|
 |
Parfymfamiljerna
Fougèresparfymer
Recept:
Citrusdofter - Lavendeldofter |
|
Synonymer |
Ormbunksdofter, skogsdofter |
Engelska namn |
Fougères, fougere, fern perfumes |
Andra namn |
Romanska språk
Fougères (franska) |
Tradition |
Fougères Royale från 1882
har gett namn åt en hel familj dofter med många
nyanser. Fougèresparfymer har gjorts för båda
könen men har under 1900-talet utvecklats till en
maskulin doftfamilj. Populär särskilt i England
- lavendeldofter brukar ju räknas hit.
Parfymhistoria |
Beskrivning |
Namnet är olyckligt. Fougèresdofter
luktar inte alls ormbunke, möjligen skog. I början
dominerade söta hö- och lavendeldofter men i
takt med att de gjordes mer och mer för män
har hela familjen blivit friskare, träigare, mörkgrönare
och skogigare, ett slags örtigare chypres
med erotisk underton. Den läderdoftande Brut med
sitt citrusstänk är typisk.
Doftklassificering
Fougèresparfymer är en egen doftfamilj i det
franska klassificeringssystemet men inte i det amerikanska.
Den inkluderar alltså lavendeldofter
och citrusdofter
som i USA räknas till blomparfymerna
respektive bildar en egen familj. |
Innehåll |
Toppnoter: Bergamott
(runt 30 % av doftämnena), lavendel
(20 %), rosenträ
(10-20 %) i första hand. Cederträ,
eukalyptus,
petitgrain.
Kemikalier som linalol,
metylsalicylat.
Mellannoter: Jasmin
och ros i första
hand. Andra söta blomdofter som muskatellsalvia,
ros absolut,
tuberos, ylang-ylang;
friskare som geranium,
myrra, rosmarin.
Kemikalier som anisaldehyd,
heltiotropin.
Basnoter (viktigast här):
Någon skogs- eller mossdoft ingår alltid,
mest typiskt ekmossa,
patchouli
(kan ingå med ett par % vardera) och vetivert
(så gott som alltid) och ofta sandelträ
(upp till 5 %). Ambra,
ambrette, angelika,
cassie,
dragon, tonkaböna,
vanilj.
Animaliska doftämnen som bävergäll,
sibet.
Kemikalier som kumarin
(5-10 %), syntetisk
mysk, vanillin.
|
Ersättning |
Det mesta som doftar i dagens parfymer är isolerade eller syntetiska kemikalier - 100 % i billiga parfymer, 70 % eller mer i dyra. Inte heller äldre parfymklassiker ser ut som de gjorde när de introducerades; undan för undan görs recepten om genom att de eteriska
oljorna ersätts med kemikalier. |
|
Fougèresparfymer |
|
Fougère
Royale
(Houbigant 1882) |
Pionjärparfymen av Paul Parquet
var en sensation
på 1880-talet inte bara för doften - grunddoft av mossa och på
detta örtig friskhet av hödoftande kumarin
- utan för att det var den första parfymen från ett etablerat parfymhus med ett tillverkat naturidentiskt doftämne. Guy de Maupassant älskade
den och många män med honom, däremot inte kvinnorna som den var tänkt för. Fougère Royale satte istället standarden för hela doftgruppen fougères som blivit en typiskt manlig dofttyp. Upphörde ett
tag på 1900-talet men återkom.
|
|
|
|
Guerlain var genast värre
några år senare. Jicky börjar
med citrus ( citron, mandarin, bergamott, citronverbena)
och friska örter ( basilika, lavendel, rosmarin, pepparmynta, mejram). Mellannoten
är söt och träig ( irisrot, jasmin, sandelträ, tonkaböna, kumarin, ros, rosenträ).
I basnoten finns benzoin och vanillin och
det som chockerade - massor av animaliskt: ambra, mysk och sibet.
För oss som dövats
av kraftiga orientdofter känns resan från
frisk citrus till söt ambra nästan mild. Inte känns den särskilt sensationell heller, helt enkelt för att det var den som satte standarden för moderna franska parfymer.
1889 kunde däremot ingen anständig kvinna
lukta lukta så här orientaliskt (och absolut inte en engelsk, fast Aimé Guerlain enligt legenden ska ha skapat den för en engelsk ungdomskärlek). Det gick med Jicky
som med Fougère Royale, damdoften blev en herrdoft. Inte förrän över tjugo
år senare, 1912, slog den igenom också hos
kvinnor sedan damtidningar börjat skriva upp den.
Idag sägs den bäras av bl. a. Sean Connery.
|
|
|
English Lavender
(Atkinson, 1910)
Old English Lavender
(Yardley 1913) |
|
De klassiska lavendelvattnen. Engelska
herrar och damer hade förvisso luktat lavendel
innan Atkinson och Yardley kom på
marknaden men med dem blev doften en tydlig del
av den nationella identiteten. Båda kom strax före första världskriget då varenda spionroman handlade om slemma fransmän och framför allt tyskar som planerade invasion via Engelska kanalen. För en engelsman
är blomdoften lavendel inte maskulin eller
feminin utan fortfarande framför allt engelsk. Tecken i tiden: Idag marknadsför Yardley
sina specialiteter lavendel
och liljekonvalj som European scents.
Dofter av typen "engelsk lavendel" är
friska fougères enligt fransk klassificering.
I amerikansk parfymindustri som inte använder
gruppen fougère räknas de till blomfamiljen. |
|
Old Spice
(Shulton 1938) |
Kryddig fougère. Frisk
krydda och citrus dominerar, under finns en försiktig
orientalisk ton. Amerikansk standarddoft för
herrar i ett par årtionden och ett fantastiskt genombrott för den
nystartade krydd- och kolonialvarufirman Shulton.
Idag
är allt från Shulton (ägt av Procter
& Gamble) samlarobjekt i USA.Till Sverige kom Old Spice först 1957. Den hade något av amerikansk andra världskrig över sig och fick snabbt rollen som "äldre herrars parfym" när Brut kom på 60-talet. |
 |
|
Moustache
(Rochas 1949) |
Kryddig och träig fougère med
citrus i toppnoten och vanilj i botten. Den första
moderna franska herrdoften, som inledde Rochas dominans
på området, som varade tills Dior skrev om
parfymhistorien med citrusdoften
Eau Sauvage 1966. |
Brut for men
(Fabergé 1964) |
Blommig fougère. Blomma och citrus
(bland annat geranium)
uppbackat av trä, kryddor, läder,
ambra och mysk.
Som någon uttryckt det:
Brut struntade i den franska elegansen och införde
amerikansk råsex. 1964
sträckte sig fransmän möjligen till Moustache,
amerikaner hade Old Spice, engelsmän lavendelvatten, tyskar
blommig Tabac. Det orientaliska i Brut var en sensation men doften var så lätt igenkännbar att "Brut" snabbt blev ett skämt och ett skällsord. |
Équipage
(Hermès 1970) |
Kryddig fougère. Frisk topp av citron,
bergamott och
pepparmynta
på ljus tobak, kryddat med paprika och ingefära.
Lavendel och
ambra på mossig
botten. |
Paco Rabanne pour
Homme
(Rabanne1973) |
Träig fougère. Varmt och honungsdoftande
trä med animalisk ton av ambra
men med skärpa av krydda och lavendel.
Älskad och använd också av kvinnor. Fick
många efterföljare. |
 |
 |
 |
 |
Moustache (Rochas 1949) |
Brut for men (Fabergé 1964) |
Équipage (Hermès 1970) |
Paco Rabanne pour Homme (Rabanne 1973) |
|
|
Litteratur:
Se t. ex. Aftel (2003), Barillé och Laroze
(1995), Boman (1986), Day (1979), Fischerström (1968),
Girard-Lagore (2001), Irvine (1995), Kennett (1975), Müller
och Lamparsky (1991), Schnitzer (1985), Thompson (1928). |
|
|
© Shenet 1997 - 2013
Adress: http://www.shenet.se/referens/famfougeresdofter.html
Datum: 2021 02 28 -
Uppdaterad: 2010 09 24
Cookieinfo
|
|