 |
Romersk kamomill |
|
|
(William Shakespeare: Henry IV, 1597-1598) |
||
| Synonymer | Romersk kamomill, engelsk kamomill, kamillkulla, trädgårdskulla | |
| Botaniska namn | Chamaemelum nobile = Anthemis nobile = Chamomilla nobilis = Anthemis nobilis L. | |
| Engelska namn | Chamomie, true chamomile, camomile, anthemis, Roman chamomile, English chamomile, sweet chamomile, garden chamomile, herb of humility, plants' physician | |
| Andra namn | Romanska språk Camomille romaine (franska), manzanilla (spanska) Nordiska språk Romersk kamille (danska), romersk kamille (norska), jalosauramo (finska) Andra språk Römisch Kamille, Edle Kamille (tyska), maythen (saxiska) |
|
|
|
||
| Besläktade | Släktet Chamaemelum omfattar fyra arter. Det står nära det lilla släktet Matricaria (kamomiller) och det stora släktet Anthemis (kullor) där kamomillika blommor flyttata fram och tillbaka många gånger om. | |
| Ej besläktade | • Blå
kamomill (Matricaria recutita = Matricaria chamomilla)
- se där för många liknande. Till
skillnad från romersk ettårig, högre,
med svagare doft och med ihåligt blomfäste. • Marockansk kamomill (Ormenis multicaulis). |
|
|
|
||
| Beskrivning | • Ört: Flerårig. Upp
till 40 cm hög. Luden stjälk,
nederst liggande och sedan upprätt, upptill starkt
förgrenad. Hela växten är
lätt hårig och har stark äppledoft. • Rot: Krypande jordstam. • Blad: Bladen utan skaft är parflikiga, små och smala med inrullade kanter, liknande dillblad. • Blomma (juni-september): På långa skaft i grenspetsarna ensamma prästkragelika blommor, 2-3 cm breda med 1 cm långa, vita till gulvita kronblad (strålblommor). På den vilda varieteten utgår kronbladen från en gul bullig mitt (diskblomma) som till skillnad från hos blå kamomill inte är ihålig. Odlad romersk kamomill som används medicinskt är fylld med bara strålblommor och saknar den gula diskblomman. • Frukt: Frukten är en liten tillplattad nöt. En del helt krypande former som förökar sig genom utlöpare blommar sällan eller aldrig. |
|
| Odling och bruk | Skörd • Blomma (juni-september): Fullt utslagna blommor insamlas vid torrt väder. Torkas luftigt och mörkt. Växtförhållanden Bäst på fuktig och lucker jord i soligt läge. Bra marktäckare. Krypande kulturformer fungerar som gräsmatta - vattnas regelbundet den första månaden, därefter tål den torka bra och också att trampas på och att klippas med gräsklippare. • Förökas med sticklingar eller från frö vår eller höst. Utbredning • Europa: Den vilda ofyllda sorten är allmän i södra och västra Europa; i Sverige är den ovanlig. Den fyllda formen odlas som medicinalväxt och till prydnad i England, Belgien, Tyskland, många östeuropeiska länder, lite i Sverige. • Amerika: Den fyllda formen odlas som medicinalväxt i USA, Argentina. • Asien: Den vilda ofyllda sorten är allmän i västra Asien. |
|
| Växtdroger och beredningar | • Blomma (Chamomilla romana
flores, Chamomillae romanae flos): Svenska farmakopén upplaga 1-5 (1775-1817). • Romersk kamomillessens (eterisk olja) • Chamazulen (isolerat ämne) |
|
|
|
||
| Historia | Namnet • Chamamelum = kamomill och det äldre Chamomila = kamomill är från latin chamomilla = kamomill, i sin tur hämtat från grekiska khamaimêlon = jordäpple (syftande på örtens doft), kamomill. Härav svenska kamomill; den fornsvenska formen före 1500-talet var komilla. Tillnamnet romersk gavs långt efter antiken av en författare som såg örten växa i Rom. Det är denna som är den äkta kamomillen i England, medan blå kamomill kallas äkta i Sverige och Tyskland. • Det äldre anthemis = kamomill är ren grekiska och latin. • Nobile, nobilis = förnäm, ädel, märkbar. Ursprung Södra och västra Europa, Nordafrika. Tidigt bruk Använd av gammaltestamentliga judar och i Egypten där den helgades åt solen och sågs som mycket helig. Grekland och Rom Romersk kamomill har funnits i Europa sedan åtminstone vår tideräknings början men nämns inte av någon antik författare. Greker och romare använde blå kamomill, som blev den "äkta" kamomillen i Tyskland och Sverige. Engelsk kamomill Den romerska är den äkta i England och kallas också engelsk kamomill. Den var en av saxernas heliga örter och finns omnämnd som odlad i England 1265. På 1500-talet blev den populär som doftande gräsmatta, "Elizabethan lawn", och började komma in i farmakopéerna. När Culpeper skriver om örten i mitten av 1600-talet tycker han att den är så välkänd "that it is but lost time and labour to describe it". Te på blommorna intogs som feberstillande och stärkande medel. I potpourrier gör den sig bra särskilt om man pressar den platt. Nio örters galder Denna fornengelska galder (trollsång, bön), nedskriven i början av 1000-talet från en text troligen från 800-talet, hör till en salva med nio örter. Stycket om kamomill lyder: |
|
|
||
|
Örtens namn i originaltexten på anglosaxiska
är maegde, vilket möjligen men inte troligen
också skulle kunna vara surkulla (Anthemis cotula).
Hela galdern finns under Sårhistoria
och dess recept bland Sårsalvor. |
||
|
|
||
|
• Litteratur:
Se t ex Botanica (2003), Corneliuson (2000), Culpeper
(1976), Gentz och Lindgren (1946), Impecta (2004), Juneby
(1999), Jönsson och Simmons (1935), af Klintberg
(1998), , Lindeberg (1982, 1988), Lindgren (1918), Lundberg
(1969), Meyer (1952), Nationalencyklopedins ordbok (1995),
Nielsen (1991), Pharmacopea suecica I (1775), Podlech
(1989), Reynolds (1996), Stevenson (1979), Stodola och Volák (2000). • Nätpublikationer: Den virtuella floran (2006 11 25). |
||
|
|
||
|
© Shenet 1997 - 2011 |
||
|
|
||
