Kaskelottval

Familjen kaskelotter består av två släkten:
• Physeter med en art: Kaskelott (P. macrocephalus)
• Kogia med två arter: Pygmékaskelott (K. breviceps), Dvärgkaskelott (K. simus)

Svart till gråbrun val, ofta med ljusare buk, och i sällsynta fall som Moby Dick, vit. Huden är veckig och rynkig. Stor tudelad stjärtfena, ingen ryggfena, bara några fenlika knölar på stjärten. Bröstfenorna är små, 1-2 meter långa.
Huvudet, med den största hjärnan av alla djur, är märklig på många sätt. Det är nästan fyrkantigt och inte symmetriskt. Näsben finns bara på vänster sida och där är också ögat mindre än på höger. Blåshålet sitter inte uppe på huvudet som hos andra valar utan på vänster sida på nosens/pannans överdel. Tänder finns och är knytnävsstora - kaskelotten är den enda stora tandade valen - men bara i underkäken. Den mycket typiska fyrkantiga nosen utgör en tredjedel av kroppen och bildas av en hålighet i pannan som är fylld med upp till ett par tusen liter olja och fett. Det har funderats en hel del på vad noskudden är till för. Krockskydd? Flytkropp? Idag lutar man åt att den samlar in och riktar ljud.
• Honor: 10-12 m långa.
• Hanar: Omkring 18 m långa men kan bli ända upp till 25-30 (10 våningar) och väga 60 ton.

Jakt
• Kaskelotten har fiskats för fettet och oljan - se nedan. Ett par varje århundrade strandar på svenska stränder, senast 1988 då en stor hane flöt i land vid Träslövsläge i Halland. Den kan ses på Naturhistoriska muséet i Göteborg.
Levnadsförhållanden
Simhastigheten är 2-8 km/tim; jagade valar kan komma upp i drygt 20 km. Den går upp till ytan i tiominuterspass, blåser 2-15 meter höga luft- och vattenstrålar och dyker sedan till 1-2 km djup och stannar i 40-60 minuter. På detta djup är det kolsvart och synen verkar vara rätt oviktig; antagligen är kaskelotten färgblind. Hörseln är desto viktigare; valen kommunicerar med högfrekventa klickljud som reflekterar miljön. Oljan i huvudet fungerar antagligen som ljudförstärkare.
Födan är bläckfisk som skummas av från botten, allt från små till jättebläckfiskar på 200 kilo (tänderna används inte till att äta utan vid strid mellan hanar). Genom bakterieinverkan på dessa bläckfiskar i tarmen bildas den svartbruna ambran som valen kräks upp.
• Honorna lever i flockar om 10-15 honor och ungar som vanligtvis är släkt. Ibland kan grupperna bestå av upp till 50 individer. Ungarna uppfostras kollektivt. Om en unge skadas stannar modern i närheten, ett förhållande som ofta brukade utnyttjas av valfångare: man harpunerade en unge och kunde med dess hjälp fånga modern.
• Hanarna är mer nomadiska ensamvargar. De lämnar familjen när de är omkring 6 år för att leva i svala vatten. I 27-årsåldern återvänder de tillfälligt till varmare vatten för att para sig.
• Förökar sig mycket långsamt. Honan är dräktig 16-17 månader; ungen föds ca 3 meter lång och ammar i 13-14 månader. Kan bli 70 år gammal.
Utbredning
• Honorna rör sig i tropiska och subtropiska områden, sällan söder om linjen Afrikas sydspets - Australiens sydspeta eller norr om linjen Mellaneuropa - gränsen USA - Kanada - norra Japan.
• Hanarna vistas nära packisen på norra och södra halvklotet. Till varmare vatten kommer de bara för att paras.
• Parningssäsongen i april-maj tillbringas, på ett ungefär, i vattnen kring södra halvan av Afrika, i Stilla havet omkring Sydamerika och mellan Amerika och Asien och i norra Atlanten mellan Amerika och Europa.
Handel
Enligt en svensk regeringsproposition 2004 fanns kanske 2 milj kaskelotter innan den började jagas storskaligt på 1700-talet. Idag är de kanske några hundra tusen. Största hotet mot dem är miljögifter och i viss mån snabbgående båtar som kan skada dem när de ligger i ytläge.
Klassning enligt den internationella konventionen CITES om handel med utrotnngshotade arter:
CITES klass I - på gränsen till utrotade arter; handel får i princip bedrivas bara för vetenskapliga ändamål:
• Physeter catodon (det verkar vara kaskelott som avses). Både import- och exportlicens krävs. Fiskenationerna Island, Japan, Norge och Palau (litet örike i Indonesien) har reserverat sig mot klassningen. Endast Japan fiskar den; ca 10 valar om året.

• Ambra (sekret)
• Valrav (fett)
• Ambratinktur (alkoholutdrag)

Att ambran kom från valen rådde det alltså ingen tvekan om, utom hos lärda män som aldrig sett djuret men i tusentals år spekulerade om ämnets ursprung. Först på 1700-talet när systematisk jakt kommit i gång kunde man enas om att ambran kom från kaskelottvalen. Då fortsatte gissningarna om vad i valen det kunde vara - dess gallstenar, tarmstenar, kräkningar (Marco Polos gissning - rätt), hjärna på samma sätt som fettet? De flesta gissade att det var valens säd (sperma ceti). Olaus Magnus 1555:

Kaskelotten förblev ett närmast mytiskt djur, omtalat för sin storhet och grymhet. Olaus Magnus stöder sig på antika författare när han ska beskriva faran:

!  Moby Dick: Gråambra

17-1800-tal
I slutet av 1700-talet började valar av olika arter jagas storskaligt och industriellt med segelfartyg, varifrån småbåtar med harpunerare sattes ut. Särskilt kaskelottjakt ansågs äventyrligt och karlaktigt. Herman Melvilles roman "Moby Dick" från 1851 är en utmärkt skildring. Valen jagades inte för köttet (som är ätligt men sägs smaka illa) eller för ambran (som luktar illa på detta stadium) utan för fettet valrav och valravsoljan, som var den tidens bästa smörjolja för maskiner och mycket använd som belysningsolja.
Man beräknar att det fanns ca 2 miljoner kaskelottvalar i världen innan jakten började på allvar på 1700-talet. Under drygt 35 år 1835-1872 fiskades enbart från amerikanska båtar nära 300.000 kaskelotter, alltså ca 8.000 om året.
1900-tal
I början av 1900-talet hade kaskelottens fett och olja förlorat det mesta av sitt kommersiella intresse och ersatts av petroleumprodukter, åtminstone i världens rika länder, och det mesta av jakten upphörde. 1946 antogs den första internationella konventionen om valjakt. Vid det laget hade de flesta stora valfångstländer (Storbritannien, Frankrike, Holland, Kanada, USA, Australien, Nya Zeeland) för länge sedan slutat jaga val av något slag. De många program och konventioner som följde genom åren fick alltså stor uppslutning från västerländska industrinationer.
Säsongen 1957-1958 beräknades 18.853 kaskelotter ha fångats. För oljans skull fiskades under 60- och 70-talen 10.000-tals hanar för utanför Peru och Chile, vilket då ansågs vara ett mycket kraftigt fiske.
1965-1977 sjönk världsproduktionen av valravsolja från 150.000 ton till 55.000 ton årligen. 1971 förbjöds import av valrav och valravsolja i USA. 1988 beslutade Internationella valfångstkommissionen (IWC) om fullständigt förbud mot kommersiell valfångst. Endast s.k. vetenskaplig valfångst får bedrivas.
2000-tal
Norge, Island och Japan är inte överens med IWC utan fångar valar (vikval, Brydes val, fenval, sejval). Det enda land som officiellt fångar kaskelott - "i vetenskapligt syfte" - är Japan, ca 10 om året. Antalet kaskelotter beräknades 2004 vara några hundratusen; den är antagligen den av de stora valarna som det finns flest av.

© Shenet 1997 - 2011
Adress: http://www.shenet.se/vaxter/kaskelottval.html
Datum: 2012 02 08 - Uppdaterad: 2010 09 10
Cookieinfo