 |
Hyacint |
|
|
|
||
| Botaniska namn | Hyacinthus orientalis L. | |
| Engelska namn | Hyacinth | |
| Andra namn | Romanska språk Jacinthe (franska) Nordiska språk Hyacint (danska), svibel (norska) Andra språk Hyazinte (tyska) |
|
|
|
||
| Artvarianter | Tusentals varieteter, former och namnsorter med färre blad och fler blommor har odlats fram som trädgårdsväxter. | |
| Besläktade | Släktet
Hyacinthus omfattar tre arter av lökväxter. • "Hyacint utan särmärken" (Hyacinthus non scriptus = Scilla nutans), eng. wild blue hyacinth; blue-bell: Vild och odlad i Storbritannien. |
|
| Ej besläktade | • Midsommarhyacint (Briméura amethystinus = Hyacinthus amethystinus): Södra Europa; blåblommig. | |
|
|
||
| Beskrivning | • Lökväxt: Upp
till 30 cm hög. Flerårig. • Blad: De köttiga och saftiga bladen, långsmala och upprätta, är nästan lika höga som blomstjälken. • Blomma (Provence mars-april): Längs stjälkens övre del kommer sexbladiga blommor i många olika färger (vita, rosa, blå, lila, röda), inte lika rikligt som på julhyacinterna. Blomningstiden är mycket kort. |
|
| Odling och bruk | Odling
inomhus Löken sätts i sandblandad jord i dränerad kruka; i början av oktober om man vill ha den att blomma till jul. Halva löken ska sticka upp. Vattningarna ska vara rejäla, hela jorden igenom, och plantan torka upp mellan dem. Blomningstiden förlängs om blomman ställs svalt under natten. Den kan inte fås att blomma om inomhus men hyacinter som drivits upp till jul kan planteras ut: Efter blomningen ställs den undan i ett ljust fönster. När bladen börjar vissna slutar man vattna och ställer mörkt, torrt och varmt. I maj eller oktober kan man plantera ut. Hyacint som biväxt Blommorna ger stora mängder nektar och också rätt mycket pollen som samlas in av bin. Utbredning • Europa: Odlad i Frankrike och Nederländerna för parfymändamål. Handel För odlaren är odling för snitt och lökar lönsammare än parfymodling. |
|
| Växtdroger och beredningar | •
Blomma • Hyacint absolut (absolut) |
|
|
|
||
| Historia | Namnet • Hyacinthus efter det grekiska mansnamnet Hyakinthos. Härav hyacint, i svenskan sedan 1651. • Orientalis = orientalisk, från Orienten, efter latin orientis = Orienten, Österlandet. Ursprung Östra Medelhavsområdet och västra Asien - Syrien till Centralasien. Metamorfosen Antagligen var grekernas hyacint inte alls våra dagars hyacint - det har gissats på gladiolus eller svärdslilja - men här följer metamorfoshistorien så som den tecknas av Ovidius: Apollon och Spartaprinsen Hyakinthos kastar diskus en vårmorgon. Efter ett kast av Apollon studsar diskusen upp så illa på Hyakinthos att han dör av träffen. Den förtvivlade Apollon låter då en purpurfärgad hyacint skjuta upp. Dock är den som hedersbevisning lite väl liten, tycker han, |
|
|
||
|
Det finns
varianter på historien, t. ex. att också
västanvinden Zephyros var med vid tillfället,
lika förälskad i Hyakinthos som Apollon, och
åstadkom ett vindkast som gjorde att Apollons
diskus slog fel. Tecknet AJ AJ på blomman har också tolkats som Ajax' namn och hans klagan. Han ska nämligen ha begått självmord av grämelse över att ha besegrats i strid vid Troja, varvid blodet |
||
|
||
|
Spartanerna firade en årlig minnesfest till prinsens
ära. Den började med två sorgedagar då
ingen bar blomsterkransar. Tredje dagen förrättades
offer till Hyakinthos, blomsterkransar sattes på
huvudet och partyt började. Hyacintblomman var också emblem för Kronos (romarnas Saturnus), en mörk figur i den grekiska gudavärlden, känd för att ha kastrerat sin far Uranus och sedan själv ha störtats av sin son Zeus. Europa I Storbritannien fanns hyacinter med enkla blommor på 1500-talet, århundradet därpå fyllda. På 1700-talet utbröt i England och Holland en hyacintfeber liknande tulpanfebern. Otaliga nya huacinter korsades fram och kunde säljas för förmögenheter. Till minne av det har idag över 1.000 hybrider. På 1800-talet blev det populärt att driva upp hyacinter inomhus i s.k. hyacintglas: |
||
|
||
| meddelar en trädgårdsbok 1744, den första i Sverige som nämner hyacinten. Den hade då antagligen odlats i landet sedan 1600-talets slut. Kristen tradition Hyacinten är en kristen symbol för försiktighet och "tillbakadragen längtan till himlen". |
||
|
|
||
|
• Litteratur:
Se t ex Botanica (2003), Corneliuson (2000), Henrikson
(2000), Jönsson (1910), Kirkevold
och Gjessing (2004),
Lawless (1992),Ljungqvist (2007), Lundberg (1960), Meyer (1952), Nationalencyklopedins
ordbok (1995), Naves (1947), Ovidius (1969). Detta förträffliga konstgrepp...: Ljungqvist (2007) som citerar Johan Ahlich: Trädgårds-Skiötsel (Stockholm, 1744). • Citat: ... därför tecknar han in...: Ovidius 10 (1969). ... födde en blomma...: Ovidius 13 (1969). |
||
|
|
||
|
© Shenet 1997 - 2013 |
||
|
|
||
