Shenet

Växter Råvaror Recept Referens Sök Forum Kontakt Hem

Johannesört


Synonymer Äkta johannesört, johannisört, johannesblöda, johannisblöda, johannisblomster, Sancti Iohannis yrth, äkta mannablod, mansblod, rösmansblod, hypericen, hyperik, hirkenpirk, kantpirk, randpirk, pirkenpirk, pirkum, pirken, pirk, perkum, perken, satansflykt, djävulsflykt, fans flykt, kristikorsblod, korsört, midsommarblomster, vildhumleört, statt upp och gack
Botaniska namn Hypericum perforatum L. = Hypericum perfoliatum
Engelska namn St John's worth, Johnsworth, common St John's worth, perforate St John's worth, perforated St John's worth, penny John, Aaron's bread, amber, hardhay, goatweed, klamath weed, tipton, weed, cammock, grace, rosin rose
Andra namn

Romanska språk
Hypericum, hypericon, caro, Sanchte Johannis Baptistae, Fuga Demonum (latin), Millepertuis, herbe de Saint-Jean, chasse-diable, truchoron jaune, toute-saine  (franska), iperio, erba di San Giovanni, cacciadiavoli, pelico, pilatro (italienska), hiperic'on, hierba de San Juan, sanjuanes, altamisa, corazoncillo (spanska), milfurado (portugisiska)
Nordiska språk
Perikum, prikkbladet perikon, braendevins-perikum (danska), perikum, prikkperikum, brennevinsgras, terpentingras, kristiblodsdråpe, hardbein (norska), mäkikuisma (finska)
Andra språk
Hyperikon, hypereikon (grekiska), Echtes Johanniskraut, Johannisblut, Kristi Kreuzblut, Kreuzkraut, Hartheu, Tüpfeljohanniskraut, Tüpfel-Hartheau, Hexenkraut, Teufelsflucht, Jageteufel, Tansendlock (tyska), Jaag den duivel (holländska)


Besläktade Släktet Hypericum omfattar nära 400 arter av gulblommiga örter, buskar och små träd. Åtminstone sju kan hittas i Sverige. Alla har som äkta johannesört upprätt och lite vedartad stjälk, motsatta blad och gula blommor (juli-september). Möjliga att förväxla är ett par som liksom äkta johannesört har kantig stjälk:
• Fyrkantig johannesört, mansblod, midsommarblomster, johannisblomster (Hypericum maculatum), eng. St John's worth, fr. millepertuis: 40-70 cm hög. Stjälken är fyrkantig till skillnad från äkta johannesörts tvåkantiga och inte lika rikt förgrenad. Blad och kronblad har samma typiska genomskinliga prickar men färre och det röda färgämnet kan gnuggas fram ur blommorna på samma sätt. Blommar vid samma tid (juli-september). Vanligare i Sverige än äkta johannesört och går längre norrut; kan hittas på mager mark - ängar, skogsbryn, betesmark, hedar. Korsningar mellan dem kan förekomma.
• Kärrjohannesört (Hypericum tetrapterum): 30-60 cm hög. Stjälken är fyrkantig till skillnad från den äkta johannesörtens tvåkantiga. Bladen har prickar men inte den gula blomman. Rätt vanlig i Danmark på blöt mark.
Ej besläktade Hästfibbla (Arnica montana) - förr kallad johannisört.
Älgört (Filipendula ulmaria) - förr kallad johannisört.

Beskrivning • Ört: Flerårig. 20-70 cm hög i Sverige, upp till 2 m i Sydeuropa. Styv, upprätt stjälk, tvåkantig (med två längsgående kanter), nedtill vedartad, upptill tätt förgrenad till blomstjälkar.
• Rot: Kraftig jordstam.
• Blad: Direkt på stjälken och längs grenarna små skaftlösa elliptiska blad motsatt varandra i par. Körtlar på bladen som syns som små genomskinliga prickar innehåller eterisk olja.  
• Blomma (juli-september): Kortskaftade blommor med fem gula kronblad med prickar längs kanten kommer i grentopparna, i stjälktoppen samlade flera tillsammans i klasar. Körtlar på blombladen innehåller eterisk olja och färgämnet hypericin som genast färgar fingararna röda när man smular blomman.
• Frukt: Frukten är en 5-10 mm lång oval kapsel med många små svarta frön. Den torra fröställningarna står kvar hela vintern.
Odling och bruk

Skörd
• Blomma (juni-augusti): Insamlas vid torrt väder. Utslagna blommor tycks duga endast åt nybörjare. Både experter på brännvinskryddor och händiga alternativmedicinare förordar knoppstadiet - blommorna ska visa gul färg men kronbladen ska inte inte ha börjat skilja sig åt. Samma personer brukar betona att minsta beröring av blommorna med fingrarna förstör dess hypericin. Istället ska man klippa blommorna från plantan och låta dem falla direkt ner i en korg eller påse.
Så här beskrivs insamlandets detaljer av en brännvinskryddare:

 
För att ge läsaren ett begrepp om vilket arbete den som tycker om "perikonbrännvin" utför, presenteras här den procedur enligt vilken ingenjör Stig Almberg i Sundbyberg arbetar: Med brodersax klipps för en flaska essens ca 700 blomknoppar i exakt det önskade utvecklingsstadiet. Denna skörd tar ungefär 1 1/2 timma när det finns rikligt med blommande plantor. Skörden sker helst mellan kl 18-20 sedan dagens värme börjat lägga sig. Knopparna berörs inte med fingrarna utan får efterhand falla i en liten korg.
  • Hel ört: Även örtens gröna delar innehåller hypericin men det verkar råda enighet om att de är utan värde i tinkturer. Överblommad ört med fröställning kan insamlas senare på hösten; den är vacker torkad.
  Växtförhållanden
På öppen och torr sand- och grusmark - banvallar, ängsbackar, skogsgläntor, banvallar, bergknallar. "Växer allmänt på backar, vid gärdesgårdar och i snår", berättar Linné i svenska floran 1755.
• Förökas med sticklingar på sommaren eller från frö på hösten.
Johannesört som biväxt
Blommorna ger lite nektar och också lite pollen som samlas av bin.
Utbredning
• Europa: Örten är vanlig i Europa och finns i alla världsdelar. I Sverige allmän upp till Värmland-Uppland, någon gång i Norrland. Försöksodlas som medicinalväxt i Skåne. Vanlig i hela Danmark och i Norge upp till Nordland.
Växtdroger och beredningar • Ört (Hyperici herba, Hypericum herba, Herba hyperici): I lokala farmakopéer innan Sverige fick en nationell 1775. Svenska farmakopén upplaga 1-4 (1775-1790). Togs upp i tyska farmakopén 1941, glömdes bort ett tag och återkom 1979.
• Frö (Hyperici semini, Semen hyperici): I lokala farmakopéer innan Sverige fick en nationell 1775. Svenska farmakopén upplaga 1 (1775).
• Blomma (Hyperici flores, Flores hyperici recentes): I lokala farmakopéer innan Sverige fick en nationell 1775.
Johannesörtsinfusion (vattenutdrag)
Johannesörtstinktur (alkoholutdrag)
Johannesörtsolja (oljeutdrag)

Historia Namnet
Hypericum latin = johannesört, av grekiska hyper = över, och eikon = bild, alltså "över bild", syftande på seden att pryda bilder med växter för att hålla onda andar borta. Namnet användes om örten redan av de hippokratiska läkarna i Grekland på 400-talet f. Kr. Härav på svenska t. ex. hirkum pirkum för johannesörtsbrännvin.
Perforatum = genomborrad, med hål, av latin perforatus = borra hål, genomsticka, syftande på att bladen ser ut att vara genomstungna.
• Namnet johannesört, i svenskan sedan ca 1710, kommer av att örten plockades vid midsommar, Johannes Döparens dag.
Europa
Känd och använd under antiken; Dioskorides nämner den första århundradet och århundradet därpå Galenos. Korsfararna använde den som läkeväxt. Linné tar upp den i sin Materia Medica.
Amerika
Införd till Nordamerika 1793, där indianer använde bladen som lugnande medel. När johannesörten under 1940-talet bredde ut sig så att boskap som åt av den blev så "skabbig, sårig i munnen och klen" att markpriserna sjönk, utrotade man örten genom att införa en europeisk skalbagge.
Midsommardag - förr på Johannes döparens dag 24 juni, sedan 1953 den lördag som infaller 20-26 juni.
Johannes döparens dag - alltid 24 juni.
Magisk johannesört
Det röda färgämnet i blomman har förstås associerats med blod - den botade blödningar och blodsjukdomar, den växte bara på slagfält, den hade spirat ur Odens blod en gång när han skadats av ett vildsvin... Örten blommade när germanerna firade sin krigsgud Wotan vid sommarsolståndet men hann sällan gå i blom för nordbornas Oden.
Kyrkan lyckades inte utrota midsommarfirandet utan fick nöja sig med att kristna det. 24 juni gjordes till Johannes Döparens dag och midsommardag. Mannablod bytte långsamt namn till johannesört. Den skulle plockas kl 12 på midsommarnatten, under fullständig tystnad och utan att man såg sig om... Årets skörd hängdes upp i boningshus och ladugård där knippena skyddade mot åsknedslag, trolldom och häxor. Bar man den på kroppen blev man osårbar och väckte kärlek hos alla man mötte. Blommorna färgade brännvin blodrött och gav det extra läkekraft. I Linnés Örtabok kallas örten Sanchte Johannis Baptistae efter Johannes Döparen och Fuga demonum = djävulens flykt, eftersom den
 
på det kraftigaste utdriver djävlar, så att de som är besatta varken kan lukta eller bära den hos sig.
  På 1600-talet gav man häxanklagade kvinnor en dryck på johannesört och tistelfrö som skulle få dem att bekänna sitt samröre med djävulen. I Småland rökte man med johannesört och svavel i öltunnan innan julölet hälldes och hindrade på så sätt trollen från att komma till. I Norge hjälpte det mot melankoli att gnida in huvudet med den färska saften.
svenska floran trettio år senare (1755) berättar Linné om örtens nyttor:
 
Med blommorna färgar allmogen brännvin vackert purpurrött. Blommorna sätter karmosinröd färg på sprit och olja. Blommorna är i hög grad sårläkande och maskfördrivande, dekokt på stjälkarna vid heshet.
 

Under 1900-talet har johannesört varit den kanske mest använda medicinalväxten i Tyskland. På 80-talet började den väcka intresse också i andra länder och hos läkemedelsföretagen. Idag finns många registrerade läkemedel baserade på johannesört.
Kristen tradition
Med kristendomen flyttades johannesörtens blodsmytologi över på Johannes Döparen: Den växte upp längs vägen där hans avhuggna huvud burits fram till Herodes, den hade spirat upp ur Jesu blod som aposteln Johannes försökt fånga upp i sina händer vid korset... Hålen i bladen kom av att Herodes hustru stuckit sin hårnål genom Johannes förr så vältaliga tunga, det var Djävulen själv som försökt sticka sönder örten med en nål i vrede över att den skrämde hans onda andemakter så effektivt...
Kvaliteter
Astrologiskt styrd av solen och dess tecken Lejonet (elementet eld, fast kvalitet) (Culpeper). Johannesört har många associationer till solen, framför genom sin verkan på depression som ju ofta är betingad av brist på soljus.
Ayurveda klassificerar johannesört som sammandragande och svalkande; den ökar vata och minskar kapha och pitta.


Litteratur: Se t ex Bergmark (1983), Botanica (2003), Bruhn och Eneroth (2000), Carson (1970), Corneliuson (2000), Culpeper (1976), Elgklou (1995), Heino (2001), Gentz och Lindgren (1946), Hewe (1984), Impecta (2004), Ljungqvist (2007), Juneby (1977), Juneby (1999), Kirkevold och Gjessing (2004), Klemming läkebok 3 (1883-1886), Lindeberg (1982), Lindeberg (1988), Lindgren (1918), Linné (1986), Mossberg och Stenberg (1992), Nationalencyklopedins ordbok (1995), Nielsen (1991), Nylén och Olsson (1982), Pharmacopoea suecica I (1775), Podlech (1989), Schön (1996), Stary och Jirásek (1975), Stodola och Volák (2000), Zittlau (1999).
• Citat: För att ge läsaren ett begrepp...: Green (1976).
• Artiklar: Monice Zondlo Fiume: Final report on the safety assessment of Hypericum perforatum extract and Hypericum perforatum oil (International Journal of Toxicology, 20(Suppl.2): 31-39, 2000).
Nätpublikationer: Den virtuella floran (2006 11 25).

© Shenet 1997 - 2010
Adress: http://www.shenet.se/vaxter/johannesort.html
Datum: 2010 03 11 - Uppdaterad: 2010 02 3
Cookieinfo
Made with a Mac