Shenet - Lukt och luktsinne

Lukt och luktsinne

Lukters flyktighet

För att lukt ska spridas krävs luft som kan sprida luktmolekylerna. Det fungerar alltså inte vid viktlöshet, ett problem för astronauter - all mat blir luktlös och därmed nästan smaklös. Snabbast och lättast sprids lukt när lufttrycket är lågt, t. ex. på höga höjder och strax före oväder. Värme ökar flyktigheten, som när solen gassar på ett blomsterstånd eller hartser bränns som rökelse. För igenkänning verkar svalt och fuktigt väder vara bättre än varmt och torrt; åtminstone spårar hundar bättre då. Fysisk ansträngning som leder till värme och svettning kan förändra både kroppslukt och parfymlukt.

Luktorgan och luktsinne

Näsans slemhinnor

Människans luktorgan sitter mellan ögonbrynen. Det är två kvadratcentimeterstora fläckar, var och en med 3-5 miljoner luktreceptorer. 2004 års Nobelpris i fysiologi/medicin gick till Richard Axel och Linda Buck för att de upptäckt dels de särskilda gener som producerar receptorerna, dels att det lite högre upp i näsan finns en uppsättning separata receptorer specialiserade på de särskilda doftmolekylerna feromoner - mer om dem nedan.
Doftmolekylerna når receptorerna genom andningsvägarna men inte hur som helst. Vi påverkas mer om vi luktar med näsborrarna än om vi luktar med munnen.

Vänster och höger

Luktintrycken beror också på vilken näsborre vi luktar med:
• Lukter som går in genom vänster näsborre aktiverar höger hjärnhalva (känslor, kunskap). Denna mer intuitiva hjärnhalva är över huvud taget mycket aktiv vid luktförnimmelser, vilket anses förklara varför vi reagerar så mycket mer känslomässigt än intellektuellt på lukter. Andning genom vänster näsborre har med viss framgång använts terapeutiskt vid lättare depressioner. Inom yoga menar man att andning genom vänster näsborre verkar avslappnande och lugnande.
• Lukter som kommer in genom höger näsborre leder till ökad aktivitet i vänster hjärnhalva (logik, information). Inom yoga menar man att andning genom höger näsborre verkar stimulerande och uppiggande.
Vi andas också omväxlande med vänster och höger näsborre i 2-6 timmarspass. Det är lätt att pröva vilken näsborre som för tillfället är den mest aktiva - håll handen under näsan och känn från vilken näsborre luftströmmen är starkast. Hur denna s.k. näscykel fungerar vet man på ett ungefär (näshalvornas slemhinnor svullnar omväxlande) men inte egentligen varför (näshalvorna turas om att vila?).

Det vanligaste hindret för att uppfatta lukt är förkylning, som får slemhinnorna att svullna så att luktmolekylerna inte når fram till receptorerna. Där sitter vi med däbbt däsa och känner varken lukt eller smak...

Trillingnerven

... nästan. Vissa lukter, bland dem ammoniak, alkohol och terpentin, uppfattas även med trillingnerven som är en känselnerv i ansiktet. Hur och varför luktarbetet delas på detta sätt mellan receptorer och nerver vet man inte. Man vet över huvud taget mycket mindre om luktsinnet än om de övriga sinnena.

Jacobsons organ

De flesta djur har ett tredje luktorgan och bland hävdas att åtminstone en del människor också har det. Det sitter lite olika på olika djur, hos katten uppe i gommen strax bakom framtänderna. Det är med Jacobsonska organet katten flemar: drar upp överläppen, suger in luft och smackar med tungan mot gommen. På så sätt når luktmolekylerna organet, som har direktkontakt med mellanhjärnan. Framför allt används det till att känna av feromoner.

Hjärnan

Man frestas att också lista hjärnan bland luktorganen. Läkaren Galenos på 100-talet gjorde det. Enligt honom kunde lukternas kraftiga hjärnpåverkan bara förklaras med att det var hjärnan själv som var luktorganet, näsan var bara en kanal. Teorin följdes av europeiska läkare så länge Galenos teorier regerade till 1600-talets slut. Andra naturvetare lutade mer åt Aristoteles åsikt att näsan var luktorganet.
När luktmolekyler fastnat på receptorerna skickar luktnerven signalerna till hjärnan. I motsats till övriga sinnesintryck går luktsignalerna direkt till hjärnan utan omkoppling i thalamus. Främst går de till dess äldre delar, de som utvecklas först hos fostret, limbiska systemet ("känslohjärnan", "reptilhjärnan") med hypothalamus som styr hormonsystemet och därmed sådant som ämnesomsättning, tillväxt, könsdrift och stress. Luktintryck påverkar också sådant som aptit, kroppstemperatur, blodtryck, andning, uppmärksamhet och motståndskraft mot infektioner. De påverkar oss (mätt i elektrisk hjärnaktivitet, EEG) vare sig vi uppfattar dem medvetet eller ej, alltså även när lukterna är för svaga för att vi ska märka dem och också när vi sover, särskilt under första halvan av natten. Lukter vi utsatts för under koma kan erinras efteråt.
• Se t. ex. om aromaterapi under eteriska oljors historia.

Luktkapacitet

Människans 6-10 miljoner luktreceptorer är inte mycket jämfört med hundars 150-200 miljoner. Människor känner lukt av ättiksyra någonstans vid 5.000 miljarder molekyler per ml, hundar redan vid 20.000. De flesta däggdjur, fiskar, reptiler och insekter har bra luktsinne. Manliga silkesfjärilar är extrema; de känner av honor miltals bort. Annorlunda är det med fåglar. Bara duvor har något luktsinne att tala om.
Också inom människans smala luktspektrum finns utrymme för stor variation, till exempel med ålder. Vi känner lukt från femte månaden i moderlivet, kan känna igen vår mor på enbart lukten vid en veckas ålder, har bäst luktsinne i 30-årsåldern och förlorar det i ökande takt från 50-60-årsåldern. Förlusten gäller på alla plan: man blir sämre på att känna igen dofter, namnge dem, skilja på dem och till slut även att uppfatta dem alls. Det finns också skillnader mellan könen. Kvinnor har generellt bättre luktsinne än män; de känner, känner igen och kan namnge lukter bättre och behåller förmågorna längre. Allra bäst fungerar kvinnors luktsinne under ägglossning och sämst under menstruation.
Bara 40 % av tillfrågade personer i alla åldrar och av båda könen kan föreställa sig lukter på liknande sätt som man kan föreställa sig t. ex. inre bilder eller ljud.

Läkeråd ca 1500

Haver du mist lukten, lukta då gärna uppå välluktande örter och kryddor, för hjärnan han stärkes därav.

Försämrat luktsinne

Sjukdomar som berör luktsinnet, alla med namn på -osmi (latin -osmia), är av två huvudtyper: att luktintrycken minskar eller försvinner och att de förvrängs. Den som drabbas har för det mesta bara spontan läkning att hoppas på.
Total anosmi: oförmåga att känna alla lukter
Drygt 1 % av världens befolkning har inget luktsinne alls (Borttappat: 400.000 lukter!). Det gör inte bara världen luktlös utan också nästan smaklös. Kaffe är det tydligaste exemplet. Så gott som alla kan identifiera kaffe med hjälp av smak och lukt men nästan ingen kan göra det med enbart smaksinnet.
Att leva utan luktsinne är förbluffande handikappande. Det handlar om mycket mer än att inte kunna uppfatta faror som brandrök. Alla som drabbats vittnar om chocken: betydde luktsinnet verkligen så mycket? Med bara syn, hörsel och känsel kvar (det mesta av smaken försvinner ju samtidigt) förlorar tillvaron bokstavligt talat sitt djup. Hur långt bort i skogen "ser" man om man inte känner lukter? Hur kall är morgonen när man inte känner lukten av den? Omvärlden blir platt som en film. Ännu värre: Den som har förlorat luktsinnet övermannas aldrig av lukter som framkallar minnen - aldrig att han plötsligt blir stående i ett gathörn och hör musik från förr. Hos alla människor är luktminnen flera gånger starkare än minnen från de andra sinnena och den som förlorat luktsinnet kan återkalla dem lika bra som andra. Men lagret fylls inte på med nya. Det inre känns robotaktigt. Sexualdriften tynar bort. Depression är en vanlig följdsjukdom.
Anosmi kan vara medfödd. Långvarig eller kronisk försämring eller förlust kan följa på exponering för ämnen i luften, som en biverkning av läkemedel och i samband med andra sjukdomar, mest typiskt hormonstörningar och sjukdomar som berör nervsystemet (depression, epilepsi, demens, MS, Parkinson, Alzheimer). Tillfälligt kan man tappa luktsinnet efter en virusinfektion eller luftvägsinfektion. Långvarigt bruk av nässpray kan leda till anosmi som varar i åratal eller livet ut.
Merosmi, partiell anosmi: oförmåga att känna vissa lukter
Okänslighet för vissa lukter, ett slags motsvarighet till färgblindhet, är långt vanligare och mindre dramatisk. Det är också den störning forskare visat mest intresse för eftersom man antar att ämnen som många människor är doftblinda för kan vara ett slags grunddofter. Linda Buck som fick Nobelpris 2004 för sin forskning om luktsinnet är doftblind för - om inte minnet sviker - mysk. Den doftblindheten delar hon med många. En tredjedel av alla män och en fjärdedel av alla kvinnor kan helt enkelt inte känna mysklukt. Däremot påverkas de som alla andra känslomässigt och hormonellt av den.
Doftblindhet för mysk brukar hänga ihop med doftblindhet för svett. De har stora likheter och kan man inte känna den ena så brukar man inte heller känna den andra. I USA kan över en tredjedel av männen och nära en tredjedel av kvinnorna inte känna svettlukt. I Asien och Australien är bara 25 % av männen doftblinda på detta sätt och i Afrika bara 15 % av kvinnorna. Orsakerna till olikheterna vet man lite eller inget om. Så mycket vet man:
1. Ju mer man exponeras för svettlukt desto lättare känner man sedan igen den.
2. Man reagerar hormonellt och känslomässigt på svettlukt vare sig man kan känna den medvetet eller inte.
3. Partiell doftblindhet har inget med allergi att göra.
Data om hur vanlig doftblindhet faktiskt är kom fram i tidskriften National Geographics luktundersökning 1986-1987, omfattande 1,5 miljoner läsare över hela världen. Ingen av de fyra övriga testade lukterna kom ens i närheten av siffrorna för mysk och svett. Så gott som alla kände igen ros, kryddnejlika, banan och stadsgas.
Hyposmi: minskad förmåga att känna alla lukter
"Dåligt luktsinne" gäller inga särskilda lukter utan är en allmän försvagning av luktsinnet. Man känner lukter sämre eller så känner man dem men kan inte identifiera dem. Hälften av 65-80-åringarna och 75 % av 80-åringarna har försämrat luktsinne. Det förekommer också i tidiga stadier av demenssjukdomar som inte nödvändigtvis har med ålder att göra, t. ex. vid Parkinson, och kan följa på huvudskada och virusinfektioner. Allergiker känner liksom andra lukter sämre när slemhinnorna är svullna men har för övrigt inte sämre luktsinne än andra även om de ofta tror det.
Hyperosmi: stegrad förmåga att känna alla eller vissa lukter
Motsatsen till hyposmi är hyperosmi, ett kraftigt förstärkt luktsinne som gör att man känner långt svagare lukter än vad som är vanligt. Det är bra om man är parfymör men kan i vardagslivet vara mest ett bekymmer (här ett utdrag ur kultromanen Parfymen om en som verkligen fick bekymmer). Ibland kallas det "överkänsligt luktsinne" och ska då inte förväxlas med kulturell överkänslighet för lukter (gnällighet) elller med doftöverkänslighet, som är överkänslighet mot doftämnen med snuva, nysningar etc.
Hyperosmi kan stimuleras av sinnesutvidgande droger och förekommer vid en del sjukdomar, t. ex. Addison. Tillfälligt kan det slå till vid migrän- och eplipsianfall. Det behöver då inte ha något att göra med att dofter också kan utlösa sådana anfall. Se under Eteriska oljors giftighet om lukter som kan vara riskabla för epileptiker.

Stört luktsinne

Stört luktsinne (dysosmi) är en grupp knepiga sjukdomar som vanligen orsakas av huvudtrauma eller hjärnskada. Lukterna är verkliga och luktorganen fungerar fint men hjärnan kan inte tolka intrycken. I praktiken är det som att förlora mer eller mindre av luktförmågan.
Agnosi: oförmåga att identifiera vissa lukter
Termen agnosi används om all oförmåga att särskilja sinnesintryck så att de kan identifieras, t. ex. ansikten och ljud. Vid luktagnosi känner man lukter men kan inte särskilja alla som unika. Ibland räknas det som en variant av försämrat luktsinne; nyanserna blir ju färre. Agnosi har också sina varianter, som oförmåga att koppla samman lukter som har logiskt samband, t. ex. tobak och cigarettrök.
I National Geographics luktundersökning ombads läsarna att tilldela varje lukt ett av tolv beskrivande ord. 85 % prickade in ros som "blommig" och kryddnejlika som "kryddig", 60 % valde rätt för stadsgas ("rutten") och hälften rätt för banan ("fruktig"). Mysk var mycket svårare även här. 65-70% kände lukten men inte ens en fjärdedel av dessa lyckades beskriva den rätt ("urin" eller "myskig"). Alltså: Bara 16-17 % av dem som får lukta på mysk känner igen det och kan dessutom identifiera det som lukttyp.
Heterosmi: alla lukter är likadana
Man känner alla lukter men de förvrängs till en och samma och kan därför inte skiljas åt.
Cacosmi: alla lukter är obegagliga
Man känner alla lukter men de förvrängs så att även de normala och neutrala luktar obehagligt, vanligen "skit" eller "ruttet".

Lukthallucinationer

Fantosmi: att känna lukter som inte finns
Lukthallucinationer har inte med luktorgan eller ens lukter att göra utan uppstår i hjärnan. Näsan fungerar normalt, det finns ingen lukt att förvränga utan man känner helt enkelt lukter som inte finns. De är nästan alltid obehagliga.
Lukthallucinationer kan stimuleras av sinnesutvidgande droger och är inte så ovanliga hos gamla människor, vid Parkinson och Alzheimer. Epilepsianfall föregås ofta av några sekunders eller minuters inbillade luktsensationer.

Luktbedövning

Luktblindhet kan framkallas tillfälligt och ha sina poänger, t. ex. när man blandar parfym och vill jämföra gamla och nya blandningar eller bortse från ett visst doftämne i en parfym. Gör så här: Lukta på det rena doftämnet, t. ex. en eterisk olja, 10-15 sekunder. Lukta sedan på doftblandningen. Luktreceptorerna kommer att vara okänsliga för det enskilda doftämnet i några minuter och man kan koncentrera sig på att leta efter andra ämnen i blandningen. Fler sådana tricks under doftblandning.

Vi doftar, ni luktar, de stinker

Växter

Växter avger lukt t. ex. när de bryts sönder av passerande djur. Funktionen antas vara att avskräcka eller locka. Pepparmyntan, ogillad av många betesdjur, luktar antagligen för att avskräcka. Myntan behöver inte djuren; den sprider sig dem förutan med utlöpare under jordytan. Citronmelissen däremot behöver locka bin och insekter som kan sprida växten och lockar med en doft som är ljuv för dem. Kardborren, så gott som luktlös, både skyddar och sprider sig med taggar och behöver varken skrämma eller locka med doft.

Djur och människor

Människor och djur skiljer sig från växterna genom att vara rörliga, så här tillkommer funktionen igenkänning. Bandet mellan föräldrar och barn baseras hos både människor och djur i hög grad på lukt. 75-80 % av alla kvinnor känner igen sina nyfödda barn på lukten. Förmågan varar bara 5-6 dagar, sedan minskar den snabbt. Just vid en veckas ålder har å andra sidan barnet lärt sig att känna igen modern på enbart lukten. René-Maurice Gattefossé, "aromaterapins fader", berättar i "Aromatherapie" (1937) om luktsinnets skärpning i farofyllda situationer: När franska soldater intog övergivna byggnader under första världskriget behövdes aldrig några undersökningar för att ta reda på vilka de tidigare ockupanterna varit - belgare, engelsmän eller tyskar. Soldaterna sniffade det till sig på sekunder.

Feromoner

Att doftblindhet för "djuriska" dofter var så utbredd särskilt i USA kom som en överraskning för National Geographics inhyrda doftexperter, och kanske också för de firmor som i ett par årtionden sålt parfymer med feromoner. Den första identifierades 1959 som en doftmolekyl som silkesfjärilar lockar varandra med. Namnet feromon gavs efter grekiska pherein = bära, frakta, och ändelsen -mon som syftar på hormon, alltså hormonbärare. I svenskan finns ordet sedan 1967.
Doftsignaler från växter, djur och människor delas in i tre huvudgrupper:
Allomoner - signaler till andra arter som är till nytta för avsändaren, t. ex. växters signaler för att locka bin.
Kairomoner - signaler till andra arter som är till nytta för mottagaren, t. ex. bufflars signaler för att locka tsetseflugor.
Feromoner - signaler till samma art, t. ex. för att markera revir (katters strilande), varna (få grannväxterna att producera illasmakande garvämnen), locka (silkesfjärilen som känner lukten miltals bort) eller påverka andra beteenden (bidrottningens styrning av arbetsbina). Människan tar upp feromoner med de vanliga luktreceptorerna och dessutom med specialiserade receptorer i en annan del av näsan. Mäns och kvinnors signalämnena är delvis samma, delvis olika. Budskapet kan vara riktat till det egna, motsatta eller båda könen och går fram oavsett om vi är medvetna om någon lukt eller ej.
Kvinnliga feromoner
En av de första studierna på området gjordes av Martha McClintock (University of Chicago) på 70-talet och visade att menscykeln synkroniseras hos kvinnor som lever tätt ihop, en effekt som man idag är ganska säker på kommer av feromoner. Män som exponeras för kvinnliga feromoner får ökad skäggtillväxt - om männen är heterosexuella, får man anta, sedan två svenska studier 2005-2006 visat att människor reagerar positivt på feromoner inte i första från det motsatta könet utan från det kön de attraheras av sexuellt: Heterosexuella män och kvinnor reagerar starkast på feromoner från andra heterosexuella av motsatt kön, och homosexuella män och kvinnor reagerar starkast på feromoner från andra homosexuella av sitt eget kön.
• Kopuliner: Feromoner unika för kvinnor, bildade av fettsyror i slidans sekret. Halterna är högst vid ägglossningen.
Manliga feromoner
Doftämnet mysk var förr tabu i Sverige för gravida kvinnor; det ansågs orsaka missfall. Kvinnor känner lukten av det bäst under ägglossningen och reagerar på det genom att få kortare menscykel och lättare bli gravida. Manlig svettlukt jämförs ofta med mysk och effekterna av feromoner i manlig svett är lika: mer regelbunden mens, lättare gravid, lindrigare klimakterium.
De mest omtalade feromonerna dominerar hos män men finns hos båda könen. Namn på andro- syftar på manliga könshormoner, androgener.
• Androstenon: Den första feromon som hittades hos däggdjur (gris) och snabbt blev populär i feromonparfymer. Finns i både mäns och kvinnors urin och svett och luktar just så, urin och svett. Okastrerade grisar avsöndrar det tillsammans med alkoholen skatol (lukt av grisgödsel) vilket tillsammans ger en lukt av svinstia. En del människor är luktblinda för denna s.k. galtlukt, andra rasar ut i kvällstidningarna när någon hamburgerkedja av misstag fått in fläskkött eller bacon från okastrerade djur. Normalt slaktas endast kastrerade grisar eller ungdjur (före puberteten) för att ätas.
• Androstenol: Mysklik lukt som androstenon i svett snabbt omvandlas till, dubbelt så mycket hos män som hos kvinnor.
• Androstadienon: I manlig svett. 2005 fann Johan Lundström och Mats Olsson under ledning av McClintock att androstadienon skärpte heterosexuella kvinnors uppmärksamhet, men bara när undersökningsledaren var man. "Detta tyder på att det sociala sammanhanget är viktigt för hur androstadienon påverkar sinnesstämningen hos kvinnor..."

Har man haft någon nytta av feromoner? Insektsbekämpare och veterinärer har det. Flugor och myggor kan lockas till ställen där de utrotas. Katter återhämtar sig bättre efter operation om de vistas i feromonsprayade rum. Antistrilspray med feromoner får katter att stryka sig på det sprayade stället och sedan aldrig mer urinmarkera där. Dosor med feromoner lugnar skotträdda katter och hundar på nyår och påsk. I parfym har man använt främst androstenon. Någon superparfym har inte framställts men näst intill: 1991 upptäckte en engelsk firma att räkningar parfymerade med androstenon drog in 17 % fler betalningar. Prompt tog man patent på luktblandningen och började sälja den till indrivningsfirmor.

Sjuka lukter

Det ansågs länge att lukter kunde både orsaka och bota sjukdom (se t. ex. historik om rökelser och europeiskt parfymeri). Smittor och onda andar kändes igen på att det luktade - i luften där de låg på lur och hos människor som de angripit och gjort sjuka. Avsikten med 16-1700-talens starka parfymering var inte att dölja lukt utan att bekämpa den.
Under 1700-talets senare hälft började läkare och kemister se dålig lukt och därav följande sjukdomar som resultat av förruttnelse. Det var inte precis lugnande för gemene man. Förr hade man åtminstone kunnat skydda sig mot djävlarna med magi och religion men nu kom sjukdomen inifrån ens egen ruttnande djuriska kropp. Det blev tabu att rapa och släppa väder. Folk vågade inte besöka sjuka vänner av rädsla för deras skadliga andedräkt och läkarna som förr varit experter på lukter satt nu och höll andan bredvid patienterna.
Skräcken försvann först med upptäckten av bakterier. Läkarna började åter lukta på sina patienter. Det var ingen kontroversiell sanning på 1800-talet att sjukdomar kunde ha specifika lukter. Instängda rum och överbelagda sjuksalar underlättade säkert sådana upptäckter. Slakteri - gula febern. Nybakat bröd - tyfus. Äpplen - pest. Förruttnelse - skörbjugg. Förruttnelse - smittkoppor. Söta äpplen - diabetes. Söt aceton - diabetes. Äcklande söt - difteri. Vitlök - arsenikförgiftning. Fisk - nedsatt njurfunktion. Ammoniak - njursjukdom. Avföring - tarmsjukdom.
En bra bit in på 1900-talet kunde duktiga läkare bekräfta eller utesluta diagnoser med hjälp av luktsinnet. Idag är det en i stort sett bortglömd konst. Åtminstone lär inte många känna igen lukten "nyplockade fjädrar". Mässling.

Litterära lukter

I 1800-talets borgerliga litteratur existerade endast två sorters lukt, båda lika obehagliga: lukten av lägre klasser och lukten av sexualitet. Realistiska och naturalistiska romanförfattare som Zola beskrev i detalj hur "andra" luktade. Dekadenta poeter framkallade äckel och raseri genom att beskriva kärlek med lukt. Flauberts råd till en vän i ett brev 1842:

Låt diarré rinna ner i stövlarna, pissa genom fönstret, skrik "skit" högt, skit i folks åsyn, släpp dig högljutt, blås cigarrök i synen på folk ... rapa folk i ansiktet.

Läkare berättade skräckhistorier om sjukbesök hos fattiga. Nu skrämdes de inte av lukterna utan äcklades. Resor var mardrömmar för bättre folk eftersom man då inte kunde undvika beblandning med den stinkande massan. Lukter, förr något allmänt och gemensamt, blev socialt åtskiljande. Ständigt nya grupper pekades ut av medelklassen som särskilt avskyvärt stinkande - tjänare, sjömän, prostituerade, judar, lumpsamlare, slaktare, homosexuella, fångar, onanister, bönder, immigranter ... alla stank, och verkade inte ens märka det själva!
Gustav Jäger i Tyskland märkte det och insåg att det som luktar är själva själen - gott när den är högstämd och frisk, illa när den är lågtstående och sjukdomsalstrande. För att bli av med stanken måste man svettas och för detta klä sig i ylle, inget annat än ylle. Jägers "normalylle" spred sig i hela norra Europa - i hård strid med 90-talets andra alternativa modeströmning "reformbomull".
Äcklet och fascinationen tonade bort i takt med att avlopp och rinnande vatten avlägsnade den värsta stanken i städerna. I början av 1900-talet mognade det fram ett nytt litterärt tema: Lukterna som framkallare av känslor och minnen. Det mest berömda exemplet är romansviten "På spaning efter den tid som flytt", där Proust i första delen 1913 dricker lindblomste och äter en madeleinekaka och därvid kastas tillbaka rätt in i barndomen, så att han sedan kan ägna 3.700 sidor åt att minnas ännu mer. Ungefär där står vi idag. Lukter antas höra till det privata och intima.

Djuriska lukter

Darwin hade redan på 1860-talet klassat luktsinnet som "djuriskt". Freud utvecklade temat trekvarts århundrade senare: När människan ställde sig på två ben såg hon bokstavligt talat nya horisonter. Därmed blev synsinnet det dominanta och luktsinnet förlorade sin huvudfunktion att styra sexuellt beteende. Stående upp kände människan nu istället sin egen lukt. Att hålla för näsan och att undertrycka obehagliga minnen till det omedvetna blev två sidor av samma sak för människan, den enda varelse som förtrycker sin sexualitet.

Detta skrevs 1930 endast som en not i "Vi vantrivs i kulturen" men blev inflytelserikt eftersom det gav ord åt tidens låga värdering av luktsinnet. Att lukta var nödvändigt för djur och vildar men överflödigt för den moderna människan som orienterade sig rationellt med syn och hörsel. Luktsinnet, den sista resten av svansen, förpassades till intimsfären, och lukterna, förr en fröjd och fobi för båda könen, blev en angelägenhet för kvinnor som ju ägnade sig åt privatsaker som hem och sexualitet. Kvinnorna blev därför den självklara målgruppen för 1900-talets parfymindustri. En flaska parfym blev standardpresenten från man till kvinna för att besegla en sexuell relation eller hoppet om en sådan. Flickvänner och älskarinnor fick hetsiga orientdofter, hustrur dämpade blomdofter, mödrar asexuell 4711 och döttrar inget.
Att män har börjat parfymera sig de senaste årtiondena förändrar inget i sak. De har blivit så illa tvungna i takt med att kvinnor blivit mer ekonomiskt oberoende och därmed fria att själva välja partner. Dofter hör alltså fortfarande till parningsleken och luktsinnet till den sexuella sfären. Marknaden har inte förändrats, bara fördubblats. Antropologers och sociologers bud är att luktsinnets status är i stigande, av det enkla skälet att så sker automatiskt med allt som män befattar sig med. Ett tydligt tecken är att området har blivit intressant för forskare. Sedan 90-talet skrivs det som aldrig förr om luktforskning och den jättelika kosmetikaindustrin har sedan millennieskiftet plötsligt blivit intressant för ekonomiska historiker.

Konstiga lukter

En förändring av pH kan förändra lukten i ett rum. I fallet ammoniak, alstrat av t. ex. urin, svett och tobaksrök, skriver luktsaneringsfirmor under på det gamla husmorstricket att ställa en skål ättika i rummet. Det alkaliska i ammoniaken neutraliseras av det sura i ättikan. Sura lukter kan på motsvarande sätt neutraliseras med alkalier. Det finns en hel del liknande tricks som fungerar utan att någon egentligen vet riktigt hur. (En rejäl dos natriumbikarbonat - svagt alkaliskt - ska fungera i kattlådan, som väl om något är indränkt i ammoniak.)
Inom parfymeriet finns dofter som är kända för att släcka ut varandra på liknande sätt. Det mest kända exemplet är mysk som blir helt luktlöst av bittermandelolja - inte så lyckat att ha tillsammans i en parfym alltså, men bra att veta när man ska ta bort den starka och envetna myskdoften. Mysk å sin sida är känt för att nästan magiskt förstärka andra dofter som lavendel redan i så låga doser att myskdoften inte känns.
Sannerligen konstiga är de ämnen som luktar pyton oblandade eller i hög koncentration men ljuvligt i stark utspädning. Aldrig har Coco Chanels ord Less is more passat bättre. Hit hör kemikaliegruppen aldehyder som var det nya i Chanel No 5. Oblandade luktar de härsket, i utspädning "varmt strykjärn på fuktigt tyg" och i kraftig utspädning grönska, citrus eller blommor. Alkoholen indol som stinker i avföring är centralt för blommigheten i jasminolja. Djursekretet sibet luktar "vedervärdigt" men förvandlas till extremt behagligt när det späds till nästan ingenting.

Kroppslukt

Kroppslukt påverkas i hög grad av diet, det vet var och en som bytt till en annan kulturs mathållning. Enäggstvillingar med samma levnadsvanor kan inte skiljas åt ens av spårhundar.
Hur vi luktar bestäms också av antalet svettkörtlar och hur de fördelas på kroppen. Män har fler och större apokrina körtlar än kvinnor och luktar därför mer. Afrikaner har fler än kaukasier som i sin tur har fler än asiater och indianer. Hur fet huden är spelar också in. Parfym luktar annorlunda och varar längre på fet hud än på torr, bl. a. för att den feta har lägre pH. Blek och ljus hud avger lukt snabbare än solbränd och mörk och behöver alltså inte parfymeras lika kraftigt men oftare. I parfymvärlden är det en standardsanning att mörkhåriga passar bäst i mysk och blondiner i ambra. Rödhåriga "passar sällan" i blomparfymer lär bero på att de redan har mycket egen söt kroppslukt.

God och dålig lukt

Att saker luktar kan tyckas vara en banal iakttagelse men är inte självklart. Lukter som vi är vana vid märker vi inte utan uppfattar som luktlösa. Själva luktar vi alltså ingenting, grannen luktar lite och främlingen mycket. Lever man i en kultur som idealiserar luktlöshet, kommer alltså allt främmande att uppfattas som obehagligt, inte för att det luktar illa utan för att det luktar över huvud taget. Den närmast maniska skräcken för kroppslukt i USA må roa européer men sprider sig också här.
Vad som är god och dåligt lukt bestäms av kultur och vana. Spädbarn föredrar lukten av föräldrar och annat välbekant. 1-5-åringar kan hålla fast vid en trygg snuttefilt men gillar annars inget särskilt och har inte heller lärt sig ogilla vissa lukter. I puberteten förändras luktsmaken. Sådant man gillat kan plötsligt bli äckligt och lukter man avskytt kan bli goda. Särskilt lavendel tilltalar 16-20-åringar. Feromonlika lukter som mysk gillas först av fullvuxna.
Diet påverkar inte bara hur vi luktar utan också vilka lukter vi gillar och ogillar. Varken vitlöksätare, köttätare eller mjölkdrickare luktar gott för folk med andra matvanor. Ett japanskt namn på européer och amerikaner är batakusai, smörstinkande, och smörstinkarna tycker ofta att japanerna luktar fisk. Köttätare gillar västerländska orientdofter medan orientalerna själva som ofta är vegetarianer uppfattar dem som närmast obehagliga.

Marknadens lukter

I motsats till vad många tror använder inte kvinnor parfym för att de tror att män gillar det utan för att de själva gör det. Män är generellt inte särskilt förtjusta i parfym men parfymerar sig eftersom de tror att kvinnor gillar det. Och det gör kvinnorna, men inte så mycket parfymen som för att den maskerar svettlukt. Och säga vad man vill om sex, men inte luktar det blommor, som är kvinnors absoluta favorittyp. Därmed inte sagt att det är fritt fram för män att lukta blommigt. Bäst går det i England, där lavendeldoftande fougèresparfymer inte betraktas som feminina utan som manligt friska.
Just lavendel kan vara på väg ut som personlig doft eftersom den idag får många att tänka på offentlig toalett. Överdriven doftsättning har redan börjat "förstöra" citrusdofter. Förtvivlade parfymörer berättar att folk som får citronolja under näsan inte associerar till citron utan till diskmedel. Diskmedelstillverkarna har verkligen försökt med andra dofter men inget verkar bita. Citron betyder rent, punkt slut.

Luktbeskrivningar - inte ens Platon åstadkom bättre sorteringsgrund än "bra" och "dåliga"

Kvantitativa luktbeskrivniningar

Ett skäl till att vi (läs: naturvetenskapligt inriktade forskare) vet så lite om luktsinnet är att lukter inte kan beskrivas i kemiska och fysiska termer. De kan inte vägas, mätas eller räknas som andra sinnesintryck. De har ingen våglängd motsvarande synens nanometer eller hörselns Hertz. Inte heller kan styrkan mätas i något som motsvarar ljusets lux eller ljudets decibel. Det har inte hindrat forskare från att försöka. Vanligen har man utgått från kemi. Särskilt har man letat efter lukter som många är doftblinda för eftersom man tror att de kan vara ett slags grunddofter. Ett par exempel:
Lukter beskrivna efter kemisk molekylstruktur, 1900-tal
1: Fisk. 2: Sperma. 3: Svett. 4: Urin. 5: Malt. 6: Mynta. 7: Mysk.
Lukterna grupperades utifrån luktmolekylernas form och storlek och försökspersoner fick lukta och beskriva. Antalet luktgrupper ökade dock mycket snabbt och när de närmade sig 30 började indelningen bli meningslös. Själva idén med grunddofter är ju att de ska vara få.
Dofter beskrivna efter kemiskt innehåll, 1900-tal
Inget samband har hittats mellan kemiskt innehåll och luktupplevelse. Dock resulterade sådana klassificeringsförsök i några framgångsrika syntetiska mysker.

Kvalitativa luktbeskrivningar

I brist på kvantitativa mått får man nöja sig med människors s.k. subjektiva beskrivningar - redan ordet ger kvantitativt inriktade forskare kalla kårar. Och ännu värre: orden är särskilt svårfångade just när det gäller lukter, som aktiverar i första hand höger hjärnhalva (känslor, rumsuppfattning) och inte vänster (intellekt, språk). Vardagsspråkets alla luktord går tillbaka på konkreta substantiv (rutten, tvålig) eller är lånord från övriga sinnen: smak (sur, söt), känsel (varm, tung), hörsel (harmonisk, skrikig) och syn (mörk, skarp). Situationen påminner om vinprovning med dess vidlyftiga terminologi. Några försök att bringa reda:
Kina sedan forntid
Det gamla kinesiska systemet om fem nivåer av förändring har bara ytlig likhet med den europeiska elementläran. Systemet kan appliceras på allt och utgör t. ex. teoretisk bas för akupunkturen.
1: Trä: Lukt: fet och oljig. Smak: sur. Sinnesorgan: ögon. Sinnesintryck: syn. Inre organ: lever, gallblåsa.
2: Eld: Lukt: bränd. Smak: besk. Sinnesorgan: tunga. Sinnesintryck: tal. Inre organ: hjärta, tunntarm.
3: Jord: Lukt: god. Smak: söt. Sinnesorgan: mun. Sinnesintryck: smak. Inre organ: mjälte-bukspottkörtel, magsäck.
4: Metall: Lukt: fiskaktig. Smak: stark. Sinnesorgan: näsa. Sinnesintryck: lukt. Inre organ: lungor, tjocktarm.
5: Vatten: Lukt: rutten. Smak: salt. Sinnesorgan: öron. Sinnesintryck: hörsel. Inre organ: njurar, urinblåsa.
Galenos, 100-talet
Också den mer statiska fyrsaftsläran med ursprung Grekland kunde appliceras på allt. I den förenades den arabiska läkarvetenskap som inspirerats av de hippokratiska skrifterna och den europeiska medicinen, för vilken Galenos var mer eller mindre lag fram till 1600-talet, trots att det ofta sprack när allt skulle pressas in i mönstret - lukter, smaker, färger, kroppsdelar, sjukdomar, läkemedel, växter, årstider, väderlek, planeter, ärkeänglar...
1: Eld: Varm och torr. Söta kryddlukter från varma länder, som myrra, kanel.
2: Luft: Vam och fuktig. Lätta dofter som pepparmynta, galbanum.
2: Jord: Kall och torr. Tunga jordddofter som patchouli, vetivert.
4: Vatten: Kall och fuktig. Vattenlevande växter och skuggväxter, som viol, förruttnelse. Ingenting drog till sig miasma som det kalla och fuktiga i kvällsdimmor och havsluft.
Linné, 1756
Linné gjorde ett försök att systematisera lukter utifrån subjektiv upplevelse, som antogs vara mer eller mindre universell. Starka lukter antogs påverka framför allt kroppens märgsubstans (nervsystemet, stammande från modern) medan starka smaker påverkade barksubstansen (övriga flytande och fasta delar, från fadern).
1: Kryddig, aromatisk. 2: Balsamisk, väldoftande. 3: Myskaktig. 4: Vitlöksaktig. 5: Bockaktig. 6: Vidrig, frånstötande. 7: Äcklig.
Zwaardemaker, 1895
Efter att ha uppfunnit olfaktometern gjorde Hendrik Zwaardemaker ett försök att utvidga Linnés gamla indelning. Eterisk och eldig lades till.
1: Eterisk som eter. 2: Aromatisk som kamfer. 3: Balsamisk som vanilj. 4: Ambralik som mysk. 5: Lökaktig som ruttna ägg. 6: Eldig och sublim som tjära. 7: Getaktig som svett. 8: Frånstötande eller kvävande som tomatblast. 9: Äcklig som lik.
Arctander, 1969
Steffen Arctander systematiserade ett par tusen dofter som användes i amerikansk parfym- och kosmetikaindustrin, jämförde dem med blommor, kryddor, livsmedel och drycker och analyserade sedan statistiskt hur folk beskrev dem. Resultatet blev 27 luktkluster som kan liknas vid ett slags grunddofter. Systemet används fortfarande i lukt- och smakindustrin. Exempel: Klustret "vax - olja - fett" har en helt annan luktkvalitet än klustret "smör - grädde".
Senegal, igår och idag
Bristerna i luktscheman blir tydliga när man söker sig utanför den egna kulturen. Folk utanför Europa och USA sorterar lukter på sätt som verkar lika konstiga för oss som våra verkar för dem. Folkgruppen serer ndut i Senegal klassificerar världen i fem luktgrupper:
1: Urinlukter: Växter: urindrivande. Djur: hästar, hundar, katter. Människor: människor som inte tvättar sig, inklusive européer.
2: Ruttna lukter: Växter: svampar, växter i fuktig miljö. Djur: grisar, kameler, ankor, kadaver. Människor: lik.
3: Mjölk- eller fisklukter: Djur: kor, getter, fisk. Människor: en del grannfolk, ammande kvinnor.
4: Skarpa lukter: Växter: tomater, många träd och rötter. Djur: åsnor. Människor: andar.
5: Goda lukter: Växter: blommor, jordnötter, rå lök. Människor: rena och parfymerade, som de själva och deras närmaste grannar.

Parfymindustrins luktbeskrivningar

Fransk parfymindustri
Parfymindustrin har funnits i fem århundraden så begreppen är grundligt etablerade arbetsredskap. De senast tillkomna grupperna är grön från mitten av 1900-talet och ozon från 90-talet.
1: Orientalisk. 2: Läder. 3: Trä. 4: Blommig. 5: Fougères. 6: Chypres. 7: Grön. 8: Ozon.
Amerikansk parfymindustri
Den yngre amerikanska industrin har anammat tre av de franska grupperna och delat den stora blomgruppen i två. Resterande fyra grupper är egna uppfinningar som svarar mot mer industriella behov. De tre äldsta franska grupperna läder, fougères och chypres har valts bort helt; parfymer av dessa typer sorteras in under någon av de övriga.
1: Orientalisk. 2: Trä. 3: Grön. 4: Enkla blomdofter. 5: Sammansatta blomdofter. 6: Citrus. 7: Kryddig. 8: Fruktig. 9: Aldehyd.
Poucher, 1920-tal
William Arthur Poucher uppfann doftpyramiden som en praktisk hjälp vid parfymkomposition . Eteriska oljors flyktighet bedömdes, ibland på rätt vaga grunder, och gavs ett värde mellan 1 och 100. Modellen används fortfarande av parfymörer. Den kom också i bruk i aromaterapi sedan Robert Tisserand populariserat den på 1970-talet. Att Poucher och Tisserand kan få helt olika flyktighetsvärden på samma doftämne beror enligt Tisserand på att Poucher tog hänsyn också till doftens intensitet vilket gav stort utrymme för subjektivitet. Se vidare Eteriska oljor efter dofttyp. Exempel:
1-14: Toppnoter - flyktiga och lätta som citron, eukalyptus, rosenträ.
15-60: Mellannoter, hjärtnoter - som cypress, ros, timjan.
61-100: Basnoter - svårflyktiga och tunga som sandelträ, myrra, mysk.

Se mer

• Rökelse e. Kr. - kampen mot miasma
• Parfymhistoria

• Litteratur: Se t. ex. Ackerman (1992), Aftel (2003), Barillé och Laroze (1995), Bresle (1986), Bresle och Stenson (1994), Bresle och Stenson (2002), Bynum och Porter (1993), Classen, Howes och Synnott (1994), Corbin (1986), Fåhraeus (1946), Gattefossé (1993), Grauls och Swahn (2001), Le Guérer (1993), Irvine (1995), Lodén (2002), Lodén (2008), Müller och Lamparsky(1991), Nationalencyklopedins ordbok (1995), Naves och Mazuyer (1947), Stoddart (1990), Vaughn Kohl och Francoeur (1995), Vron (1997). Flyktighetsskalor: Aftel (2003), Poucher och Howard (1974), Randisbacher (1992), Tisserand (1977).
• Citat: Haver du mist lukten...: Klemming läkebok 7 (1883-1886). Låt diarré rinna ner...: Corbin (1986). Svenska studierna 2005-2006: Per Lindström, Ivanka Savic, Hans Berglund.
• Artiklar: Boyd Gibbons: The intimate sense of smell (National Geographic, September 1986). Avery N Gilbert och Charles J Wysocki: The smell survey: results (National Geographic, October 1987). Hur fungerar mänskliga feromoner? (Forskning & Framsteg, 8:2005). Johan Lundström och Mats Olsson: Subthreshold amounts of social odorant affect mood, but not behavior, in heterosexual women when tested by a male, but not a female, experimenter (Amsterdam: Biological Psychology, 70(3) Dec 2005). Elisabeth Dahlström, Maria Ohlsson och Gösta Granström: ABC om nästäppa (Läkartidningen 20:2006).
• Nätpublikationer: Nobelstiftelsen: Nobelpriset i fysiologi eller medicin år 2004 (2004 10 04).

© Shenet 1997 - 2013
Adress: http://www.shenet.se/referens/lukt.html
Datum: 2020 03 31 - Uppdaterad: 2010 09 23
Cookieinfo