 |
Fällor i källor |
|
|
|
| Det kan vara spännande att försöka göra egyptiska rökelser, grekiska örtoljor, klostertida spriter och viktorianska luktpåsar. Tyvärr finns det många fallgropar på vägen. | |
| Förr och nu | Förr överfördes kunskaperna
muntligt från person till person. Proselyten stod
bredvid och såg på när byhäxan rörde
ihop sin dekokt - det var helt klart vilken växt
som avsågs (den i backen bakom kyrkan), hur mycket
man skulle ta av den (halva hennes näve), hur den
skulle beredas (med den rätta knycken) och förvaras
(i en sån där kruka som Jens i backen gjorde). Från 1500-talet accelererar den skriftliga överföringen. I början var böcker så exklusiva att de bara förekom i slutna kretsar där kontakterna var täta och begreppen överenskomna, och man fick inte tillgång till dem förrän man ansågs mogen. Alla benedektinermunkar menade samma sak när de talade om en växt eller ett sätt att bereda den - eller så var de väl medvetna om skillnaderna och förstod att fråga när de närmade sig okänd mark. Apotekarlärlingarnas plågsamma inlärning av petiga rutiner skolade in dem i yrkets begreppsvärld. Idag kan vem som helst trilla in i en 1500-talstext - informationen är lätt tillgänglig men kunskapen om sammanhangen är grundare. Några vanliga fallgropar: |
| Växter | Finns inte längre Det gäller en hel del av växterna i forntida och antika texter. Arten är helt enkelt utrotad men översättaren har angett en liknande, utan att tala om det. Kan inte identifieras Växten finns men det är tveksamt vilken som avses. Myrra i ett recept är ofta översättarens eget antagande. Det har betytt många olika arter av släktet, som fortfarande inte är utrett. Felaktig översättning En tysk eller fransman tolkar hieroglyfer på 1800-talet, en engelsman översätter och en svensk på 2000-talet gör sin egen tolkning av engelskan. Hur många möjliga felsteg blir det? En grekisk eller latinsk text översätts via grekiska eller syriska till arabiska på 700-talet, därifrån till latin på 1200-talet, skrivs av i kloster efter kloster tills den trycks på många olika folkspråk - en vanlig översättningsväg. Var uppstod det första felet? En svensk med gymnasieengelska gör sin egen tolkning av en amerikansk reklamtext, eventuellt med hjälp av en brittisk-engelsk ordbok. Katastrof direkt. Bibelöversättningar ska man inte lita på alls. Till att börja med är bibelgrekiskan ökänd för sina feltolkningar av hebreiska och arameniska. Vid översättningar till folkspråken har man sedan tagit vad man havit. Gick växten över huvud taget att identifiera från början så översatte man ofta till en som var bekant i landet. Vem hade hört talas om linssoppa i Sverige? Det fick bli grynvälling. Förhastade slutsatser Slarvig och respektlös läsning eller okunnighet om det större sammanhanget kan leda till felslut. En engelsk entusiast har skrivit en hel bok som utgår ifrån att forntidens nard är detsamma som engelska spikenard. Amerikanska internet-texters varningar om giftig Betula har fått svenskar att skygga inför nordisk björk. De olika sorterna sandelträ förväxlades i Europa tills det äkta fick dåligt rykte, och det sker än. |
| Växtdelar | Gamla texter utsäger inte alltid växtdel, därför att det var helt självklart vad som avsågs. I en annan tid, i ett annat land och utanför yrkesgruppen gör man felaktiga antaganden. Äldre recepts kalmusrot är ofta citronellagräs. |
| Beredningar | När det gäller beredningar är paradexemplet aloeväxten, där entusiaster antar att gamla texters "aloe" är bladens gelé. Det var det aldrig. Här ljugs det medvetet av geléförsäljare som vill få medlet att verka ålderdomligt och beprövat av forna tiders kloke. |
| Översättningar | Felaktigheter i innehållsdeklarationer är inte alltid avsiktliga. Cremor tartari översatt till "tartarkräm" hör t. ex. till de omedvetet komiska höjdpunkterna. Missförstånd uppstår också lätt vid snabb läsning, som när kemikalien Sodium Chloride på schampoetiketten framkallar rysningar. Kolofonium antas ofta vara vanlig kåda och detsamma gäller terpentinolja, när den inte tas för lösningsmedlet. |
| Måttangivelser | Vikt och volym blir ofta fel i översättningar och tolkningar. Grekiska, romerska, engelska, amerikanska och svenska uns är fem olika saker och då handlar det ändå bara om handelsvikterna, inte apoteksmåtten dessutom. |
| Varningstecken | • Inga källangivelser. Därför
att författaren inte vet ursprunget till sina påståenden
eller inte förstår vikten av att ange det -
lika illa båda två. • Röriga måttangivelser. Ett recept som börjar med "Tag 1 del, 1 gram och 1 ml" lyser rött lång väg. • Slarvigt språk. Svengelska och många felstavningar är säkra tecken på dålig kvalitet. |
| Se upp med | • Kommersiella intressen. Så
fort något ska säljas är det dags att
dra öronen åt sig. Reklambroschyrer och beställningskataloger
kan vara rent komisk läsning. Tips: Ställ
frågorna före beställning och betalning. • Entusiasm. Här kan författaren köpa allt på vägen som talar för saken. "Kolla aldrig en källa, då spricker storyn!" • Okända förlag. Här behövs lite kunskap om branschen för att kunna bedöma källans pålitlighet. Det finns små förlag som har gott renommé inom sitt specialområde. • Internet. Vem som helst kan publicera vad som helst. Här gäller strikt bedömning av källan enligt ovan. |
| Vem kan man lita på? | • Praktisk erfarenhet. Lita mer på
en enkel broschyr utgiven av en "hästgubbe"
än på en glättad bok skriven av en nyfrälst
örtentusiast. • Beprövade namn. Trenden är tyvärr att ju färskare utgivning, desto mindre påläst är skribenten. Lita på beprövade författare, det är sällan utan skäl de har gjort sig ett namn. Yrkesmän och akademiker vaktas av sina likar och släpper inte ifrån sig vad som helst. Tvärvetenskap är vanskligt. Den som är kunnig om parfymhistoria vet inte nödvändigtvis något om botanik. • Större förlag. Har ett rykte att värna om och kostar ibland t.o.m. på sig korrekturläsning och fackgranskning, men här ges det ut mycket glättat skräp som kommer på nästa bokrea. • Facklitteratur: När parfymörer skriver för parfymörer, fabrikörer för fabrikörer och apotekare för apotekare rör man sig med etablerade begrepp och granskas strängt. • Vetenskaplig litteratur. Vetenskaplig stringens liksom vanlig hederlighet innefattar att man redovisar begreppen man rör sig med. Det är alltid fallet i vetenskaplig litteratur. Ju petigare man verkar vara, desto bättre. |
| Se mer | • Litteratur • Blaha-blaha • Marknadsföring av kosmetika • Namngivning av växter, råvaror och beredningar |
|
|
|
|
© Shenet 1997 - 2013 |
|
|
|
|
