Shenet

Växter Råvaror Recept Referens Sök Forum Kontakt Hem

Kvittenträd


Botaniska namn Cydonia oblonga = Cydonia vulgaris
Engelska namn Quince tree
Andra namn Romanska språk
Quodonaea, cydonia (latin), coing (franska), marmelo (portugisiska)
Nordiska språk
Kvaede (danska), liten eldkvede (norska)
Andra språk
Kydonia, kydonion (grekiska), Quitte (tyska)

Besläktade Släktet Cydonia innehåller endast arten kvitten.
Ej besläktade • Rosenkvitten (Chaenomeles japonica): Taggig buske med röda, orange, rosa eller vita blommor och små gula eller gröna frukter. Härdigare än kvitten.

Beskrivning • Buske eller träd: Flerårig. 4-6 m hög. Slät bark. De krokiga kvistarna är gulgröna och ludna när de är unga, sedan blir de kala.
• Blad: Lansettformade blad, upp till 10 cm långa, som unga ullhåriga, senare med glatt ovansida och gråluden undersida, sitter på ludna, upp till 2 cm långa skaft.
• Blomma (maj-juni): På korta skott i grenspetsarna kommer stora, ensamma, väldoftande blommor med ludet foder. De påminner om ofyllda nyponrosor och har liksom dessa fem vita, rosa eller röda kronblad.
• Frukt: Frukten är först grön, sedan ljusgul eller klargul, päron- eller äppleformad, upp till 15 cm lång, hårig och omgiven av blommornas ludna foderblad. Fruktköttet är krämvitt, torrt, träigt och hårt med god lukt och kärv smak. Vid långvarig kokning blir det rött. I mitten ligger 10-15 brunsvarta droppformade frön (giftiga) ihopklibbade av slem.

Odling och bruk

i

 

Skörd
• Frön: Fröna plockas ur den mogna frukten. De är redan slemmiga och avger ännu mer när de läggs i vatten.
Växtförhållanden
Trädet behöver sol och djup och fuktig jord men klarar inte fuktiga somrar. I Sverige vanligt som spaljéväxt och för att ympa fruktträd på. Det klarar frost och några minusgraser men den svenska sommaren är sällan tillräckligt varm för att frukten ska mogna.
• Förökas från frö som tas från övermogen frukt.
Kvitten som biväxt
Blommorna ger rätt mycket nektar och också lite pollen som samlas av honungsbin.
Utbredning
• Europa: Vilt och odlat i Mellaneuropa (Tyskland, Balkan).
• Sverige: Härdigt i Skåne, ofta förvildat.
• Asien: Vilt och odlat i Mellanöstern, odlat särskilt i Turkiet., österut till Indien.
• Amerika: Vilt och odlat i Sydamerika.
Handel
Turkiet exporterar mest frukt. Sverige importerar små mängder.

Växtdroger och beredningar

• Kvittenfrö (Semen cydoniae): Svensk medicinaltaxa, 1600-talet. Svenska farmakopén upplaga 1-7 (1775-1869).
Pektin (gelémedel)
Kvittengelé, kvittenslem
(gelé)


Historia


Kvitten (Cydonia oblonga)
(Köhlers Medizinal-Pflanzen; 1887)

Namnet
Cydonia = kvitten, av latin cydonia mala = kvittenäpple, som i sin tur kommer av grekiska kydonion melon, kydomalon med samma betydelse. Det har diskuterats en del om vad som egentligen givit namn åt vad - Apollons son Kydon, staden Kydon (Chania) på Kreta eller kvittenodlingarna där - vilket kom först?
• Härav lågtyska quiten som givit svenska kvitten, belagt sedan 1578 om frukten och sedan 1685 om trädet.
Oblonga = förlängd, efter latin oblongus = avlång.
Ursprung
Västra Asien, kanske också ursprungligt i södra Europa.
Grekland
Kvittenträdet nämns av grekiska författare på 700-talet f. Kr. då det togs från trakterna i och kring Turkiet. Odlingarna gick särskilt bra på Kreta där centralorten fick namnet Kydon, dagens Chania. Trädet betraktades som ett fruktbarhetsträd. Enligt mytologin hade Herkules räddat det till gudarnas trädgård, där det sedan dess växte som Afrodites eget träd och vaktades av de tre nymferna hesperiderna. Frukterna gavs som gåva åt brudar och användes av de hippokratiska läkarna särskilt mot magsjukdomar.
Rom
Fyra olika kvittensorter odlades i Rom omkring år 70 enligt Plinius. Frukterna användes som läkemedel och rekommenderades på 100-talet av Roms store medicinske auktoritet Dioskorides. Romarna tog över kulten av de gyllene äpplena och överförde den på Afrodites romerska motsvarighet Venus. Här blev frukterna cedrater och alla citrusfrukter blev så småningom kallade hesperidfrukter, ett poetiskt uttryck för citrus som levde kvar till 1800-talet.
Europa
812 listades kvittenträdet i Capitulare, Karl den stores förordning om vad som skulle odlas på hans kungsgårdar i nuvarande Tyskland-Frankrike. Omkring år 1000 introducerade arabiska läkare frukterna och fröna som läkemedel i Europa och de blev mycket använda både medicinskt (kvittenbröd, kvittenmos) och kulinariskt (kvittenmarmelad). Trädet finns omnämnt i nordiska skrifter från medeltiden men inga arkeologiska fynd av träd eller frukt har gjorts. På 1700-talet blev trädet populärt som prydnadsträd på skånska slott.
Marmelo
Fruktens goda lukt är så stark att man har använt den i klädskåp för att hålla undan insekter. Den kan inte ätas rå; det vanliga är att mosa frukten och koka in till kvittenmarmelad - den ursprungligaste av alla marmelader. Romarna gjorde det med honung, idag kokar man med socker. Ordet marmelad kom av portugisiska marmelo = kvitten. Steget var bokstavligen inte långt till marmelad av apelsiner, som portugiserna var först med att odla i Europa. Sylt kokt på frukten anses vara bra vid magont. Slemmet som bildas av fröna när de läggs i vatten används som hostmedicin.
Svensk odling och import
1727 och 1734 utfärdades två liknande överflödsförordningar i Sverige. Import av bland annat valnötter i grönt skall, kvittenfrukter och alla slags jord- och trädfrukter förbjöds. Undantag gjordes bara för citrusfrukter, som inte kunde ersättas med inhemska och som man tydligen inte heller ville banna som onödiga: citron (d.v.s. cedrat), lemon (d.v.s. citron), pomerans och apelsin.
Element och kvaliteter
Astrologiskt styrt av Saturnus och därmed Stenbocken (elementet jord, ledande kvalitet) respektive Vattumannen (elementet luft, fast kvalitet) (Culpeper, 1600-talet).

Enligt elementläran ett ganska kallt träd men med varm och torr frukt (Hildegard av Bingen, 1100-talet).


Litteratur: Se t ex Botanica (2003), Corneliuson (2000), Culpeper (1976), Haeger (1975), Hansson och Hansson (2002), von Hofsten och Bergkvist (1989), Jönsson och Simmons (1935), Kirkevold och Gjessing (2004), Lindgren (1918, 1946), Linell och Hylander (1955), Ljungqvist (2007), Meyer (1952), Nationalencyklopedins ordbok (1995), Pharmacopea suecica (1775), Podlech (1989), Schweigger och Kammerer (1998), Stodola och Volák (2000), Theofrastos (1916).

© Shenet 1997 - 2013
Adress: http://www.shenet.se/vaxter/kvitten.html
Datum: 2018 11 22 - Uppdaterad: 2010 07 1
Cookieinfo
Made with a Mac