malörtsessens (eterisk olja)
Chamazulen (isolerat ämne)


Historia

 

Bilder ur Nordens flora
(1917-1926)
Namnet
Artemisia efter den grekiska gudinnan Artemis (romarnas Diana), beskyddarinna av bl. a. barnaföderskor; många Artemisia-arter har använts vid kvinnosjukdomar. Plinius i Rom ansåg dock att örten fått sitt namn efter en läkare vid namn Artemisia.
Absinthium = som malört, efter grekiska absinthos = beskt men nyttigt, och apsinthion = malört, ett lånord från gammalpersiska.
• Malört = ört mot mal, fanns redan fornsvenskan före 1500-talet.
Ursprung
Ursprunglig i östra Medelhavsområdet - sydöstra Europa, norra Afrika, västra Asien.
Egypten
Odlad i det forntida Egypten och helgad åt Isis; Isisprästerna bar enligt romaren Plinius malörtskvistar under ceremonier och årsfester till gudarnas ära. Medicinskt användes örten mot inälvsmask.
Grekland och Rom
Högt skattad av de hippokratiska läkarna på 400-talet f. Kr. Århundradet därpå beskriver Theofrastos örten som bitter men nyttig. Den hörde till krigsguden både i Grekland (Ares) och Rom (Mars) och till Isis grekiska och romerska motsvarigheter jaktgudinnan Artemis och Diana, som hade malörten som symbol - en malörtskvist buren vid jakt skrämde bort onda makter som kunde förstöra jaktlyckan. Disoskorides berättar första århundradet att örten användes mot inälvsmask. Malörtskransar var också segertecken vid idrottstävlingar i Rom. Vid kappkörningarna på Capitolium fick segraren en dryck på malört som skulle påminna honom om att dyrbarast av allt var ändå hälsan - härav uttrycket "en droppe malört i glädjebägaren".
Kina
I Kina har olika sorters malört sedan gammalt mycket gott anseende. De kunde dra till sig goda andar, en art används vid moxabränning, ge fruktsamhet och lycka. Rummet där barn föddes kallades malörtsrummet. Seden att hänga malört över dörren vid den årliga drakbåtsfesten är antagligen mycket äldre än historien om den från 800-talet: Den grymme upprorsledaren Huang Chao benådade en dag en kvinna som svarat honom klokt. I gåva fick hon ett knippe malört och tipset att hänga den över husdörren, och armén fick order att skona hus prydda på det viset. När staden sedan skulle plundras hängde det förstås malört över varenda husdörr. Huang Chao letade rätt på kvinnan, som förklarade att malört (ai) också betyder nåd. Detta fann Huang Chao så oerhört vitsigt och vist att han benådade hela staden.
Nordeuropa
Malört användes av germaner och vikingar, beskrevs som läkeväxt av Hildgard av Bingen i Tyskland på 1100-talet, spreds genom klosterväsendet, t. ex. till Skandinavien på 1300-talet, odlades i England på 1440-talet och odlades enligt Flora Danica av allmogen i Danmark under 1600-talets första hälft. Överallt har den skyddat mot ormar, häxor, troll och andra onda väsen, t. ex. hängd över dörren. Det germanska bruket att bränna malört på likbål togs efter i norra Europa och gjorde örten till en sorgesymbol. Långt in på 1800-talet smyckades bårar, gravar och sorgkläder med malört. I Tyskland, berättar Luther, röktes malört kring mor och nyfött barn för att förhindra att barnet blev en bortbyting, d.v.s. byttes bort av trollen eller djävulen mot ett av deras egna. En kvist upphängd vid sängen gav skydd och god sömn. En kvist malört ingick ofta i kyrkbuketten med starkluktande örter som togs med till kyrkan på söndagarna; lukten friskade upp luften och piggade upp när predikan blev lång.
Medicinskt har det stora användningsområdet varit som medel mot parasiter (invärtes) och ohyra (utvärtes).
Linnés malört
Linné beskriver malörten i svenska floran 1755:
 
Om fåren äter växten blir deras kött beskt. Tillsatt till surt öl ("cerevicia") förtager den syran. Malörtsextrakt skyddar mot stenpassion.
 
Kristen tradition
Malört växer inte vild i Palestina och Bibelns "malört" är inte malört. Så kallades den dock i översättningarna till folkspråken och egenskaperna bitterhet och beskhet överfördes på denna. Så här ser Nya Testamentets ursprungliga malört ut i Johannes uppenbarelse om världens undergång:
 
Och den tredje ängeln stötte i sin basun. Där föll från himlen en stor stjärna, brinnande såsom ett bloss... Och stjärnans namn var Malört. Och tredjedelen av vattnet blev bitter malört; och många människor omkom genom vattnet därför att det hade blivit så bittert.
  Men allt kan vändas till sin motsats och i den kristna mytbildningen blev malörten också ett verksamt medel mot Djävulen och eldsvådor.
Tjernobyl
I en del slaviska språk betyder namnet på släktingen gråbo (Artemisia vulgaris) "mörk stjälk", "mörkt gräs", som i ukrainska chornobyl och ryska chernobyl. Gissa om det började bläddras i biblar efter kärnkraftssammanbrottet i ukrainska Tjernobyl 1986. Här hade den tredje basunen ljudit! Det tog ett tag att reda ut att
a) Chornobyl och chernobyl betyder gråbo, inte malört.
b) Det är inte dessa namn som används i de ukrainska och ryska biblarna.
c) Biblarnas namn är polyn, som är det vanligaste namnet på gråbo i Ukraina och Ryssland och också kan användas om malört och andra Artemisia-arter.
d) Det grekiska namnet i originaltexten är apsinthos = bitterämne. Det likartade apsinthion betyder malört, inte gråbo.
Allt väl, alltså?
Element och kvaliteter
Astrologiskt styrd av Mars och därmed Väduren (elementet eld, ledande kvalitet) respektive Skorpionen (elementet vatten, fast kvalitet) (Culpeper).
Enligt elementläran het och torr (svensk läkebok 1400-tal), skarp, besk och het "och är hennes lag hetare än örten själv" (Arvid Månsson 1600-tal).

Litteratur: Se t ex Bondeson (1982), Botanica (2003), Corneliuson (2000), Culpeper (1976), Fries (1904), Gentz och Lindgren (1946), Green (1976), Hansson och Hansson (2002), Henrikson (1975), Henrikson (1992), Hewe (1984), Impecta (2004), Juneby (1977), Juneby (1999), Jönsson (1910), Jönsson och Simmons (1935), Kinkele (2004), Klemming läkebok 3, 4, 5, 6 (1883-1886), af Klintberg (1998), Lindeberg (1982), Lindeberg (1988), Lindgren (1918), Linell och Hylander (1955), Linné (1986), Ljungqvist (2007), Lundberg (1960), Manniche (2006), Meyer (1952), Mossberg och Stenberg (1992), Månsson (1987), Nationalencyklopedins ordbok (1995), Nielsen (1991), Nordiska farmakopén I (1961-1965), Nylén och Olsson (1982), Pharmacopea suecica I (1775), Podlech (1989), Stodola och Volák (2000), Swahn (1996), Svenska farmakopèn VIII (1901), Svenska farmakopèn IX (1908), Svenska farmakopèn X (1925), Theofrastos (1916). Och den tredje ängeln...: Nya Testamentet: Uppenbarelseboken 8:10-11.
Nätpublikationer: Gernot Katzer's spice pages (2005 03 30). Bilder ur Nordens flora (2005 10 23). Den virtuella floran (2006 11 13).

© Shenet 1997 - 2013
Adress: http://www.shenet.se/vaxter/malort.html
Datum: 2018 11 22 - Uppdaterad: 2010 06 13
Cookieinfo
Made with a Mac