Shenet

Växter Råvaror Recept Referens Sök Forum Kontakt Hem

Arnika


När slåttergubben kommer med piga och dräng, då är tid för bonden att bärga sin äng.
(Bondepraktikan)

Synonymer Arnika, slåttergubbe, hästfibbla, nysblad, ulfsört, ulferleja, horsafibla, horsafibel, märrblomster, johannisört, solsicka
Botaniska namn Arnica montana L. = Arnica vera = Caltha alpina = Doronicum plantaginis = Chrysanthemum latifolium = Doronicum montanum = Doronicum arnica
Engelska namn Arnica, European arnica, mountain arnica, mountain tobacco, leopard´s bane, wolf's bane, wolfsbane
Andra namn Romanska språk
Aronique, arnique, arnica, arnica montagnard, tabac des vosges, bétoine-tabac (franska), arnica, polmonaria di montagna (italienska), arnika, tabaco de montaña, talpica, flor de tabaco (spanska)
Nordiska språk
Arnikablomst, almindelig guldblomme, nyseblomme, snustobaksblomst, tobaksurt, volverlei, bjærguldblomme (danska), solblom, snusblad, tobaksoleje, hestafiel, jonsokblom (norska), etelänarnikki (finska)
Andra språk
Arnika, Berg-Wohlverleih, Wolferlei, Wolfsgelb, Wohlferleg, Wohlverleih, Fallkraut, Verfangkraut, Engelkrauft, Johannisblume, Bergdotterblume, (tyska)

Besläktade Släktet Arnica omfattar runt 30 arter, de flesta från den amerikanska kontinenten. I Sverige finns förutom slåttergubbe:
• Fjällarnika (Arnica angustifolia): Lägre, med smalare blad och mindre blommor (juli). På hedmarker i fjällen.
Ej besläktade Johannesört (Hypericum perforatum): Slåttergubbe har också kallats johannisört.
Ringblomma (Calendula officinalis): Har liksom slåttergubbe kallats solsicka.
Solros (Helianthus annuus): Har liksom slåttergubbe kallats solsicka.

Beskrivning

• Ört: Flerårig, 20-60 cm hög. Tuvbildande. Upprätt stjälk, klibbig och luden eller hårig, oftast ogrenad eller med ett par grenar i toppen.
• Rot: Kraftig jordstam som grenar sig horisontellt.
• Blad: Också bladen klibbar. De nedre sitter på stjälkar i en rosett vid marken och är mer eller mindre spetsigt äggrunda, med fem tydliga längsgående nerver. Högre upp på stjälken sitter några få mindre blad motsatta varandra utan skaft.
• Blomma (juni-juli): I de övre bladvecken gulorange blommor, ofta en fullt utvecklad, upp till 8 cm bred, tillsammans med två outvecklade på korta sidostjälkar från bladvecken bredvid - "bonden med piga och dräng". Arnikan växer ofta ihop med andra liknande gula arter och kan skiljas från dem genom att arnikans 16-24 strålblad ("kronblad") sitter glest, spretar oregelbundet bakåt och har 2-3 mm djupa tänder i topparna samt att blomkorgen (blommans mitt) är mer orangegul än strålbladen.
• Frukt: Frukten är en svart, ribbad, ca 5 mm lång nöt med en liten hårpensel i ena änden.
Odling och bruk Skörd
• Blomma (kini-augusti): Blommor insamlas vid torrt väder. Vid torkning minskar vikten till en fjärdedel.
Växtförhållanden
Trivs på kalkfattig sand- eller humusjord med sol - ljunghedar, slåtterängar, betesmark, skogsbryn, glesa skogar, bergssluttningar, öppna marker som försvinner allt mer. Svårodlad. Mycket solsken och fuktig humusrik jord behövs. Största odlingsbekymret är att plantorna lätt förstörs av röta på sensommaren.
• Förökas genom delning eller från frön.
Utbredning

• Asien: Allmänt vild i västra Asien. Vild och odlad i norra Indien.
• Europa: Allmänt vild i mellersta och norra Europa och odlas också. Var vanlig förr i Sverige men har minskat kraftigt; idag ganska vanlig bara i sydvästra Sverige upp till Närke - Härjedalen - Hälsingland.
• Nordamerika: Vild och odlad i Klippiga bergen.
Växtdroger och beredningar • Blomma (Flores arnicae, Flos arnicae, Arnicae flos): Svenska farmakopén upplaga 1-10 (1775-1925) men fortsatte att säljas på apoteken. En av de droger Medicinalstyrelsen uppmuntrade allmänheten att samla in till apoteken under andra världskriget. 
• Rot (Radix arnicae, Arnica radix): Svenska farmakopén upplaga 2-4 (1779-1790), 6-7 (1845-1869).
• Rotstock (Rhizoma arnicae): I många europeiska farmakopéer, bl. a. den engelska, men inte i den svenska.
• Blad, "arnikagrönt" (Folia arnicae): Svenska farmakopén upplaga 1-5 (1775-1817). 
• Ört (Herba arnicae)
Arnikatinktur (alkoholutdrag)
Arnikaolja (oljeutdrag)
Arnikaessens (eterisk olja)

Historia

 

Bilder ur Nordens flora
(1917-1926)

Namnet
Arnica, givet av Linné, lär vara ett medeltida växtnamn men dess ursprung har inte kunnat spåras. Det finns två svaga gissningar: Dels kan det komma av grekiska arnos = lamm, får, och/eller betyda lammskinn - jämför svenska namnet nysblad för örten, av att fåren skulle nysa av den? Den andra förklaringen är att namnet bildats av Arne, en stad i Grekland.
Montana = bergs,- av latin mons = berg; alltså en växt som växer i bergstrakter.
• Det svenska namnet slåttergubbe gavs för att blomningen förknippades med slåttern. Först blommade blomman i mitten (husbonden), sedan sidoblommorna (pigan och drängen). "När slåttergubben kommer med sin piga och dräng, då är tid för bonden att bärga sin äng", sade man i Småland. Namnet johannisört kommer av att örten skulle insamlas på midsommar (Johannes Döparens dag) - ej att förväxla med johannesört.

Ursprung
Antagligen bergstrakter i Europa - en alpväxt.
Europa
Slåttergubbe hör hemma på norra halvklotet och nämns inte av antikens författare. Därför förbisågs den länge i europeisk läkekonst som fram till 1600-talet i stort sett endast rapade efter antika grekiska och medeltida arabiska författare. Inom skolmedicinen började den användas i slutet av 1500-talet och mer allmänt på 16-1700-talen. Hos den obildade allmogen var arnika abortmedel och magiskt medel långt innan dess. I Tyskland har man hittat en burk ögonsalva från romartiden som innehöll bl. a. arnikablommor. På 1100-talet nämner Hildegard av Bingen örten som en som användes i tysk folkmedicin. Man har bland annat lagt plantan, kokt till en smörja tills det blir brunt, på benbrott. I början av 2000-talet ingår den i salvor och liniment som godkänts som naturmedel.
Linnés arnika
Linné berättar i lappländska floran 1737 att han sett bönder i Småland samla och röka örten som ersättning för för tobak och listar den i Materia Medica 1759. Den ingick också i hans blomsterur: kl 6 på morgonen - vilket bör bli vid 7-tiden under nutida svensk sommartid - öppnar sig arnikablommorna på Uppsalas breddgrad.
Från Skåneresan berättar Linné att bladen kallades nysblad; gnuggade man dem och stoppade i näsan "så får man nya förskräckligt".


Litteratur: Se t ex Bergmark (1983), Bondeson (1982), Botanica (2003), Corneliuson (2000), Färnlöf och Tunón (2001), Gentz och Lindgren (1946), Heino (2001), Hewe (1984), Impecta (2004), Juneby (1977), Juneby (1999), Jönsson och Simmons (1935), Lindeberg (1982), Lindeberg (1988), Lindgren (1918), Ljungqvist (2007), Martinsson (2004), Meyer (1952), Mossberg och Stenberg (1992), Nielsen (1991), Nylén och Olsson (1982), Pharmacopea suecica I (1775), Podlech (1989), Schweigger och Kammerer (1998), Stary och Jirásek (1975), Stodola och Volák (2000), Svanberg (1998), Svenska farmakopén IX (1908), Svenska farmakopén X (1925).
Nätpublikationer: Bilder ur Nordens flora (2005 10 23). Den virtuella floran (2006 11 26).

© Shenet 1997 - 2013
Adress: http://www.shenet.se/vaxter/arnika.html
Datum: 2018 05 27 - Uppdaterad: 2010 09 8
Cookieinfo
Made with a Mac