Shenet

Växter Råvaror   Sök Forum Kontakt Hem
Parfymfamiljerna

Orientparfymer
Recept: Orientdofter

Synonymer Ambradofter, ambrerade dofter, exotiska dofter, orientaliska dofter, halvorientaliska dofter
Engelska namn Oriental scents, orientals, exotic scents, amber scents, semiorientals, florientals
Andra namn Romanska språk
Ambrés (franska)
Tradition Vi tänker på orientaliska dofter som tunga och söta, och det stämmer om vi med Orienten menar det främre: Mellanöstern och Indien. I det fjärran östern (Kina, Japan) är doftsmaken helt annorlunda. Där baxnar man inför västerländska orientdofter. Enligt doftstudier ogillas orientdofter också särskilt av folk som äter mycket fisk (för vilka de verkar påminna mest om svett) medan köttdiet verkar göra att man gillar dem.
Ryska balettens turnerande uppsättning av Shéhérezade 1909 slog Europa med häpnad och skapade en våg av orientalism som bl. a. Guerlain red på med orientparfymerna Shalimar (1916) och Mitsouko (1919). Från dessa söta, pudriga vaniljdofter har gruppen utvecklats över 70-talets mysk, 80-talets fruktiga och svettiga (Opium 1977, Byzance 1986, Poison 1986) till 90-talets matiga och kryddiga med lutning åt skogig fougères.
Att lukta politiskt korrekt
På 1800-talet var frågan om att lukta orientaliskt eller inte en politisk sak. Napoleons hustru kejsarinnan Joséphine hade med sin smak för mysk bildat mode i Frankrike runt år 1800. Därmed blev tunga dofter närmast tabu i England och Tyskland. Där skulle minsann inte luktas franskt sovrum. Nej, friskt och rent skulle det vara för sedesamma protestanter - cleanliness is next to godliness.
Detsamma gäller fortfarande för män. Den disciplinerade borgerlige mannen osar inte sex utan frisk citrus eller sträv fougère. Den första orientdoften för män (Habit Rouge från Guerlain) kom så sent som 1965 och var bara "halvorientalisk" och slog inte an.
Parfymhistoria
Beskrivning Tunga, söta, exotiska dofter, från 20-talets pudriga vaniljdofter till 80-talets fruktiga och 90-talets kryddiga. Bäst för kvällsbruk och intima situationer. Ofta starka, alltid hållbara.
Doftklassificering
Familjen orientaliska parfymer förekommer i både det franska och amerikanska klassificeringssystemet.
Innehåll • Recept: Eteriska oljor i orientdofter.
• Eteriska oljor efter dofttyp, t. ex. sött-kryddigt, puder-vanilj.
Ersättning Det mesta som doftar i dagens parfymer är isolerade eller syntetiska kemikalier - 100 % i billiga parfymer, 70 % eller mer i dyra. Inte heller äldre parfymklassiker ser ut som de gjorde när de introducerades; undan för undan görs recepten om genom att de eteriska oljorna ersätts med kemikalier.

Orientaliska parfymer
Den många orientdofterna är alla avsedda för damerna. Toppnot vanligen av citrus, bas av ambra eller vanilj.

Shalimar
(Guerlain 1925)
Klassikern som satte standarden för alla moderna orientaliska parfymer. En orientalisk chypre, om man så vill, och den enda av världens fem-i-topp-parfymer som inte är en blomdoft. Den innehöll 30 % doftämnen, dubbelt mot vad som var brukligt vid den här tiden, och det tog fyra år innan man vågade lansera den. Om tillkomsten sägs att tredje generationen Guerlain, Jacques, fick ett prov på etylvanillin och helt frankt hällde det i en flaska Jicky (fougère): Lavendeln tonade bort och toppnotern av bergamott och citron trädde fram. Mellannot av blommor (jasmin, irisrot, ros som får grönska av patchouli, vetivert och tonkaböna) och till sist det tunga och hållbara orientaliska: frankincense, opoponax, sandelträ och animaliskt: ambra, läder, mysk och sibet. Flaskan formgavs av Raymond Guerlain och gjordes av Baccarat. Shalimar = det namn Taj Mahal hade under byggnadstiden.
Shalimar
Obsession
(Klein 1985)
Animalisk orientdoft. Mycket fruktig och häftig toppnot - mandarin, bergamott, citron och persika. I mellanregistret blommor (apelsinblom, jasmin, ros, tagetes), koriander, vetivert och retande frisk basilika. Fet basnot av ekmossa, frankincense, vanilj, trä (ceder, sandel) och animalier (ambra, mysk och sibet). Det var första parfymen från Calvin Klein, marknadsföringen kostade 15 milj dollar och betalade sig; parfymen fick branschens pris som årets mest framgångsrika parfym.
Angel
(Thiérry Mugler 1992)
Kryddig orientdoft. Den första av 90-talets "matiga" orientaler; lukten känns ätlig, med massor av söta och fruktiga inslag. Bergamott, jasmin, frukter och honung i toppnoten, mellannot av choklad, karamell, kola, kumarin, i botten patchouli, sandelträ, vanilj. Oliver Cresp och Yves de Chirin var parfymörer. Kopior som Parfum d'étè (Kenzo) och Nirmala (Molinard) följde snart.

Blommigt orientaliska parfymer, "florientaler"
Se också blomfamiljen - det kan vara hugget som stucket var en blommig oriental sorteras in. Fruktig eller kryddig toppnot, botten är torr och träig eller söt och pudrig ambra. De halvorientaliska som prövats för män har inte slagit an riktigt.

Habinata
(Molinard 1924)
Det gamla fina Grasse-företaget gjorde oväntad massuccé med denna lite träiga och blommiga orientdoft, från början gjord för att parfymera damernas cigaretter. Fruktiga toppnoter (apelsinblomma, bergamott, persika, bär), i mellanregiistret klassiska söta blomdofter (heliotropin, irisrot, jasmin, ros, syrén, ylang-ylang). I botten trä (ceder, sandel), sötma (benzoin, labdanum, vanilj), och ambra, ekmossa, läder, mysk och patchouli. René Lalique formgav flaskan med reliefdekor.
Evening in Paris
(Bourjois 1928)
Soir de Paris
(Bourjois 1929)
Kryddigt blommig orientdoft. Den var den första franska parfymen som inte hade premiär i Paris; den lanserades först under sitt engelska namn på den amerikanska medelklassmarknaden. Först året därpå kunde den köpas i Europa under franskt namn. Blommor (irisrot, jasmin, nejlika, ros) kontrasterar mot strävare vetivert och sandelträ. 1991 ändrades doften till lite pudrigare. Svår att få tag på, om den alls går att hitta - möjligen på kvällen i Paris?
Shocking
(Schiaparelli 1937)
Om Elsa Schiaparelli sade någon: "Chanel hade lite smak och den var bra. Schiaparelli hade massor av smak och den var dålig". Hon gjorde sanslösa och roliga kläder och lanserade några parfymer på 30-talet, Shocking mest uppmärksammad p. g. a. flaskan som var en kvinnotorso med ett måttband runt halsen, "replikerad" långt senare av Gaultier. Jean Carles gjorde doften, som är en blommig oriental med träinslag. Toppnot av aldehyder, bergamott och dragon. I centrum blommor (jasmin, narciss, nejlika, ros) på en botten av patchouli, sandelträ, vanilj, vetivert och animalier (ambra, mysk, sibet). Försvann, återskapades 1997 men lär inte bli lätt att hitta idag.
s
Youth Dew
(Estée Lauder 1953)
Halvoriental - doften är tyngre än namnet antyder. Hela parfymindustrin vändes upp och ner när Estée Lauder fick amerikanska kvinnor att hälla denna starka badolja i karet. Här finns kamomill, bergamott, vetivert, patchouli, sandelträ och söta blommor (geranium, jasmin, ros) kryddade med nejlika och kryddnejlika men framför allt orientalisk mysk och vaniljsötma (ambra, benzoin, labdanum, vanilj).
Habit rouge
(Guerlain 1965)
Halvoriental. Den första orientdoften för män och det gick inget vidare. Citron, mandarin, lavendel, patchouli, varma kryddor och läder fullkomligt badande i söt och sövande vanilj. Trots citrusfriskheten blev det för mycket för de flesta. Den finns kvar på hyllorna - kanske herrarna gillar den mer om damerna tar den på sig?
Opium
(YSL 1977)
Den doft som YSL:s hela parfymrykte vilar på; en variation på Youth Dew. Kryddad citrustopp (bergamott, mandarin, bay, koriander, kryddnejlika, peppar, plommon, vetivert). Mellannot av blommor (irisrot, jasmin, liljekonvalj, nejlika, persika, ros) och mer kryddor (kanel). Basnot av vetivert, trä (ceder, sandel), hartser (frankincense, myrra, opoponax, patchouli, tolubalsam) och sött (benzoin, labdanum). Vanilj finns med men är inte lika dominant som i andra orientdofter. Slutligen det vanliga inslaget av mysk, ambra och här dessutom bävergäll. Gjordes av Jean Amic och Jean-Louis Sieuzac.
w
Must de Cartier
(Cartier 1981)
Skulle vara konventionellt exklusiv i linje med smyckefirmans image. Gjordes av Jean-Jacques Diener. Centrum består av läder och blommor (irisrot, jasmin, nejlika, orkidé, ros, ylang-ylang) och trä (rosenträ, sandelträ). Toppnoten är grön (aldehyder, apelsinblomma, bergamott, citron, tangerin), basnoten orientaliskt söt och tung (ambra, mysk, vanilj).
KL
(Lagerfeld 1982)
Blommig semioriental - nytt försök att locka herrarna. Passionsfrukt, apelsin, bergamott, mandarin och kryddor i toppen. Hjärtnot av blommor (doftranka, jasmin, orkidé, ros, ylang-ylang), kryddor (cayennepeppar, kanel, koriander, kryddnejlika, kryddpeppar) och trä (cederträ, pockenholz, rosenträ). Basnot av patchouli, hartser (frankincense, myrra, styrax), animalier (ambra, sibet) och vaniljdofter (benzoin, labdanum, vanilj).
Ysatis
(Givenchy 1984)
Halvorientalisk åt fruktig chypre. Toppnot av citrus och grönt (aldehyder, apelsinblomma, bergamott, galbanum, mandarin), hjärta av blommor (irisrot, jasmin, narciss, nejlika, ros, tuberos, ylang-ylang). Basnoten är både kryddig och söt (bay, ekmossa, kryddpeppar, patchouli, sandelträ, vanilj, vetivert) och innehåller alla de fyra animaliska doftämnena (ambra, bävergäll, mysk, sibet). Gjordes av Dominique Ropion, flaskan av Pierre Dinand. Många härmade blandningen av sött och fruktigt de följande åren; Byzance är nästan identisk.
Coco
(Chanel 1984)
Halvorientalisk blomblandning med kryddig toppnot (apelsinblomma, koriander, kryddpeppar, mandarin). I centrum blommor (angelika, frangipani, indisk jasmin, mimosa, nejlika, ros) och mer kryddor (kanel, kryddnejlika). Basnoten ger det orientaliska (ambra, honung, läder, sandelträ, vanilj). Jacques Polge på Chanel var parfymör.
Byzance
(Rochas 1986)
Lätt och blommig halvoriental, mycket lik Ysatis. Toppnot av aldehyder, basilika, mandarin, kardemumma. I mellannoten massor av klassiska blommor (heliotropin, liljekonvalj, jasmin, tuberos, ros, ylang-ylang). Basnot av sandelträ, vanilj, ambra och mysk. Rochas parfymör Nicholas Mamounas gjorde den.
Poison
(Dior 1986)
Fruktigt blommig orientdoft. Slog nytt rekord i hård marknadsföring och blev också en av 80-talets plågor - den innehöll mycket av allt (70-80 % syntetiskt): I toppen plommon och kryddor (anis, koriander, kryddpeppar, peppar), i centrum bär och mer kryddor (kanel, kryddnejlika), trä (cederträ, rosenträ, sandelträ), blommor (apelsinblomma, jasmin, nejlika, ros, tuberos). I botten sött (honung, labdanum, vanilj) som förstärks av ambra, mysk, opoponax och vetivert.
Samsara
(Guerlain 1989)
Blommig oriental. Fjärde generationen Guerlain, Jean-Paul, ägnade hela 80-talet åt att få ihop denna exotiska blomdoft. Det blev en toppnot av citron, mycket blommor (irisrot, jasmin, ros, ylang-ylang), sting av tonkaböna, fyllighet och sötma av ambra, sandelträ, vanilj och flera sorters syntetisk mysk. Det är en heltigenom Guerlain-typisk parfym med stor chans att kvala in bland klassikerna. w

Litteratur: Se t. ex. Aftel (2003), Barillé och Laroze (1995), Boman (1986), Day (1979), Fischerström (1968), Girard-Lagore (2001), Irvine (1995), Kennett (1975), Müller och Lamparsky (1991), Schnitzer (1985), Thompson (1928).

© Shenet 1997 - 2013
Adress: http://www.shenet.se/referens/famorientdofter.html
Datum: 2018 07 22 - Uppdaterad: 2009 01 1
Cookieinfo
Made with a Mac