![]() |
Tandvårdsmedel
|
|
(Gammal ättesaga) |
||
Engelska namn | Dentifrice | |
Andra namn | Romanska språk Dentifrice (franska) Andra språk Zahnpflegemittel (tyska) |
|
|
||
Tradition | Tandvårdshistoria | |
Framställning | Vätskor blandas till munvatten, torra pulver till tandpulver. Blandar man dessa två får man tandpasta och tandkräm. | |
Beskrivning | Vätskor, pulver, pastor, krämer eller geléer med stark och frisk doft. | |
Innehåll | Nedan vanliga ingredienser i tandvårdsmedel
- en del är passé, andra används fortfarande.
Se också under de olika preparaten om särskilda
ingredienser för just dem: Munvatten och sprithaltigt munvatten. Tandpulver inklusive kolpulver, kritpulver, tvålpulver. Tandkräm och tvåltandpasta. |
|
Karieshämmande |
Fluor (F). Hur det fungerar vet man inte riktigt,
bara att det dödar bakterier inklusive dem som
producerar syra och motverkar uppkomsten av karies och
t.o.m. kan laga småhål. För mycket
kan skada emaljen. Är giftigt och ska inte sväljas.
Tillsätts i form av natriumfluorid, där ungefär
hälften är fluor, resten natrium (0,24 % w/w
natriumfluorid ger t. ex. 0,1 % fluor). Tillåtna
mängder i tandkräm i EU: |
|
Desinfekterande | Till starka saker förr hörde
karbolsyra och
väteperoxid, idag är det triklosan. Tandläkarförbundet
rekommenderar det bara vid sjukdom, som inflammation i
tandköttet. Eteriska oljor (1-4 % = 25-100 droppar per dl). De flesta som används som smakämne (nedan) desinfekterar också. På senare år har tea treeolja kommit mycket i bruk. Sura ämnen (bensoesyra, borsyra, citronsaft, karbamid, mjölksyra, salicylsyra, vinsyra och dess variant vinsten) var populära i tandvårdsmedel under 1800-talet. De fräter inte inte lika dramatiskt som karbolsyra utan är långsammare skadliga för tänderna. Se även under blekande medel nedan. På 1890-talet övergick man till svagt alkaliska ämnen som tvål och borax. Natriumbikarbonat (mot syraattacken!) började användas först i mitten av 1900-talet. Tinkturer som myrratinktur, ringblomstinktur, salviatinktur: Utdrag på alla växterna är desinfekterande och inflammationshämmande och här kombineras de med desinfekterande alkohol. Fasta ämnen som eukalyptol, kamfer, mentol, myrraharts, tymol. |
|
Svampdödande (mot torsk) | Svampdödande ämnen används
framför allt vid muntorsk. Se även svampdödande
medel bland antiseptika
för huden. Vattenutdrag: Salviainfusion, vallörtsdekokt, vallörtsinfusion, åkerfräkeninfusion, åkerfräkendekokt. Eteriska oljor: Cypress, geranium, lavendel, tea tree, timjan. Tinkturer: Kamfertinktur, myrratinktur, ringblomstinktur, salviatinktur. Övrigt: Alun, citronsaft, lingonsaft, mjölksyra, salicylsyra, tymol, vindruvor, yoghurt. |
|
Inflammations- hämmande |
Inflammationshämman ämnen används
vid tandköttsinflammation. Vattenutdrag: Barrdekokt, ringblomsinfusion, salviainfusion, trollhasseldekokt, åkerfräkendekokt, åkerfräkeninfusion, valnötsdekokt. Eteriska oljor: Apelsin, arnika, citron, isop, kalmus, romersk kamomill, myrra, salvia. Tinkturer: Myrratinktur, ringblomstinktur, salviatinktur. Övrigt: Myrraharts. |
|
Sammandragande | Sammandragande ämnen (av samma slag
som på bulor och blåmärken)
används vid löst tandkött och tandlossning.
Båda var vanliga förr på grund av skörbjugg.
Om det inte gått för långt kunde munsköljningar
hålla kvar tänderna fram till våren då
man åter fick i sig C-vitamin. Vattenutdrag: Salviainfusion, trollhasseldekokt. Eteriska oljor: Bergamott, cypress, geranium, kryddnejlika, myrra, patchouli, pepparmynta, salvia, tea tree. Tinkturer: Myrratinktur, salviatinktur. Övrigt: Alun, kinabark, myrraharts. |
|
Lokalbedövande | Eteriska oljor: Framför allt kryddnejlika, den klassiska tandläkaroljan. Också eukalyptus, kamfer, kajeput, pepparmynta. | |
Slipande |
För att utvinna fina pulver har man sedan hedenhös
pulveriserat mineralrika ämnen som brända
äggskal, bläckfiskben, pimpsten, kisel, korall
och porslin. Allt måste malas mycket, mycket fint.
En mixer är till god hjälp, därefter
siktas genom sidentyg. |
|
Blekande | Blekmedlen i dagens "whitening"
tandkrämer är ofta rätt enkla ämnen
presenterade under mystifierande varunamn. Hit hör
Polynam® och Alumisil (aluminiumsilikat,
d.v.s. kaolinlera), Alumina (aluminiumoxid,
d.v.s. lerjord) och Citroxain® (en blandning av aluminiumoxid,
enzymet papain och
natriumcitrat, ett salt av citronsyra). Peroxider: Förr väteperoxid (vätesuperoxid, Oxygenol, aktiv syrgas, aktivt syre - se munvatten), i dagens tandkrämer oftare kalciumperoxid eller strontiumperoxid. Natriumbikarbonat (mindre än 0,2 %) används i "whitening" tandkrämer tillsammans med silikater eller silikonoljor. Natriumhypoklorit (etiketternas Sodium hypochlorite), natriumperborat (Sodium perborate) och natriumperkarbonat (Sodium percarbonate) används som både blekande och bakteriedödande medel. Sura ämnen användes mycket under 1800-talet som desinfekterande medel (se ovan). De flesta har försvunnit men en del fruktsyror som citronsyra och mjölksyra används fortfarande som blekmedel liksom konserveringsmedlet natriumbensoat. Gammal huskur som fortfarande lovordas: Borsta tänderna med citronsaft eller gnugga tänderna med insidan av ett citronskal. Pulveriserad salvia har gammalt rykte om sig att stärka tandköttet och göra emaljen vit. |
|
Andra aktiva ämnen | Mot isande tandhalsar av värme
och kyla: Strontiumsalter som strontiumklorid, kaliumnitrat. Mot tandsten: Pyrofosfat. För att mildra tandkräms effekt på känsliga slemhinnor: Enzymer. |
|
Smakande | Eteriska
oljor (1-4 % = 25-100 droppar per dl) ger god frisk
smak. Mest används i munvatten, minst i tandpulver.
Oftast använda som smakämnen: Mynta: Grönmynta ("spearmint"), pepparmynta, åkermynta (japansk pepparmynta). Mentol extraherad ur dessa oljor. Lakrits: Anis, stjärnanis. Citrus: Bergamott, citron, pomerans. Citrustinktur kan man göra själv. Friska: Angelika, eukalyptus, kamfer (eller kamfer extraherad ur oljan), timjan, vintergröna (eller metylsalicylat ur denna). Kumarin, tymol. Kryddstarka: Kanel, kassiakanel, kryddnejlika, lagerblad. Blommiga och träiga: Kardemumma, lavendel, ros, sandelträ. Vanilj: Benzoin (eller bensoetinktur på hartsen), vanillin. Sötningsmedel - inte enbart gott; sötman ökar också salivavsöndringen. Barntandkräm kan innehålla samtliga de fyra första här uppräknade sötningsmedlen. Glycerin (förr upp till 45 %): Förhindrar också att tandkräm torkar i tuben. Sorbitol (ibland huvudingrediens i barntandkräm): Fuktbevarande och sött på samma sätt som glycerin men billigare och idag det mest använda. Sackarin (Sodium Saccharin) (under 0,3 %): Syntetiskt sötningsmedel. Xylitol: Karieshämmande sockerart i björksav (upp till 3 %). Honung och socker: Det är inte så väldigt länge sedan man upptäckte att socker inte är bra för tänderna; båda var rätt vanliga i tandpastor under 1900-talets första hälft. |
|
Färgande |
Olösliga (mineralpulver) eller vattenlösliga
(växtfärgämnen, syntetiska, t. ex. livsmedelsfärg).
På ingångssidan till färgämnen
listas azofärger som tillåts i kosmetiska
och hygieniska produkter och färgämnen vars
användning begränsas genom lagstiftning. |
|
Varianter | Munvatten
och sprithaltigt munvatten. Tandpulver inklusive kolpulver, kritpulver, tvålpulver. Tandkräm och tvåltandpasta. |
|
|
||
Litteratur:
Se t ex Antczak och Antczak (2001), Corson (1972), Gaugin
(1947), Gattefossé (1993), Hector (1903), Meyer (1952), Nationalencyklopedin
(2004 04 12), Nyström (1996), Poucher och Howard
(1974), Svanberg (1932), Svanberg (1948), Svenska farmakopén
VIII (1901) Svenska farmakopén X (1925), Thomssen
(1947), Wicklund (1990), Wicklund (1998).
|
||
|
||
© Shenet 1997 - 2013 |
||
|