 |
Dragon |
|
|
|
||
| Synonymer | Dragon,
estragon, esdragon • Fransk dragon • Rysk dragon |
|
| Botaniska namn |
Artemisia dracunculus L. |
|
| Engelska namn | Estragon,
tarragon, mugworth • French dragon, German dragon, true dragon • Russian dragon, false dragon |
|
| Andra namn |
Romanska språk |
|
|
|
||
| Artvarianter | •
Fransk dragon (Artemisia dracunculus = Artemisia redowskii
= Artemisia dracunculus var. sativa = Artemisia dracunculus
'Sativa') • Rysk dragon, falsk dragon (Artemisia dracunculoides = Artemisia dracunculus var. inodora = Artemisia dracunculus 'Inodora') Fransk och rysk dragon som förr betraktats som olika arter ses allt oftare som varieteter av samma art och ibland t.o.m. som endast olika namnsorter. |
|
| Besläktade | Släktet
Artemisia (malörter) är stort. Det har minskat
till ca 400 arter sedan ett hundratal förts till
släktet Seriphidium (strandmalörter). • Malört (Artemisia absinthium) - se där för flera malörter. |
|
|
|
||
| Beskrivning | • Ört: Flerårig. 30-150 cm hög i Sverige, högre i varmare länder. Hela växten
luktar aromatiskt men den ryska är nästan smaklös. Många upprätta stjälkar, slanka och glatta och utan förgreningar. • Rot: Upp till 1 m långa rötter. Stammarna växer upp ur rotstockar som växer tätt och vågrätt. • Blad: Längs stjälkarna sitter tätt med mjuka, mörkgröna eller ljusgröna blad, smala och lansettformade, lätt tandade i kanterna men inte flikiga som hos andra arter av Artemisia. • Blomma (juli-september): I bladvecken kommer oansenliga vitgröna eller gula blommor, 1-3 mm breda, samlade i korgar - påminner om humleblomster. • Frukt: Frukten är en nöt. |
|
| Odling och bruk | Skörd • Blad (juni-september): Blad och kvistar kan nypas av hela sommaren; det stimulerar ny bladbildning och gör smaken starkare. De kan t. ex. läggas i vinäger till dragonättika. Blad som ska torkas insamlas vid torrt väder när örten börjar blomma. Fransk dragon blir bara bättre av torkning men den ryska förlorar mycket lukt och smak. Växtförhållanden Trivs i lite stenig, väldränerad jord men tillväxten blir bäst i kraftig och lerhaltig. Sticker lätt iväg via de långa rötterna så plantan får hållas efter. Fransk dragon vill ha sol till halvskugga och vindskydd. Den kommer sällan till blomning och än mindre frösättning i Sverige. Övervintrar milda vintrar men fryser bort under kallare. Rysk dragon är härdigare och hinner vanligen både blomma och sätta frö. Plantan fryser ner på vintern men kommer tillbaka, vid stark kyla bör den täckas. • Fransk dragon sätter inte frö och förökas genom delning (tidig vår eller i augusti) eller med sticklingar (tidig sommar). Rysk dragon sätter grobart frö och kan fröförökas men det ger ofta en främmande smak; det är bättre att dela också denna. Utbredning • Europa: Fransk dragon växer vild i sydöstra Europa och södra Ryssland och odlas som kryddört i hela Europa; i Sverige är den härdig upp till Dalarna. Rysk dragon kan odlas upp till Norrland. Förvildad dragon som förekommer i i södra Sverige brukar vara rysk - den odlades förr - eller en hybrid mellan de två. • Asien: Fransk dragon växer vild i Sibirien, Mongoliet, Kina. • Amerika: Fransk dragon växer vild och odlas i USA. Handel Till Sverige importeras huvudsakligen fransk dragon, från Frankrike och Spanien. |
|
| Växtdroger och beredningar |
• Färsk ört (Dracunculus herba recens),
av fransk dragon: Svenska farmakopén upplaga 1-4 (1775-1790). • Blad och stjälk av fransk dragon (Herba dracunculi) • Dragonessens (eterisk olja) |
|
|
|
||
| Historia | Namnet • Artemisia efter den grekiska gudinnan Artemis, romarnas Diana, beskyddarinna av bland andra barnaföderskor. Många Artemisia-arter har använts vid kvinnosjukdomar. • Dracunculus = liten drake, av grekiska drakontion och latin draco, båda med betydelsen drake, orm, syftande på de ormlika rötterna och sägnerna om hur ormar skyr örten. Härav namnet dragon, belagt i svenskan sedan 1623. Ursprung Antagligen Central- och Östeuropa, Ryssland och Sibirien; fransk dragon är antagligen en förädling av rysk. Ormarnas skräck "Ormarna flyr fullständigt för den som bär Dracunculus på sig, varför den anbefalles som dryck mot ormbett", skriver Plinius i Rom kring år 70. Både i Grekland och Rom var man övertygade om att örten hade denna effekt. Bevisen var att växtens långsmala rot slingrade sig fram som en liten orm och att den blommade i juli, ormmånaden. Örten fick dracunculus-lika namn i nästan alla europeiska språk och även i många asiatiska. T.o.m. namn som inte är ljudhärmande syftar på drakar, t. ex. det isländska Fáfnisgras = Fáfnirs gräs - Fáfnir är en drake som besegras av Sigurd i den äldre poetiska Eddan. Europa Karl den store förordnade 812 om att dragantea skulle odlas på hans kungliga gods i nuvarande Tyskland-Frankrike men man är inte säker på att det var dragon som menades. När dragon presenterades som läkeväxt i Europa av arabiska läkare runt år 1000 verkar den dock ha varit en nyhet. På 1500-talet började örten uppmärksammas i europeisk litteratur. Länge odlad som matkrydda särskilt i Frankrike, Spanien, Italien, Jugoslavien. Örten fanns i USA åtminstone före 1800. Element och kvaliteter Enligt elementläran är bladen av fransk dragon varma och torra (Culpeper). |
|
|
|
||
|
• Litteratur:
Se t ex Botanica (2003), Corneliuson (2000), Culpeper
(1976), Gentz och Lindgren (1946), Green (1976), Impecta (2004), Jönsson
(1910), Jönsson och Simmons (1935), Lindeberg (1982),
Lindeberg (1988), Lindgren (1918), Linell och Hylander
(1955), Ljungqvist (2007), Meyer (1952), Nationalencyklopedins ordbok (1995),
Neuendorf (1991), Pharmacopea suecica I (1775), Seymour
(1980), Stodola och Volák (2000), Swahn (1996). • Nätpublikationer: Gernot Katzer's spice pages (2005 04 28). Den virtuella floran (2006 11 13). |
||
|
|
||
|
© Shenet 1997 - 2010 |
||
|
|
||
