![]() |
Lukt och luktsinne |
|
|
||
Lukters flyktighet | För att lukt ska spridas krävs luft som kan sprida luktmolekylerna. Det fungerar alltså inte vid viktlöshet, ett problem för astronauter - all mat blir luktlös och därmed nästan smaklös. Snabbast och lättast sprids lukt när lufttrycket är lågt, t. ex. på höga höjder och strax före oväder. Värme ökar flyktigheten, som när solen gassar på ett blomsterstånd eller hartser bränns som rökelse. För igenkänning verkar svalt och fuktigt väder vara bättre än varmt och torrt; åtminstone spårar hundar bättre då. Fysisk ansträngning som leder till värme och svettning kan förändra både kroppslukt och parfymlukt. | |
|
||
Luktorgan och luktsinne | ||
Näsans slemhinnor | Människans luktorgan sitter mellan
ögonbrynen. Det är två kvadratcentimeterstora
fläckar, var och en med 3-5 miljoner luktreceptorer. 2004 års Nobelpris i fysiologi/medicin gick till
Richard Axel och Linda Buck för att de upptäckt
dels de särskilda gener som producerar receptorerna,
dels att det lite högre upp i näsan finns en
uppsättning separata receptorer specialiserade
på de särskilda doftmolekylerna feromoner -
mer om dem nedan. |
|
Vänster och höger | Luktintrycken beror också på vilken näsborre vi luktar med:
|
|
Det vanligaste hindret för att uppfatta lukt är förkylning, som får slemhinnorna att svullna så att luktmolekylerna inte når fram till receptorerna. Där sitter vi med däbbt däsa och känner varken lukt eller smak... | ||
Trillingnerven | ... nästan. Vissa lukter, bland dem ammoniak, alkohol och terpentin, uppfattas även med trillingnerven som är en känselnerv i ansiktet. Hur och varför luktarbetet delas på detta sätt mellan receptorer och nerver vet man inte. Man vet över huvud taget mycket mindre om luktsinnet än om de övriga sinnena. | |
Jacobsons organ | De flesta djur har ett tredje luktorgan och bland hävdas att åtminstone en del människor också har det. Det sitter lite olika på olika djur, hos katten uppe i gommen strax bakom framtänderna. Det är med Jacobsonska organet katten flemar: drar upp överläppen, suger in luft och smackar med tungan mot gommen. På så sätt når luktmolekylerna organet, som har direktkontakt med mellanhjärnan. Framför allt används det till att känna av feromoner. | |
Hjärnan | Man frestas att också lista hjärnan
bland luktorganen. Läkaren Galenos på 100-talet
gjorde det. Enligt honom kunde lukternas kraftiga hjärnpåverkan
bara förklaras med att det var hjärnan själv
som var luktorganet, näsan var bara en kanal. Teorin
följdes av europeiska läkare så länge
Galenos teorier regerade till 1600-talets slut. Andra
naturvetare lutade mer åt Aristoteles åsikt
att näsan var luktorganet. |
|
Luktkapacitet | Människans 6-10 miljoner luktreceptorer
är inte mycket jämfört med hundars 150-200
miljoner. Människor känner lukt av ättiksyra
någonstans vid 5.000 miljarder molekyler per ml,
hundar redan vid 20.000. De flesta däggdjur,
fiskar, reptiler och insekter har bra luktsinne. Manliga
silkesfjärilar
är extrema; de känner av honor miltals bort.
Annorlunda är det med fåglar. Bara duvor har
något luktsinne att tala om. Också inom människans smala luktspektrum finns utrymme för stor variation, till exempel med ålder. Vi känner lukt från femte månaden i moderlivet, kan känna igen vår mor på enbart lukten vid en veckas ålder, har bäst luktsinne i 30-årsåldern och förlorar det i ökande takt från 50-60-årsåldern. Förlusten gäller på alla plan: man blir sämre på att känna igen dofter, namnge dem, skilja på dem och till slut även att uppfatta dem alls. Det finns också skillnader mellan könen. Kvinnor har generellt bättre luktsinne än män; de känner, känner igen och kan namnge lukter bättre och behåller förmågorna längre. Allra bäst fungerar kvinnors luktsinne under ägglossning och sämst under menstruation. Bara 40 % av tillfrågade personer i alla åldrar och av båda könen kan föreställa sig lukter på liknande sätt som man kan föreställa sig t. ex. inre bilder eller ljud. |
|
Läkeråd ca 1500 |
|
|
Försämrat luktsinne
|
Sjukdomar som berör luktsinnet, alla
med namn på -osmi (latin -osmia), är av två huvudtyper:
att luktintrycken minskar eller försvinner och att
de förvrängs. Den som drabbas har för det
mesta bara spontan läkning att hoppas på. |
|
Stört luktsinne | Stört luktsinne (dysosmi) är en grupp knepiga
sjukdomar som vanligen orsakas av huvudtrauma eller hjärnskada. Lukterna är verkliga och luktorganen fungerar fint men hjärnan
kan inte tolka intrycken. I praktiken är det som att förlora mer eller mindre av luktförmågan. |
|
Lukthallucinationer | Fantosmi: att känna lukter som inte finns |
|
Luktbedövning | Luktblindhet kan framkallas tillfälligt och ha sina poänger, t. ex. när man blandar parfym och vill jämföra gamla och nya blandningar eller bortse från ett visst doftämne i en parfym. Gör så här: Lukta på det rena doftämnet, t. ex. en eterisk olja, 10-15 sekunder. Lukta sedan på doftblandningen. Luktreceptorerna kommer att vara okänsliga för det enskilda doftämnet i några minuter och man kan koncentrera sig på att leta efter andra ämnen i blandningen. Fler sådana tricks under doftblandning. | |
|
||
Vi doftar, ni luktar, de stinker | ||
Växter | Växter avger lukt t. ex. när de bryts sönder av passerande djur. Funktionen antas vara att avskräcka eller locka. Pepparmyntan, ogillad av många betesdjur, luktar antagligen för att avskräcka. Myntan behöver inte djuren; den sprider sig dem förutan med utlöpare under jordytan. Citronmelissen däremot behöver locka bin och insekter som kan sprida växten och lockar med en doft som är ljuv för dem. Kardborren, så gott som luktlös, både skyddar och sprider sig med taggar och behöver varken skrämma eller locka med doft. | |
Djur och människor | Människor och djur skiljer sig från växterna genom att vara rörliga, så här tillkommer funktionen igenkänning. Bandet mellan föräldrar och barn baseras hos både människor och djur i hög grad på lukt. 75-80 % av alla kvinnor känner igen sina nyfödda barn på lukten. Förmågan varar bara 5-6 dagar, sedan minskar den snabbt. Just vid en veckas ålder har å andra sidan barnet lärt sig att känna igen modern på enbart lukten. René-Maurice Gattefossé, "aromaterapins fader", berättar i "Aromatherapie" (1937) om luktsinnets skärpning i farofyllda situationer: När franska soldater intog övergivna byggnader under första världskriget behövdes aldrig några undersökningar för att ta reda på vilka de tidigare ockupanterna varit - belgare, engelsmän eller tyskar. Soldaterna sniffade det till sig på sekunder. | |
Feromoner | Att doftblindhet för "djuriska"
dofter var så utbredd särskilt i USA kom som
en överraskning för National Geographics inhyrda doftexperter,
och kanske också för de firmor som i ett par årtionden
sålt parfymer med feromoner. Den första identifierades 1959 som en doftmolekyl som silkesfjärilar lockar varandra med.
Namnet feromon gavs efter grekiska pherein = bära,
frakta, och ändelsen -mon som syftar på hormon, alltså hormonbärare.
I svenskan finns ordet sedan 1967. |
|
Har man haft någon nytta av feromoner? Insektsbekämpare och veterinärer har det. Flugor och myggor kan lockas till ställen där de utrotas. Katter återhämtar sig bättre efter operation om de vistas i feromonsprayade rum. Antistrilspray med feromoner får katter att stryka sig på det sprayade stället och sedan aldrig mer urinmarkera där. Dosor med feromoner lugnar skotträdda katter och hundar på nyår och påsk. I parfym har man använt främst androstenon. Någon superparfym har inte framställts men näst intill: 1991 upptäckte en engelsk firma att räkningar parfymerade med androstenon drog in 17 % fler betalningar. Prompt tog man patent på luktblandningen och började sälja den till indrivningsfirmor. | ||
Sjuka lukter | Det ansågs länge att lukter kunde
både orsaka och bota sjukdom (se t. ex. historik
om rökelser
och europeiskt
parfymeri). Smittor och onda andar kändes igen på att det luktade - i luften där de låg på lur och hos människor som de angripit och gjort sjuka. Avsikten med 16-1700-talens starka parfymering var inte att dölja lukt utan att bekämpa den. |
|
Litterära lukter | I 1800-talets borgerliga litteratur existerade endast två sorters lukt, båda lika obehagliga: lukten av lägre klasser och lukten av sexualitet. Realistiska och naturalistiska romanförfattare som Zola beskrev i detalj hur "andra" luktade. Dekadenta poeter framkallade äckel och raseri genom att beskriva kärlek med lukt. Flauberts råd till en vän i ett brev 1842: | |
|
||
![]() |
Läkare berättade skräckhistorier om sjukbesök hos fattiga. Nu skrämdes de inte av lukterna utan äcklades. Resor var mardrömmar för bättre folk eftersom man då inte kunde undvika beblandning med den stinkande massan. Lukter, förr något allmänt och gemensamt, blev socialt åtskiljande. Ständigt nya grupper pekades ut av medelklassen som särskilt avskyvärt stinkande - tjänare, sjömän, prostituerade, judar, lumpsamlare, slaktare, homosexuella, fångar, onanister, bönder, immigranter ... alla stank, och verkade inte ens märka det själva! Gustav Jäger i Tyskland märkte det och insåg att det som luktar är själva själen - gott när den är högstämd och frisk, illa när den är lågtstående och sjukdomsalstrande. För att bli av med stanken måste man svettas och för detta klä sig i ylle, inget annat än ylle. Jägers "normalylle" spred sig i hela norra Europa - i hård strid med 90-talets andra alternativa modeströmning "reformbomull". Äcklet och fascinationen tonade bort i takt med att avlopp och rinnande vatten avlägsnade den värsta stanken i städerna. I början av 1900-talet mognade det fram ett nytt litterärt tema: Lukterna som framkallare av känslor och minnen. Det mest berömda exemplet är romansviten "På spaning efter den tid som flytt", där Proust i första delen 1913 dricker lindblomste och äter en madeleinekaka och därvid kastas tillbaka rätt in i barndomen, så att han sedan kan ägna 3.700 sidor åt att minnas ännu mer. Ungefär där står vi idag. Lukter antas höra till det privata och intima. |
|
Djuriska lukter |
Darwin hade redan på 1860-talet klassat luktsinnet som "djuriskt". Freud utvecklade temat trekvarts århundrade senare: När människan ställde sig på två ben såg hon bokstavligt talat nya horisonter. Därmed blev synsinnet det dominanta och luktsinnet förlorade sin huvudfunktion att styra sexuellt beteende. Stående upp kände människan nu istället sin egen lukt. Att hålla för näsan och att undertrycka obehagliga minnen till det omedvetna blev två sidor av samma sak för människan, den enda varelse som förtrycker sin sexualitet. | |
Detta skrevs 1930 endast som en not i "Vi vantrivs
i kulturen" men blev inflytelserikt eftersom det gav ord åt tidens låga värdering
av luktsinnet. Att lukta var nödvändigt för
djur och vildar men överflödigt för den
moderna människan som orienterade sig rationellt med syn och hörsel.
Luktsinnet, den sista resten av svansen, förpassades till intimsfären, och lukterna, förr en fröjd och fobi för båda
könen, blev en angelägenhet för kvinnor som ju ägnade sig åt privatsaker som hem och sexualitet.
Kvinnorna blev därför den självklara målgruppen för 1900-talets
parfymindustri. En flaska parfym blev standardpresenten
från man till kvinna för att besegla en sexuell
relation eller hoppet om en sådan. Flickvänner
och älskarinnor fick hetsiga orientdofter,
hustrur dämpade blomdofter,
mödrar asexuell 4711 och döttrar inget. Att män har börjat parfymera sig de senaste årtiondena förändrar inget i sak. De har blivit så illa tvungna i takt med att kvinnor blivit mer ekonomiskt oberoende och därmed fria att själva välja partner. Dofter hör alltså fortfarande till parningsleken och luktsinnet till den sexuella sfären. Marknaden har inte förändrats, bara fördubblats. Antropologers och sociologers bud är att luktsinnets status är i stigande, av det enkla skälet att så sker automatiskt med allt som män befattar sig med. Ett tydligt tecken är att området har blivit intressant för forskare. Sedan 90-talet skrivs det som aldrig förr om luktforskning och den jättelika kosmetikaindustrin har sedan millennieskiftet plötsligt blivit intressant för ekonomiska historiker. |
||
Konstiga lukter |
En förändring av pH
kan förändra lukten i ett rum. I fallet ammoniak,
alstrat av t. ex. urin, svett och tobaksrök, skriver luktsaneringsfirmor
under på det gamla husmorstricket att ställa
en skål ättika
i rummet. Det alkaliska i ammoniaken neutraliseras av det sura i ättikan. Sura lukter
kan på motsvarande sätt neutraliseras med alkalier.
Det finns en hel del liknande tricks som fungerar utan
att någon egentligen vet riktigt hur. (En rejäl dos natriumbikarbonat - svagt alkaliskt - ska fungera i kattlådan, som väl om något är indränkt i ammoniak.) Inom parfymeriet finns dofter som är kända för att släcka ut varandra på liknande sätt. Det mest kända exemplet är mysk som blir helt luktlöst av bittermandelolja - inte så lyckat att ha tillsammans i en parfym alltså, men bra att veta när man ska ta bort den starka och envetna myskdoften. Mysk å sin sida är känt för att nästan magiskt förstärka andra dofter som lavendel redan i så låga doser att myskdoften inte känns. Sannerligen konstiga är de ämnen som luktar pyton oblandade eller i hög koncentration men ljuvligt i stark utspädning. Aldrig har Coco Chanels ord Less is more passat bättre. Hit hör kemikaliegruppen aldehyder som var det nya i Chanel No 5. Oblandade luktar de härsket, i utspädning "varmt strykjärn på fuktigt tyg" och i kraftig utspädning grönska, citrus eller blommor. Alkoholen indol som stinker i avföring är centralt för blommigheten i jasminolja. Djursekretet sibet luktar "vedervärdigt" men förvandlas till extremt behagligt när det späds till nästan ingenting. |
|
Kroppslukt | Kroppslukt påverkas i hög grad
av diet, det vet var och en som bytt till en annan kulturs mathållning. Enäggstvillingar med samma levnadsvanor
kan inte skiljas åt ens av spårhundar. Hur vi luktar bestäms också av antalet svettkörtlar och hur de fördelas på kroppen. Män har fler och större apokrina körtlar än kvinnor och luktar därför mer. Afrikaner har fler än kaukasier som i sin tur har fler än asiater och indianer. Hur fet huden är spelar också in. Parfym luktar annorlunda och varar längre på fet hud än på torr, bl. a. för att den feta har lägre pH. Blek och ljus hud avger lukt snabbare än solbränd och mörk och behöver alltså inte parfymeras lika kraftigt men oftare. I parfymvärlden är det en standardsanning att mörkhåriga passar bäst i mysk och blondiner i ambra. Rödhåriga "passar sällan" i blomparfymer lär bero på att de redan har mycket egen söt kroppslukt. |
|
God och dålig lukt | Att saker luktar kan tyckas vara en banal iakttagelse men är inte självklart. Lukter som vi är vana vid märker vi inte utan uppfattar som luktlösa. Själva luktar vi alltså ingenting, grannen luktar lite och främlingen mycket. Lever man i en kultur som idealiserar luktlöshet, kommer alltså allt främmande att uppfattas som obehagligt, inte för att det luktar illa utan för att det luktar över huvud taget. Den närmast maniska skräcken för kroppslukt i USA må roa européer men sprider sig också här. Vad som är god och dåligt lukt bestäms av kultur och vana. Spädbarn föredrar lukten av föräldrar och annat välbekant. 1-5-åringar kan hålla fast vid en trygg snuttefilt men gillar annars inget särskilt och har inte heller lärt sig ogilla vissa lukter. I puberteten förändras luktsmaken. Sådant man gillat kan plötsligt bli äckligt och lukter man avskytt kan bli goda. Särskilt lavendel tilltalar 16-20-åringar. Feromonlika lukter som mysk gillas först av fullvuxna. Diet påverkar inte bara hur vi luktar utan också vilka lukter vi gillar och ogillar. Varken vitlöksätare, köttätare eller mjölkdrickare luktar gott för folk med andra matvanor. Ett japanskt namn på européer och amerikaner är batakusai, smörstinkande, och smörstinkarna tycker ofta att japanerna luktar fisk. Köttätare gillar västerländska orientdofter medan orientalerna själva som ofta är vegetarianer uppfattar dem som närmast obehagliga. |
|
Marknadens lukter | I motsats till vad många tror använder
inte kvinnor parfym för att de tror att män
gillar det utan för att de själva gör det.
Män är generellt inte särskilt förtjusta
i parfym men parfymerar sig eftersom de
tror att kvinnor gillar det.
Och det gör kvinnorna, men inte så mycket parfymen som för att den maskerar svettlukt.
Och säga vad man vill om sex, men inte luktar det
blommor, som är kvinnors absoluta favorittyp. Därmed inte sagt att det är fritt fram
för män att lukta blommigt. Bäst går det i England, där
lavendeldoftande fougèresparfymer
inte betraktas som feminina utan som manligt friska. Just lavendel kan vara på väg ut som personlig doft eftersom den idag får många att tänka på offentlig toalett. Överdriven doftsättning har redan börjat "förstöra" citrusdofter. Förtvivlade parfymörer berättar att folk som får citronolja under näsan inte associerar till citron utan till diskmedel. Diskmedelstillverkarna har verkligen försökt med andra dofter men inget verkar bita. Citron betyder rent, punkt slut. |
|
|
||
Luktbeskrivningar - inte ens Platon åstadkom bättre sorteringsgrund än "bra" och "dåliga" | ||
Kvantitativa luktbeskrivniningar![]() |
Ett skäl till att vi (läs: naturvetenskapligt
inriktade forskare) vet så lite om luktsinnet
är att lukter inte kan beskrivas i kemiska och
fysiska termer. De kan inte vägas, mätas eller
räknas som andra sinnesintryck. De har ingen våglängd motsvarande
synens nanometer eller hörselns
Hertz. Inte heller kan styrkan mätas i något
som motsvarar ljusets lux eller ljudets decibel. Det
har inte hindrat forskare från att försöka. Vanligen har man utgått från kemi. Särskilt har man letat
efter lukter som många är doftblinda
för eftersom man tror att de kan vara
ett slags grunddofter. Ett par exempel: |
|
Kvalitativa luktbeskrivningar | I brist på kvantitativa mått
får man nöja sig med människors s.k. subjektiva
beskrivningar - redan ordet ger kvantitativt inriktade
forskare kalla kårar. Och ännu värre:
orden är särskilt svårfångade just när
det gäller lukter, som aktiverar i första hand
höger hjärnhalva (känslor, rumsuppfattning)
och inte vänster (intellekt, språk). Vardagsspråkets
alla luktord går tillbaka på konkreta substantiv (rutten, tvålig) eller är lånord från
övriga sinnen: smak (sur, söt), känsel (varm, tung), hörsel (harmonisk, skrikig) och syn (mörk,
skarp). Situationen påminner om vinprovning med
dess vidlyftiga terminologi. Några försök
att bringa reda: |
|
Parfymindustrins luktbeskrivningar | Fransk parfymindustri Parfymindustrin har funnits i fem århundraden så begreppen är grundligt etablerade arbetsredskap. De senast tillkomna grupperna är grön från mitten av 1900-talet och ozon från 90-talet. 1: Orientalisk. 2: Läder. 3: Trä. 4: Blommig. 5: Fougères. 6: Chypres. 7: Grön. 8: Ozon. Amerikansk parfymindustri Den yngre amerikanska industrin har anammat tre av de franska grupperna och delat den stora blomgruppen i två. Resterande fyra grupper är egna uppfinningar som svarar mot mer industriella behov. De tre äldsta franska grupperna läder, fougères och chypres har valts bort helt; parfymer av dessa typer sorteras in under någon av de övriga. 1: Orientalisk. 2: Trä. 3: Grön. 4: Enkla blomdofter. 5: Sammansatta blomdofter. 6: Citrus. 7: Kryddig. 8: Fruktig. 9: Aldehyd. Poucher, 1920-tal William Arthur Poucher uppfann doftpyramiden som en praktisk hjälp vid parfymkomposition. Eteriska oljors flyktighet bedömdes, ibland på rätt vaga grunder, och gavs ett värde mellan 1 och 100. Modellen används fortfarande av parfymörer. Den kom också i bruk i aromaterapi sedan Robert Tisserand populariserat den på 1970-talet. Att Poucher och Tisserand kan få helt olika flyktighetsvärden på samma doftämne beror enligt Tisserand på att Poucher tog hänsyn också till doftens intensitet vilket gav stort utrymme för subjektivitet. Se vidare Eteriska oljor efter dofttyp. Exempel: 1-14: Toppnoter - flyktiga och lätta som citron, eukalyptus, rosenträ. 15-60: Mellannoter, hjärtnoter - som cypress, ros, timjan. 61-100: Basnoter - svårflyktiga och tunga som sandelträ, myrra, mysk. |
|
|
||
Se mer |
Rökelse e. Kr. - kampen mot miasma |
|
|
||
Litteratur:
Se t. ex. Ackerman (1992), Aftel (2003), Barillé
och Laroze (1995), Bresle (1986), Bresle och Stenson
(1994), Bresle och Stenson (2002), Bynum och Porter
(1993), Classen, Howes och Synnott (1994), Corbin (1986), Fåhraeus
(1946), Gattefossé (1993), Grauls och Swahn (2001), Le Guérer (1993),
Irvine (1995), Lodén (2002), Lodén (2008), Müller och
Lamparsky(1991), Nationalencyklopedins ordbok (1995),
Naves och Mazuyer (1947), Stoddart (1990), Vaughn Kohl
och Francoeur (1995), Vron (1997). Flyktighetsskalor:
Aftel (2003), Poucher och Howard (1974), Randisbacher
(1992), Tisserand (1977). • Citat: Haver du mist lukten...: Klemming läkebok 7 (1883-1886). Låt diarré rinna ner...: Corbin (1986). Svenska studierna 2005-2006: Per Lindström, Ivanka Savic, Hans Berglund. Artiklar: Boyd Gibbons: The intimate sense of smell (National Geographic, September 1986). Avery N Gilbert och Charles J Wysocki: The smell survey: results (National Geographic, October 1987). Hur fungerar mänskliga feromoner? (Forskning & Framsteg, 8:2005). Johan Lundström och Mats Olsson: Subthreshold amounts of social odorant affect mood, but not behavior, in heterosexual women when tested by a male, but not a female, experimenter (Amsterdam: Biological Psychology, 70(3) Dec 2005). Elisabeth Dahlström, Maria Ohlsson och Gösta Granström: ABC om nästäppa (Läkartidningen 20:2006). Nätpublikationer: Nobelstiftelsen: Nobelpriset i fysiologi eller medicin år 2004 (2004 10 04). |
||
|
||
© Shenet 1997 - 2013 |
||
|