 |
Kochenillsköldlus |
|
|
|
||
| Synonymer | Kochenill, cochenill, cochenille, kochenilj, konsjonell | |
| Zoologiska namn | Dactylopius coccus costa = Dactylopius coccus = Dactylopius coccus cacti = Coccus cacti L. | |
| Engelska namn | Cochineal, cochenill | |
| Andra namn | Romanska språk Coccionella (nylatin), cochenille (franska), coccinigla (italienska), cochinilla (spanska) Andra språk Koschenille, Cochenille (tyska) |
|
|
|
||
| Beskrivning | • Hanarna
med tunna pudriga vingar är 2-3 mm långa och
gråröda. • Honorna, som är de löss som samlas in, är obevingade men med sugsnabel, 2-4 mm långa, mörkt blåröda och täckta av ett ljust, kornigt vaxlager som de utsöndrar. |
|
| Odling och bruk |
Skörd • Lushonor: Odlade löss samlas in under 2-4 skördeperioder om året; vilda löss ger bara fjärdedelen så mycket färg men samlas hela året. De dräktiga honorna, uppsvullna av ägg, pillas av från kaktusen med en pinne eller borstas av med en fågelvinge eller pensel. Första skörden (zaccadilla) har högre kvalitet än senare (granilla). Levnadförhållanden Lusen lever på flera besläktade kaktusarter som odlas. Varje hona - det går 300 på varje hane - innehåller tusentals ägg. Utbredning • Amerika: Odlas på kaktusplantager i Centralamerika, särskilt Mexiko, sedan 1988 i Chile. • Europa, Afrika, Asien: Odlas på Kanarieöarna, Malta, Algeriet, Indonesien. |
|
| Djurdroger och beredningar | • Torkad kocehenillsköldlus (färgämne) |
|
|
|
||
| Historia | Namnet • Dactylopius efter grekiska daktylos = finger? • Coccus efter grekiska kokkos = nöt (i denna betydelse vidarefört som kokos), sädeskorn, frö, kermesbär (som också har använts för rödfärgning). Ursprung Syd- och Centralamerika, framför allt Mexiko. Mexiko Lusen innehåller ett färgämne som med betämnen som alun och vinsten färgar textilier röda. Den blev omedelbart eftertraktad av spanjorerna i Mexiko. 1523 skeppades den första lasten till Europa. Snart var kochenill Spaniens tredje exportvara efter guld och silver och odling av kaktus och löss blev en god inkomstkälla för många mexikaner. Det spanska monopolet upprätthölls bl. a. genom dödsstraff på att föra ut levande löss från Mexiko men smuggling lyckades uppenbarligen. På 1760-talet startade amerikaner odlingar i sydstaterna, årtiondet därpå fransmän på Haiti, Madagaskar och i Algeriet men inga blev framgångsrika. Kaktusen trivdes men inte lusen. Vid 1700-talets slut fanns sköldlusodlingar i Guatemala, Brasilien och så långt borta som på Java, varifrån holländare exporterade till Kina. Först på 1800-talet lyckades man plantera in lusen i Västindien, Algeriet och Sydeuropa. Kanarieöarna I början av 1830-talet började många sydamerikanska plantageägare planera för övergång från kochenill till kaffe. 1836 blev Mexiko fritt från Spanien. Spanjorer som såg vartåt det barkade tog kaktusen och lusen till Kanarieöarna. Enligt resenären Piazzi Smith gick det till så här: |
|
|
||
| Kanarieöarna var snart världens störa producent av kochenill. Glädjen varade tills de konstgjorda stenkolsfärgerna ("anillinfärgerna")
kom på marknaden i slutet av 1800-talet. Kring sekelskiftet 1900 var hela världsproduktionen inte ens 1 % av vad Kanarieöarnas varit ett par årtionden tidigare. På 1930-talet var industrin så gott som utraderad.
Idag odlas återigen lite på Kanarieöarna och i Mexiko. Linnés kochenill Linné hade storslagna planer på kochenilluppfödning i Sverige och efter många mödor lyckades hans elev Daniel Rolander skicka hem en kaktus med löss till Uppsala 1755. Linné som var upptagen med en disputation när de anlände skyndade sig efteråt iväg till botaniska trädgården bara för att finna att trädgårdsmästaren samvetsgrant hade spolat kaktusen fri från ohyra. Incidenten gav Linné ett av hans livs svåraste migränanfall. |
||
|
|
||
|
• Litteratur:
Se t ex Adrasko (1968), Corneliuson (2000), Gentz och Lindgren (1946), Jönsson och Simmons
(1935), Lindgren (1918), Meyer (1952), Ponting (1980), Sandberg
(1994). En inhemsk herre...: Tomlinson: Cyclopedia of the useful arts (1866) i Ponting (1980). • Nätpublikationer: Projekt Runeberg: Cleve (1883): Kemiskt handlexikon (2008 07 07). |
||
|
|
||
|
© Shenet 1997 - 2013 |
||
|
|
||
