 |
Arnika |
|||
|
(Bondepraktikan) |
||||
| Synonymer | Arnika, slåttergubbe, hästfibbla, nysblad, ulfsört, ulferleja, horsafibla, horsafibel, märrblomster, johannisört, solsicka | |||
| Botaniska namn | Arnica montana L. = Arnica vera = Caltha alpina = Doronicum plantaginis = Chrysanthemum latifolium = Doronicum montanum = Doronicum arnica | |||
| Engelska namn | Arnica, European arnica, mountain arnica, mountain tobacco, leopard´s bane, wolf's bane, wolfsbane | |||
| Andra namn | Romanska språk Aronique, arnique, arnica, arnica montagnard, tabac des vosges, bétoine-tabac (franska), arnica, polmonaria di montagna (italienska), arnika, tabaco de montaña, talpica, flor de tabaco (spanska) Nordiska språk Arnikablomst, almindelig guldblomme, nyseblomme, snustobaksblomst, tobaksurt, volverlei, bjærguldblomme (danska), solblom, snusblad, tobaksoleje, hestafiel, jonsokblom (norska), etelänarnikki (finska) Andra språk Arnika, Berg-Wohlverleih, Wolferlei, Wolfsgelb, Wohlferleg, Wohlverleih, Fallkraut, Verfangkraut, Engelkrauft, Johannisblume, Bergdotterblume, (tyska) |
|||
|
|
||||
| Besläktade | Släktet
Arnica omfattar runt 30 arter, de flesta från den
amerikanska kontinenten. I Sverige finns förutom
slåttergubbe: • Fjällarnika (Arnica angustifolia): Lägre, med smalare blad och mindre blommor (juli). På hedmarker i fjällen. |
|||
| Ej besläktade | • Johannesört
(Hypericum perforatum): Slåttergubbe har också
kallats johannisört. • Ringblomma (Calendula officinalis): Har liksom slåttergubbe kallats solsicka. • Solros (Helianthus annuus): Har liksom slåttergubbe kallats solsicka. |
|||
|
|
||||
|
Beskrivning
|
• Ört: Flerårig, 20-60 cm hög. Tuvbildande. Upprätt stjälk,
klibbig och luden eller hårig, oftast ogrenad eller
med ett par grenar i toppen. • Rot: Kraftig jordstam som grenar sig horisontellt. • Blad: Också bladen klibbar. De nedre sitter på stjälkar i en rosett vid marken och är mer eller mindre spetsigt äggrunda, med fem tydliga längsgående nerver. Högre upp på stjälken sitter några få mindre blad motsatta varandra utan skaft. • Blomma (juni-juli): I de övre bladvecken gulorange blommor, ofta en fullt utvecklad, upp till 8 cm bred, tillsammans med två outvecklade på korta sidostjälkar från bladvecken bredvid - "bonden med piga och dräng". Arnikan växer ofta ihop med andra liknande gula arter och kan skiljas från dem genom att arnikans 16-24 strålblad ("kronblad") sitter glest, spretar oregelbundet bakåt och har 2-3 mm djupa tänder i topparna samt att blomkorgen (blommans mitt) är mer orangegul än strålbladen. • Frukt: Frukten är en svart, ribbad, ca 5 mm lång nöt med en liten hårpensel i ena änden. |
|||
| Odling och bruk | Skörd • Blomma (kini-augusti): Blommor insamlas vid torrt väder. Vid torkning minskar vikten till en fjärdedel. Växtförhållanden Trivs på kalkfattig sand- eller humusjord med sol - ljunghedar, slåtterängar, betesmark, skogsbryn, glesa skogar, bergssluttningar, öppna marker som försvinner allt mer. Svårodlad. Mycket solsken och fuktig humusrik jord behövs. Största odlingsbekymret är att plantorna lätt förstörs av röta på sensommaren. • Förökas genom delning eller från frön. Utbredning • Asien: Allmänt vild i västra Asien. Vild och odlad i norra Indien. • Europa: Allmänt vild i mellersta och norra Europa och odlas också. Var vanlig förr i Sverige men har minskat kraftigt; idag ganska vanlig bara i sydvästra Sverige upp till Närke - Härjedalen - Hälsingland. • Nordamerika: Vild och odlad i Klippiga bergen. |
|||
| Växtdroger och beredningar | •
Blomma (Flores arnicae, Flos arnicae, Arnicae flos): Svenska farmakopén upplaga 1-10 (1775-1925) men fortsatte att
säljas på apoteken. En av de droger Medicinalstyrelsen
uppmuntrade allmänheten att samla in till apoteken
under andra världskriget. • Rot (Radix arnicae, Arnica radix): Svenska farmakopén upplaga 2-4 (1779-1790), 6-7 (1845-1869). • Rotstock (Rhizoma arnicae): I många europeiska farmakopéer, bl. a. den engelska, men inte i den svenska. • Blad, "arnikagrönt" (Folia arnicae): Svenska farmakopén upplaga 1-5 (1775-1817). • Ört (Herba arnicae) • Arnikatinktur (alkoholutdrag) • Arnikaolja (oljeutdrag) • Arnikaessens (eterisk olja) |
|||
|
|
||||
|
Namnet |
|||
|
|
||||
|
• Litteratur:
Se t ex Bergmark (1983), Bondeson (1982), Botanica (2003),
Corneliuson (2000), Färnlöf och Tunón (2001), Gentz och Lindgren (1946), Heino
(2001), Hewe (1984), Impecta (2004), Juneby (1977),
Juneby (1999), Jönsson och Simmons (1935), Lindeberg
(1982), Lindeberg (1988), Lindgren (1918), Ljungqvist (2007), Martinsson
(2004), Meyer (1952), Mossberg och Stenberg (1992),
Nielsen (1991), Nylén och Olsson (1982), Pharmacopea
suecica I (1775), Podlech (1989), Schweigger och Kammerer
(1998), Stary och Jirásek (1975), Stodola och
Volák (2000), Svanberg (1998), Svenska farmakopén IX (1908), Svenska farmakopén X (1925). • Nätpublikationer: Bilder ur Nordens flora (2005 10 23). Den virtuella floran (2006 11 26). |
||||
|
|
||||
|
© Shenet 1997 - 2013 |
||||
|
|
||||
