Shenet

Växter Råvaror Recept Referens Sök Forum Kontakt Hem
Eau de cologne

Ungerskt vatten


Jag, Isabella, drottning av Ungern, använde, giktbruten och opasslig vid 72 års ålder, en flaska av detta vatten och dess verkan var så underbar att jag tycktes bli ung och vacker. Så ville kungen av Polen gifta sig med mig och detta nekade jag honom inte, av kärlek till vår Herre, som utan tvivel sände mig denna flaska genom en ängel förklädd till den gamle eremit av vilken jag fick den.
(Drottningens av Ungern intyg 1370)

Moderväxt Rosmarin (Rosmarinus officinalis) som huvudingrediens
Synonymer Ungerska drottningens vatten, drottningvatten, rosmarinsprit, rosmarinvatten, huvudvatten, slagvatten, slagdroppar
Farmakopénamn Spiritus Anthos, Spiritus Reginae Hungariae, Spiritus Rosmarini, Aqua Reginae Hungariae
Engelska namn Queen of Hungary water
Andra namn Romanska språk
Eau d'Hongroise, eau de la reine de Hongrie (franska)

Tradition Denna berömda doft har funnits i varenda europeisk receptsamling i århundraden. Det första spåret till den är ett medicinalvin destillerat av vin och rosmarinört som beskrivs i en text tillskriven Fredrik II på 1200-talet. 1370 hade den alltså nått ungerska drottningen som smärtstillande medel, enligt en del som liniment, enligt andra som badtillsats.
Redan i sin tidiga och enklaste form rosmarintinktur fick drottningvattnet rykte som undermedel, liksom de flesta "brända vatten" fick i destilleringskonstens barndom. På 1700-talet gavs det invärtes eftersom det "fick syrorna att försvinna varvid andarna återfick sin rätta vikt" - utmärkt vid galenskap, sades det. Sådana vatten från apoteken hade en marknad långt in på 1900-talet. Under Brattsystemets dagar köptes det som dricksprit - hjälpte säkert andarna att återfå sin rätta vikt.
• Historien om det mest kända av alla undervatten: eau de cologne.
Farmakopéerna
Stockholmsfarmakopén 1686 innehöll ett ungerskt drottningvatten. Ett sådant kom också med i den första nationella svenska farmakopén 1775 och fanns kvar till och med sjunde upplagan 1869. Recept nedan.
Framställning • Växtdelar destilleras - den ursprungliga metoden.
• Samma växtdelar dras ut i sprit (tinktur).
• Alkohol tillsätts eteriska oljor av samma växter (spritlösning). Med andra lösningsmedel kan man med samma proportioner doftämnen skapa parfym, badolja, hårvatten o.s.v.
Beskrivning Friskt doftande vätska med mer (tinktur), mindre (destillat) eller ingen färg alls (spritlösning). Ska vara helt ogrumlad.
Mått och vikt 95 % alkohol:100 ml väger 82 gram, 100 gram = 123 ml
90 % alkohol:100 ml väger 86 gram, 100 gram = 120 ml
70 % alkohol: 100 ml väger 89 gram, 100 gram = 112 ml
40 % alkohol: 100 ml väger 95 gram, 100 gram = 105 ml
För detaljer, se alkoholmått.
Löslighet Vatten och vattenlösliga ämnen som glycerin, ättika och alkohol kan lösas i spriten.
• Fettlösliga ämnen som fett, oljor, vaxer, och hartser löses inte i alkohol. Eteriska oljor löses mer eller mindre beroende på alkoholhalt.
Innehåll

Alkohol
• 95-99 % alkohol. Till dessa vanligen lättflyktiga eteriska oljor kan man för hemmabruk använda vodka (40-60 % finns i svensk handel) men luktvattnet kan ändå behöva skakas om före användning.
• I sin enklaste form är ungerskt vatten ett spritutdrag på rosmarinört, rosmarintiinktur. Passande tinkturer kan förstås blandas, som citrustinktur, pomeranstinktur, lavendeltinktur, salviatinktur, citronmelisstinktur, pepparmyntstinktur.
Vatten

• Destillerat vatten som tillsats.
• Vattenutdrag (infusion, dekokt, macerat) på växterna kan prövas - salviainfusion, citronskalsdekokt, citronmelissinfusion, pepparmyntsinfusion, rosmarininfusion - men ger mörk färg och inte mycket doft.
Aromatiska vatten som rosenvatten, orangeblomsvatten, lavendelvatten kan också vara ett alternativ till det rena vattnet. Det går att göra en cologne på ca 5 % eteriska oljor i enbart aromatiskt vatten, men då krävs noggrann filtrering.
Växter
Rosmarin, mejram och pennyroyal var de första och är de som utgör själva kuren. Epilepsivarning från här alltså.
• Senare tillkom som smickrande doftämnen citron, lavendel och irisrot.
• I senare mer utarbetade recept förekommer t. ex. ros, citronmeliss, pepparmynta, citronverbena, apelsinblomblomor eller orangeblomor.
Eteriska oljor
• Vid den enkla metoden spritlösning utgår man från eteriska oljor av motsvarande växter. Antagligen kommer man rätt nära originaet med de eteriska oljorna rosmarin, citronverbena, ros och salvia.

Varianter

Huvudvatten
Många huvudvatten har funnits - i sin tidiga och enklaste form rosmarintinktur. De har tagits både invärtes och utvärtes och framför allt använts till ingnidning av panna och huvud. Ett huvudvatten i dubbel bemärkelse presenterade den katolska farmakopén 1651 - Aqua cephalica ex cerebro Microcosmi, människohjärna uppblött i liljekonvaljsprit.
Svenska farmakopéns första huvudvatten 1775 var lavendeltinktur och rosmarintinktur vari kanel, muskot och rött sandelträ fick dra. Recept nedan. Av denna "sammansatta lavendelsprit" blev så småningom "aromatisk lavendeltinktur", i folkmun benämnd
Rött slagvatten
I den sista versionen 1946 hade tinkturerna ersatts med sprit och eteriska oljor. Kryddorna var kvar (recept nedan). Detta vatten användes både utvärtes, t. ex. som liniment mot förlamingstillstånd, och invärtes som upplivande och hjärtstärkande medel.
Vitt slagvatten
Började som huvudvatten för allt från slaganfall och epilepsi till förgiftning och pest. 1946 kallades det kramplösande sprit och efterfrågades fortfarande pŒ svenska apotek som lŠmnade ut en 1 % spritlšsning av rosmarinessens och timjanessens. Recept nedan. Blandningen ansŒgs motverka kramp och var huvudingrediens i Rigabalsam, ett mycket anvŠnt smŠrtstillande liniment. Slagvatten gneds ocksŒ pŒ smŒbarns gommar mot tandslag; de kramper och matsmŠltningsproblem barnen fick nŠr de bšrjade med fast fšda vid tandsprickningen. Under Brattsystemets dagar i bšrjan av 1900-talet kšptes slagvattnen som dricksprit.

Ersättning • I brist på nödiga råvaror gjorde man sitt ungerska vatten på späda granbarr, berättar Linné från en resa i Sverige.
Hållbarhet Förvaras som alla cologner - mörkt, svalt, i väl tillslutet kärl.

Parfym Doftbeskrivning
Mycket frisk, nästan linimentlik colognedoft, ibland med en varmare kryddton.
Massage Det ungerska vattnet började som muskelolja och smärtstillande liniment och till det har också många av de följande varianterna använts.

Recept

Recept I
(destillat)
• Vinsprit (konjak 40-50 %)
Rosmarinblommor
Häll spriten över blommorna så att den täcker. Slut till väl och låt macerera sex dagar. Destillera därefter i sandbad. "Originalet".
(Källa: Corson 1989, efter "Queen's Book of Hours", 1652)
Recept II
(tinktur)
• Brandy eller ren sprit - 1 gallon (4,55 liter)
Rosmarin - 1 handfull
Lavendel - 1 handfull
Myrten - 1 handfull
Finhacka örterna i 2-3 cm stora bitar. Lägg dem i spriten och låt stå tre dagar. Destillera.
(Källa: Allardice 1991 efter R. Bradley: "The country housewife and lady's director", 1732)
Anm. Lavendeln var troligen inte dagens lavendel utan den friska, nästan rosmarindoftande spiklavendeln.
Recept III
(destillat)
Vinsprit (ca 45 % volym) - 1 congium (3.283 ml)
• Färska blad och blommor av rosmarin - 2 libra (850 gram)
Destilleras och avdunstas till halva volymen. Farmakopénamn: Spiritus Rosmarini; Aqua Reginae Hungariae.
(Källa: Pharmacopoea Svecica I, 1775) 
Anm. Officinell från första t. o. m. sjunde upplagan, 1775-1869. Gamla svenska mått och vikter.
Recept IV
(tinktur
- huvudvatten)
Lavendeltinktur - 3 libra (1.275 gram)
Rosmarintinktur - 1 libra (425 gram)
Kanel - 0,5 uns (15 gram)
Muskotnöt - 0,5 uns (15 gram)
Rött sandelträ - 3 drachmer (11.1 gram)
Får dra i fyra dagar, silas av. Färgen kan uteslutas. Farmakopénamn: Spiritus Lavendule compositus, Aqua apoplectica.
(Källa: Svenska farmakopén 1775)
Anm. Senare farmakopénamn: Spiritus Lavendulae compositus, Tinctura Lavendulae aromatica, Tinctura Lavandulae aromatica. Var med olika sammansättning officinell i alla upplagor av svenska farmakopén, 1775-1946. För 1900-talsversioner se rött slagvatten nedan, gjort på eteriska oljor.
Recept V
(spritlösning)
• Renad vinsprit (runt 51 % alkohol) - 1 liter
• Rosensprit (se rosdofter) - 125 ml
• Orangeblomsextrakt (se apelsinblomsolja) - 125 ml
• Engelsk rosmarinolja - 12,5 gram
Citronolja - 6 gram
Citronmelissolja - 6 gram
Pepparmyntsolja eller grönmyntaolja - 0,4 gram
(Källa: Piesse 1857)
Recept VI
(tinktur
- rött slagvatten)

Utspädd sprit (64-65 %) - 800 delar
Lavendelessens - 1 del
Rosmarinessens - 1 del
Ceylonkanel - 8 delar
Muskotnöt - 8 delar
Rött sandelträ - 8 delar
Härav beredes tinktur. 100 ml väger ca 91 gram.
Aromatiska lavendeldroppar. Kallat rött slagvatten, palsydroppar, phalsydroppar vid utvärtes bruk (till ingnidning vid lamhet), röda slagdroppar, hjärtstyrkande droppar (Tinctura cordialis) vid invärtes bruk (upplivande medel vid tillfälligt illamående, svimning, hysteri). Farmakopénamn: Tinctura lavandulae aromatica. Var med olika sammansättning officinell i alla upplagor av svenska farmakopén, 1775-1946. På 1940-talet upptaget också i Storbritanniens, Japans och USA:s farmakopéer.
(Källa: Svenska farmakopén 1901, Gentz och Lindgren 1946)
Anm. För den första 1700-talsversionen se huvudvatten ovan, gjort på tinkturer.

Recept VII
(spritlösning)
Sprit - 825 gram
Rosenextrakt - 80 gram
Orangeblomsextrakt - 80 gram
Rosmarinolja - 10 gram
Citronolja - 5 gram
Citronmelissolja - 0,5 gram
Pepparmyntsolja - 6 droppar
Totalt ca 1.000 gram. Häll spriten på mörk glasflaska och tillsätt doftämnena. 
(Källa: Hector 1903, efter Askinson)
Recept VIII
(spritlösning
- vitt slagvatten)
Sprit - 495 delar
Rosmarinessens - 3 delar
Timjanessens - 2 delar
En mycket förenklad form av slagvatten eller vitt slagvatten. Farmakopénamn: Spiritus apoplecticus, Spiritus apoplectica, Spiritus antispasmodicus.
(Källa: Gentz och Lindgren 1946)
Recept IX
(destillat)
• Vin - 4 liter 
• Färska blommande toppskott av rosmarin - 750 gram 
Totalt ca 4 liter. Får dra fyra dagar och destilleras sedan. 
(Källa: Irenes 1974) 
Recept X
(spritlösning)
Alkohol 90 % - 800 gram
• Tredubbelt rosenvatten - 100 gram
• Tredubbelt orangeblomsvatten - 100 gram
Rosmarinolja - 2 gram
Citronverbenaessens - 7 gram
• Portugalolja (apelsinolja eller pomeransolja) - 1,5 gram
Limeolja - 1 gram
Pepparmyntsessens - 0,5 gram
Totalt ca 1.000 gram. Får dra 6 månader.
(Källa: Poucher och Howard 1974)
Anm. Tredubbla aromatiska vatten = starka.
Recept XI
(tinktur)
Rosmarintinktur - 3 delar
Lavendeltinktur - 1 del
(Källa: Mességue 1977)
Recept XII
(spritlösning)
Vodka - 50 ml
Rosmarinolja - 30 droppar
Citronolja - 12 droppar
Rosenolja - 5 droppar
Apelsinblomsolja - 5 droppar
Citronmelissolja - 4 droppar
Pepparmyntsolja - 1 droppe
Totalt ca 50 ml. Låt dra en vecka.
(Källa: Ranta och Ounapuu, 1984)
Recept XIII
(spritlösning)
Cetylalkohol - 50 ml
Rosmarinolja - 30 droppar
Citronolja - 12 droppar
Rosenolja - 5 droppar
Pomeransolja - 5 droppar
Salviaolja - 2 droppar
Pepparmyntsolja - 2 droppar
Totalt ca 50 ml. Häll i flaska med skruvkork och omskaka före användning.
(Källa: Bremness 1995)
Recept XIV
(tinktur)
Vodka - 300 ml
Rosenvatten - 100 ml
Orangeblomsvatten - 100 ml
Citronskal, strimlade - 4 st
Rosmarinört - torr 3 msk eller färsk 6 msk
Pepparmynta - 1 färsk kvist
Citronmelissblad - torra 1 msk eller färska 2 msk
Totalt ca 300 ml. Låt örterna ligga i vodkan 3 veckor. Skaka om dagligen. Sila och tillsätt de aromatiska vattnen. Hållbart ett halvår.
(Källa: Duff 1998)
Recept XV
(spritlösning)
• Vodka eller annan klar alkohol - 1 dl
Rosmarinolja - 60 droppar
Citronolja - 24 droppar
Rosenolja - 10 droppar
Apelsnblomsolja - 10 droppar
Citronmelissolja - 8 droppar
Pepparmyntsolja - 2 droppar
Totalt drygt 100 ml varav eterisk olja 4-5 %. Spriten hälls på mörk flaska och de eteriska oljorna tillsätts. Tyvärr är källan borttappad; det verkar vara en variant av Hectors recept ovan.
(Källa: Okänd ca 2000) 

Litteratur: Se t. ex. Allardice (1991), Corson (1989), Forbes (1970), Gentz och Lindgren (1946), Foucault (1983), Piesse (1857).

© Shenet 1997 - 2013
Adress: http://www.shenet.se/recept/ungersktvatten.html
Datum: 2018 11 17 - Uppdaterad: 2007 09 16
Cookieinfo
Made with a Mac