 |
Citronmeliss |
|||||
|
kom ljuva krusmynta, kom hjärtansfröjd. (Gotländsk folkvisa) |
||||||
| Synonymer | Citronmeliss, hjärtansfröjd, äkta citronmeliss, citronmelissa, melissa, honungsblomma, bisuga, hiärtans frygdh, hiertans frögd | |||||
| Botaniska namn | Melissa officinalis L. | |||||
| Engelska namn | Melissa, balm, lemon balm, common balm, garden balm, bee balm, sweet balm, honey plant, lemon nettle | |||||
| Andra namn | Romanska språk Apiastrum (latin), melissa (medeltidslatin), mélisse, baume, citronelle, herbe citron (franska), melissa, cedronella, citronella, erba limona (italienska), balsamita maior, toronjil (spanska), erva-cidreira (portugisiska) Nordiska språk Hjertensfryd, citronmelisse (danska), sitronmelisse (norska), sitrónumelissa, hjartafró (isländska), sitruunamelissa (finska) Asiatiska språk Turijan, hashisha al-namal, rihan al-limun (arabiska), badranjbuye, farandj moschk (farsi = persiska), ogul otu, melisa otu, kovan otu (turkiska), melissa (hebreiska), xiang feng cao, xiang feng hua (mandarin = kinesiska), heung fung chou (kantonkinesiska), remonbamu, kousui-hakka, seiyo-yamahakka (japanska: "utländsk bergsmynta") Andra språk Melissophyllon (grekiska: "biblad"), Melisse, Zitronenmelisse, Melissa, Herzenfreud, Herztrost (tyska), bijenkruid, citroenkruid, citronmelisse (holländska), matochina (bulgariska), melissa (nygrekiska), limonnik, melissa limonnaya (ryska), meliso, citrona meliso (esperanto) |
|||||
|
|
||||||
| Besläktade | Släktet
Melissa omfattar tre fleråriga arter från
Europa och Asien. • Indisk citronmeliss (Melissa indicum) |
|||||
| Ej besläktade | •
"Stor kransborre" (Prasium majus): Medelhavsväxt;
troligen forntidens melissa. • Röd temynta (Monarda didyma), eng. bee balm, monard, fr. bergamote: Gammal teväxt i Nordamerika. |
|||||
|
|
||||||
| Beskrivning | • Ört: Flerårig. 30-100 cm hög. Hela örten luktar citrus. Upprätt eller uppåtsträvande
stjälk, fyrkantig, finhårig och rikt förgrenad. • Rot: Kort jordstam med utlöpare. • Blad: Längs stjälken motsatta varandra på skaft, krusiga och lätt ludna, ägg- eller hjärtformade och grovt sågtandade, upp till 5 cm långa - inte olika ljusgröna nässelblad. I stark sol blir de gulgröna och det finns också brokiga sorter. • Blomma (juli-september): Andra året kommer 1 cm stora blommor i de övre bladvecken, samlade 3-6 tillsammans i ax. De är först ljusgula, sedan vita och till sist ljusblå. • Frukt: Frukten består av fyra släta, mycket små nötter. |
|||||
|
Skörd |
|||||
| Växtdroger och beredningar | •
Ört (Melissa Herba, Melissa citrina herba, Herba
melissae): Svenska farmakopén upplaga 1-7 (1775-1869). I andra europeiska farmakopéer
stod den kvar ännu på 1950-talet. • Blad (Folia melissae, Folium melissae, Folia citronellae, Melissae folium) • Citronmelissinfusion (vattenutdrag) • Citronmelisstinktur (alkoholtutdrag) • Citronmelissessens (eterisk olja) |
|||||
|
|
||||||
|
Namnet • Melissa efter grekiska melissa, melitta = honungsbi. Härav citronmeliss, belagt i svenska sedan 1659. Namnet hjärtansföjd är en direktöversättning av tyska Herzenfreud; givet av Hildegard av Bingen på 1100-talet, av örtens användning vid hjärtlidanden, fysiska som psykiska. • Officinalis efter latin officina = verkstad, tillverkningsställe, apotek, d.v.s. ett officinellt apoteksläkemedel. • Namnet hjärtansfröjd kommer av örtens rykte för att stärka hjärtat och lugna och lätta upp humöret. Ursprung Urpsrunglig i östra Medelhavsområdet och västra Asien. Grekland och Rom Odlad som bifoderväxt runt Medelhavet sedan åtminstone före vår tideräknings början. Enligt myten var det nymfen Melissa från Kreta som upptäckte att man kunde skatta bisamhällena på honung och med honung och mjölk uppfödde Melissa och hennes syster sedan Zeus. Den mest odlade biväxten i Rom; romarna helgade den åt jaktgudinnan Diana och ansåg att den var bra mot melankoli. Europa Listades 812 i Capitulare, Karl den stores förteckning av växter som skulle odlas på kungsgårdarna i nuvarande Tyskland-Frankrike. Arabiska läkare använde örten medicinskt på 900-talet. Tyska benedektinermunkar förde den norrut; i Skandinavien introducerades den på 1300-talet. När Culpeper skrev om den i mitten av 1600-talet ville han inte ens slösa tid på att beskriva den "eftersom den ju fanns i varenda engelsk trädgård". Sverige Arvid Månsson i Sverige vid samma tid berättar att citronmelissen "läker och tillsammandrager och häftar sår samman" och räknar sedan upp ytterligare 25 dygder hos örten, bl. a. att den fördriver melankoli. Århundradet därpå nämner Linné den som en nyttig medicinalväxt. Framför allt har örten ansetts stärka hjärtverksamheten; den sänker t. ex. förhöjt blodtryck (dagens magiker vet redan att citronmeliss lindrar kärlekssorg). Intresset för örten har växt på senare år. En hel del kliniska studier har gjorts på den bl. a. som lugnande medel. Den är vanligen huvudingrediens i dagens tyska Kräuter-te. Element och kvaliteter Astrologiskt styrd av Jupiter och därmed Skytten (elementet eld, rörlig kvalitet) och Fiskarna (elementet vatten, rörlig kvalitet) och också av Kräftan (elementet vatten, ledande kvalitet) vari Jupiter är upphöjd (Culpeper, 1600-tal). Enligt elementläran varm (Hildegard av Bingen), varm och torr (Arvid Månssn, 1600-tal). Kinesiskt element: Eld. |
|||||
|
|
||||||
|
• Litteratur:
Se t ex Botanica (2003), Corneliuson (2000), Culpeper
(1976), Fries (1904), Gentz och Lindgren (1946), Green (1976), Hansson och Hansson (2002), Heino
(2001), Hewe (1984), Impecta (2004), Juneby (1999),
Kirkevold
och Gjessing (2004), Lindeberg (1982), Lindeberg (1988), Lindgren (1918),
Ljungqvist (2007), Lundberg (1960), Meyer (1952), Mossberg och Stenberg
(1992), Månsson (1987), Nationalencyklopedins
ordbok (1995), Neuendorf (1991), Nielsen (1991), Pharmacopea
suecica I (1775), Podlech (1989), Schweigger och Kammerer
(1998), Seymour (1980), Stary och Jirásek (1975),
Stodola och Volák (2000), Svenska farmakopén VIII
(1901), Theofrastos (1916). • Nätpublikationer: Gernot Katzer's spice pages (2005 03 30). Den virtuella floran (2006 11 26). |
||||||
|
|
||||||
|
© Shenet 1997 - 2010 |
||||||
|
|
||||||
