 |
Lukt och luktsinne |
|
|
|
||
| Lukters flyktighet | För att lukt ska spridas krävs luft som kan sprida luktmolekylerna. Det fungerar alltså inte vid viktlöshet, ett problem för astronauter - all mat blir luktlös och därmed nästan smaklös. Snabbast och lättast sprids lukt när lufttrycket är lågt, t. ex. på höga höjder och strax före oväder. Värme ökar flyktigheten, som när solen gassar på ett blomsterstånd eller hartser bränns som rökelse. För igenkänning verkar svalt och fuktigt väder vara bättre än varmt och torrt; åtminstone spårar hundar bättre då. Fysisk ansträngning som leder till värme och svettning kan förändra både kroppslukt och parfymer på kroppen. | |
|
|
||
| Luktorgan och luktsinne | ||
| Näsans slemhinnor | Människans luktorgan sitter mellan
ögonbrynen. Det är två kvadratcentimeterstora
fläckar, var och en med 3-5 miljoner luktreceptorer. 2004 års Nobelpris i fysiologi/medicin gick till
Richard Axel och Linda Buck för att de upptäckt
dels de särskilda gener som producerar receptorerna,
dels att det lite högre upp i näsan finns en
speciell uppsättning receptorer specialiserade
på de särskilda doftmolekylerna feromoner -
mer om dem nedan. Doftmolekylerna når receptorerna genom andningsvägarna men inte hur som helst. Vi påverkas mer om vi luktar med näsborrarna än om vi luktar med munnen. Luktintrycken beror också på vilken näsborre vi luktar med: Lukter som kommer in genom höger näsborre leder till ökad aktivitet i vänster hjärnhalva (språk, tankar) medan lukter som går in genom vänster näsborre aktiverar höger hjärnhalva (rumsuppfattning, känslor). Andning genom vänster näsborre har med viss framgång använts terapeutiskt vid lättare depressioner. Höger hjärnhalva är över huvud taget mycket aktiv vid luktförnimmelser, vilket anses förklara varför vi reagerar så mycket mer känslomässigt än intellektuellt på lukter. Däremot har ingen forskare lyckats lista ut varför vi luktar omväxlande med höger och vänster näsborre i ungefär tretimmarspass. En yogi förfaren i prajnaövningar skulle antagligen kunna gissa rätt kvalificerat. Det vanligaste hindret för att uppfatta lukt är förkylning, som får slemhinnorna att svullna så att luktmolekylerna inte når fram till receptorerna. Där sitter vi med däbbt däsa och känner varken lukt eller smak... |
|
| Trillingnerven | ... nästan. Vissa lukter, bland dem ammoniak, alkohol och terpentin, uppfattas även med trillingnerven som är en känselnerv i ansiktet. Hur och varför luktarbetet delas på detta sätt mellan doftreceptorer och ansiktsnerver vet man inte. | |
| Jacobsons organ | De flesta djur har ett tredje luktorgan (och ibland hävdas också att en del människor har det). Det sitter lite olika på olika djur, hos katten uppe i gommen strax bakom framtänderna. Det är med Jacobsonska organet katten flemar: drar upp överläppen, suger in luft och smackar med tungan mot gommen. På så sätt når luktmolekylerna organet, som har direktkontakt med mellanhjärnan. | |
| Hjärnan | Man frestas att också lista hjärnan
bland luktorganen. Läkaren Galenos på 100-talet
gjorde det. Enligt honom kunde lukternas kraftiga hjärnpåverkan
bara förklaras med att det var hjärnan själv
som var luktorganet; näsan var bara en kanal. Teorin
följdes av europeiska läkare så länge
Galenos' teorier regerade till 1600-talets slut. Andra
naturvetare lutade mer åt Aristoteles' åsikt
att näsan var luktorganet. Luktorganens kopplingar till hjärnan går framför allt till dess äldre delar, de som utvecklas först hos fostret: Limbiska systemet (känslor och minnen), hjärnstammen (mellanhjärna och lillhjärna) och hypofysen (med hormonsystemet och därmed sådant som ämnesomsättning, stress, tillväxt och sexualitet). När luktmolekyler fastnat på luktnerverna går signalerna direkt till limbiska systemet. Bara en nervcellskoppling (synaps) behöver passeras till skillnad från syn-, hörsel- och känselintryck som måste passera flera. Luktintryck påverkar bl. a. centrala nervsystemet, hormonsystemet, blodtrycket, andningen, uppmärksamheten och motståndskraften mot infektioner. De påverkar oss (mätt i elektrisk hjärnaktivitet, EEG) vare sig vi uppfattar dem medvetet eller inte, alltså även när lukterna är för svaga för att vi ska märka dem och när vi sover, särskilt under första halvan av natten. Lukter vi utsatts för under koma kan erinras efteråt. • Se t. ex. om aromaterapi under eteriska oljors historia. |
|
| Luktkapacitet | Människans 6-10 miljoner luktreceptorer
är inte mycket jämfört med hundars 150-200
miljoner. Människor känner lukt av ättiksyra
någonstans vid 5.000 miljarder molekyler per ml,
hundar redan vid 20.000 molekyler. De flesta däggdjur,
fiskar, reptiler och insekter har bra luktsinne. Manliga
silkesfjärilar
är extrema; de känner av honor miltals bort.
Annorlunda är det med fåglar; bara duvor har
något luktsinne att tala om. Också inom människans smala luktspektrum finns utrymme för stor variation, till exempel med ålder. Vi känner lukt från femte månaden i moderlivet, har bäst luktsinne i 30-årsåldern och förlorar det i ökande takt från 50-60-årsåldern. Förlusten gäller på alla plan: man blir sämre på att känna igen dofter, namnge dem, skilja på dem och till slut även att uppfatta dem alls. Det finns också skillnader mellan könen. Kvinnor har generellt bättre luktsinne än män; de känner, känner igen och kan namnge lukter bättre och behåller förmågorna längre. Bara 40 % av tillfrågade personer i alla åldrar och av båda könen kan föreställa sig lukter på liknande sätt som man kan föreställa sig t. ex. inre bilder eller ljud. |
|
| Läkeråd ca 1500 |
|
|
| Försämrat luktsinne | Sjukdomar som berör luktsinnet, alla
med namn på -osmi, är av två huvudtyper:
att luktintrycken minskar eller försvinner och att
de förvrängs. Den som drabbas har för det
mesta bara spontan läkning att hoppas på. Total anosmi: oförmåga att känna alla lukter Drygt 1 % av världens befolkning har inget luktsinne alls (Borttappat: 400.000 lukter!). Det gör inte bara världen luktlös utan också nästan smaklös. Kaffe är det tydligaste exemplet. Så gott som alla kan identifiera kaffe med hjälp av smak och lukt men nästan ingen kan göra det med enbart smaksinnet. Att leva utan luktsinne är förbluffande handikappande. Det handlar om mycket mer än att inte uppfatta faror som brandrök. Alla som drabbats vittnar om chocken: betydde luktsinnet verkligen så mycket? Med bara syn, hörsel och känsel kvar (det mesta av smaken försvinner ju) förlorar tillvaron bokstavligt talat sitt djup. Hur långt bort i skogen "ser" man om man inte känner lukter? Omvärlden blir platt som en film, det inre känns robotaktigt. Depression är en vanlig följdsjukdom. Tappa luktsinnet kan man göra tillfälligt efter virusinfektioner eller luftvägsinfektioner. Långvarig eller kronisk försämring eller förlust kan följa på exponering för ämnen som tobaksrök och lösningsmedel, som en biverkning av läkemedel, särskilt antipsykotiska och antidepressiva, och i samband med andra sjukdomar som hormonstörningar, demenssjukdomar, diabetes, depression, epilepsi, MS, Parkinsons och Alzheimers sjukdomar. Partiell anosmi: oförmåga att känna vissa lukter Partiell okänslighet, alltså "doftblindhet" för vissa lukter, ett slags motsvarighet till färgblindhet, är långt vanligare och mindre dramatisk. Det är också den störning forskare visat mest intresse för eftersom man antar att ämnen som många människor är doftblinda för kan vara ett slags "grunddofter". Linda Buck som fick Nobelpris 2004 för sin forskning om luktsinnet är doftblind för - om inte minnet sviker - mysk. Den doftblindheten delar hon med många: En tredjedel av alla män och en fjärdedel av alla kvinnor kan helt enkelt inte känna mysklukt. Däremot påverkas de som alla andra känslomässigt och hormonellt av den. Doftblindhet för mysk brukar hänga ihop med doftblindhet för svett. De har stora likheter och kan man inte känna den ena så brukar man inte heller känna den andra. I USA kan över en tredjedel av männen och nära en tredjedel av kvinnorna inte känna svettlukt. I Asien och Australien är bara 25 % av männen doftblinda på detta sätt och i Afrika bara 15 % av kvinnorna. Orsakerna till dessa olikheter vet man lite eller inget om. Så mycket vet man: 1. Ju mer man exponeras för svettlukt desto lättare känner man sedan igen den. 2. Man reagerar hormonellt och känslomässigt på svettlukt vare sig man kan känna den eller inte. 3. Doftblindheten har inget med allergi att göra. Allergiker har förresten inte sämre luktsinne än andra även om de ofta tror det. Data om hur vanlig doftblindhet faktiskt är kom fram i tidskriften National Geographics luktundersökning 1986-1987, omfattande 1,5 miljoner läsare över hela världen. Ingen av de fyra övriga testade lukterna kom ens i närheten av siffrorna för mysk och svett. Så gott som alla kände igen ros, kryddnejlika, banan och stadsgas. Hyposmi: minskad förmåga att känna lukter "Dåligt luktsinne" gäller inga särskilda lukter utan är en allmän försvagning av luktsinnet och mer eller mindre en naturlig åldersfråga. Hälften av 65-80-åringarna och 75 % av 80-åringarna har försämrat luktsinne. Det är också vanligt i tidiga stadier av demenssjukdomar som inte nödvändigtvis har med ålder att göra. Heterosmi: oförmåga att skilja mellan vissa lukter Man känner lukterna men kan inte skilja dem åt - i praktiken detsamma som att förlora en del av luktförmågan. Agnosi: oförmåga att särskilja och namnge lukter Även här känner man lukterna men kan inte tolka intrycken. I National Geographics luktundersökning ombads läsarna att tilldela varje lukt ett av tolv beskrivande ord. 85 % prickade in ros som "blommig" och kryddnejlika som "kryddig", 60 % valde rätt för stadsgas ("rutten") och hälften rätt för banan ("fruktig"). Mysk var mycket svårare även här. 65-70% kunde känna lukten men inte ens en fjärdedel av dessa lyckades beskriva den rätt ("urin" och/eller "myskig"). Alltså: Bara 16-17 % av dem som får lukta på mysk känner igen det och kan dessutom identifiera det som lukttyp. En variant av agnosi är oförmåga att koppla samman lukter som har logiskt samband, t. ex. tobak och cigarettrök; vanligtvis resultat av någon hjärnskada. |
|
| Stört luktsinne | Stört luktsinne är en grupp knepiga
sjukdomar som vanligen orsakas av huvudtrauma, t. ex.
slag mot huvudet. Luktorganen fungerar fint men hjärnan
förvränger intrycken.
Hyperosmi: överkänslighet för vissa eller alla lukter Vanligt vid vissa sjukdomar, t. ex. epilepsi, där anfall kan utlösas av lukter. Se under Eteriska oljors giftighet om lukter som kan vara riskabla för epileptiker. Fantosmi: lukthallucinationer Lukthallucinationer är nästan alltid obehagliga. Också detta är vanligt vid epilepsi, där anfall ofta föregås av lukthallucinationer, och är inte så ovanligt hos gamla människor. Hyposmi: intryck av att omges av ständigt växlande lukter Förekommer vid t. ex. Alzheimers och Parkinsons sjukdomar. Cacosmi: normala eller neutrala lukter uppfattas som obehagliga Vanligen efter huvudtrauma. |
|
| Luktbedövning | Luktblindhet kan framkallas tillfälligt och ha sina poänger, t. ex. när man blandar parfym och vill jämföra gamla och nya blandningar eller bortse från ett visst doftämne i en parfym. Gör så här: Lukta på det rena doftämnet, t. ex. en eterisk olja, 10-15 sekunder. Lukta sedan på doftblandningen. Luktreceptorerna kommer att vara okänsliga för det enskilda doftämnet i några minuter och man kan koncentrera sig på att leta efter andra ämnen i blandningen. Fler sådana tricks under doftblandning. | |
|
|
||
| Vi doftar, ni luktar, de stinker | ||
| Växter | Växters lukter avges t. ex. när de bryts sönder av passerande djur. Funktionen antas vara att avskräcka eller locka. Pepparmyntan, ogillad av många betesdjur, luktar antagligen för att avskräcka. Myntan behöver inte djuren; den sprider sig dem förutan med utlöpare under jordytan. Citronmelissen däremot behöver locka bin och insekter som kan sprida växten och lockar med en doft som är ljuv för dem. Kardborren, så gott som luktlös, både skyddar och sprider sig med taggarna och behöver varken skrämma eller locka med doft. | |
| Djur och människor | Människor och djur skiljer sig från växterna genom att vara rörliga, så här tillkommer funktionen igenkänning. Bandet mellan föräldrar och barn baseras hos både människor och djur i hög grad på lukt. 75-80 % av alla kvinnor känner igen sina nyfödda barn på lukten. Förmågan varar bara 5-6 dagar, sedan minskar den snabbt. René-Maurice Gattefossé, "aromaterapins fader", berättar i "Aromatherapie" (1937) om luktsinnet i farofyllda situationer: När franska soldater intog byggnader under första världskriget behövdes aldrig några undersökningar för att ta reda på vilka de tidigare ockupanterna varit - belgare, engelsmän eller tyskar. Soldaterna sniffade sig till det på sekunder. | |
| Feromoner | Att doftblindhet för "djuriska"
dofter var så utbredd särskilt i USA kom som
en överraskning för National Geographics undersökare,
och kanske också för de firmor som sedan 60-talet
sålt parfymer med feromoner. Ämnena upptäcktes
1965 som doftmolekyler som insekter lockar varandra med.
Namnet feromon gavs efter grekiska pherein = bära,
frakta, och ändelsen -mon som syftar på hormon, alltså hormonbärare.
I svenskan finns ordet sedan 1967. Sådana "luftburna hormoner" delas in i tre huvudgrupper: |
|
| Sjuka lukter | Det ansågs länge att lukter kunde
både orsaka och bota sjukdom (se t. ex. historik
om rökelser
och europeiskt
parfymeri). Smittor / onda andar kändes igen på att det luktade - i luften där de låg på lur och hos människor som de angripit och gjort sjuka. Avsikten med 16-1700-talens starka parfymering var inte att dölja lukt utan att bekämpa den. |
|
| Litterära lukter | I 1800-talets borgerliga litteratur existerade endast två sorters lukt, båda lika obehagliga: lukten av lägre klasser och lukten av sexualitet. Realistiska och naturalistiska romanförfattare som Zola beskrev i detalj hur "andra" luktade. Dekadenta poeter framkallade äckel och raseri genom att beskriva kärlek med lukt. | |
|
||
| rådde Flaubert en vän i ett brev 1842. Läkare berättade skräckhistorier om sjukbesök hos fattiga - nu skrämdes de inte av lukterna utan äcklades. Resor var mardrömmar för bättre folk eftersom det då inte gick att undvika beblandning med den stinkande massan. Lukter, förr allmänna och en del av livet, blev sociala. Ständigt nya grupper pekades ut av den borgerliga medelklassen som särskilt avskyvärt stinkande - tjänare, sjömän, prostituerade, judar, lumpsamlare, slaktare, homosexuella, fångar, onanister, bönder, immigranter ... alla stank, och verkade inte ens märka det själva! Äcklet och fascinationen tonade bort i takt med att avlopp och rinnande vatten avlägsnade den värsta stanken i städerna. I början av 1900-talet mognade det fram ett nytt litterärt tema: Lukterna som framkallare av känslor och minnen. Det mest berömda exemplet är romansviten "På spaning efter den tid som flytt", där Proust i första delen 1913 dricker lindblomste och äter en madeleinekaka och därvid kastas tillbaka rätt in i barndomen, så att han sedan kan ägna 3.700 sidor åt att minnas ännu mer. Ungefär där står vi idag. Lukter antas höra till det privata och intima. |
||
| Djuriska lukter | Darwin på 1860-talet klassade luktsinnet
som "djuriskt". Trekvarts århundrade senare
utvecklade Freud temat: När människan ställde
sig på två ben såg hon
bokstavligt talat nya horisonter. Därmed blev synsinnet
det dominanta sinnet och luktsinnet förlorade sin
huvudfunktion att styra det sexuella beteendet. Stående
upp kände människan nu istället sin egen lukt. Att
hålla för näsan och att
undertrycka obehagliga minnen till det omedvetna blev
två sidor av samma sak för människan,
den enda varelse som förtrycker sin sexualitet.
Detta skrevs 1930 endast som en not i "Vi vantrivs i kulturen" men blev inflytelserikt därför att det gav ord åt tidens låga värdering av luktsinnet. Att lukta var nödvändigt för djur och vildar men överflödigt för den moderna människan som orienterade sig rationellt med syn och hörsel. Luktsinnet, den sista resten av svansen, förpassades till privatsfären, och lukterna, förr en fröjd eller fobi för båda könen, blev en angelägenhet för kvinnor (hem och sexualitet). Kvinnor blev den självklara målgruppen för 1900-talets parfymindustri. En flaska parfym blev standardpresent från man till kvinna för att besegla en sexuell relation eller hoppet om en sådan. Flickvänner och älskarinnor fick hetsiga orientdofter, hustrur dämpade blomdofter, mödrar asexuell 4711 och döttrar inget. Att män har börjat parfymera sig de senaste årtiondena förändrar inget i sak. De har blivit så illa tvungna i takt med att kvinnor blivit mer ekonomiskt oberoende och därmed fria att själva välja partner. Dofter hör alltså fortfarande till parningsleken och luktsinnet till den sexuella sfären. Marknaden har inte förändrats, bara fördubblats. Antropologers och sociologers bud är att luktsinnets status är i stigande, av det enkla skälet att så sker automatiskt med allt som män befattar sig med. Ett tydligt tecken är att det sedan 90-talet skrivs som aldrig förr om luktforskning. |
|
|
Konstiga lukter |
En förändring av pH
kan förändra lukten i ett rum. I fallet ammoniak,
alstrat av t. ex. urin, svett och tobaksrök, skriver luktsaneringsfirmor
under på det gamla husmorstricket att ställa
en skål ättika
i rummet. Det alkaliska i ammoniaken neutraliseras av det sura i ättikan. Sura lukter
kan på motsvarande sätt neutraliseras med alkalier.
Det finns en hel del liknande tricks som fungerar utan
att någon egentligen vet riktigt hur. (En rejäl dos natriumbikarbonat - svagt alkaliskt - ska fungera i kattlådan, som väl om något är indränkt i ammoniak.) Inom parfymeriet finns dofter som är kända för att släcka ut varandra på liknande sätt. Det mest kända exemplet är mysk som blir helt luktlöst av bittermandelolja - inte så lyckat att blanda i en parfym alltså, men bra att veta när man ska ta bort den starka och envetna myskdoften. Mysk å sin sida är känt för att nästan magiskt förstärka andra dofter, t. ex. lavendel, redan i så låga doser att myskdoften inte känns. Sannerligen konstiga är de ämnen som luktar pyton oblandade eller i hög koncentration men ljuvligt i stark utspädning. Aldrig har Coco Chanels ord Less is more passat bättre. Hit hör kemikaliegruppen aldehyder, just det som var det nya i Chanel No 5. Oblandade luktar de härsket, i utspädning "varmt strykjärn på fuktigt tyg" och i kraftig utspädning grönska, citrus eller blommor. Ämnet indol, det som stinker i avföring, är centralt för blommigheten i jasminolja. Djursekretet sibet luktar "vedervärdigt" men förvandlas till extremt behagligt när det späds till nästan ingenting. |
|
| Kroppslukt | Kroppslukt påverkas i hög grad
av diet, det vet var och en som bytt till en annan kulturs mathållning. Enäggstvillingar med samma levnadsvanor
kan inte skiljas åt ens av spårhundar. Hur vi luktar bestäms också av antalet svettkörtlar och hur de fördelas på kroppen. Män har fler och större svettkörtlar än kvinnor och luktar därför mer. Afrikaner har fler än européer som har fler än asiater. Hur fet huden är spelar också in. Parfym luktar annorlunda och varar längre på fet hud än på torr, bl. a. för att den feta har lägre pH. Blek och ljus hud avger lukt snabbare än solbränd och mörk och behöver alltså inte parfymeras lika kraftigt men oftare. I parfymvärlden är det närmast en standardsanning att mörkhåriga passar bäst i mysk och blondiner i ambra. Att rödhåriga "sällan passar" i blomparfymer lär bero på att de redan har mycket egen söt kroppslukt. |
|
| God och dålig lukt | Att saker luktar kan tyckas vara en banal iakttagelse men det är inte självklart. Lukter som vi är vana vid märker vi inte utan uppfattar som luktlösa. Själva luktar vi alltså ingenting, grannen luktar lite och främlingen mycket. Lever man i en kultur som idealiserar luktlöshet, kommer alltså allt främmande att uppfattas som obehagligt, inte för att det luktar illa utan för att det luktar över huvud taget. Den närmast maniska skräcken för kroppslukt i USA må roa européer men sprider sig också här. Vad som är god och dåligt lukt bestäms av kultur och vana. Spädbarn föredrar lukten av föräldrar och annat välbekant. 1-5-åringar kan hålla fast vid en trygg snuttefilt men gillar annars inget särskilt och har inte heller lärt sig ogilla vissa lukter. I puberteten förändras luktsmaken. Sådant man gillat kan plötsligt bli äckligt och lukter man avskytt kan bli goda. Särskilt lavendel tilltalar 16-20-åringar. Feromonlika lukter som mysk gillas först av fullvuxna. Diet påverkar inte bara hur vi luktar utan också vilka lukter vi gillar och ogillar. Varken vitlöksätare, köttätare eller mjölkdrickare luktar gott för folk med andra matvanor. Ett japanskt namn på européer är batakusai, smörstinkande. Köttätare gillar västerländska s.k. orientdofter medan orientalerna själva som ofta är vegetarianer uppfattar dem som närmast obehagliga. När det gäller parfym vill japanskor och nordiskor ha lätta dofter - i Japan ska de vara blommigt och pudrigt lätta, i Norden fräscht och naturligt lätta. Amerikanskor vill ha dofterna starka - i Latinamerika tungt och hetsigt starka, i USA mer blandat bara det är starkt. |
|
| Marknadens lukter | I motsats till vad många tror använder
inte kvinnor parfym för att de tror att män
gillar den utan för att de själva gör det.
Män är generellt inte särskilt förtjusta
i parfym men parfymerar sig eftersom de
tror att kvinnor gillar det.
Och det gör kvinnorna, men inte så mycket parfymdoften utan för att den maskerar svettlukt och därmed sexualitet.
Och säga vad man vill om sex, men inte luktar det
blommor, som är kvinnors absoluta favoritparfymer. Därmed inte sagt att det är fritt fram
för män att lukta blommigt. Bäst går det i England, där
lavendeldoftande fougèresparfymer
inte betraktas som feminina utan som manligt friska. Just lavendel kan vara på väg ut som personlig doft eftersom den idag får många att tänka på offentlig toalett. På samma sätt har överdriven doftsättning börjat "förstöra" citrusdofter. Förtvivlade parfymörer berättar att folk som får citronolja under näsan inte associerar till citron utan till diskmedel. Diskmedelstillverkarna har verkligen försökt med andra dofter men inget verkar bita. Citron betyder rent, punkt slut. |
|
|
|
||
| Luktbeskrivningar - inte ens Platon åstadkom bättre sorteringsgrund än "bra" och "dåliga" | ||
| Kvantitativa luktbeskrivniningar |
Ett skäl till att vi (läs: naturvetenskapligt
inriktade forskare) vet så lite om luktsinnet
är att lukter inte kan beskrivas i kemiska och
fysiska termer. De kan inte vägas, mätas eller
räknas. De har ingen våglängd motsvarande
synintryckens nanometer eller hörselintryckens
Hertz. Inte heller kan styrkan mätas i något
som motsvarar ljusets lux eller ljudets decibel. Det
har inte hindrat forskare från att försöka. Vanligen har man utgått från kemi. Särskilt har man letat
efter lukter som många är doftblinda
för eftersom man tror att de kan vara
ett slags grunddofter. Ett par exempel: |
|
| Kvalitativa luktbeskrivningar | I brist på kvantitativa mått
får man nöja sig med människors s.k. subjektiva
beskrivningar - redan ordet ger kvantitativt inriktade
forskare kalla kårar. Och ännu värre:
ord är särskilt svårfångade just när
det gäller lukter, som aktiverar i första hand
höger hjärnhalva (rumsuppfattning, känslor)
och inte vänster (språk, tankar). Vardagsspråkets
alla luktord går tillbaka på konkreta substantiv
(rutten, tvålig) eller är lånord från
övriga sinnen: smak (sur, söt), känsel
(varm, tung), hörsel (harmonisk, skrikig) och syn (mörk,
skarp). Situationen påminner om vinprovning med
dess vidlyftiga terminologi. Några försök
att bringa reda: Kina sedan forntid Det gamla kinesiska systemet om fem nivåer av förändring har bara ytlig likhet med den europeiska elementläran. Systemet kan appliceras på allt och utgör t. ex. teoretisk bas för akupunkturen. 1: Trä: Lukt: fet och oljig. Smak: sur. Sinnesorgan: ögon. Sinnesintryck: syn. Inre organ: lever, gallblåsa. 2: Eld: Lukt: bränd. Smak: besk. Sinnesorgan: tunga. Sinnesintryck: tal. Inre organ: hjärta, tunntarm. 3: Jord: Lukt: god. Smak: söt. Sinnesorgan: mun. Sinnesintryck: smak. Inre organ: mjälte-bukspottkörtel, magsäck. 4: Metall: Lukt: fiskaktig. Smak: stark. Sinnesorgan: näsa. Sinnesintryck: lukt. Inre organ: lungor, tjocktarm. 5: Vatten: Lukt: rutten. Smak: salt. Sinnesorgan: öron. Sinnesintryck: hörsel. Inre organ: njurar, urinblåsa. Galenos, 100-talet 1: Varm. 2: Kall. 3: Torr. 4: Fuktig. Också den mer statiska fyrsaftsläran med ursprung Grekland kunde appliceras på allt. söta kryddiga lukter från varma och torra länder som Arabien var "varma och torra" och förknippades med solen. Lukten av förrruttnelse var "kall och fuktig" och förknippades med månen. Ingenting drog till sig miasma som just det kalla och fuktiga i t. ex. kvällsdimmor och havsluft. Linné, 1756 1: Kryddig, aromatisk. 2: Balsamisk, väldoftande. 3: Myskaktig. 4: Vitlöksaktig. 5: Bockaktig. 6: Vidrig, frånstötande. 7: Äcklig. Linné gjorde ett försök att systematisera lukter utifrån subjektiv upplevelse, som antogs vara mer eller mindre universell. Starka lukter antogs påverka framför allt kroppens märgsubstans (nervsystemet stammande från modern) medan starka smaker påverkade barksubstansen (övriga flytande och fasta delar från fadern). Zwaardemaker, 1895 1: Eterisk som eter. 2: Aromatisk som kamfer. 3: Balsamisk som vanilj. 4: Ambralik som mysk. 5: Lökaktig som ruttna ägg. 6: Eldig och sublim som tjära. 7: Getaktig som svett. 8: Frånstötande eller kvävande som tomatblast. 9: Äcklig som lik. Denne auktoritet och pionjär på luktforskningens område gjorde ett försök att utvidga Linnés indelning - eteriska och eldiga lukter har lagts till. Arctander, 1969 Arctander systematiserade ett par tusen dofter som användes i parfym- och kosmetikaindustrin, jämförde dem med blommor, kryddor, livsmedel och drycker och analyserade sedan statistiskt hur folk beskrev dem. Resultatet blev 27 kluster som kan liknas vid ett slags grunddofter. Systemet används fortfarande i lukt- och smakindustrin. Exempel: Klustret "vax - olja - fett" är av helt annan luktkvalitet än klustret "smör - grädde". Senegal, igår och idag Bristerna i luktscheman blir tydliga när man söker sig utanför den egna kulturen. Folk utanför Europa och USA sorterar lukter på sätt som verkar lika konstiga för oss som våra verkar för dem. Folkgruppen serer ndut i Senegal klassificerar världen i fem luktgrupper: 1: Urinlukter: Växter: urindrivande. Djur och människor: hästar, hundar, katter, människor som inte tvättar sig inklusive européer. 2: Ruttna lukter: Växter: svampar, växter i fuktig miljö. Djur och människor: grisar, kameler, ankor, kadaver, lik. 3: Mjölk- eller fisklukter: Djur och människor: kor, getter, fisk, en del grannfolk, ammande kvinnor. 4: Skarpa lukter: Växter: tomater, många träd och rötter. Djur och människor: åsnor, andar. 5: Goda lukter: Växter: blommor, jordnötter, rå lök. Människor: rena och parfymerade, som de själva och deras närmaste grannar. |
|
| Parfymindustrins luktbeskrivningar | Fransk parfymindustri 1: Orientalisk. 2: Läder. 3: Trä. 4: Blommig. 5: Fougères. 6: Chypres. 7: Grön. 8: Ozon. Parfymindustrin har funnits i fem århundraden så begreppen är grundligt etablerade arbetsredskap. De senast tillkomna grupperna är grön från mitten av 1900-talet och ozon från 1990-talet. Amerikansk parfymindustri 1: Orientalisk. 2: Trä. 3: Grön. 4: Enkla blomdofter. 5: Sammansatta blomdofter. 6: Citrus. 7: Kryddig. 8: Fruktig. 9: Aldehyd. Den yngre amerikanska industrin har anammat tre av de franska grupperna och delat den stora blomgruppen i två. Resterande fyra grupper är egna uppfinningar som svarar mot mer industriella behov. De franska grupperna läder, fougères och chypres, de tre äldsta, har valts bort helt; parfymer av dessa typer sorteras in under någon av de övriga. Poucher, 1920-tal Poucher uppfann doftpyramiden som en praktisk hjälp vid parfymkomposition. Eteriska oljors flyktighet bedömdes, ibland på rätt vaga grunder, och gavs ett värde mellan 1 och 100. Exempel: 1-14: Toppnoter - flyktiga och lätta som citron, eukalyptus, rosenträ. 15-60: Mellannoter, hjärtnoter - som cypress, ros, timjan. 61-100: Basnoter - svårflyktiga och tunga som sandelträ, myrra, mysk. Modellen används fortfarande av parfymörer. Den kom också i bruk i aromaterapi sedan Robert Tisserand populariserat den på 1970-talet. Att Poucher och Tisserand kan få helt olika flyktighetsvärden på samma doftämne beror enligt Tisserand på att Poucher tog hänsyn också till doftens intensitet vilket gav stort utrymme för subjektivitet. Se vidare Eteriska oljor efter dofttyp. |
|
|
|
||
| Se mer | ||
|
|
||
| • Litteratur:
Se t. ex. Ackerman (1992), Aftel (2003), Barillé
och Laroze (1995), Bresle (1986), Bresle och Stenson
(1994), Bresle och Stenson (2002), Bynum och Porter
(1993), Classen, Howes och Synnott (1994), Corbin (1986), Fåhraeus
(1946), Gattefossé (1993), Grauls och Swahn (2001), Le Guérer (1993),
Irvine (1995), Lodén (2002), Lodén (2008), Müller och
Lamparsky(1991), Nationalencyklopedins ordbok (1995),
Naves och Mazuyer (1947), Stoddart (1990), Vaughn Kohl
och Francoeur (1995), Vron (1997). Flyktighetsskalor:
Aftel (2003), Poucher och Howard (1974), Randisbacher
(1992), Tisserand (1977). • Citat: Haver du mist lukten...: Klemming läkebok 7 (1883-1886). Låt diarré rinna ner...: Corbin (1986). • Artiklar: Boyd Gibbons: The intimate sense of smell (National Geographic, September 1986). Avery N Gilbert och Charles J Wysocki: The smell survey: results (National Geographic, October 1987). Hur fungerar mänskliga feromoner? (Forskning & Framsteg, 8:2005). • Nätpublikationer: Nobelstiftelsen: Nobelpriset i fysiologi eller medicin år 2004 (2004 10 04). |
||
|
|
||
|
© Shenet 1997 - 2010 |
||
|
|
||
