 |
Åkerfräken |
|||
|
|
||||
| Synonymer | Åkerfräken, rävrumpa, puggrocka, gökbet | |||
| Botaniska namn | Equisetum arvense L. | |||
| Engelska namn | Horsetail, common horsetail, field horsetail, corn horsetail, shavegrass, bottlebush, pewterwort, snake pipes, small scouring rush | |||
| Andra namn | Romanska språk Prêle, prêle des champs, petite prêle à polir (franska), quiseto dei boschi, rasperella, soua di cavallo, brusca (italienska), equiseto (spanska) Nordiska språk Ager-padderokke, padderok (danska), åkersnelde, akersnelde, åkersnelle, kjerringrokk, raeverompe (norska), klóelfting (isländska), peltokorte (finska) Asiatiska språk Esugina (japanska) Andra språk Schachtelhalmkraut, Acker-Schachtelhalm, Zinnkraut, Kannenkraut, Tannenkraut, Pferdeschwanzkraut, Katzenwendel, Schaftheu, Duwock (tyska) |
|||
|
|
||||
| Artvarianter | • Vanlig åkerfråken,
rävrumpa (Equisetum
arvense L. ssp. arvense) • Krypfräken (Equisetum arvense L. ssp. boreale = Equisetum arvense L. var. alpestre): Skiljer sig från vanlig åkerfräken endast genom att vara nedliggande och ha färre grenar på de gröna sommarskotten. Förekommer i fjällen. |
|||
|
Besläktade
|
Släktet
Equisetum omfattar ca 15 arter varav åtminstone
nio växer vilt i Sverige. Alla är fleråriga
med ihåliga och ledade stjälkar och växer
på mer eller mindre fuktiga marker på ängar
och i skog. Några som kan förväxlas med
åkerfräken: • Kärrfräken, ronegräs (Equisetum palustre), eng. marsh horsetail: Gröna sommarskott med mörka fläckar på stjälken och färre och glesare femkantiga grenar än åkerfräken. Giftig för betesdjur. • Sjöfräken (Equisetum fluciatile): Gröna sommarskott med färre och glesare femkantiga grenar än åkerfräken. • Skavfräken, skurfräken, skavgräs, skavrör, skurgräs, skäfte (Equisetum hiemale = Equisetum hyemale), eng. Dutch rush, pewterworth: Europa, Asien, Nordamerika. Gröna sommarskott helt utan grenar, bara en 25-40 cm lång stjälk. Kan alltså knappast förväxlas med åkerfräken men är värd att nämna eftersom det är denna som använts så mycket till polering av metall och finputs av trä. • Skogsfräken, grangräs, hästgröning (Equisetum sylvaticum), eng. Wood horsetail: Bleka vårskott som åkerfräken som dock inte vissnar ner utan står gröna på sommaren. Gröna sommarskottet med några få rödbruna fläckar på stjälken och tre- eller fyrkantiga grenar. "Bland alla växter det bästa hästfodret i Jämtland", enligt Linnés svenska flora 1755. • Ängsfräken (Equisetum pratense): Bleka vårskott som åkerfräken som dock inte vissnar ner utan står gröna på sommaren. Gröna sommarskott utan svarta fläckar på stjälken och med trekantiga grenar. |
|||
|
|
||||
|
Beskrivning |
• Ört: Flerårig. Upp till 50 cm hög. • Rot: Svart, hårig, lång och rikt förgrenad rotstock som kan ligga i lager på lager under plantan. Från rotstocken kommer två slags stjälkar, båda ihåliga och med tydliga leder: • Fertila vårskott (mars-juni) - t. h. på bilden: Upp till 15 cm höga, grenlösa ljusbruna (helt klorofyllfria) stjälkar; I fjällen är de ofta gröna och grenade. I toppen en liten kon där det sporbildande organet mognar i april-juni. Framåt sommaren vissnar skotten. • Sterila sommarskott (juni-september): Istället kommer upp till 50 cm höga, ljusgröna, räfflade, svartfläckiga stjälkar med fyrkantiga, snett uppåtriktade grenar, upp till 50 cm höga - den buskiga delen av åkerfräken (t.v. på bilden). |
|||
|
Skörd |
|||
| Växtdroger och beredningar | •
Ört, sommarskott (Herba equiseti, Equiseti herba):
I lokala farmakopéer innan Sverige fick
en nationell 1775. |
|||
|
|
||||
| Historia | Namnet • Equisetum av latin equus = häst, och saeta = borst, hår. Romaren Plinius runt år 70 är den förste som använder namnet. Han har antagligen fått det från Varro, en romare som skrev om lantbruk århundradet innan. Greken Dioskorides på Plinius tid kallade fräken hippouris = hästsvans. Urväxten Mycket gammal ört - för länge, länge sedan hade den trädstorlek. För inte riktigt så länge sedan använde romarna den både som livsmedel och läkemedel; enligt Plinius räckte det att hålla den i handen för att stoppa blödning. Under medeltiden var den allmänt använd som medicinalväxt i Europa. Linné beskriver användningen i svenska floran 1755: "Står orörd av nötkreaturen, om dessa ej äter den av okunnighet eller tvingade av hunger som Utrecht-kor från Friesland, vilka verkligen förtär dem." Återupptäckt som läkeväxt på 1800-talet och återigen i slutet av 1900-talet (kiselrik). Element och kvaliteter Astrologiskt styrd av Saturnus och därmed Stenbocken (elementet jord, ledande kvalitet) respektive Vattumannen (elementet luft, fast kvalitet) (Culpeper). |
|||
|
|
||||
|
• Litteratur:
Se t ex Bergmark (1983), Botanica (2003), Corneliuson
(2000), Culpeper (1976), Gentz och Lindgren (1946), Hewe (1984), Juneby (1977), Juneby (1999), Jönsson och Simmons (1935), Lindeberg (1982), Lindeberg (1988), Lindgren (1918), Linné (1986), Ljungqvist (2007), Mossberg
och Stenberg (1992), Nielsen (1991), Podlech
(1989), Stary och Jirásek (1975),
Stodola och Volák (2000). • Nätpublikationer: Bilder ur Nordens flora (2005 10 23). Den virtuella floran (2006 11 09). |
||||
|
|
||||
|
© Shenet 1997 - 2011 |
||||
|
|
||||
