Shenet

Växter Råvaror   Sök Forum Kontakt Hem
Skönlitteratur

Jacquelines mantra


       Efter lunch fortsatte vi med en rad fruktansvärt pinsamma övningar som gick ut på att konstruera positiva påståenden om oss själva späckade av nyckelord som Bernard gett oss av typ "förtjänstfull", "individuell". "vacker", "älskad" och så vidare. Jag längtade nästan tillbaka till nummerkorten. Också nu fick vi sitta i cirkel och det var meningen att alla skulle läsa upp sina positiva affirmationer i tur och ordning, högt och tydligt. Gode Gud, jag skämdes så jag höll på att dö! Naturligtvis hade de andra kursdeltagarna inga som helst svårigheter att placera in orden i sina positiva påståenden. "Jag förtjänar att bli bemött med större respekt på arbetet" och "jag är en vacker människa som är värd att vara med någon som har blick för min inre skönhet". När det blev min tur kunde jag inte komma på något annat att säga än "jag får aldrig individuella förpackningar i snabbköpet" och "om jag bara vore vacker skulle livet vara underbart" - att döma av de andras fullkomligt skräckslagna blickar hade jag tydligen missuppfattat det hela totalt. När dagen var slut fick vi ställa oss på led så att Bernard kunde ge var och en en avskedskram. Det var jag inte så pigg på eftersom han inte var mer än hälften så lång som jag och luktade som en djuraffär, men samtidigt fruktade jag att han skulle förvägra mig sin omfamning eftersom jag hade misslyckats så kapitalt med att stärka mitt självförtroende. Fast jag vet inte om han märkte det. Hans avskedsgåva till oss var varsitt skräddarsytt mantra att läsa i svåra stunder. Mitt var: "Jag är en viktig och värdefull varelse som har mycket att erbjuda". Det ska jag alltså recitera för mig själv när jag känner mig nere. Men varför behålla det för mig själv? Varför inte sprida denna glada nyhet på bussen, på smörgåsbaren och när jag sitter i möte? Om jag ska upprepa det här mantrat för mig själv så fort jag känner mig nere på jobbet kommer jag inte att få mycket arbete uträttat, känner jag. Vid närmare eftertanke ska jag nog bara säga det en gång för alla - nämligen när jag ringer till mamma för att tacka henne för att hon har berikat min tillvaro med denna underbara gåva, en helt ny självkänsla! Hon kommer inte att kunna säga ett enda kritiskt ord eftersom det var hennes egen idé från början - och då var det banne mig faktiskt värt det!

Arabella Weir: Ser min bak stor ut i den här? (engelska originalet 1997)


© Shenet 1997 - 2013
Adress: http://www.shenet.se/referens/citatmantra.html
Datum: 2021 04 15 - Uppdaterad: 2009 01 8
Cookieinfo
Made with a Mac