![]() |
Anis |
|
|
||
Synonymer | Anis, pimpinella, pepparmynta, aniis, aniz | |
Botaniska namn | Pimpinella anisum L. = Anisum vulgare = Anisum officinalis | |
Engelska namn | Anise, aniseed, sweet cumin | |
Andra namn | Romanska
språk Anisum (latin), anis, anis vert, anise (franska), anice, anice verde, anisio, anacio (italienska), anis, matalahuga, matalahuva (spanska), anis, anis verde (portugisiska) Nordiska språk Anis, grøn anis (danska), anis (norska), anis (isländska), anis, anisruoho (finska) Asiatiska språk Habbet hilwa, habbu al-hulwah, yansoon, anisun (arabiska), jansón (egyptisk arabiska), anason (turkiska), anysun (farsi = persiska), anis (hebreiska), shatapushpa (sanskrit), patli saunf, vilayati saunf (hindi), anisu (tamil), da hui kiang, yang hui xiang (mandarin = kinesiska), cay hoi (vietnamesiska), anisu (japanska) Andra språk Aniketos (grekiska), Anis, (tyska), anijs, groene anijs, wilde pimpernel (holländska), anason (bulgariska), anizo (esperanto), anis (ryska) |
|
|
||
Besläktade |
Släktet Pimpinella ("bockrötter")
omfattar omkring 150 arter varav två vilda i Sverige: Bockrot (Pimpinella saxifraga = Pimpinella anisum): Allmän i Sverige. Vita till rosa blommor i flock. Vanlig bockrot, bockanis, backanis, pimpinellrot, äkta pimpinell (ssp. saxifraga) har varit officinell. Svart bockrot (ssp. nigra) är större. Stor bockrot, lundanis (Pimpinella major = Pimpinella magna L.): Lik bockrot men större. Sällsynt i södra och mellersta Sverige. |
|
Ej besläktade |
Pepparrot (Armoracia rusticana): 1300-talets namn var
pimpinella. Pepparmynta (Mentha piperita): Kallas ibland anis i äldre litteratur. Stjärnanis (Illicium verum): Används mer i Asien. Vila vid denna källa: Den pimpinella Bellman besjunger i epistel 82 är trädgårdspimpinell, falsk pimpinell, blodtopp (Sanguisorba officinalis) eller möjligen pimpinell (Sanguisorba minor). |
|
|
||
Beskrivning | • Ört: Ettårig, 25-50 cm hög. Hela örten är
fint hårig. Upprätt, räfflad stjälk,
övre delen förgrenad. • Blad: Bladen längst ner sitter på skaft och är hjärt- eller njurformade och taggiga eller tandade. Längre upp sitter de ofta parvis och flikar sig i trådsmala bladstrimmor. • Blomma (juni-augusti): Små, vita, stjärnlika blommor samlade i glesa tillplattade flockar. • Frukt (augusi-september): Frukten som följer är en dubbel nöt, grå till brun, fårad och lätt hårig, påminnande om en ungefär halv cm lång vallmokapsel. Fröna inuti är grågröna eller brungråa med låga, ljusare åsar och har många mycket små hår. |
|
Odling och bruk | Skörd • Blad (sommar): Blad och öven blommor kan plockas efterhand och användas färska i sallad. Frukt (augusti-september): Anisfrön samlas in helt eller delvis mogna (när fruktställningarna blivit gråbruna) vid torrt väder genom att hela örten skärs ner. Knippena får hänga mörkt, varmt och luftigt tills fröna torkat. Knyt en papperspåse löst kring buketten så trillar fröna ner i den under torkningen. Växtförhållanden Anis behöver välgödslad, väldränerad och porös jord och en solig och skyddad växtplats. Plantan är känslig för frost och blåst. Fröna behöver fyra månader på sig för att mogna (september); det hinner de sällan under en svensk sommar. I söder går det bra; anis kryddar Skåne Akvavit. Fröna håller sig grobara 2-3 år men ruttnar lätt och gror långsamt. Inomhus kan det ta ett dygn, utomhus på våren två-tre veckor. De sås i början av maj i jord som är ogräsfri så att anisen inte konkurreras ut under grotiden. Bäst är att förkultivera på fönsterbrädan och sedan plantera ut. Utbredning Odlad i alla världsdelar. Europa: Vild har anis påträffats bara i Egypten och Syrien, förvildad finns den i hela Medelhavsområdet, ibland i södra och mellersta Sverige. Odlad i bl. a. Grekland, Bulgarien, södra Ryssland, Tyskland, Spanien, Italien, Jugoslavien. Asien: Odlad i bl. a. Turkiet, Syrien, Indien, Kina. Förvildad i sydvästra Asien till Indien. |
|
Växtdroger och beredningar | • Frön (Semen anisi, Semina anisi, Anisii fructus, Fructus anisi vulgaris, Fructus anisi): Svenska farmakopén upplaga 1-10 (1775-1925), ev. även i den elfte och sista (1946). Idag
upptagen i den europeiska farmakopén. |
|
|
||
Historia![]() Anis (Pimpinella anisum) (Köhlers Medizinal-Pflanzen; 1887) |
Namnet |
|
|
||
-
syftar inte på anis (Pimpinella anisum) utan på
pimpinella (Sanguisorba minor). |
||
|
||
Litteratur:
Se t ex Botanica (2003), Corneliuson (2000), Fries (1904),
Färnlöf och Tunón (2001), Gattefossé (1993), Gentz och Lindgren (1946), Green (1976), Hansson och Hansson (2002), Hewe (1984), Impecta (2004),
Juneby (1977), Juneby (1999), Jönsson (1910), Jönsson
och Simmons (1935), Kilian (2007), Klemming läkebok 3 (1883-1886), Lagerqvist och Nathorst-Böös (1997), Lindeberg
(1982), Lindeberg (1988), Lindgren (1918), Ljungqvist (2007), Lundberg
(1960), Linell och Hylander (1955), Manniche (2006), Meyer (1952), Nationalencyklopedins
ordbok (1995), Neuendorf (1991), Nielsen (1991), Pharmacopea
suecica I (1775), Podlech (1989), Reynolds (1996), Seymour
(1980), Stevenson (1979), Stodola och Volák (2000), Strindberg
(1974), Svenska farmakopén VIII (1901), Svenska farmakopén IX (1908), Svenska farmakopén X (1925), Swahn
(1996). Nätpublikationer: Gernot Katzer's spice pages (2005 03 29). Den virtuella floran (2006 11 26). |
||
|
||
© Shenet 1997 - 2013 |
||
|