|
|
|
 |
Kalmus |
Som ett svärd förstör
kalmus tusen onda inflytanden!
(Nyårshälsning mellan
kalmusblad över ytterdörrarna i Kanton)
|
Synonymer |
Kalmusrot,
kalmarrot, söt kalmus |
Botaniska
namn |
Acorus
calamus L. = Acorus aromaticus |
Engelska
namn |
Sweet
flag, flafroot, sweet cane, sweet myrtle, sweet sedge, sweet root,
sweet rush, sweet reed, sweet myrtle, myrtle grass, myrtle
sedge, sweet cinnamon, cinnamon sedge, gladdon, calamus
root |
Andra namn |
Romanska språk
Acoron, calamus, (latin), calamus odoratus, calamus aromaticus,
calamus syriacus (medeltidslatin), acore vrai, calamus
(franska), acoro (spanska)
Nordiska språk
Kalmusrod, kalmusrot (norska), kalmus (danska), kalmojuuri
(finska)
Asiatiska språk
Ch'ang-p'u, shui-ch'ang-p'u (mandarin = kinesiska), vasha
(sanskrit: ordets makt), jêrangau, alwah (malajiska), kaneh bosem,
wag (egyptisk arabiska), kaneh hat-tob (hebreiska: balsamrör, gott rör)
Andra språk
Kenen, sebi nedjem (fornegyptiska), akoron, kalamos o euodes, kalamos o eyodes (grekiska),
Ackerwurz, Kalmus, Kalmuswurzel (tyska), tatarak (polska) |
Förväxlingsrisk |
Så gott som alla doftande gräsarter
inom släktet Cymbopogon: citronella,
citrongräs, ingefäragräs,
palmarosagräs, vetivert. |
|
Besläktade |
Släktet Acorus omfattar
två arter av kärrväxter. Den andra:
Gräskalmus (Acorus gramineus): Japan. Mindre
variant, använd bl. a. som akvarieväxt. |
Ej besläktade |
Citronella,
rörkalmus (Cymbopogon
nardus = Calamus aromaticus = Calamus aromaticus verus)
- se där om felaktig bibelöversättning
till kalmus.
Svärdslilja (Iris pseudoacorus), eng. yellow
flag, false acorus: I Sverige vanlig upp till Norrland
på blöt mark. Bladen är gråare gröna
utan rött vid basen och utan krusig kant, men svärdsliljan
förväxlas ibland med kalmus och i text ännu
oftare med iris. |
|
Beskrivning |
• Ört: Flerårig. 60-200 cm hög. Vattenväxande. Upprätt trekantig
stjälk.
• Rot: Jordstammen (kalmusroten) är 2-3 cm
tjock och 25-100 cm lång, rödaktig, hårig
och med frisk kryddoft.
• Blad: Ur jordstammen växer de styva
och svärdslika bladen, 2-3 cm breda och gulgröna
till gröna, vid basen rödaktiga, som sprider
sig i solfjädersform och lätt känns igen
på kryddoften och på att ena bladsidan är
krusig.
• Blomma (juni-augusti): Längs stjälken kommer mycket små,
gulgröna blommor samlade i ljusgröna,
5-8 cm långa, svagt böjda kolvar som ser
ut att växa fram ur ett blad.
• Frukt: Frukten är ett
rödaktigt bär. |
Odling och bruk |
Skörd
Rot (april-maj, september-november): Rötter insamlas på våren innan bladen utvecklats
eller på hösten när växten börjat
vissna. Efter torkning, t. ex. rotbitarna uppträdda på tråd, blir den kryddiga doften starkare. Vikten minskar till en femtedel.
Växtförhållanden
Växer i grunt näringsrikt vatten och sumpiga
marker som kärr, åar, dammar och sjöstränder,
planterad både som prydnad och för att binda
sandbankar. Frosthärdig och lättodlad, men
frukten mognar bara i varma länder som Indien.
I Norden är t.o.m. blomning ovanlig.
Förökas i Europa genom rotskott och
delning.
Utbredning
Nordamerika: Vild och odlad på östkusten.
Asien: Vild och odlad från Svarta havet
till Japan.
Europa: Vild och odlad i större delen av
Europa. "Växer i diken, fiskdammar och kärr,
tämligen sällsynt i Uppland och Bohuslän,
men allmän i Skåne", berättar Linné
i svenska floran 1755. Idag förekommer den fläckvis
upp till Dalarna-Värmland, förvildad sedan
den odlades som medicinalväxt. |
Växtdroger och beredningar |
Rotstock, rot (Calami vulgaris radix, Calamus vulgaris
radix, Calamus aromaticus radix, Rhizoma calami, Rhizoma
acori, Radix calami aromatici, Calamo aromatico): I lokala farmakopéer innan Sverige fick en nationell 1775. Svenska farmakopén upplaga 1-10 (1775-1925), ev. också i upplaga 11 (1946). En av de droger Medicinalstyrelsen
uppmuntrade allmänheten att samla in till apoteken
under andra världskriget.
• Kalmusessens (eterisk olja) |
|
Historia
|
 |
Bilder ur Nordens flora
(1917-1926) |
|
Namnet
Acorus efter grekiska akoros = stärkande,
ändlös. Det har gissats på ett samband
med grekiska kore = pupill, antagande att växten
användes vid ögonsjukdomar. Theofrastos (Grekland
300-talet f. Kr.) använder namnet om en växt
med doftande rot. Dioskorides (Rom kring år 70),
som annars kallar kalmus för Kalamus aromatikos,
benämner den ibland också acorus. Det moderna
namnet Acorus, givet av Linné, har lett till
förväxlingar med det äldre Acorus som
betydde svärdslilja (Iris pseudacorus). Dubbelfel
förekommer: Kalmus förväxlas först
med svärdslilja som den har vissa likheter med
och blir sedan översatt iris
(Iris germanica, florentina, pallida). I text är
förväxlingen svår att upptäcka;
både kalmus, svärdslilja och iris är
vattenväxter med långsmala blad.
Calamus är latin = kalmus, vass, rör,
halmstrå, efter grekiska kalamos med samma betydelse.
Det grekiska namnet hämtades från hebreiska
kene bosem = balsamrör,
doftande rör. Det hävdas ibland att detta
kene bosem i översättningar
regelmässigt förväxlats med ett annat
hebreiskt ord för väldoft, vasstrå,
rör: nerd, hämtat från sanskrit
nalah = väldoft, vasstrå,
rör, och naladâ, en samlingsbeteckning
på doftande indiska gräs i släktet Cymbopogon
(dagens citronella, citrongräs, ingefäragräs, palmarosagräs, f.d. vetivert). Det som i Gamla Testamentet kallas kalmus
(grekiska kalamus av hebreiska kene bosem)
borde alltså egentligen vara ett
eller flera Cymbopogongräs (grekiska nardos av hebreiska nerd). Mer om det svåröversatta nardusört.
Av calamus namnet kalmus som fanns i fornsvenskan
före 1500-talet.
Ursprung
Indien och Amerika, där växten använts
länge som läkemedel. Enligt en del också ursprunglig i
södra Kina där den varit ansedd som en magisk
växt.
Asien
Roten har använts länge i indisk medicin.
I Japan nämns den i Berättelsen
om Genji runt år 1005. Mongoler bidrog till att sprida den över stora
områden i Asien; de använde roten för
att rena dricksvatten och planterade därför
kalmus vid rastställena. Araber och perser var
väl bekanta med växten och skattade
den högt och den används fortfarande i traditionell islamsk medicin. Profeten själv ska ha fått ett varigt finger läkt med ett omslag med roten.
Grekland och Rom
Det är alltså osäkert om forntidens och antikens kalmus verkligen svarar mot dagens - se Namnet ovan. I klassiska antika texter kallas den calamus aromaticus = doftande säv, under senantik calamus verus = äkta säv och acorus verus = äkta acorus, som arabiska översättare senare kallade qasab och al-zoreira. Det egyptiska namnet var kallades shebi nedjem = söt säv. Den betraktades som ett afrodisiakum och förekommer någon gång i medicinska texter. Att egyptierna använde den för att doftsätta örtolja berättar Dioskorides första århundradet. Under namnet kenen ingick den också i recept på den egyptiska parfymsalvan kyphi - om det inte var hartsen från styraxbuske.
Grekerna använde kalmus, eller vad det nu var, som gudaoffer, de hippokratiska läkarna på 400-talet f. Kr. som medel mot bl. a. tandvärk. Enligt både Theofrastos i Grekland på 300-talet f. Kr. och Plinius i Rom första århundradet importerades roten
från Arabien, Indien och Syrien; syrisk var bäst. Enligt Plinius' samtida växte den i Indien. Varifrån arabiska handelsmän
fick den fanns ingen möjlighet att kontrollera. Ingen av dem
hade sett växten, endast den importerade jordstammen.
Plinius beskriver den som vattenväxande.
Europa
Uppgifterna om hur och när kalmusrot nådde
Europa är många - den odlades i Polen på
1200-talet, infördes till England under 14- eller
1500-talet, gavs i gåva 1547 av hovet i Konstantinopel
till en läkare i tjänst hos kejsar Ferdinand
av Österrike och planterades i Wiens botaniska
trädgård, odlades i Europa på 1500-talet... Vid 1500-talets
slut verkar den ha odlats i Tyskland och Frankrike
och därifrån ha spritts via kloster- och slottsträdgårdar
till gemene mäns trädgårdar i Europa.
Sverige
I mitten av 1500-talet importerades roten torkad från Indien och fanns på
lager i Gustav Vasas kryddkammare. Från århundradet
därpå finns uppgifter om att plantan växte
i Sverige. Rötterna brukas på brännevin,
berättas i Linnés Flora Oeconomica 1749
och i svenska floran sex år senare påpekas
i sann Linné- och 1700-talsanda: |
|
Roten
av denna skulle pulveriserad kunna ersätta
Indiens kryddor; för övrigt är
den vår enda egentliga kryddväxt. |
|
|
Kalmusrotens nyttor
Sedan 1600-talet har torkad kalmusrot använts i Europa, t. ex. strödd på golv och i sängar för att hålla ohyra borta, lagd i vatten för att desinfektera det, blandad i potpourrier för att fixera andra dofter så att de blir hållbara, lagd på sår för läkning, tuggad till skydd mot smittor och för att lugna gasig och orolig mage, äten kanderad som godis, blandad i öl och brännvin som krydda - en sup på fastande mage. Kor gillar bladen och roten, som ger mjölk och smör "en ganska behagelig smak", berättar Linné i ett brev 1756.
Element och kvaliteter
Ayurveda klassificerar kalmusrot som värmande,
uttorkande och sammandragande; den ökar pitta och
minskar kapha och vata. |
|
Litteratur:
Se t ex Bondeson (1982), Botanica (2003), Corneliuson
(2000), Gentz och Lindgren (1946), Hewe (1984), Juneby (1977), Jönsson och
Simmons (1935), Lindeberg (1982), Lindeberg (1988), Lindgren (1918), Linné (1971), Linné ( 1986), Ljungqvist (2007), Lucas (1978), Manniche (1999), Manniche (2006), Meyer
(1952), Miller (1969), Mossberg och Stenberg (1992),
Nationalencyklopedins ordbok (1995), Nielsen (1991),
Nylén och Olsson (1982), Pharmacopea suecica I
(1775), Podlech (1989), Stary och Jirásek (1975),
Stodola och Volák (2000), Strindberg (1974),
Svenska farmakopén VIII (1901), Svenska farmakopén IX (1908), Svenska farmakopén X (1925), Swahn (1996),Svanberg (1998), Theofrastos
(1916).
Nätpublikationer:
Bilder ur Nordens flora (2005 10 23). Den virtuella
floran (2006 11 26). |
|
|
© Shenet 1997 - 2013
Adress: http://www.shenet.se/vaxter/kalmus.html
Datum: 2021 01 22 -
Uppdaterad: 2010 09 8
Cookieinfo
|
|