Shenet - Björk

Björk

Jag ville sjunga om Katarina till träklangsgsflöjter och alcymbal
men vindens toner blir sommarsånger, jag bara lyssnar i björklövssal.
(Mats Paulson: Visa vid vindens ängar, 1966)

Synonymer

Björk, bierk, biork, birk, byrk
1) Glasbjörk, lundbjörk, ängsbjörk, sötbjörk, sötlövsbjörk
2) Vårtbjörk, hängbjörk, hagbjörk, slöjdbjörk, tårbjörk, surbjörk
3) Dvärgbjörk, fredagsbjörk, långfredagsbjörk, fredagsris, kärr-ris, ripris, rypris, vivang, fjällrapa

Botaniska namn

1) Betula pubescens Ehrh.
2) Betula pendula Roth. = Betula verrucosa Ehrh. = Betula verrucosa var. lapponica = Betula pendula var. carelica = Betula alba L.
3) Betula nana L.

Engelska namn

1) Downy birch
2) Silver birch, European white birch
3) Dwarf birch

Andra namn

Romanska språk
Betula (latin), bouleau (franska)
Nordiska språk
1) Birk, hvidbirk, dunbirk (danska), vanleg bjørk, bjerk, birk (norska), skógvidur (isländska), säke (lapska), koivu, hieskoivu, tuntuurikoivu (finska)
2) Vortebirk (danska), hengebjørk, lavlandsbjørk (norska), rauduskoivu (finska)
3) Dvaergbirk (danska), dvergbjørk, fjellrape, kjerringris (norska), fjalldrapi (isländska), skirre, skerre, skierre (lapska), vaivais-koivu (finska)
Asiatiska språk
Bharja (sanskrit)
Andra språk
Bezuenn (bretagnska), bedwen (walesiska), berzas (litauiska), bereza (ryska)
1) Moor-Birke (tyska)
2) Weissbirke, Henge-Birke (tyska)
3) Zwerg-Birke (tyska)

Artvarianter

1) Varieteter av glasbjörk
• Vanlig glasbjörk, kärrbjörk (Betula pubescens ssp. pubescens = Betula pubescens ssp. suecica = Betula alba L. = Betula odorata = Betula callosa = Betula carpatica = Betula glutinosa = Betula concinna = Betula coriacea): Den "vanliga" glasbjörken som beskrivs nedan.
• Fjällbjörk (Betula pubescens ssp. czerepanovii = Betula pubescens ssp. tortuosa = Betula pubescens var. tortuosa = Betula czerepanovii = Betula tortuosa): Låg med knotigt växtsätt, där snö inte skyddar blir den flerstammigt buskformig. Mörk stam, tjocka läderartade blad. Skogsbildande på fuktig mark i fjälltrakterna, bildar nordlig trädgräns i Skandinavien. Ansågs förr vara en egen underart men räknas idag som en varietet av den vanliga glasbjörken. Blandformer är vanliga.
2) Varieteter av vårtbjörk
• Masurbjörk - ett oegentligt namn eftersom masur inte är en särskild björkart utan en (antagligen sjuklig) bildning som kan förekomma hos alla björkar och även andra träd. Dock vanligast hos vårtbjörken och kommer av att vedfibrerna veckar sig med tunna barklager inuti veden. Resultatet blir en vackert flammigt ved, mycket eftertraktad som slöjdvirke. Sällsynt vild, mest i vissa områden i Finland, och har börjat odlas.
• Blodbjörk (Betula pendula f. purpurea): Mörkröda blad.
• Fransbjörk (Betula pendula f. crispa): Flikbladig.
• Ornäsbjörk (Betula pendula f. dalecarlia = Betula pendula 'Dalecarlia'): Hittades 1767 på gården Lilla Ornäs i Dalarna av Hans Gustav Hjort, adlad Hjort af Ornäs. Långsamt växande til 20-25 m hög. Vit stam som grenar sig i kraftiga sidogrenar, nedhängande kvistar. Bladen är typiskt djupflikiga med fem rätt smala "fingrar" som i sin tur är taggade i kanterna. Var länge "borta" men finns sedan 2007 i svenska plantskolor.
• Pyramidbjörk (Betula pendula f. fastigiata)

Besläktade

Släktet Betula omfattar ca 60 arter.
• Körsbärsbjörk, svartbjörk (Betula lenta = Betula carpinefolia), eng. sweet birch, black birch, cherry birch, mahogny birch: Nordamerikansk björk med slät, blank, rödbrun till svart bark, varur destilleras en eterisk olja som påminner om vintergrönolja.
• Klibbal (Alnus glutinosa) och gråal (Alnus incana) kallades av Linné med ett gemensamt namn Betula alnus.

Beskrivning

2) Vårtbjörk
Bilder ur Nordens flora
(1917-1926)

3) Dvärgbjörk
Bilder ur Nordens flora
(1917-1926)

1) Glasbjörk
• Träd upp till 30 m högt. Barken på unga träd är ljusbrun och glansig, på fullvuxna gulvit till nästan brun, på äldre träd ibland sprucken och mörknande. Årsskott och unga kvistar är mjuka och luddiga. Beskrivs ofta genom olikheter mot vårtbjörk: barken har inte vårtbjörkens stora svarta fläckar och blir inte skrovlig , grenarna är mer uppåtriktade, årsskotten har hår istället för vårtor. Nästan vit ved, utan kärna. För varieteten fjällbjörk, se Artvarianter ovan.
• Blad (maj): Också bladen är håriga, sågade i kanterna, ovala med bredare bas än spets men utan vårtbjörkens långa utdragna spets.
• Blomma (april-juni): Blommorna kommer vid lövsprickningen på våren, första gången när träden är ca 15 år. Björkar är sambyggare, d.v.s. han- och honblommor finns på samma träd:
- Hanblommor i grenspetsarna: Samlade i upp till 10 cm långa rödbruna hängen, nedhängande hos glasbjörk och vårtbjörk men upprätta hos dvärgbjörk. De bildas redan på sensommaren-hösten året innan; på våren avger de mängder av pollen som kan ge pollenargiker besvär.
- Honblommor: Kommer i bladvecken tillsammans med bladen. Små blommor samlade i 2-3 cm långa gröna cylindrar på skaft, på glasbjörk och vårtbjörk upprätta under blomningen men sedan hängande; på dvärgbjörken förblir de upprätta.
• Frukt (augusti-september): Frukten är en liten nöt med dubbla vingar som mognar och faller ut honhänget på hösten.
2) Vårtbjörk
• Träd upp till 15 m högt i tempererat klimat, i Skandinavien upp till 30 m. Unga träd har gyllenbrun glansig bark, sedan blir den vit med stora svarta fläckar, nedtill skrovlig och sprucken, högre upp mjuk och slät med silverton. Uppåtstigande bruna grenar med kala nedhängande kvistar (hängbjörk) som har små vårtlika bildningar på årsskotten, som till skillnad från de andra arterna är kala. Veden är vitaktig, utan kärna. Varieteter, se Artvarianter ovan.
• Rot: Kraftig och knölig rot med många sidorötter.
• Blad (maj): Ljusgröna, som nyutslagna klibbiga, på 2-3 cm långa bladskaft, 4-7 cm långa, trekantiga med bred bas och lång utdragen spets, skarpt sågade i kanterna. På hösten blir de gula.
• Blomma (april-juni): Se glasbjörk ovan.
• Frukt (augusti-september): Frukten är en liten nöt med dubbla vingar som mognar och faller ut honhänget på hösten.
3) Dvärgbjörk
• Träd eller buske, 60-120 cm hög, ej att förväxla med fjällbjörk, som den ofta korsar sig med. Med bra snöskydd växer den rak, ju tunnare snölagret är desto lägre kryper björken ända tills den ligger på marken som en matta. Grenarna strävar uppåt, årsskotten är håriga. Ljus ved utan kärna.
• Blad (maj): Bladen är tjocka, styva och läderartade, naggade i kanten, nästan runda och inte mer än en cm i diameter. På hösten blir de ofta röda.
• Blomma (april-juni): Se glasbjörk ovan.
• Frukt (augusti-september): Frukten är en liten nöt med dubbla vingar som mognar och faller ut honhänget på hösten.

Odling och bruk

Skörd
• Björksav tappas på våren, i södra Sverige från mitten av mars, fram tills bladen slår ut. Borrning i stammen kan ge 15-20 liter per dygn, avsågning av en gren lika mycket. Trädet tar ingen skada om man täpper till skadan efteråt, tappar samma björk bara en eller två gånger med 3-4 års mellanrum. Träd med röta tål inte tappning.
• Bladen insamlas vid torrt väder i maj-juni. Bladen ska vara nyutslagna, "stora som musöron" och fortfarande kådiga; kådrikast är de som sitter ytterst på grenarna. Torkas i skugga.
• Grenar: Unga grenar, helst från ungbjörk, är bra att fläta med men håller sig inte särskilt bra utomhus; bäst till inomhussaker. Björkkvistar gjorde man förr av kvistar som skars av under savningen, skalades genast och fick torka innan de bands ihop till vispar.
Växtförhållanden
Björk behöver kyliga och snöiga vintrar. Helst vill den också ha direkt sol. Vid torka kan den behöva vattnas eftersom rötterna inte går djupt.
• Förökar sig lätt med vingade frön.
1) Glasbjörk: Vanlig glasbjörk tål dålig dränering bättre än andra björkar och finns därför ofta på sank och fuktig mark - kärr, myrar, sjöstränder. Trädet kan bli 300 år. En speciell fara är fjärilen fjällbjörkmätaren som vissa år kan ta kål på hela skogar. Underarten fjällbjörk klarar sig även på stenig mark.
2) Vårtbjörk: Trivs bättre på torr och stenig mark men klarar sig också på sur - hagmark och skogsmark, gärna med gran men även ihop med glasbjörk. Sprider sig snabbt efter kalhuggning och bränder. Stormfast och härdig, tål luftföroreningar, får sällan ohyra eller sjukdomar. Anses vara en bra markförbättrare och odlas som vindfång. Den art som används mest av träindustrin; avverkas vid 60-80 års ålder men kan bli upp till 300 år.
3) Dvärgbjörk: Trivs på myrar, hedar och i fuktiga snår i fjälltrakterna men kan förekomma i blåsig och utsatt terräng ända ner till Skåne. Tål milt klimat dåligt. Paradoxalt nog också känslig för frost - dör av torka på vårvintern om den inte skyddas av snö. Kan bli 90 år i Sverige, på Grönland 150.
Björk som biväxt
Blommorna ger ingen nektar men en del pollen. Viktigare för bina är att bladen ger harts till propolis och bladen ibland stora mängder honungsdagg.
Utbredning
Björkar finns på hela norra halvklotet. De tre som finns i Sverige är tillsammans det vanligaste svenska lövträdet och går nordligare än alla andra träd. I Tyskland odlades fortfarande på 1960-talet björk i för användning till Birkenhaarwasser.
1) Glasbjörk: Skogsbildande i hela Sverige och den vanligaste björken i Svealand.
2) Vårtbjörk: Den sydligaste av de tre; allmän i hela Europa och Asien. Skogsbildande i hela Sverige upp till fjällen. Den dominerande björken i Götaland.
3) Dvärgbjörk: Den nordligaste; rätt allmän från Dalarna och uppåt, även norr om polcirkeln. Finns i hela Norge men inte längre i Danmark.

Växtdroger och beredningar

• Blad, vanligen av vårtbjörk (Folia betulae, Folium betulae, Betulae folium, Betulae folia, Foliu betulae): Svenska farmakopén upplaga 1-6 (1775-1845). Fortfarande på 1940-talet köpte Medicinalstyrelsens materialnämnd in de torkade bladen av fritidsplockare.
• Knopp (Gemmae betulae)
• Bark (Cortex betulae, Betulae cortex)
• Björksav (växtsaft)
• Björklövsinfusion (vattenutdrag)
• Björklövsdekokt (vattenutdrag)
• Björlövstinktur (alkoholutdrag)
• Björklövsessens (eterisk olja)
• Björktjära, björkolja, ryssolja (tjära)
• Pottaska och asklut (extrakt)
• Garvämne (extrakt)
• Saponiner (isolerat ämne)

Historia

Namnet
• Betula = björk, använt om björk av Plinius i Rom omkring år 70. Namnet kommer av galliska betu = lim, harts, och kom in i latin via keltiska.
• Pubescens = som mognar, av latin pubescere = mogna, bli manbar, och pubes = lätt behåring.
• Pendula = hängande, av latin pendere = hänga.
• Verrucosa = vårtig, av latin verruca = vårta.
• Nana av latin nanus och grekiska nanos = dvärg.
• Namnet björk fanns i fornsvenskan före 1500-talet i former som birk, bierk och biork. Ordroten är indoeuropeiska bherg = ljus, glänsande, som återfinns i hela världen i namn på björk. 1800-talets språkforskare drog vittgående slutsatser av detta och ville spåra de europeiska folkens urhem till björkens utbredningsområde i Nordeuropa.
Nordisk björk
De första skogarna som växte upp i Norden för 11.000 år sedan bestod av dvärgbjörk och tall. Ett par årtusenden senare när den sista isen dragit bort var björken det helt dominerande trädslaget i norra Sverige. Under bronsålderns milda klimat årtusendet f. Kr. fick den konkurrens av andra lövträd och gran, som vid vår tideräknings början började tränga undan först björken och så småningom också tallen på allvar.
Keltisk, germansk och nordisk björk
Björken, sammankopplad med bokstaven beite, beth (B), hörde till kelternas nio heliga träd (de övriga var ek, hassel, rönn, al, alm, ask, pil och idegran). En bit näver buren nära kroppen ansågs skydda mot förtrollningsförsök. I den schamanistiska traditionen var björken det stora kosmiska trädet där man gjorde symboliska klättringar upp till den himmelske guden.
Germaner och nordbor helgade björken åt framför allt åskguden Donar = Tor. I Tyskland gjorde man ett slags majstänger av trädet. Bladens röda fläckar sades vara hjärteblod som göken spillt av ansträngningen att gala. Ett säkert tecken på förestående tö var att björkens krona blev brun.
I Norden var björken vårens och livskraftens symbol framför alla andra växter och träd. Den helgades åt fruktbarhetsgudinnan Freja och användes i otaliga botande och livgivande ritualer. Bruket att smycka huset med björkkvistar går tillbaka till åtminstone vikingatiden och kvistarna var också självklara i fallossymbolen midsommarstången.
Våren 2010 rapporterade svensk dagspress om en undersökning där var tredje tillfrågad svensk uppgav björk som sitt favoritträd. Kanske för att björk är ett av de få träd dagens svenskar känner igen...?
Birkebeinare
Birkebeinare kallades de norska bönder som på 1170-talet lämnade sina gårdar och började driva omkring i Bohuslän som halvt upprorsmän, halvt rövare, och som enligt sägnen var så utblottade att de gick med benen lindade i björknäver och överlevde bara tack vare björkdrickan gjord på späda björkblad... Snart anslöt sig tronpretendenten Sverre Sigurdsson och lyckades som deras ledare vinna inbördeskriget och bli Norges kung och gifta sig med den svenske kung Erik den heliges dotter.
Nordeuropeisk björk
Plinius beskriver den runt år 70 björken som ett galliskt träd. Den användes inte medicinskt av greker eller romare. Desto mer har den använts i norra Europa där den finns överallt. Hildegard av Bingen på 1100-talet var den första som beskrev medicinsk användning av björk (hennes böcker publicerades först 350 år senare) och på 12-1300-talen började den dyka upp också i andra klostermedicinska texter. Särskilt saven rekommenderades.
Linnés björk
Linné i svenska floran 1755:

Löven livnär på vintern får och getter; de färgar gult; kvistarna är skollärares och myndigheters fruktansvärda straffredskap, används även till täckning av humlerötter. Trädets virke är hårt, segt, vitt, används till hjul, axlar, slädar och allehanda lantbruksredskap. Av masur förfärdigas vackra kärl. Kol av björk används med stor fördel i härdar och masugnar. Nävern, som återväxer tre gånger, brukas till att skydda jordtak mot regn, till skor åt fiskare och till bägare

Björkens nyttor
• Bark: Av nävern, vattentät och röttålig av hartsämnen, har man gjort tallrikar, askar, regnkappor, skor och iläggssulor. Innerbarken kunde till nöds - om det inte ens fanns tall - användas i barkbröd.
• Kvistarna blir sopkvastar, påskris, fastlagsris, basturis och pedagogiskt ris - se nedan. I betfärgning med alun gör de ylle brunt. Vidjor har blivit tunnband och korgar.
• Veden, seg och hård men inte särskilt fukttålig, har använts till hjul, slädar, knivskaft och andra verktyg och redskap - den har kallats "bondens stål". Veden är utan lukt och smak och har därför använts till matkärl och slevar. Särskilt av den dekorativa utväxten masurved (vrilar) har man gjort mjölkkärl, ostformar och kåsor. Björkved gav den bästa nordiska tjäran och av askan har man gjort pottaska.
• Rötter har använts till korgarbeten och annat flätverk.
• Blad: Nyutslagna färska björkblad kan användas i matlagning ungefär som persilja men senare på sommaren blir de beska. Förr gjorde man en vitaminrik dryck av dem. Torkade blad äts av får och te på dem dricks som läkemedel. I början av 2000-talet ingår de i naturmedel för urinvägarna. Färska och torkade blad färgar ylle gröngult (vårtbjörk) till gult (dvärgbjörk) och med tillsats av alun orange.
• Saven för kraft och hälsa.
Vårpiskning
Vårpiskning är en urgammal nordisk sed som levde kvar in på 1900-talet. Man samlades i vårsolen och piskade varandra med späda björkkvistar tills överkropparna var röda. På så vis drevs vintern ut ur kroppen och vårlivet och björkens kraft in. Sådana smekande slag var naturligtvis inget mot vad galningar och andra besatta måste genomlida när de onda andarna skulle piskas ur dem. Björkpiskning ansågs särskilt nyttigt och nödvändigt för gammalt folk. Det var också de som bäst behövde björkbad som var det bästa mot gikt.
Fredagsbjörk
Så småningom ritualiserades björkpiskningen och förlades till kristna helger, t. ex. fastlag, fettisdag och jul och alldeles särskilt påsk som i norra Europa sammanföll med lövsprickningen. Björken kom därmed att vävas samman med Jesu död och många historier konstruerades för att få ett samband. Hängbjörken sades ha fått sin form av att den sörjer Jesus och dvärgbjörken förtvinar till straff för att Jesus gisslades med den. Om dvärgbjörken berättar Linné i en avhandling 1747:

Fredagsbjörk, fredagsris kallas den av smålänningarna, och detta emedan man är övertygad om att vår Frälsare på långfredagen blev gisslad med björkspön. För att bestraffa denna sin sons orättfärdiga misshandel har Gud förbannat denna björk och dess avkomlingar så att de inte kan uppnå trädets tillbörliga storlek. Hur pass sannolikt detta må vara kan var och en inse. Dessutom växer varken den ena eller andra björkarten i det Heliga landet och inte heller har de någonsin vuxit där.

Fastlagsris och påskris
• Fastlagen - fläsksöndag, bullemåndag och fettisdag i februari-mars - var en uppladdning inför den fyrtio dagar långa fastan. Björkris som togs in slog sällan ut utan pryddes med färgat tyg, papper eller fjädrar.
• Till påsken i mars-april skulle ris tas in i tid så att det hann slå ut. På långfredags eller påskaftons morgon fick den som vaknade först piska det övriga hushållet med riset. Seden har förekommit i hela Europa och skulle påminna om Jesu lidande men var snarast ett skämtsamt upptåg. Så småningom började man dekorera även påskriset och kalla också detta fastlagsris.

Bastubjörk
Björkkvasten (fi. vihta, vasta) som används i bastun är fullt lövad. Al har också använts särskilt vid sjukdom och nässlor vid reumatism, men björk har varit det vanliga och är standard idag. Så här görs en finsk björkkvast:
• Späda grenar med mycket löv samlas in vid midsommar när björkarna är nyss men fullt utslagna och bladen starka men ännu mjuka.
• Kvistarna knyts ihop till en 40-50 cm långa kvast. Så mycket som möjligt av bladens ljusare baksida ska vara utåt.
• Kvastens form är en smaksak - rund och tjock, bred och platt eller lång och smal.
• 5-10 cm lämnas bladfritt som handtag och binds ihop med snöre, gummiband eller en smidig bladfri björkkvist.
Man gör flera kvastar på en gång för vinterns behov och hänger undan dem på torrt och svalt ställe. Ofta hängds de utanför bastun; de blir inte sämre av att frysa. De färska kan användas genast. Torkade eller frusna läggs i en spann ljummet vatten i bastun medan den värms upp. Då och då under badet blöter man kvasten för att hålla den mjuk. En kontroversiell fråga i Finland är om kvasten ska få vidröra de heta bastustenarna eller ej. En del låter den nudda vid stenarna några sekunder för att fylla bastun med björkdoft, andra är emot det eftersom det torkar ut kvasten... Samma kvast brukar delas av alla och håller för flera bad.
Man stiger alltså inte in i bastun och piskar sina vänner med naket björkris. Till att börja med sitter man en stund och väntar in svettningen. När den känns lagom tar man kvasten och smaskar sig själv över hela kroppen och hjälper andra på t. ex. ryggen. Det ska inte göra ont utan sticka behagligt i skinnet. På så sätt får man upp blodcirkulationen, påskyndar ännu mer svettning, slappnar av musklerna och ökar både nöjet och nyttan av badet.
Magiska björkkvastar
Sopkvastar av björk kunde ges god eller ond kraft allt efter behov. Vanliga kvastar gjordes bäst på hösten då riset är starkast, men specialkvastar kunde göras vid speciella tidpunkter. Björkris som skurits på midsommarnatten blev t. ex. kvastar som kunde sopa in tur och hälsa i nybyggda hus. Moran sopade bostad och ladugård och husfadern övriga byggnader. När hela huset hade sopats med specialkvasten placerades den under huset. Om riset skars på långfredagsnatten just när solen gått ner och kvasten bands efter påskhelgen kunde verkan bli en helt annan. Man dränkte in kvasten med vatten vari tre löss kokats och begav sig sedan till en oväns hus en torsdagkväll vid midnatt när månen var tilltagande. Sedan man sopat förstubron nio gånger i riktning mot dörren kunde man vara säker på att han skulle få ohyra.
Häxkvastar och marakvastar
Häxorna gjorde sina kvastar av björkris, sade man (det gjorde ju alla). Häxkvastar i träden var något annat, nämligen ett fågelboliknande virrvarr av sammanväxta kvistar som bildas av en sporsvamp på glasbjörk. Där bodde maran.
Pedagogisk björk
De italienska fascisternas fasces som från början var almspön men ofta byttes mot björkris hade traditioner från antiken. Romerska författare berättade framför allt om germanernas bruk av björkris i uppfostringssyfte - "fruktansvärt som ris i överhetens hand", som Plinius säger. Fortfarande tar den ryske jultomten St Nikolaus upp björkris istället för julklappar ur säcken åt olydiga barn och barnen får "björkgröt".
Ögling
Denna botemetod är från Jämtland, där det förekom åtminstone så sent som på 1850-talet att gamlingar försäkrade sig om god hälsa genom att låta en visman eller viskvinna ögla sig vår och höst. Vismannen tog ett minst manslångt rotskott av en björk och gjorde en vidja som sattes ihop till en ring eller ögla. Denna fördes uppifrån och ner runt gamlingens kropp tills den låg på marken och den gamle stod inuti ringen. Vismannen drog öglan uppåt, gamlingen tog tre steg mot norr och blev stående blickstilla. Därefter förde vismannen öglan uppåt över åldringens huvud och hängde den på hans vänstra axel, varvid det var dags för den gamle att vända sig mot söder. Den vise höll upp öglan framför den gamle, som spottade tre gånger genom den. Ritualen avslutades med att den vise kastade iväg öglan över huvudet på den gamle, bort mot alla onda makters hemvist, norr.
Ögling bygger på överföring; här flyttades det onda över på björköglan. En enklare gör-det-själv-ögling är att böja en ung och smidig björk nedåt och krypa genom portalen tre gånger och spotta bakom sig varje gång - bra mot ryggvärk, sägs det.

Gnesta

Ogräset björk
Skogsbesprutningen med hormoslyr (förbjuden på 1980-talet) riktades mot lövträd och alldeles särskilt björksly. För skogsindustrin framstod björken som ett ogräs eftersom den alltid kom före både tall och gran på kalhyggena.
Officiell björk
Björken finns i Gnesta kommuns vapen.
Element och kvaliteter
Astrologiskt styrd av Venus och därmed Oxen (elementet jord, fast kvalitet) respektive Vågen (elementet luft, ledande kvalitet) (Culpeper 1600-tal).

Lagstiftning

Tappning av björksav ingår inte i allemansrätten. Man måste fråga om lov.

• Litteratur: Se t ex Bergmark (1983), Botanica (2003), Corneliuson (2000), Crow (1976, 1985), Culpeper (1976), Ellmer (1981), Fries (1904), Färnlöf och Tunón (2001), Gentz och Lindgren (1946), Hallbert (1981), Heino (2001), Impecta (2004), Juneby (1999), Jönsson och Simmons (1935), Kilian (2007), Kirkevold och Gjessing (2004), Lagerqvist och Lindqvist (1999), Lindberg (1985), Lindberg (1986), Lindeberg (1982), Lindeberg (1988), Lindgren (1918), Linell och Hylander (1955), Linné (1986), Ljungqvist (2007), Meyer (1952), Nationalencyklopedins ordbok (1995), Nielsen (1991), Nilsson och Sandberg (1982), Norlind (1925), Pharmacopea suecica I (1775), Podlech (1989), Schweigger och Kammerer (1998), Schön (1996), Schön (2000), Seymour (1980), Stary och Jirásek (1975), Stodola och Volák (2000), Wicklund (1998).
• Citat: Löven livnär på vintern...: Linné (1986).
• Artiklar: Ole Eklund: Masur: Nordens dyrbaraste träslag (Nordisk Familjeboks Månadskrönika, mars 1938). Owe Eliasson och Roland Berggren: Vårtbjörken en sydlig invandrare: ger attraktivt virke till industrin (Västerbottens-Kuriren 1997 10 21).Jan Thuresson: Den svenska idyllens träd: björken ansågs kunna kurera allt från vattusot till håravfall (Västerbottens-Kuriren 1998 05 22). Nygammal björk (Allt om trädgård 2007:11).
• Nätpublikationer: Bilder ur Nordens flora (2005 10 23). Den virtuella floran (2006 11 26). Statens arkiv: Heraldiskt register (2009 07 15). Satu Rinne (2008): Sauna-whisking traditions in Finland (2009 12 31).