| |
-
Har Ammon sitt löfte likmätigt uppenbarat
sig för er? frågade prästen och rapade
medan han såg på oss med flackande blick.
Vi sneglade på varandra och tvekade. Slutligen
sade Mose trevande:
- Han uppenbarade sig sitt
löfte likmätigt.
En efter en sade mina kamrater:
- Han uppenbarade sig.
Och sist sade Ahmose andäktigt med stadig röst:
- Förvisso uppenbarade han sig.
Han såg prästen rakt i ögonen men jag
sade intet och det var som om en näve hade kramat
mitt hjärta, ty det som mina kamrater sade syntes
mig vara hädelse.
Metufer sade fräckt:
- Även jag har vakat och bett för att bli
värdig invigningen, ty nästa natt har jag
annat att göra än att dväljas här.
Också för mig uppenbarade sig Ammon, såsom
prästen kan intyga, och hans gestalt var lik en
stor vinkrukas och han talade till mig mångahanda
heliga ting, vilka det inte anstår mig att upprepa
för er, men hans ord var mig ljuvliga som vin i
min mun, så att jag törstade efter att höra
mer ända till morgongryningen.
Då tog Mose mod till sig och sade:
- För mig uppenbarade han sig i skepnad av sin
son Horus, satte sig som en falk på min axel och
sade: "Var välsignad, Mose, din familj vare
välsignad, ditt verk vare välsignat, på
det att du en gång må sitta i ett hus med
två portar och befalla över talrika tjänare."
Så sade han.
Också de övriga skyndade sig nu att berätta
vad Ammon hade sagt dem, och de talade med iver och
flera på en gång och prästen lyssnade
skrattande och nickande. Jag vet inte om de berättade
drömmar de haft eller om de ljög. Jag vet
blott att jag stod ensam och övergiven och intet
sade.
Slutligen vände sig prästen till mig, rynkade
sina rakade ögonbryn och sade strängt:
- Och du, Sinuhe, är du inte värdig att invigas?
Har inte den himmelske Ammon uppenbarat sig för
dig i någon skepnad? Har du inte ens sett honom
som en liten mus, ty i otaliga gestalter kan han uppenbara
sig?
Mitt inträde i Livets hus stod på spel, därför
samlade jag mod och sade:
- I morgongryningen såg jag den heliga förlåten
röra sig, men annat har jag inte sett och Ammon
har inte talat till mig.
Mika Waltari: Sinuhe,
egyptiern (finska originalet 1945) |
