Shenet

Växter Råvaror Recept Referens Sök Forum Kontakt Hem

Kaskelottval


Vid vilken doft ska jag likna spermavalen, med tanke på hans väldighet? Måste det inte bli den berömda elefanten med juvelbesatta betar och doftande av myrra, som leddes ut ur en indisk stad för att hälsa Alexander den store?
(Herman Melville: Moby Dick, 1851)

Synonymer Kaskelottval, kaskelott, kaskelotval, kaskelot, spermacetival, ambraval, pottval, pottfisk, sprutare, fnysare
Zoologiska namn Physeter macrocephalus, Catadon macrosephalus
Engelska namn Sperm whale, spermaceti whale, cachalot
Andra namn Romanska språk
Physeter (latin), cachelot, cachalot (franska), cachalote (spanska), cachalote (portugisiska)
Andra språk
Phyeter (grekiska), Pottwal (tyska), potvisch, potswal (holländska)

Besläktade

Familjen kaskelotter består av två släkten:
• Physeter med en art: Kaskelott (P. macrocephalus)
• Kogia med två arter: Pygmékaskelott (K. breviceps), Dvärgkaskelott (K. simus)

Ej besläktade Ambrette, eng. abelmusk
Ambraträd, eng. liquidamber, liquidambar

Beskrivning

Svart till gråbrun val, ofta med ljusare buk, och i sällsynta fall som Moby Dick, vit. Huden är veckig och rynkig. Stor tudelad stjärtfena, ingen ryggfena, bara några fenlika knölar på stjärten. Bröstfenorna är små, 1-2 meter långa.
Huvudet, med den största hjärnan av alla djur, är märklig på många sätt. Det är nästan fyrkantigt och inte symmetriskt. Näsben finns bara på vänster sida och där är också ögat mindre än på höger. Blåshålet sitter inte uppe på huvudet som hos andra valar utan på vänster sida på nosens/pannans överdel. Tänder finns och är knytnävsstora - kaskelotten är den enda stora tandade valen - men bara i underkäken. Den mycket typiska fyrkantiga nosen utgör en tredjedel av kroppen och bildas av en hålighet i pannan som är fylld med upp till ett par tusen liter olja och fett. Det har funderats en hel del på vad noskudden är till för. Krockskydd? Flytkropp? Idag lutar man åt att den samlar in och riktar ljud.
• Honor: 10-12 m långa.
• Hanar: Omkring 18 m långa men kan bli ända upp till 25-30 (10 våningar) och väga 60 ton.

Odling och skörd

Jakt
• Kaskelotten har fiskats för fettet och oljan - se nedan. Ett par varje århundrade strandar på svenska stränder, senast 1988 då en stor hane flöt i land vid Träslövsläge i Halland. Den kan ses på Naturhistoriska muséet i Göteborg.
Levnadsförhållanden
Simhastigheten är 2-8 km/tim; jagade valar kan komma upp i drygt 20 km. Den går upp till ytan i tiominuterspass, blåser 2-15 meter höga luft- och vattenstrålar och dyker sedan till 1-2 km djup och stannar i 40-60 minuter. På detta djup är det kolsvart och synen verkar vara rätt oviktig; antagligen är kaskelotten färgblind. Hörseln är desto viktigare; valen kommunicerar med högfrekventa klickljud som reflekterar miljön. Oljan i huvudet fungerar antagligen som ljudförstärkare.
Födan är bläckfisk som skummas av från botten, allt från små till jättebläckfiskar på 200 kilo (tänderna används inte till att äta utan vid strid mellan hanar). Genom bakterieinverkan på dessa bläckfiskar i tarmen bildas den svartbruna ambran som valen kräks upp.

• Honorna lever i flockar om 10-15 honor och ungar som vanligtvis är släkt. Ibland kan grupperna bestå av upp till 50 individer. Ungarna uppfostras kollektivt. Om en unge skadas stannar modern i närheten, ett förhållande som ofta brukade utnyttjas av valfångare: man harpunerade en unge och kunde med dess hjälp fånga modern.
• Hanarna är mer nomadiska ensamvargar. De lämnar familjen när de är omkring 6 år för att leva i svala vatten. I 27-årsåldern återvänder de tillfälligt till varmare vatten för att para sig.
• Förökar sig mycket långsamt. Honan är dräktig 16-17 månader; ungen föds ca 3 meter lång och ammar i 13-14 månader. Kan bli 70 år gammal.
Utbredning
• Honorna rör sig i tropiska och subtropiska områden, sällan söder om linjen Afrikas sydspets - Australiens sydspeta eller norr om linjen Mellaneuropa - gränsen USA - Kanada - norra Japan.
• Hanarna vistas nära packisen på norra och södra halvklotet. Till varmare vatten kommer de bara för att paras.
• Parningssäsongen i april-maj tillbringas, på ett ungefär, i vattnen kring södra halvan av Afrika, i Stilla havet omkring Sydamerika och mellan Amerika och Asien och i norra Atlanten mellan Amerika och Europa.
Handel
Enligt en svensk regeringsproposition 2004 fanns kanske 2 milj kaskelotter innan den började jagas storskaligt på 1700-talet. Idag är de kanske några hundra tusen. Största hotet mot dem är miljögifter och i viss mån snabbgående båtar som kan skada dem när de ligger i ytläge.
Klassning enligt den internationella konventionen CITES om handel med utrotnngshotade arter:
CITES klass I - på gränsen till utrotade arter; handel får i princip bedrivas bara för vetenskapliga ändamål:
Physeter catodon (det verkar vara kaskelott som avses). Både import- och exportlicens krävs. Fiskenationerna Island, Japan, Norge och Palau (litet örike i Indonesien) har reserverat sig mot klassningen. Endast Japan fiskar den; ca 10 valar om året.

Djurdroger och beredningar

Ambra (sekret)
Valrav
(fett)
Ambratinktur (alkoholutdrag)


Historia Namnet
Physeter troligen efter grekiska physa = blåsa.
Macrocephalus = storhövdad, efter grekiska macro = stor och kephale = huvud.
• Namnet kaskelott, i svenskan sedan 1786, kom närmast från franska cachalot, som i sin tur hämtat det från spanska och portugisiska cachalote, alla med betydelsen kaskelottval, av cachola = stort huvud. Namnet ambra som i ambraval, i forsnsvenska före 1500, kommer från arabiska anbar = ambra, varifrån det nådde latin.
  Medeltid
Bevarade målningar visar att kaskelott fångades i Baskien på 600-talet - man behöver inte tveka om vilken val det handlar om eftersom den har ett så typiskt utseende. Båten ser mycket liten ut bredvid den stora valen.
Från ön Sokotra vid Afrikas horn (Indiska oceanen) berättar Marco Polo på 1200-talet:
 
Invånarna hittar vid kusterna mycket ambra, som kommer ur valfiskens inälvor. Då den är en mycket begärlig handelsvara sysselsätter sig infödingarna huvudskligen med att fånga dessa djur, och det gör de med järnredskap försedda med hullingar som fastnar så stadigt i valfisken att den inte kan dra sig loss. På detta redskap sitter ett långt rep vid vilket en tunna är fäst så att man skall kunna upptäcka den plats, där djuret befinner sig då det har dött. De drar det då till stranden och tar ut ambran ur dess kropp. Ur huvudet får de flera fat olja.
 

Att ambran kom från valen rådde det alltså ingen tvekan om, utom hos lärda män som aldrig sett djuret men i tusentals år spekulerade om ämnets ursprung. Först på 1700-talet när systematisk jakt kommit i gång kunde man enas om att ambran kom från kaskelottvalen. Då fortsatte gissningarna om vad i valen det kunde vara - dess gallstenar, tarmstenar, kräkningar (Marco Polos gissning - rätt), hjärna på samma sätt som fettet? De flesta gissade att det var valens säd (sperma ceti). Olaus Magnus 1555:

 
När valhannen plägar umgänge med valhonan, varvid det går till på samma sätt som vid människornas samlag, ger han till följd av aktens hastiga förlop ifrån sig och släpper ut mycket säd, och honan kan under sådana omständigheter inte i sig uppta alla säden. Denna sprids då vida omkring i havet, antagande olika former och gestalter...
 

Kaskelotten förblev ett närmast mytiskt djur, omtalat för sin storhet och grymhet. Olaus Magnus stöder sig på antika författare när han ska beskriva faran:

 
Den är 200 alnar lång och särdeles grym till sin natur. Ty för att förgöra sjöfarande reser den sig ofta högt över skeppens rår och sprutar ut vattnet, som den sugit in med sina sprutrör, över sitt huvud i sådana massor, att de kraftigaste fartyg ofta trycks ned under vattnet av denna störtskur eller åtminstone de sjöfarande utsätts för den största fara. Och detta är icke underligt, ty fnysaren är, enligt Vincentius, ett så resligt djur, att då den lyfter sig över vågorna, liknar den en väldig pelare. Då den härtill sprutar vatten högt upp i luften som en riktig översvämning, sätter den skräck i sjömännen, där de gungar i svallet...
  Aristoteles på 300-talet f. Kr. var klar över att kaskelotten var ett däggdjur men det verkar ha fallit i glömska redan hos romarna, som såg den som en fisk. Först på 1670-talet slogs det återigen fast att kaskelotten är ett däggdjur som föder levande ungar.

 

!  Moby Dick: Gråambra

17-1800-tal
I slutet av 1700-talet började valar av olika arter jagas storskaligt och industriellt med segelfartyg, varifrån småbåtar med harpunerare sattes ut. Särskilt kaskelottjakt ansågs äventyrligt och karlaktigt. Herman Melvilles roman "Moby Dick" från 1851 är en utmärkt skildring. Valen jagades inte för köttet (som är ätligt men sägs smaka illa) eller för ambran (som luktar illa på detta stadium) utan för fettet valrav och valravsoljan, som var den tidens bästa smörjolja för maskiner och mycket använd som belysningsolja.
Man beräknar att det fanns ca 2 miljoner kaskelottvalar i världen innan jakten började på allvar på 1700-talet. Under drygt 35 år 1835-1872 fiskades enbart från amerikanska båtar nära 300.000 kaskelotter, alltså ca 8.000 om året.
1900-tal
I början av 1900-talet hade kaskelottens fett och olja förlorat det mesta av sitt kommersiella intresse och ersatts av petroleumprodukter, åtminstone i världens rika länder, och det mesta av jakten upphörde. 1946 antogs den första internationella konventionen om valjakt. Vid det laget hade de flesta stora valfångstländer (Storbritannien, Frankrike, Holland, Kanada, USA, Australien, Nya Zeeland) för länge sedan slutat jaga val av något slag. De många program och konventioner som följde genom åren fick alltså stor uppslutning från västerländska industrinationer.
Säsongen 1957-1958 beräknades 18.853 kaskelotter ha fångats. För oljans skull fiskades under 60- och 70-talen 10.000-tals hanar för utanför Peru och Chile, vilket då ansågs vara ett mycket kraftigt fiske.
1965-1977 sjönk världsproduktionen av valravsolja från 150.000 ton till 55.000 ton årligen. 1971 förbjöds import av valrav och valravsolja i USA. 1988 beslutade Internationella valfångstkommissionen (IWC) om fullständigt förbud mot kommersiell valfångst. Endast s.k. vetenskaplig valfångst får bedrivas.
2000-tal
Norge, Island och Japan är inte överens med IWC utan fångar valar (vikval, Brydes val, fenval, sejval). Det enda land som officiellt fångar kaskelott - "i vetenskapligt syfte" - är Japan, ca 10 om året.
Antalet kaskelotter beräknades 2004 vara några hundratusen; den är antagligen den av de stora valarna som det finns flest av.


Litteratur: Se t ex Corneliuson (2000), Fichtelius och Sjölander (1971), Kurlansky (2002), Magnus 21:6, 21:18 (1976), Meyer (1952), Nationalencyklopedins ordbok (1995), Polo (1967).
• Artiklar: The use of spermaceti candles... (The Public Advertiser 1770 01 16). Hal Whitehead: The realm of the elusive sperm whale (National Geographic November 1995).Ingvar Svanberg: Jakt på säl och val (Människan och naturen: etnobiologi i Sverige; 1; 2001). Jan Winter: Island inleder valjakt - norska fiskare gnuggar händerna (Göteborgs-Posten 2006 10 18).
• Citat: Invånarna hittar vid kusterna...: Polo (1967). När valhannen plägar umgänge...: Magnus 21:18 (1976). Den är 200 alnar lång...: Magnus 21:6 (1976).
• Artiklar: Hal Whitehead: The realm of the elusive sperm whale (National Greographic 5:1995). Ingvar Svanberg: Jakt på säl och val (Människan och naturen: etnobiologi i Sverige; 1; 2001).
Nätpublikationer: Save the whales (2004 04 14). Convention on International Trade with Endangered Species (CITES) (2005 04 28). Regeringens proposition 2003/04:124: En hållbar svensk politik i fråga om valar (2005 05 18). Tecno-point: Jojoba: new crop for arid lands, new raw material for industry (2005 09 30). Projekt Runeberg: Cleve (1883): Kemiskt handlexikon (2008 07 06).

© Shenet 1997 - 2013
Adress: http://www.shenet.se/vaxter/kaskelottval.html
Datum: 2018 11 17 - Uppdaterad: 2010 09 10
Cookieinfo
Made with a Mac