 |
Fänkål |
|
|
|
||
| Synonymer | Fänkål, fenkål,
fenikol, fänikal, fenikal, faenikael, fenekaal, fenikaal,
fenicol, fenecoell, feneka, fenika, fenike 1) Fänkål, vanlig fänkål, kryddfänkål, bitter fänkål, besk fänkål, tysk fänkål 2) Söt fänkål, söt fenkål, sötfänkål, romersk fänkål, fransk fänkål, florentinsk fänkål, finocchio |
|
| Botaniska namn | Foeniculum vulgare = Foeniculum capillaceum 1) Foeniculum vulgare var. vulgare = Foeniculum vulgare Mill. 2) Foeniculum vulgare var. dulce = Foeniculum dulce Mill. |
|
| Engelska namn | Fennel, fenkel 1) Fennel, common fennel, garden fennel, wild fennel, bitter fennel 2) Sweet fennel, Roman fennel, Florence fennel, French fennel, sweet cumin, Finnochio |
|
| Andra namn |
Romanska språk |
|
|
|
||
| Artvarianter |
Släktet Foeniculum omfattar endast en art - men
dennas underarter och varieteter har utretts så
grundligt, förväxlats, döpts och döpts
om så många gånger under de senaste
århundradena att det är närmast omöjligt
att orientera sig i snårskogen av namn. |
|
| Ej besläktade | • Hundfänkål
(Anthemis cotula = Maruta cotula = Maruta foetida), eng.
dog fennel, mayweed, wild chamomile, dog chamomile, foetid
chaomile, stinking chamomile: Europa, Asien, USA, med
kamomillika blommor • Jättefänkål, nartexstjälk (Ferula communis), eng. giant fennel: Upp till 5 m hög. Medelhavsområdet, där den är mytisk. I den ihåliga stammen förvarade Prometheus glöden som han stal från gudarnas eld för att ge till människorna. Av ett sådant rör var också vinguden Dionysos stav gjord. • Anis (Pimpinella anisum): I Asien har skiljer man inte alltid på fänkål och anis; ofta har de samma namn. Bådas frön har samma lakritsarom. |
|
|
|
||
| Beskrivning | • Ört: Två- till flerårig, i Sverige ettårig - "som stor dill med stark lukt". Vanlig fänkål blir upp till 2 m hög, söt fänkål upp till 1,5 m och odlas nästan alltid som ettårig. Upprätt ihålig
stjälk, fårad och grågrön, ibland rödaktig, förgrenad upptill. • Rot: Kraftig rotstock med djupa rötter. • Blad: Bladen är trådsmala och finflikiga som dillblad ("flera gånger parbladiga"). På söt fänkål sväller bladskaften vid marken upp till en köttig knöl kring stjälken (grönsaken fänkål), vit med ljusgrön ton. • Blomma (juni-augusti): I grentopparna gula blommor andra året, någon gång första, med upp till 1 mm långa, gula kronblad, samlade i platta eller lätt välvda flockar - påminner om krondill. • Frukt: Frukten som följer är en 4-10 mm avlång klyvfrukt, botaniskt sett en nöt, glatt och först blågrön och sedan grönbrun. Den delar sig ofta i sina delfrukter, som är fårade på längden med fem ljusare åsar. Smaken är söt och lite brännande, hos söt fänkål mildare än hos vanlig. |
|
| Odling och bruk | Skörd • Blad (sommar): Kan plockas hela sommaren och torkas mörkt, svalt och luftigt • Hel ört: Skördas när den är gråbrun och torkas som blad. • Frön (augusti-september): Blomkronor av vanlig fänkål tas tillvara vid torrt väder medan fröna ännu är ljusgröna och hängs upp i knippen - knyt en papperspåse löst kring buketten så samlas fröna i påsen - eller så repar man helt enkelt av fröna när de börjar lossna. • Bladskaft (juli-september): Grönsaken fänkål av söt fänkål skördas under sensommaren och tidiga hösten. Växtförhållanden Fänkål bör växa för sig själv eftersom den ogillas av de flesta andra växter. Den vill ha direkt sol och lerig jord med mycket gödsel och kalk, fuktig men inte blöt. Den tål frost men övervintrar inte i Sverige. Vill man undvika att den självsår får man plocka bort utblommade blommor. • Förökas från frö på hösten, för säkrare frömognad på våren under glas eller i växthus, och planteras ut tidig sommar (juni). Plantor kan också delas på våren. Självsår sig lätt. Utbredning 1) Vanlig fänkål • Europa: Vild och odlad i hela Medelhavsområdet (Grekland, Frankrike, Italien) och i Tyskland och österut. Odlad yrkesmässigt i Sverige - klarar sig upp till Värmland men övervintrar inte. • Asien: Vild och odlad i bl. a. Kina och Japan. • Amerika: Vanligt ogräs i Kalifornien. 2) Söt fänkål • Europa: Förekommer bara odlad, framför allt i Frankrike, Italien och Grekland. I Sverige odlad yrkesmässigt som ettårig i mindre skala. Handel 1) Vanlig fänkål: Frökryddan importeras till Sverige från Frankrike och Spanien. |
|
| Växtdroger och beredningar | • Frön av söt
fänkål (Foeniculum semina, Semen foeniculum,
Semina foeniculum, Fructus foeniculum, Foeniculi fructus,
Fructus foeniculi romani, Foeniculi
dulcus fructus, Fructus foeniculi): Svenska farmakopén upplaga 1-11 (1775-1946).
• Rot (Foeniculum radix): Svenska farmakopén upplaga 1-4 (1775-1790). • Fänkålsinfusion (vattenutdrag) • Fänkålstinktur (alkoholutdrag) • Fänkålsolja (oljeutdrag) • Fänkålsessens (eterisk olja) |
|
|
|
||
| Historia | Namnet • Foeniculum är dimunitiv av latin fenum = gräs, hö. Härav lågtyska venekol, venikel, som blev fornsvenska fänikol före 1500-talet. • Vulgare = allmän, vanlig, av latin vulgus = folket, massan. • Dulce = söt, av latin dulcis = söt, ljuvlig. • Azoricum = från Azorerna, en ögrupp utanför Portugal. Ursprung 1) Vanlig fänkål: Sydeuropa, Västasien - Makedonien, Persien, Kurdistan. 2) Söt fänkål: Medelhavsområdet, kanske Malta. Egypten 1) Vanlig fänkål: Inget fornegyptiskt namn för fänkål har kunnat identifieras säkert. Möjligen är det fänkålsfrön som avses med bebeskorn i t. ex. Eberspapyrusen (1550 f. Kr). Under tidig medeltid förekom fänkål i koptisk medicin i Egypten, bland annat i läkemedel för ögonen. Grekland och Rom 1) Vanlig fänkål: Örten odlades i både Grekland och Rom. Grekerna kallade den marathon efter odlingar på det berömda slagfältet från 490 f. Kr. Örten bars i huvudkransar vid Dionysoskulten och fröna anågs vara ett afrodisiakum och bra för att gå ner i vikt. 2) Söt fänkål: Första århundradet hade Columella med söt fänkål i sin trädgårdsbok "Res rustica" ("Om lantbruket"). Fänkålen och ormarna 1) Vanlig fänkål: I Kina och Indien ansågs örten vara bra mot ormar och i många kulturer har fröna använts som motgift vid ormbett. Det gällde t. ex. i Europa, där en gammal skröna återberättad av Plinius runt år 70 fick stor spridning: Ormar som just ömsat skinn kan inte se förrän de gnidit sig mot fänkålsörten - alltså är den bra för synen. Frönas rykte som ögonmedel har därefter stått sig i ett par årtusenden; de har t. ex. ingått i omslag och kompresser för god syn. Samma egenskaper överflyttades på medeltiden också på anis som luktar mycket likt. |
|
|
||
förklaras i en svensk läkebok omkring 1500. För god syn
ges rådet att stampa roten med vin och honung och
smörja moset på ögonen. Fröna rekommenderades i all slags mat och dryck för god syn
ännu på 1700-talet. Europa 1) Vanlig fänkål: Efter romarrikets fall på 400-talet spreds kryddan fänkålsfrön norrut i Europa av arabiska handelsmän. Örten förekommer inte i äldre germansk tradition men på 1100-talet nämnde Hildegard av Bingen fänkål bland örterna i tysk folklig läkekonst. I Sverige har fröna använts allmänt som brödkrydda på samma sätt som anis. Här som i övriga Europa blev de också ett pålitligt medel mot smådjävlar (ormar ... odjur ... djävlar). Knippen av växten hängdes över dörrarna i hus och kyrkor, fröna lades i nyckelhål och i trollpåsarna som knöts om barnens hals till skydd mot osynliga makter. 2) Söt fänkål: Söt fänkål listades 812 i Capitulare, Karl den stores förordnng om växter som skulle odladas på hans kungsgårdar i nuvarande Tyskland-Frankrike. Med klosterväsendet spreds örten vidare i Europa. Till Skandinavien kom den på 1300-talet. Nio örternas galder 1) Vanlig fänkål: England fick fänkålen av romarna. Enligt anglosaxerna hade den stor läke- och trollkraft och var helig. Att den inte är ursprunglig på brittiska öarna märks i en fornengelsk galder (trollsång, bön) nedskriven i början av 1000-talet från en ännu äldre text troligen från 800-talet: |
||
|
||
| Medelhavsväxterna fånkål och körvel med latinbesläktade namn har lagts till de ursprungliga sju
örterna från germansk tradition. Galdern i sin helhet finns
under Sårhistoria
och galderns recept bland Sårsalvorna. Asien 1) Vanlig fänkål: Fröna har använts också i asiatiska läketraditioner som den kinesiska och indiska. När Thunberg reste genom Japan 1775-76 såg han den odlad i trädgårdar där. Amerika 1) Vanlig fänkål: På 1700-talet tog spanjorer örten till Amerika där särskilt shakerfolket tog upp den i odling. Kristen tradition De gamla associationerna till ögon och syn gjorde att örten blev en symbol för klarhet och förnyelse i den kristna kyrkan. Element och kvaliteter Astrologiskt styrd av Merkurius och därmed Tvillingarna (elementet luft, rörlig kvalitet) respektive Jungfrun (elementet jord, rörlig kvalitet). Enligt elementläran varm (Hildegard av Bingen 1100-tal), torr i andra graden (svensk läkebok ca 1500), varm och torr (Arvid Månsson 1600-tal). Kinesiskt element: Jord. |
||
|
|
||
|
• Litteratur:
Se t ex Botanica (2003), Corneliuson (2000), Fries (1904),
Gattefossé (1993), Gentz och Lindgren (1946), Green (1976), Hansson och Hansson (2002), Heino (2001), Hewe (1984),
von Hofsten och Bergkvist (1989), Impecta (2004), Juneby
(1977), Juneby (1999), Jönsson (1910), Jönsson
och Simmons (1935), Keyland (1989), Klemming läkebok 3, 6, 8 (1883-1886), af Klintberg (1998), Lindeberg
(1982), Lindeberg (1988), Lindgren (1918), Linell och
Hylander (1955), Ljungqvist (2007), Lundberg (1960), Manniche (1999), Manniche (2006), Meyer (1952), Månsson
(1987), Nationalencyklopedins ordbok (1995), Neuendorf
(1991), Nielsen (1991), Nilsson (2007), Pharmacopea suecica I (1775),
Plinius (1968 bok 19), Podlech (1989), Reynolds (1996),
Svenska farmakopén VIII (1901), Svenska farmakopén IX (1908), Svenska farmakopén X (1925), Schweigger och Kammerer (1998), Seymour (1980), Stodola
och Volák (2000), Svenska farmakopén VIII
(1901), Svenska farmakopén X (1925), Swahn (1996), Valnet (1992). • Citat: Gamla huggormar...: Klemming (1883-1886). Körvel och fänkål...: af Klintberg (1998), • Nätpublikationer: Gernot Katzer's spice pages (2005 03 30). |
||
|
|
||
|
© Shenet 1997 - 2010 |
||
|
|
||
