![]() |
Frankincenseträd |
|
|
||
Synonymer | Frankincenseträd, olibanumträd, arabisk olibanum,
rökelseträd, virakträd 1) Beeyo-olibanum, moxorträd 2) Meydi-olibanum, yagcarträd 3) Indisk olibanum, indisk rökelse |
|
Botaniska namn | 1) Boswellia carterii
Birdw. = Boswellia sacra = Frankincense boswelia 2) Boswellia frereana Birdw. 3) Boswellia serrata Roxb. |
|
Engelska namn | Frankincense, olibanum, incense tree, gum thus tree, kiou nouk | |
Andra namn | Romanska språk Tus (latin), oliban (franska) Nordiska språk Olibanum (danska) Asiatiska språk Lebonah (hebreiska) Andra språk Antiu (fornegyptiska), libanos (grekiska), Weihrauch (tyska) 1) Moxor (somaliska), mohor, mughur, moqar, mogar, muger, makkar, makker (arabiska) 2) Yagcar (somaliska) |
|
|
||
Besläktade |
Släktet Boswellia omfattar 24 arter. Ett tiotal
av dem kallas frankincense och ger harts, bl. a: |
|
Ej besläktade | Opoponax
(Commiphora erythraea), eng. female frankincense. Olibanum (Protium guganense): En helt annan sak från Sydamerika. |
|
|
||
Beskrivning | • Träd: Litet, knotigt och tätt, påminnande
om olivträd. Ytterbarken är gråbrun och
tunn, den ännu tunnare innerbarken vit. Meydi-olibanum (Boswellia frerana) är knotigast - fäster med rötterna
på klippor och stenar och klänger sig utåt
och uppåt. • Blad: Gröna blad på stjälk med 5-10 rader av stjälklösa elliptiska småblad motsatta i par. • Blomma (september): Vita, gula eller ljusrosa stjärnformade blommor som sitter så tätt att de nästan täcker de gröna skotten. • Frukt (arabiska halvön september-november): Fruktkapseln är 1 cm lång med 3-5 små platta frön. |
|
Odling och bruk |
Skörd Harts: Mjölksaft börjar tappas när träden är 5-7 år gamla och 4-5 m höga. När barken skadas avges en genomskinlig vätska som snart hårdnar till vita eller gula-orange-bruna "tårar". Man återkommer sedan till trädet flera gånger och skrapar av utrunnen harts; för varje gång blir mängden större och kvaliteten bättre. Ett träd kan tappas året om upp till 20 gånger per år och ge 2-3 kilo harts. Träden växer utspridda på stora svårforcerade områden, så de mer lättillgängliga skattas hårt. Se nedan hur det går till på rökelsefälten i Somalia. Blad: Bladen plockas; en källa till ständiga konflikter i Somalia. Bra djurfoder med 3 % olja. Bark: Barken skalas av. Det är förbjudet i Somalia men görs ändå; den används vid färgning och desinfektering. Luktar gott och är rik på garvämnen. Växtförhållanden Växer på torr, kalkrik mark, som norra Somalias bergiga, steniga och sandiga trakter som varken kan odlas eller betas. Klarar extrem torka. Förökas med sticklingar. Svår att fröså. Utbredning (karta) 1) Beeyo-olibanum (Boswellia carteri) Afrika väster om Röda havet: Etiopien, Somalia (Punt), Sudan. Inte odlat i Afrika idag. Arabiska halvön öster om Röda havet: Södra Saudiarabien, Jemen, Oman = gamla Dhofar (mest idag). Under antiken också odlat på arabiska halvön och så sker än idag, men mest för inhemskt bruk. 2) Meydi-olibanum (Boswellia frerana) Afrika: Endast i Somalia. 3) Indisk olibanum (Boswellia serrata) Asien: Indien och däromkring. Handel Se om handeln med hartsen. |
|
Växtdroger och beredningar | Olibanumharts
(harts) • Frankincensessens (eterisk olja) |
|
|
||
Historia |
Namnet Bosweliia efter den skotske läkaren och botanikern John Boswell på 1700-talet, enligt andra efter hans berömde brorson James Boswell, som skrev boken om Samuel Johnson. Carterii efter någon Carter. Sacra efter latin sacrum = offerfest, heligt föremål, helig plats. Namnet virak, i svenskan sedan 1556, kommer från motsvarande lågtyska wirok och tyska Weihroch, ursprungligen med betydelsen vigd rök, sedan i betydelsen frankincenseharts och till slut om växten frankincense. Ursprung 1) Beeyo-olibanum (Boswellia carteri): Från arabiska halvön; enligt en del den enda av arterna som har sitt ursprung där. Idag finns trädet också i Afrika. 2) Meydi-olibanum (Boswellia frerana): Från Afrika; idag endast i Somalia. Alla övriga Boswellia-arter utom den indiska anses ha sitt ursprung i Östafrika (Somalia, ön Sokotra). 3) Indisk olibanum (Boswellia serrata): Från Indien, där den fortfarande växer. Gamla tider Hartsen frankincense är gamla tiders virak och Bibelns rökelse som i "guld, rökelse och myrra" - även om någon gissat på styrax. Den har använts i Egypten sedan åtminstone 2500 f. Kr. och är i Ebers-papyrusen (1550 f. Kr.) ett av de absolut mest använda medlen. Hebréerna lärde sig hata doften under både den egyptiska och den babyloniska fångenskapen (1200-talet respektive 500-talet f. Kr.) och gjorde sedan sitt bästa för att utrota trädet var de kom åt. Egyptiskt odlingsförsök Från 18:e dynastin (1580-1306 f. Kr.) finns en berömd relief i drottning Hatshepsuts tempel i Deir el-Bahri som beskriver hur frankincense och myrra hämtas hem till Egypten från landet Punt, dagens Somalia. På båten lastas också 31 träd som det har disputerats mycket om eftersom det finns utrymme för tvekan om arten. Den vidstående inskriptionen talar endast om "rökelseträd". Samma personer som tvärsäkert säger sig känna igen reliefens alla djur som afrikanska, har framkastat att träden också kan vara myrra. Träden planterades vid Ammon-templet i Thebe men man hör sedan aldrig av dem igen. Varken frankincense eller myrra växer i Egypten idag. Arabien I: Grekernas Saba Herodotos på 400-talet f. Kr. som lyssnade noga och noterade allt han hörde: |
|
|
||
|
- gräshoppor, har någon föreslagit. Att rökelse förekom var i och för sig inte unikt. På arabiska halvöns sydspets, ungefär motsvarande dagens Jemen, låg det Saba om vilket Herodotos sa att hela landet luktar. Alexander den store var starkt begiven på att ta en omväg dit för all doftande frankincense, myrra och kassia som fanns där. Det var kanske tur att det inte blev av, för mer än en har gått bort sig i öknen. Inte finns det någon kassia där heller och ingen myrra att tala om. Men frankincense har skördats där i tusentals år och så gör man fortfarande. Alexanders botaniker Theofrastos hade hört om de arabiska sabaéerna att de betraktade träden som heliga och därför fick männen inte låta sin säd medan skörden pågick. Han återberättar också vad han hört av några sjöfarare som gick i land för att leta vatten och hamnade mitt i en hartsinsamling. Detaljerna stämmer väl med de beskrivningar från idag som återges nedan. Från en del träd droppade hartsen klar och genomskinlig och under dem lade man mattor av palmblad. Från andra träd med trögare harts skrapade man av den med metallverktyg och blandade med barkrester. Sjöfararna fick också se hur försäljningen gick till. Insamlarna lämnade skörden utanför traktens soltempel som vaktades av beväpnade män. Vars och ens hartshög var försedd med en skiva där mängd och pris var antecknade. När insamlarna avlägsnat sig kom inköparna och tog de högar de ville ha och lämnade betalningen på stället. Därefter kom soltemplets präster och tog en tredjedel av betalningen. Resten låg kvar tills samlarna kom tillbaka och hämtade det. Arabien II: Romarnas Arabia Felix Runt år 70 berättar romaren Plinius något liknande om de 3.000 sabianska familjer som träden gick i arv hos: "Under karvningen och uppsamlingen får de inte förorenas genom beröring av kvinnor eller lik." Att landet kallades Arabia Felix, det lyckliga Arabien, berodde på rökelseträden. (Så var det inte. Jemen betyder höger, d.v.s. söder när man står vänd åt öster, som är den arabiska fixpunkten på samma sätt som norr är den europeiska. Arabia Jemen betyder alltså Sydarabien, men precis som på många andra språk betyder ordet höger också lyckosam.) Många skrönor spreds i Europa om Arabien, som att balsamträden vaktades av ormar och omgavs av giftiga dimmor. Européerna kunde tro det eller inte, någon kontroll var ändå inte möjlig eftersom de aldrig kom ens i närheten. Enda sättet att ta sig dit var med karavan. Etapp för etapp betalade man för beskydd hos en klan som sedan ansvarade för att man kom fram oskadd till nästa gräns. En romersk trupp som gjorde ett försök att tränga in i landet 24 f. Kr. fick vända om sedan de lurats på villovägar. Metamorfosen Den grekiska metamorfoshistorien om frankincense är denna: En kungadotter av det balsamodlande folket förförs av solen - Apollon igen - vilket förgrymmar hennes far så illa att han begraver henne levande. Solen hittar henne men lyckas inte återuppliva henne med sina strålar. Han lovar henne då att hon i stället ska kunna nå upp till honom, bestänker henne med doftande nektar och vips växer en frankincensebuske upp och dess doft når upp till gudarna: |
|
|
||
|
Afrika: Rökelsefälten i Punt |
|
|
||
Litteratur:
Se t ex Botanica (2003), Classen, Howes och Synnott
(1994), Corneliuson (2000), Farah (1994), Le Guérer
(1993), Jönsson (1910), Jönsson och Simmons
(1935), Keay (2006), Lilja (1972), Manniche (1999), Meyer (1952), Miller (1969), Nationalencyklopedins
ordbok (1995), Nielsen (1986),
Schweigger och Kammerer (1998), Theofrastos bok 9 (1916), Thompson (1927). • Citat: Rökelsen samlar de...: Herodotos bok 3 (2000). Kroppen som sålunda...: Ovidius bok 4 (1969). Artiklar: Thomas J Abercrombie: Arabia's Frankincense Trail (Natural Geographic, October 1985). |
||
|
||
© Shenet 1997 - 2013 |
||
|