Frankincenseträd

Släktet Boswellia omfattar 24 arter. Ett tiotal av dem kallas frankincense och ger harts, bl. a:
• Eritreansk olibanum (Boswellia papyrifera): Etiopien.
• Boswellia thurifera: Somalia.
• Boswellia bhaw-dajiana (Birdw.): Östafrika.
• Boswellia ameero (Balf.): Sokotra.
• Boswellia elongata (Balf.): Sokotra.
• Boswellia javanica (Turcz.): Sokotra.
• Boswellia socotrana (Balf.): Sokotra.

Odling och bruk


1) Beeyo-olibanum (Boswellia carterii)
(Köhlers Medizinal-Pflanzen; 1887)

Historia

Afrika: Rökelsefälten i Punt
Somalier talar fortfarande med stolthet om drottning Hatshepsuts expedition till Punt. 10.000 familjer i norra Somalia - reer bar, folket från öster - lever på att skörda hartsen. Fälten ägs av klangrupper som består av en far och hans söner med familjer. De ärvs från far till son och till skillnad från t. ex. odlingsbar jord säljs de inte utan fungerar som ett slags socialförsäkring, bra att ha om man t. ex. skulle bli av med sin boskap. Ägarna skördar i tur och ordning eller så hyr man ut brukningsrätten eller låter en behövande släkting överta den ett år. Insamlingsarbetet är tungt och lönar sig dåligt; man har det som bisyssla i brist på annat. Det är inte samlarna som har blivit rika på prisökningarna sedan 70-talet.
Varje fält har en samlingsplats i ett klipputsprång eller grotta där man sover, äter och samlar ihop dagens skörd. Ett lag består av 3-10 vuxna gifta män. En stannar på samlingsplatsen och lagar mat och hämtar vatten - det är ett evigt vattenhämtande - och resten samlar. Man måste vara så många att det finns ersättare om någon skulle bli sjuk, för det får inte bli avbrott i återbesöken till träden. Redskapet är en kniv med trähandtag och dubbelblad: ett vasst blad som man gör skåror och skrapar av förstklassig harts med och ett slött blad som man skrapar av sämre med. Bladet får inte vara varmt eller ens komma i kontakt med eld för det kan döda trädet. Man har också en uppsamlingskorg, en transportkorg för dagens skörd och skyddskläder. Det sista är nödvändigt eftersom arbetet är kladdigt; "till slut ser man hemsk ut". Trakterna är stekheta och folktomma men rika på mygg och ormar (inga bevingade dock). Man klättrar mycket på hala klippor och det händer att folk slår ihjäl sig. En ljuspunkt är hartsen, som luktar gott och håller ohyra borta.
Hartsinsamlingen
Trädet skadas genom att lite bark skärs av. Första skåran är 2-3 mm djup och liten, sedan skär man djupare och större tills skadan är handflatsstor. Små unga träd får några få skåror, stora gamla kan få upp till hundra. Avrinningen blir större om man gör ett par djupa hugg i skadan eller bränner barkens vita innerskal (kanske var det sådan bränning Herodotos sagesman sett). Både hugg och bränning är olagliga metoder och kan döda trädet men risken för upptäckt är liten. Hälften av dagens träd är skadade av sådan eller annan dålig hantering.
När hela fältet är genomgånget kan man åka hem några veckor. I nästa vända skrapas den avrunna hartsen bort och skadan görs större. Det är viktigt att komma tillbaka i tid innan skadan hinner läka. Redan två dagars försening försämrar resultatet. Kommer man å andra sidan för tidigt kan trädet ta skada när hartsen skrapas av. De första skördarna är små med dålig harts och betraktas som förberedande. Ytterligare minst tio "riktiga" skördar väntar och arbetstakten ökar undan för undan. När arbetet är som mest intensivt är man hemifrån 4-5 månader i sträck. En säsong på 8-10 månader kan ge 200-400 kilo harts per samlare. Man vet sällan hur många träd som finns på ett fält, däremot av vilken typ de är eftersom det är skillnad på att skörda beeyo och meydi.
1) Beeyo (Boswellia carteeri)
Moxorträden förbereds upp till tre gånger och tappas sedan 9-10 gånger. Hartsen rinner inte långt utan allt skrapas av från skadan varje gång. Arbetssäsongen är åtta månader i mars-oktober. Mars är varm, april regnig, därefter följer ett halvår som blir allt hetare och allt hårdare. De sista månadernas sommarskörd ger den bästa beeyon, som mognar (hårdnar) på 2-3 veckor eftersom den redan är så torr. I oktober slutar samlarna men det händer att löst folk från byarna ger sig ut efter dem och skördar ända in i januari. Harts från sådan höstskörd (beeyo deyreed) är tyngre, fuktigare, klibbigare och sämre; det är ovanligt men händer att den blandas med de tidigare.
2) Meydi (Boswellia frereana)
Yagcarträden förbereds ända upp till fem gånger och tappas sedan 12-13 gånger. Här rinner hartsen ner på barken utanför skadan. Den bästa sparas till sist, en tung och dryg vända som kallas "skörda långa meyditårar". Hann man med 150 träd om dagen i första omgången kanske man klarar 50 i den sista. Arbetssäsongen är 10 månader i september-juni. Att inte skörda under de heta juli-augusti anses vara bra för just meydi. Eftersom den skördas under svalare tid tar det längre tid för den att mogna (hårdna), 25-30 dagar. Fälten är dubbelt så dyra att hyra som beeyofält men man få också mer betalt för hartsen. Säsongen är längre men har sina fördelar: de sista hårda månaderna är inte så heta och lättas upp av att man träffar lite folk eftersom nomader är i rörelse.
Outredd art
I växtländerna gör man många fina åtskillnader utifrån miljön träden växer i och vilken sorts harts de ger. Bland europeiska botaniker var även de grövsta olikheterna länge så gott som okända. Fram till 1830-talet betraktades alla Boswellia som en enda art av enbuske (Juniperus). Artbestämningarna är fortfarande osäkra och omstridda. Egyptologer tolkade t. ex. länge fornegyptiska antiu som myrra men det har visat sig syfta på flera arter av Boswellia och antagligen också på andra hartsträd från Röda havsområdet.
Element och kvaliteter
Astrologiskt styrt av solen och därmed Lejonet (elementet eld, fast kvalitet).
Enligt elementläran varmt (Hildegard av Bingen); andra har tolkat trädet som svalt och torrt.
Kinesiskt element: Eld eller jord, enighet dock om att det också har delvis metall kvalitet.

© Shenet 1997 - 2013
Adress: http://www.shenet.se/vaxter/frankincense.html
Datum: 2019 01 18 - Uppdaterad: 2010 06 29
Cookieinfo