Men tro inte att jag tänker föreläsa på latin, sade han. Jag tänker tala ett språk som alla hederliga människor förstår, ty de höglärda universitetens läkare har redan bragt tillräcklig förvirring åstad med sin rotvältska och sitt kökslatin som höljer deras okunnighet. Envar som vill läsa i naturens stora bok i stället för att surna över mögliga latinska luntor får bli min lärjunge fastän han skulle sakna alla universitetsexamina. Naturen själv har tryckt sin signet på läkeörterna och det enda som människan behöver är naturens ljus som öppnar hennes ögon till att läsa naturens hemliga skrivtecken. Detta naturens ljus är gult till sitt väsen, och jag tänker vidare föreläsa om min märkliga sårläkekonst, och behandla botandet av pesten och franska sjukan, och nu skall Basels apotekare minsann få slänga sina theriakkärl och sin guajakbark i slaskhinken. Jag ämnar lära ut konsten att bota franska sjukan osvikligt och till billigt pris med rött kvicksilver, och jag skrattar redan vid tanken på vilket spektakel det kommer att bli på apoteken och hur Fugger skall slita sitt hår när all guajakbarken som han har införskrivit från Amerika hamnar på sophögen ( ... )
     På samma sätt som Luther en gång brände påvens bannbulla tänker jag kasta Aviciennas och Galenos verk på elden, och jag tror mig göra det redan instundande Johannedag när midsommareldarna flammar och alla studenter samlas före sommarferierna, så att nyheten om denna händelse snabbt sprids i hela Tyskland. Det skall jag sannerligen göra med risk att kallas läkekonstens Luther, ty liksom Luther ansvarar för sina gärningar tänker jag ansvara för mina.

Mika Waltari: Mikael Ludenfot (finska originalet 1948)