Shenet - Bäver

Bäver

Så begynte Catullus kasta sitt gods överbord för att vindarna blidka,
likt bävern som snöper sig själv för att undslippa faran
med sin testikels förlust vars läkegåva han inser.
(Juvenalis: Tolfte satiren, ca 100)

1800-talsbild av Hudson Bay-bolagets bäverjakt i Kanada

Synonymer

1) Rysk bäver, sibirisk bäver
2) Europeisk bäver
3) Amerikansk bäver, Kanadabäver, Hudsonbaybäver

Zoologiska namn

1) Casror sibiricum
2) Castor fiber
3) Castor canadensis

Engelska namn

Castor, Vandanian beaver

Andra namn

Romanska språk
Castor (latin), castor (franska)
Nordiska språk
Baever (danska)
Andra språk
Kastor (grekiska), Biber (tyska)

Ej besläktade

• Castorbuske, ricinbuske (Ricinus communis)

Beskrivning

Upp till 1 m lång gnagare - Europas största - med typisk bred, platt, 30-40 cm lång svans. Pälsen är mörkbrun. Olaus Magnus: "Detta djurs skinn är mjukt och fint som dun och därför dyrbart samt äger en underbar förmåga att utestänga den bistra kölden. Det utgör en ganska kostbar klädebonad för stormän och förnäma herrar."
Både hanar och honor har mellan könsdelarna och anus två päronformade, 10-12 cm långa körtelpungar som avsöndrar ett sekret som djuren vattentätar och doftsätter pälsen och markerar revir med.

Odling och bruk

Jakt
• Djuren jagas framför allt för skinnet men köttet är också ätligt. I Sverige skjuts ca 5.000 djur årligen under säsongen 1 oktober till 10-15 maj.
• Idag får man körtelpungar som biprodukt i pälsindustrin. Drogen bävergäll utgörs av hel pung med sitt innehåll av sekret som soltorkats eller rökts.
Levnadsbetingelser
I vilt tillstånd kan bävrar bli 20-30 år gamla. De lever på bark (vinter) och skott från lövträd (vår) i vattendrag och sjöar, som de dämmer upp med avgnagda trädgrenar. Hyddorna byggs knappast i våningar som på bilden men kan dock nå upp till två meter över vattenytan. För markägare är bävrar ett problem eftersom de fäller träd och kan sätta stora områden under vatten.
Utbredning
1) Rysk bäver: Sibirien, Ryssland.
2) Europeisk bäver - tveksamt om någon ren sådan existerar: I Sverige uppskattningsvis 100.000 djur, vanliga särskilt väster om Vänern.
3) Amerikansk bäver: Västra och mellersta USA, rätt allmän i Kanada.

Djurdroger och beredningar

• Bävergäll (sekret)
• Bävergällstinktur (alkoholtutdrag)

Historia

Namnet
• Castor kan ha överförts till bävern från gudanamnet Kastor (Pollux' tvillingbror; söner till Zeus och Leda) som åkallades vid livmodersjukdomar, för vilket bävergäll användes som läkemedel. Enligt en annan åsikt kan det stamma ur en förväxling med sanskrit kasturi = myskdjur. Likheten med ordet kastrera (av grekiska kastor, latin castor, från ord med betydelsen skära, gnaga) är helt tillfällig.
• Namnet bäver hämtades in i fornsvenskan före 1500-talet från lågtyska bever med samma betydelse.

3) Amerikansk bäver

Ursprung
1) Rysk bäver: Ursprunglig i Sibirien. Fanns ännu i mitten av 1800-talet förutom i Ryssland också i Sverige, Polen och Tyskland. Kanske var det denna som antikens författare beskrev från Svarta havskusterna i Pontus och Galatien (norra Turkiet).
2) Europeisk bäver: Har funnits från Nordafrika till Lappland; antikens författare omtalar t. ex. att bävern finns i Nordafrika och Spanien. Utrotades i Sverige omkring 1870 men återinfördes 1922 från Norge. Idag finns ca 100.000 djur i Sverige och antalet ökar. Vad som är ryskt eller europeiskt i dem är nog svårt att göra klart.
3) Amerikansk bäver: Ursprunglig i Nordamerika. Fanns förr på hela den nordamerikanska kontinenten men har jagats bort både för päls och för pung. Pälshandeln lade grunden till det mäktiga Hudson Bay Company, bildat 1670 när Charles II av England skänkte bort jätteområdet Hudson Bay till en kusin. Därmed gjordes jakten fri och de 10 miljoner bävrar som man då uppskattade fanns i Kanada började jagas systematiskt av områdets indianer, som kunde byta dem mot verktyg, textilier och engelsk gin hos bolaget. Pälsarna gick framför allt till de mycket vattentäta bävermössor som var statusplagg i Europa på 17- och 1800-talen. Bävergällen användes som läkemedel.
Självsnöparen
Fram till 1500-talet troddes allmänt att bäverns körtelpungar med sekret var dess testiklar. Länge levde fabeln om att den gör sig av med dem i farans stund, vilket ledde till att bävern i kristen symbolik användes som en bild av kyskhet och asketism. Det är just en fabel, första gången berättad av Aesopus på 500-talet f. Kr. Dioskorides runt år 65 var den förste som avfärdade idén men vad hjälpte det; föreställningen levde kvar i ett par tusen år. Det faktum att varken luktkörtlarna eller hanens testiklar hänger utanför kroppen och alltså knappast kan bitas av gjorde ingen skillnad. Få hade sett en bäver. Olaus Magnus (155) tror också att körtelpungarna är testiklarna, men hänvisar till Plinius, verksam i Rom på Dioskorides tid, som också betvivlar att bävern verkligen bävern snöper sig. Magnus bidrar också med lite nordisk erfarenhet:

Solini påstående, att bävern snöper sig för att ej, då han fångas, bli människor till gagn, synes icke vara med sanningen överensstämmande vad de nordliga länderna beträffar, ty när han jagas av jägarna har han städse pungstenarna kvarsittande, större eller mindre allt efter djurets storlek, men de sitter tätt uppdragna och hänger fast vid ryggraden, så att de inte kan tas bort utan livets förlust.

Byggaren
Bäverns byggnadsverksamhet har fascinerat överallt. För kanadensiska indianer var bävern rent av världens skapare; han hade byggt jorden av gyttja som han hämtat från sjöbotten. Européerna såg bävern som ett flitigt, sparsamt och ordningssamt djur - se bilden ovan, där den till och med bygger små lägenheter i prydliga våningar. I Norden fick den uppseendeväckande svansen och de effektiva tänderna mytiska proportioner och användes i folklig läkekonst - bäversvans åts för att underlätta förlossning och den som petade tänderna med en bävertand slapp tandvärk. Olaus Magnus berättade märkliga ting:

I Norden finns otaliga floder ävensom sådana träd som bäst lämpar sig till virke för bävrarnas hyddor, vilka de bygger med underbar konst, varvid naturen själv är deras läromästare. De drar flockvis ut för att fälla timmer som de avskär med tänderna och sedan på underligt sätt forslar till sina boplatser. De tar nämligen ut ur sin flock en som är oduglig till arbete, trög, lat eller skröplig av ålderdom, helst dock en som tillhört ett annat samhälle men övergivit sina kamrater, och lägger honom baklänges på marken med benen i vädret så att kroppen tjänstgör som ett fordon. Mellan hans höfter och ben lägger de timret till rätta och släpar honom så till sina boplatser, där de avlastar timret. Därpå drar de ånyo ut och vänder tillbaka igen, till dess de påbegynta små husen är färdiga. Dessa består av en eller två kamrar...

Magnus avslutar beskrivningen med den fortfarande levande favorithistorien: När bävern bitit sig fast släpper han inte förrän han hör benen krasa. Därför har idag (?) alla kloka jägare koks i gummistövlarna; det ger det rätta ljudet som får bävern att släppa taget.

• Litteratur: Se t ex Berlin (1851), Gattefossé (1993), Hellquist (1999), Plinius 32:13 (1963), Magnus 18:5-6 (1976), Meyer (1952), Nationalencyklopedins ordbok (1995).
• Citat: Solini påstående...: Magnus 18:6 (1976). I Norden finns otaliga floder...: Magnus 18:5 (196).
• Artiklar: Newman, Peter C: Three centuries of the Hudson's Bay Company, Canada's fur-trading empire (National Geographic, August 1987). Hansson, Björn: Snart kommer bävrarna (Göteborgs-Posten 2007 08 08).

© Shenet 1997 - 2010
Adress: http://www.shenet.se/vaxter/baver.html
Datum: 2010 03 10 - Uppdaterad: 2010 01 22
Cookieinfo