Shenet

Växter Råvaror   Sök Forum Kontakt Hem
Parfymfamiljerna

Läderparfymer
Recept: Läderdofter


Synonymer T. ex. spanskläder, ryssläder
Andra namn Romanska språk
Cuirs, t. ex. peau d'Espagne, cuir de Russe (franska)
Tradition Parfymhistoria
En liten doftgrupp, vanligare förr. Idag mest som herrdofter, omtyckta särskilt i Tyskland. I början handlade det om att dölja läderlukt, som med gamla tiders garvningsmetoder säkert inte var så god. Snart visade det sig att parfymeringen hade sina egna poänger, t. ex. höll sig dofterna i åratal och blev så starka att lädret i sin tur kunde användas för doftsättning. En liten bit spanskläder i en låda räckte för att parfymera brevpapperet i den.
Spanskläder
En vanlig benämning på parfymerat läder är spanskläder men läderparfymering förekom tidigt i hela södra Europa. Inspirationen kom från den muslimska världen. Spanien fick den tidigaste kontakten efter att ha intagits av turkarna år 711. Venedig blev också tidigt orientaliserat genom sina östliga handelsförbindelser och hade ett skrå "handskmakare och försäljare av chyprespulver" redan 942. I Frankrike bildades ett handskmakarskrå 1190 och århundradet därpå fick de tillstånd att också parfymera handskar och sälja doftoljor. Kring handskparfymörerna växte parfymindustrin upp i Grasse på 1500-talet men ett eget skrå fick de bilda där först 1729, långt efter det att parfymörer fått sitt. Läderhantering har alltid och överallt varit föraktad och att de åtta registrerade handskparfymörerna i Lissabon 1551 alla var kvinnor tyder på att inte heller det var någon aktad yrkesgrupp.
Parfymerade handskar
Frankrikes drottning Katarina av Medici fick sitt första par parfymerade handskar 1573 från hemlandet Italien. Därifrån var också det handskpar som Elizabeth I av England fick av hertigen av Oxford två år senare. Båda drottningarna kom att älska parfymerade handskar, som var användbara till mycket. De var t. ex. skönhetsmedel; det sades att man fick vita och mjuka händer av att sova med parfymerade sämskskinnshandskar. Katarina av Medici förgiftade åtminstone en person med parfymerade handskar.
Frangipaniparfym
Denna berömda handskparfym ska ha uppfunnits på 1400-talet av en italiensk markis Frangipani. Som så många andra andra dåtida parfymer var den torr och bars i luktpåsar. Recept på frangipaniluktpåsar finns, men inget 1400-talsoriginal. Enligt engelske parfymören Piesse i mitten av 1800-talet bestod detta pulver av lika delar av "alla kända kryddor" varefter helheten tillsattes lika viktdel irisrot och 1 % mysk eller sibet. Enligt en annan källa ingick bittermandel.
Frangipanis sonson Mercutio kom på idén att dra ut pulvret i renad vinsprit och gäller därför ibland som uppfinnaren av alkoholhaltig parfym. Som amatörbotaniker följde han med på en av Kolumbus resor till Västindien i slutet av 1400-talet. På ön Antigua hittade han ett träd vars blomdoft liknade parfymen och därför fick namnet frangipaniträd. Parfymen döptes alltså inte efter trädet, utan trädet efter parfymen, eller i alla fall efter sin upptäckare, som råkade ha med parfymen att göra.
En tredje markis Frangipani lanserade doften som handskparfym i början av 1600-talet. Det är som sådan den blivit mest känd. De oerhört populära frangipanihandskarna var vanliga fram till mitten av 1800-talet och varenda parfymör hade sin egen frangipanidoft. Det enda de hade gemensamt verkar ha varit en dominant doft av jasmin.
Ryssläder - Cuir de Russe
Rysslädret var ursprungligen ovanläder av kalv- eller oxhud garvat med björk, ek och framför allt olika arter av vide och pil (Salix) som gav ljus färg och typisk lukt - Olaus Magnus (1555) berättar att man avlivade vägglöss med lukten av Reusch leder. Metoden hölls hemlig och det spekuleras fortfarande i hur detta läder egentligen gjordes. Detsamma gäller juftoljan som lädret gneds in med för att bli vattentätt. Att den innehöll eller helt bestod av björktjära är förstås det troligaste, men det har gissats också att eterisk björkolja och t.o.m. sandelträolja ingick och båda brukade få ingå när doften skulle återskapas som industriell parfym på 1900-talet. Den mest kända och efterapade, Chanels Cuir de Russe (1924) sägs i sin tur vara rena kopian av Pivers Cuir de Russe (1914).
Imperial Leather
1768 gjorde parfymfirman Bayleys of Bond Street "Eau de Cologne Imperiale Russe" till ryska hovet. Katarina den stora sägs ha älskat den. Ett århundrade senare köptes firman upp av det som senare skulle bli Cussons, som tog upp doften i tvålen "Imperiale Russian Leather", efter Stalin-Ribbentrop-pakten 1939 omdöpt till "Imperial Leather". Tvålen, en hederlig gammaldags lädertvål med mycket ekmossa i, finns fortfarande.
Beskrivning Tjäriga och rökiga dofter med animalisk ton, ofta ovanpå honungssöt tobak och/eller strävare torrt trä.
Doftklassificering
Familjen läderparfymer används i det franska klassificeringssystemet men saknas i det amerikanska.
Innehåll

• Recept: Eteriska oljor i läderdofter.
• Eteriska oljor efter dofttyp, t. ex. rök-läder.

Ersättning Det mesta som doftar i dagens parfymer är isolerade eller syntetiska kemikalier - 100 % i billiga parfymer, 70 % eller mer i dyra. Inte heller äldre parfymklassiker ser ut som de gjorde när de introducerades; undan för undan görs recepten om genom att de eteriska oljorna ersätts med kemikalier.

Läderparfymer
Alla är svåra eller omöjliga att få tag på idag. Se också fougères- och trädofter som ofta går åt läder.

Tabac Blond
(Caron 1919)
Damparfym (en annan sak än senare tiders Tabac för herrar som brukar räknas till de söta blomdofterna) som ansågs vågad och sofistikerad. Parfymhuset grundades 1904 och flera framgångsrika parfymer har kommit därifrån men ingen lika stor succé som Tabac Blond.
Cuir de Russe
(Chanel 1924)
Som namnet säger var Cuir de Russe ett försök att återskapa den gamla ryssläderdoften. Både parfymens skapare Ernest Beaux och Coco Chanel hade ryska kontakter: Beaux hade vuxit upp i St Petersburg och Chanel hade just då ihop det med en rysk storhertig. I branschen har den inte så hög status; den betraktas som en stöld av Cuir de Russe från huset Piver 1914. Toppnot av apelsinblom, bergamott, mandarin och muskatellsalvia. Hjärta av blommor och trä: Cederträ, irisrot, jasmin, ros, vetivert, ylang-ylang. Fet basnot av ambra, balsamer, läder, vanilj.
Scandal
(Lanvin, 1933)
Inget gick så bra ihop med päls som Scandal, sades det.

Litteratur: Se t ex Aftel (2003), Barillé och Laroze (1995), Boman (1986), Day (1979), Fischerström (1968), Girard-Lagore (2001), Irvine (1995), Jones (2010), Jönsson (1910), Kennett (1975), Magnus 22:6 (1976), Müller och Lamparsky (1991), Piesse (1857), Schnitzer (1985), Thompson (1927), Thompson (1928).

© Shenet 1997 - 2013
Adress: http://www.shenet.se/referens/famladerdofter.html
Datum: 2018 07 18 - Uppdaterad: 2010 09 23
Cookieinfo
Made with a Mac