Shenet

Växter Råvaror   Sök Forum Kontakt Hem
Parfymfamiljerna

Fougèresparfymer
Recept: Citrusdofter - Lavendeldofter


Synonymer  Ormbunksdofter, skogsdofter
Engelska namn Fougères, fougere, fern perfumes
Andra namn Romanska språk
Fougères (franska)
Tradition Fougères Royale från 1882 har gett namn åt en hel familj dofter med många nyanser. Fougèresparfymer har gjorts för båda könen men har under 1900-talet utvecklats till en maskulin doftfamilj. Populär särskilt i England - lavendeldofter brukar ju räknas hit.
Parfymhistoria
Beskrivning Namnet är olyckligt. Fougèresdofter luktar inte alls ormbunke, möjligen skog. I början dominerade söta hö- och lavendeldofter men i takt med att de gjordes mer och mer för män har hela familjen blivit friskare, träigare, mörkgrönare och skogigare, ett slags örtigare chypres med erotisk underton. Den läderdoftande Brut med sitt citrusstänk är typisk.
Doftklassificering
Fougèresparfymer är en egen doftfamilj i det franska klassificeringssystemet men inte i det amerikanska. Den inkluderar alltså lavendeldofter och citrusdofter som i USA räknas till blomparfymerna respektive bildar en egen familj.
Innehåll

• Toppnoter: Bergamott (runt 30 % av doftämnena), lavendel (20 %), rosenträ (10-20 %) i första hand. Cederträ, eukalyptus, petitgrain. Kemikalier som linalol, metylsalicylat.
• Mellannoter: Jasmin och ros i första hand. Andra söta blomdofter som muskatellsalvia, ros absolut, tuberos, ylang-ylang; friskare som geranium, myrra, rosmarin. Kemikalier som anisaldehyd, heltiotropin.
• Basnoter (viktigast här): Någon skogs- eller mossdoft ingår alltid, mest typiskt ekmossa, patchouli (kan ingå med ett par % vardera) och vetivert (så gott som alltid) och ofta sandelträ (upp till 5 %). Ambra, ambrette, angelika, cassie, dragon, tonkaböna, vanilj.
Animaliska doftämnen som bävergäll, sibet. Kemikalier som kumarin (5-10 %), syntetisk mysk, vanillin.

Ersättning Det mesta som doftar i dagens parfymer är isolerade eller syntetiska kemikalier - 100 % i billiga parfymer, 70 % eller mer i dyra. Inte heller äldre parfymklassiker ser ut som de gjorde när de introducerades; undan för undan görs recepten om genom att de eteriska oljorna ersätts med kemikalier.

Fougèresparfymer

Fougère Royale
(Houbigant 1882)

Pionjärparfymen av Paul Parquet var en sensation på 1880-talet inte bara för doften - grunddoft av mossa och på detta örtig friskhet av hödoftande kumarin - utan för att det var den första parfymen från ett etablerat parfymhus med ett tillverkat naturidentiskt doftämne. Guy de Maupassant älskade den och många män med honom, däremot inte kvinnorna som den var tänkt för. Fougère Royale satte istället standarden för hela doftgruppen fougères som blivit en typiskt manlig dofttyp. Upphörde ett tag på 1900-talet men återkom.

Jicky
(Guerlain 1889)
Guerlain var genast värre några år senare. Jicky börjar med citrus (citron, mandarin, bergamott, citronverbena) och friska örter (basilika, lavendel, rosmarin, pepparmynta, mejram). Mellannoten är söt och träig (irisrot, jasmin, sandelträ, tonkaböna, kumarin, ros, rosenträ). I basnoten finns benzoin och vanillin och det som chockerade - massor av animaliskt: ambra, mysk och sibet. För oss som dövats av kraftiga orientdofter känns resan från frisk citrus till söt ambra nästan mild. Inte känns den särskilt sensationell heller, helt enkelt för att det var den som satte standarden för moderna franska parfymer.
1889 kunde däremot ingen anständig kvinna lukta lukta så här orientaliskt (och absolut inte en engelsk, fast Aimé Guerlain enligt legenden ska ha skapat den för en engelsk ungdomskärlek). Det gick med Jicky som med Fougère Royale, damdoften blev en herrdoft. Inte förrän över tjugo år senare, 1912, slog den igenom också hos kvinnor sedan damtidningar börjat skriva upp den. Idag sägs den bäras av bl. a. Sean Connery.
s

English Lavender
(Atkinson, 1910)

Old English Lavender
(Yardley 1913)

De klassiska lavendelvattnen. Engelska herrar och damer hade förvisso luktat lavendel innan Atkinson och Yardley kom på marknaden men med dem blev doften en tydlig del av den nationella identiteten. Båda kom strax före första världskriget då varenda spionroman handlade om slemma fransmän och framför allt tyskar som planerade invasion via Engelska kanalen. För en engelsman är blomdoften lavendel inte maskulin eller feminin utan fortfarande framför allt engelsk. Tecken i tiden: Idag marknadsför Yardley sina specialiteter lavendel och liljekonvalj som European scents.
Dofter av typen "engelsk lavendel" är friska fougères enligt fransk klassificering. I amerikansk parfymindustri som inte använder gruppen fougère räknas de till blomfamiljen.
Old Spice
(Shulton 1938)
Kryddig fougère. Frisk krydda och citrus dominerar, under finns en försiktig orientalisk ton. Amerikansk standarddoft för herrar i ett par årtionden och ett fantastiskt genombrott för den nystartade krydd- och kolonialvarufirman Shulton. Idag är allt från Shulton (ägt av Procter & Gamble) samlarobjekt i USA.Till Sverige kom Old Spice först 1957. Den hade något av amerikansk andra världskrig över sig och fick snabbt rollen som "äldre herrars parfym" när Brut kom på 60-talet.
Moustache
(Rochas 1949)
Kryddig och träig fougère med citrus i toppnoten och vanilj i botten. Den första moderna franska herrdoften, som inledde Rochas dominans på området, som varade tills Dior skrev om parfymhistorien med citrusdoften Eau Sauvage 1966.
Brut for men
(Fabergé 1964)
Blommig fougère. Blomma och citrus (bland annat geranium) uppbackat av trä, kryddor, läder, ambra och mysk. Som någon uttryckt det: Brut struntade i den franska elegansen och införde amerikansk råsex. 1964 sträckte sig fransmän möjligen till Moustache, amerikaner hade Old Spice, engelsmän lavendelvatten, tyskar blommig Tabac. Det orientaliska i Brut var en sensation men doften var så lätt igenkännbar att "Brut" snabbt blev ett skämt och ett skällsord.
Équipage
(Hermès 1970)
Kryddig fougère. Frisk topp av citron, bergamott och pepparmynta på ljus tobak, kryddat med paprika och ingefära. Lavendel och ambra på mossig botten.
Paco Rabanne pour Homme
(Rabanne1973)
Träig fougère. Varmt och honungsdoftande trä med animalisk ton av ambra men med skärpa av krydda och lavendel. Älskad och använd också av kvinnor. Fick många efterföljare.
Moustache (Rochas 1949) Brut for men (Fabergé 1964) Équipage (Hermès 1970) Paco Rabanne pour Homme (Rabanne 1973)

Litteratur: Se t. ex. Aftel (2003), Barillé och Laroze (1995), Boman (1986), Day (1979), Fischerström (1968), Girard-Lagore (2001), Irvine (1995), Kennett (1975), Müller och Lamparsky (1991), Schnitzer (1985), Thompson (1928).

© Shenet 1997 - 2013
Adress: http://www.shenet.se/referens/famfougeresdofter.html
Datum: 2018 11 16 - Uppdaterad: 2010 09 24
Cookieinfo
Made with a Mac