Shenet - Sminkhistoria

Sminkhistoria

Ju mer de tuggar på naglarna, rynkar ögonbrynen och sliter sitt hår, desto mer behöver de oss.
(Elizabeth Arden, 1930-tal)

Se också historia om puder, rouge, läppstift och ögonsmink - det var i den ordningen de blev accepterade för gemene man, nej, kvinna, under 1900-talet.

I begynnelsen

I begynnelsen var kamouflaget. Den förhistoriske jägaren dolde sin människonatur med lera och märkte snart att bemålningen också kunde skrämma. Slutligen lärde han sig att färgen kunde visa likhet och olikhet i naturen och kulturen: Den som ska bli ett med vargens ande måste likna honom och den som uppnått vuxenstatus måste se annorlunda ut än de ickevuxna. Den pålagda färgen meddelade: "Jag är lik... jaktbytet, guden, andra i klanen" och "Jag är olik... vilddjuret, främlingen, andra i klanen".
Färg
De första färgerna var antagligen svarta och bruna, som fanns överallt och kamouflerade bra. Därefter kom gult och rött, som också var lätt tillgängliga i form av leror. Sist i färgspektrat lär sig människan urskilja gröna och blå nyanser, som också är de svåraste att tillverka.
Tatuering
En radikal lösning är att tatuera sig permanent. Det verkar ha varit närmast regel i Oceaniens övärld om man ska döma av vad James Cook såg på sina resor 1768-1771. (Oturligt nog för de tatuerade ledde hans sensationella berättelser till att det blev stor efterfrågan på tatuerade huvuden i London.) Förutom tatueringar kunde Cook notera ständigt nya bemålningar vart han kom: På Nya Zealand smorde kvinnor in ansiktet med rödockra och olja och män krigsmålade sig med kol, i Australien målade man ansikte och kropp i vita mönster, i Noothasundet kropp och ansikte svarta, röda eller vita och beströdde sedan allt med glittrande glimmer, på Hawaii ... lade sig Cook i inrikespolitiken och blev ihjälslagen av studieobjekten.

Tidens seder

Bruket av smink har växlat inte bara mellan könen utan också mellan klasser, länder, sminksorter och färger. De första som bemålade sig var antagligen män, i den mån det var män som jagade och bekrigade främmande grupper. I det sumeriska riket (5000 f. Kr.) och de följande babyloniska och assyriska (600 f. Kr.) sminkade sig både män och kvinnor kraftigt. I 1700-talets Europa var smink påbjudet för fint folk av båda könen. Vissa tider har fattigfolk använt gultonat ansiktspuder medan fina damer bara kunde använda vitt, hundra år senare har konventionen sagt exakt det motsatta. Andra tider har rouge varit tillåtet för horor men inte för överklassens damer, ibland har det varit tvärtom i samma land. Att överskrida reglerna har alltid varit riskabelt och särskilt under perioder av sociala förändringar har sminket kommit upp till livlig debatt. Under 1900-talet har skillnaderna baserats huvudsakligen på kön: tabu för män, tvång för kvinnor. Målning med måtta är god smak medan den som brer på för mycket bortdefinieras som underklassig "sminktjej".

Forntida smink

Egypten

I det forntida Egypten sminkade sig alla samhällsklasser och både män och kvinnor, som allra mest på Kleopatras tid århundradet närmast f. Kr. Till viss del var sminket funktionellt. Det kraftiga ögonsminket skyddade mot insekter och ögonsjukdomar och hudoljor och puder var tidens solskydd. Rika egyptier hade särskilda slavar kallade tecknare eller munmålare som skötte husfolkets ansiktssminkning och manikyr. Uppgiften krävdes både handlag och kunskaper eftersom olika sorters smink krävde olika sorters mat - inte så magiskt som det låter utan ett sätt att förebygga och minska effekterna av de bly- och arsenikhaltiga färgämnena.

Grekland

I Egypten och Babylonien var smink ett rituellt, hygieniskt och medicinskt verktyg som användes av båda könen. I Aten århundradena f. Kr. hade det ålagts kvinnor och sexualiserats. Kvinnor i Aten var av två slag: dygdiga husfruar som höll sig inom hemmets väggar (inget smink, eller lite rött på kinder och läppar) och hetärer som rörde sig ute bland män (rött på kinder och läppar, vitt i ansiktet, svart kring ögonen). På det östligare Kreta som var mer påverkat av orentaliska seder fortsatte både män och kvinnor att bemåla sig i alla färger. I Sparta målade sig ingen. Inte ens kläderna färgades eftersom det ansågs vara en föraktlig förfalskning av naturen. Dock blev det så småningom tillåtet att färga stridsmunderingen röd eftersom det dolde blodet så bra.

Rom

Att romerska kvinnor sminkade sig råder det ingen tvekan om. Rika damer höll sig med minst en ornatrix, en slavflicka med uppgift att sköta om damens hår och kropp. Många romerska författare har vittnat om sminkvanorna, som framstod som överdrivna och löjliga för dem som satt i kejsartidens överdåd och drömde sig tillbaka till den hjältemodiga tid då romarriket slog sig fram. Jetsetaren Ovidius på kejsar Augustus tid däremot skrev en handledning i konsten att använda smink. Tyvärr finns bara fragment kvar men hans förförelsehandbok "Kärlekens konst" ger en del vinkar om parfym, puder, rouge och ögonbrynsfärg (björnfett, lampsvärta, myrägg, mosade flugor). Allt var avsett strikt för kvinnor, som skulle sköta uppgiften diskret, för vilken man vill se på när kvinnan målar upp sig för honom? För herrar räckte det att vara ren - rena tänder och god andedräkt, välansat hår och skägg, inget näshår, klippta och rena naglar och en fläckfri och välsittande toga. Utöver det: makt.

Indien

Den indiska sexualrådgivningsboken Kamasutra från 600-talet listar 64 olika färdigheter som alla människor bör öva upp sig i. Till dem hör:
6. Tatuering.
9. Färgning av tänder, klädesplagg, hår, naglar och kropp.
19. Konsten att göra parfym och doft.
43. Konsten att applicera parfymerade salvor på kroppen och att använda salvor och parfym i håret, samt att fläta det.
Råd till kvinnan
Till vardags ska en hustru parfymera sig sparsamt, privat med sin man kraftigare. Hon ska välkomna hans vänner med blommor, salvor, rökelse, betelblad och betelnötter.
Råd till mannen
Familjefaderns morgonrutin: Uträtta naturbehov, rengöra tänderna, gnida in sig med lite parfymerad salva, smycka sig, sminka ögon och mun och se sig i spegeln. Vad varje man bör göra: Varje dag bada, varannan dag olja in kroppen, var tredje dag löddra in sig, var fjärde dag raka hår och huvud, var femte dag raka resten av kroppen eller var tionde dag bortrycka kroppshår.

Västvärldens smink

Spanien 840

Uppgiften att Europas första skönhetssalong ska ha öppnats i södra Spanien år 840 av en sångare från Bagdad låter fullkomligt rimlig - vid den här tiden kom allt kroppsligt (och syndigt) österifrån, och det moriska Spanien var ju redan bliven en bit Östern. Några århundraden senare när korstågsriddarna nådde fram till det heliga landet drabbade dem orientens smink, parfymer och badseder som uppenbarelser.

Italien 1300-tal

Snabbast spridning fick nyheterna i Italien vars handelsstäder stod för importen till Europa. Köpmännen i Venedig, Genua och Florens hade täta kontakter med Konstantinopel, badade i pengar och var arroganta nog att strunta i kyrkliga påbud eller var påvar själva - bäddat för excesser, alltså. Härifrån spreds renässansens utseendeideal, som damernas blekhet - inte sjuklig på 1800-talet utan vaxlik som hos statyer - och hårblekning med lut. 1320 slog modet att plocka bort ögonbrynen igenom och stod sig i två århundraden. Det är typiskt att den svenske prästmannen Olaus Magnus vid 1500-talets mitt hänvisar till just Venedig som en syndens boning:

Sverige 1555

Jag är förvissad om, att många förträffliga italienare, särskilt venezianare, skulle vara långt tryggare i avseende på huslig lycka och äktenskaplig trohet, om deras vällustiga kvinnor ej hade tillgång till att pryda sig med smink, som de nu för oerhörda summor med ängslig iver förskaffar sig från Etiopien eller Egypten.

Han behandlar sminkning i samma kapitel som andra sllemma och vanärande handlingar som utomäktenskapliga förbindelser. För honom är det en form av bedrägeri:

Icke mindre smälek drabbar den olyckliga kvinna som blir beslagen med att förmedelst mistel, blyvitt, smink och andra färgämnen göra våld på naturen; ty efter en kort tid, sedan de falska färgerna blivit borttvättade, återfår hon sitt förra utseende och blir så till ett åtlöje för alla sina närmaste, oavsett de menliga följderna för hennes naturliga fägring. Ty dessa gifter gräver i förtid fåror i ansiktet, ögonen mister sin glans, tänderna svartnar, och andedräkten får en vidrig stank. Genom dessa bedrägliga färger blir kvnnorna anskrämliga att skåda och ådrar sig allas förakt och männens hat, särskilt som den arme makens läppar därav blir klibbiga. Dock förekommer allt sådant ytterst sällan i de nordiska länderna.

England 1500-tal

	Elizabeth I

Venedigs handelsmonopol brakade ihop snabbt och hårt när portugiser upptäckte sjövägen till Indien 1498. Århundradet därpå blev sjömakten England den nya stormakten. Början på den engelska renässansen brukar sättas till Elizabeth I:s kröningsår 1559. Elizabeth var mycket upptagen av image- och utseendefrågor och både tillät och uppmuntrade kosmetiska excesser. Skönhetsidealet blev i mycket en blåkopia av det italienska. Förutom riklig standardsminkning med vitt puder, ansiktsrött och läpprött rakade damerna av sig ögonbrynen och målade blå ådror på tinningarna precis som man gjort i Venedig och Genua. Ögonen sminkades däremot aldig; det ansågs vulgärt. Håret skulle vara likadant ljust eller rött som italienskornas och blektes också här med lut, ibland med förödande resultat. Också de manliga modelejonen sminkade sig. En engelsk specialitet var damernas loo-masker - ovala halvmasker som hölls fast med en knapp mellan tänderna och skyddade smink och hud mot solen.

England 1600-tal

Den elizabethanska eran tog slut 1603 men 1600-talets Stuart-kungar fortsatte i samma stil. Undantaget var 1650-talet då Cromwell regerade. För puritanerna var redan tvål flärd och smink något för prostituerade. Den landsflyktige Charles II och hans sympatisörer tillbringade årtiondet i Frankrike och återkom 1660 franskare och flärdfullare än någonsin. Kröningen blev en storslagen uppvisning av kläder, smycken, smink och parfym och på den vägen fortsatte det. Att leva lyxliv blev en politisk handling, ett sätt att markera mot puritanerna och visa lojalitet mot kungahuset.
Omkring 1660 slutade engelska skådespelare använda masker på scenen. Istället flyttade maskerna ut bland publiken. Dagboksförfattaren Pepys:

12 juni 1663
Men när teatern började fyllas, satte hon på sig sin mask och behöll den under hela föreställningen; sådana har på senaste tiden blivit högsta mode bland damerna och de döljer hela ansiktet.

Moucher blev också populära i London vid denna tid:

5 maj 1668
Jag lade märke till en förtrolig gest hos lady Castlemaine: hon bad en av sina kammarjungfrur, en annan, som satt bredvid denna, att få en liten musch från hennes ansikte, och förde den till munnen och slickade på den och satte den sedan på sig själv, bredvid munnen, antagligen kände hon att hon höll på att få en finne där.

Den kraftiga sminkning som skådespelarna ersatte maskerna med imponerade på publiken. Skådespelarna började också uppträda sminkade utanför scen. Skådespelerskor blev älskarinnor åt högt uppsatta män och måste "accepteras som oaccepterade" i sällskapslivet, hur föraktade de än var. Dessa band mellan hov, societet och teaterfolk i London bidrog till den snabba spridningen av smink till alla samhällslager som var speciell för England på 1600-talet. Alla kvinnor sminkade sig hejdlöst och en hel del män också.

Frankrike 1700-tal

1700-talets Frankrike var också mycket välsminkat men med tydliga klasskillnader. Smink förknippades med adeln och hovet som levde isolerat lyxliv medan ett kännetecken för de prostituerade på samhällets botten var just att de inte använde smink. Undantag fanns, som Ludvig XV:s drottning, den fromma Marie, som inte målade sig alls och därför betraktades som excentrisk. Moderiktiga damer satt i timmar och blev emaljerade i ansiktet och friserade i håret för att sedan vänta in bekantskapskretsen vid visningstid. Det berättas om en tjänsteflicka som ursäktade sin sena ankomst med att hon varit och tittat på grevinnan Montose, som "visades bara mellan 2 och 4". Sminkeffekten skulle vara kontrastrik: kritvitt ansikte mot svarta moucher och skarpa rougefläckar, ansiktets porslinsglans mot perukens mattpudrade grå. Naturlighet var ingen dygd.
Allt fick förstås ett hastigt slut 1789.

England 1700-tal

Franska revolutionen dämpade överklassen i hela Europa. Man blev försiktig med att visa upp sin rikedom, drog sig tillbaka till lantegendomar och lade ner alla ambitioner som trendsättare. I England där alla målat sig så generöst under 1600-talet började smink betraktas som vulgärt och bedrägligt. Allt gjordes nu tvärtom mot århundradet innan. Hedervärda kvinnor som förr kladdat ner sig med friskt mod gick omålade. Prostituerade däremot sminkade sig som tokiga, särskilt med rouge. Rikets unga sprättar hann med en plötslig och sista blomning 1768 i en orgie av läppfärg, rouge, ögonbrynssvärta och parfym. 1786 infördes en kraftig sminkskatt och butiker som ville sälja smink måste begära särskilt tillstånd. I takt med att lagren tömdes försvann de målade ansiktena ur gatubilden. 1700-talets slut blev osminkat i både Frankrike och England.

Sminkförbud?

I snart sagt varje bok om kosmetika som publicerats sedan 1970-talet citeras följande:

Alla kvinnor oavsett ålder, rang, yrke eller skolning, jungfrur, mör eller änkor, som efter detta parlamentsbesluts ikraftträdande tränger sig på, förför eller lockar till äktenskap någon av Hans Majestäts undersåtar medelst parfym, smink, toalettvatten, löständer, löshår, spansk ull, järnkorsetter krinoliner, högklackade skor och vadderade höfter, ska bestraffas enligt den lag som nu gäller för häxeri och liknande brott och äktenskap ingånget under sådana omständigheter ska efter fällande dom förklaras ogiltigt och upphävas.

Första förekomsten verkar vara Richard Corsons "Fashions in makeup" (1972), här i hela sitt sammanhang:

The English Parliament, taking note of the spread of painting, expressed its alarm and disapproval by passing a law as unenforcable as it was naive, stating that
All women, of whatever age, rank, profession or degree, whether virgins, maids, or widows, that shall from and after this act impose upon, seduce or betray into matrimony any of His Majesty's subjects by the use of scents, paints, cosmetics, washes, artificial teeth, false hair, Spanish wool, iron stays, hoops, high-heeled shoes, or bolstered hips, shall incur the penalty of the law now in force against witchcraft and like misdemeanord, and that the marriage, upon conviction, shall stand null and void.
The ladies, needless to say, continued to paint. In fact, the December 1776 issue of the Lady's Magazine contained an amusing essay 'On the modern Fashion of Painting' which seems well worth quoting...

Ingen hänvisning till något lagförslag (eng. Parliament act) eller annan källa ges i den engelska tidskriftsartikel som därefter citeras. Årtalet 1770, så ofta uppgivet av dem som senare citerat Corson, nämns inte av Corson. Gunn (1973) skriver i sin bok om kosmetika i England att det inte finns några bevis för att lagförslaget någonsin blev upphävt. Nej, det är inte troligt. Så långt arkivarien vid House of Lords kan finna har ingen lag med denna lydelse eller innebörd antagits alls eller ens lagts fram till förslag i England.
Tilläggas kan att ingen skilsmässolagstiftning värd namnet existerade i England vid denna tid, att straffet för häxeri var ett års fängelse, samt att den engelska pressen 1757-1771 var förbjuden att referera förhandlingarna i både över- och underhus eller ens meddela några uttalanden därifrån.
Philadelphia?
Någonstans, var? talas om något liknande lagförslag i delstaten Philadelphia i USA. Saxar man sig bakåt genom kosmetikahistorikernas referenser kommer man så småningom till det amerikanska arbetet "Women of England" (1907), som verkar vara det tidigaste som innehåller det citerade stycket. Inte heller här uppges någon källa. "The Solons who passed the act of 1770" nämns och allt avslutas med utropet: "And this, too, just six years before the American Declaration of Independence!". Möjligen bottnar ryktena om det engelska lagförslaget i någon amerikansk inlaga som glömdes bort för viktigare ting när landet skulle göra sig självständigt eller kanske blev frågeställningen helt enkelt inaktuell sedan självständigheten blivit ett faktum.

England 1800-tal

I England vid 1800-talets början var det bara gamlingar som visade sig med vitmålade ansikten. Deras skrikiga rougefläckar levde kvar ytterligare en tid men prål och tunga parfymer hörde definitivt till en förgången tid. Den nya tidens smakdomare var borgarklassen, som såg devil's paint som en ömklig rest av det gamla depraverade adelsväldet.
Om adelns högreståndstecken varit förkonstling, har någon sagt, så blev borgerskapets sjukdom. Översatt till smink så ersattes adelns öppna förkonstling med borgerskapets falska naturlighet - för säga vad man vill om adelsdamerna, inte hade de varit några svaga oskuldsväsen. Det dög inte för den som hade egendom och livegna att dirigera. Borgerskapets flickor och kvinnor däremot hade just inget annat att ansvara för än sin andliga och fysiskt renhet och lite pianospel och broderi. Det blev fint att vara klen och känslig. Naturligt robusta flickor fick ligga i med solskydd och ett jämnt intag av skadliga ämnen för att erhålla den rätta sjukliga blekheten.
Renlig fick och skulle man vara - cleanliness is next to godliness. Det som behövdes i hygienväg gjorde man hemma. Det tvättades med sprit, glycerin och rosenvatten, skrubbades med havremjöl och mandelmjöl, blektes med citronsaft, filmjölk och ruggiga syror. Rouge kunde användas i smyg, helt osjälviskt förstås när man ville glädja andra med sin friska färg. Unga officerare visade sig däremot gärna i puder och lysande rouge. Unga romantiker i lord Byrons anda kräktes åt präktigheten och lånade ur systrarnas kalk- och arsenikpåsar för att få det rätta bleka och lidande utseendet. De verkliga storkonsumenterna av hygienprodukter var samhällets stöttepelare, som behövde en hel arsenal till den nya maktsymbolen skägget: hårolja, rakvatten, hårtoning och skäggvax.

USA 1800-tal

En händelse som för lång tid framåt skrämde bort amerikanska män från kosmetika inträffade under en presidentvalskampanj 1830. President Martin van Boren kandiderade för återval när det blev avslöjat av en motståndare vad han hade på toalettbordet: Drottning Victorias Dubbelextrakt, Korintisk Gräddolja, Elegantinextrakt och Koncentrerad Persisk Essens. Sådana omanliga europeiska adelsfasoner, i ett land som just kastat av sig Gamla Världens ok! gjorde presidenten politiskt omöjlig över en natt. Han förlorade valet och amerikanska män all lust att närma sig kosmetiska medel.

1900-tal
När borgerskapet blev smakdomare runt år 1800 dömdes smink ut som dekadent adelslarv. När sminket började industritillverkas ett århundrade senare tillkom råsopan att det var underklassigt.

Europa 1914

I Europa före första världskriget sminkade sig ytterst få. Helena Rubinstein som öppnade skönhetssalong i London 1908 kunde konstatera att de enda som hade en aning om smink var teaterfolk. De hade sin erfarenhet av teatersmink och lade gärna på lite även utanför scen. Teaterns och dansens värld inspirerade också prostituerade och snart också en och annan societetskvinna som kunde strunta i småborgares fördömanden. Ryska balettens turné med uppsättningen Shéhérezade 1909 fick försäljningen av kohl och ögonskugga att öka i hela Europa. Ännu 1914 var dock Frankrike det enda europeiska land där kvinnor sminkade sig öppet, "både den verkliga damen och den lättfotade", som någon rapporterade. Äkta och fint smink var alltid franskt. På 1910-talet började det också poppa upp otaliga småfirmor som kokade ihop livsfarliga blandningar i källare och kök. Både i Europa och USA tog det årtionden för statsmakter och etablerade företag att få bukt med denna kitchen cosmetics.

Sverige 1914

Samstämmiga rapporter från Sverige 1914 ger vid handen att absolut ingen sminkade sig. En liten inhemsk tillverkning fanns dock. Den typiska gången var att en tillverkare av tvål under 1800-talets andra hälft expanderade först till hygienprodukter som munvatten och cologne och sedan till regelrätt "smink" som cerat, läppsalva och ögonbrynsfärg. Redan på 1890-talet annonserade Wilhelm Becker om "teatersmink, smink och puder i alla kulörer".

1920-tal

Många faktorer knuffade europeiska och amerikanska kvinnor mot sminkdiskarna. Många var nyinflyttade från landet och den som ville konkurrera måste visa sig storstadsmässig. Industritillverkade speglar och kameror satte bokstavligt talat fokus på utseendet. De synligaste spåren lämnade stumfilmsstjärnorna. De var hårt sminkade för att synas på svartvit film, som långt in på 20-talet inspirerades av Shéhérezade. Otaliga filmer utspelades i Orienten, varuhusens nipper var orientaliskt, parfym och smink hade orientaliska namn. 1922 utbröt Egyptenfeber efter den sensationella öppningen av Tutankhamons grav. Kläder, smycken, möbler, filmer, böcker, smink, inredning, allt skulle vara egyptiskt.
• I Stockholm i början av 20-talet kunde vitt eller hudfärgat puder gå an men ögonsmink och läppstift väckte obehagligt uppseende.
• I Paris 1922 sminkade sig "alla".
• I London 1924 sminkade sig alla "från socitetsdamer till gatflickor" med vita kinder, knallröd mun och svarta ögonbryn, precis som det varit på 1600-talet.
• Trögast expanderade kosmetikabranschen i Tyskland där männen var hårda motståndare till både smink och kvinnors yrkesarbete - ett bisarrt samband kan tyckas idag, men det fanns på 1920-talet i Europa. På 30- och 40-talen blev det officiell tysk politik.
• I USA i mitten av 20-talet var det inte bara fritt fram att sminka sig utan närmast påbjudet för kvinnor som ville slå sig fram på arbetsmarknaden. (Smink på en man däremot var inget plus i karriären.) Försäljningen av kosmetika fördubblades, räknat i dollar, från 1925 till 1930. Storsäljarna var cold cream, tvål, parfym och fast puder.

För och emot

Damerna dansar negerdanser, röker cigaretter, spelar kort, sportar, och badar tillsammans med männen och flirtar emellanåt

Med dessa ord ville en manlig författare uttrycka sin uppskattning av moderna kvinnor 1926. Negeraktigt var annars det vanliga skällsordet när smink fick sitt genombrott i Sverige på 30-talet (ordet make-up dyker upp i svenskan 1938). Skrämmas med prostituerade gick tydligen inte längre. Negersmaken tog sig uttryck i bl. a. rött nagellack och jazzmusik.
• Var man emot smink kunde man hävda att det var ohälsosamt. Läppstift samlade bakterier, puder förstörde hyn och många giftiga ingredienser användes. Särskilt under de första årtiondena av 1900-talet när få företag befattade sig öppet med kosmetika var marknaden närmast en undergroundkultur av källar- och köksföretag. Klagomål fick de sällan; kunderna skämdes eller dog.
• Var man för smink kunde man tvärtom hävda att det var hälsosamt. Läppomada skyddade läpparna och smink i största allmänhet var ett sätt att "ta vara på sig själv". I USA påpekades särskilt att smink var bra för karriären, och då måste det väl också vara bra för hälsan?

1930-40-tal

När varenda fabriksflicka kunde köpa ansiktsvitt på burk - filmstjärnorna var ju kritvita, eller hur? - förlorade blek hy sin gamla status. Istället blev solbränna rätt. I Sverige slog det igenom sommaren 1923, samma år som kvinnorna också bobbade sig. Nu betydde solbränna inte längre att man var från landet och måste arbeta utomhus utan att man hade tid och råd att lata sig på stränder eller rentav vistas utomlands. 30-talets nya utseende var hälsosamt, inte bara för individen som låg där och åt vitaminer med hela kroppen utan för hela folkstammen. Det var rashygienens tid, upplyst av solsken och kladdig av fiskleverolja, hårborttagningskrämer, deodoranter och solbrännekrämer. Att "ersätta smink med sol" blev det dock aldrig tal om på allvar. Istället sminkade man sig frisk och naturlig med rouge och läppstift.
Särskilt naturlig var man i Tredje Riket där kvinnorna enligt den officiella politiken fick sin skönhet av solbränna och moderskap. Något ohälsosamt och utländskt (franskt) smink behövdes alltså inte; möjligen på sin höjd lite (tysk) honung. "Målade kvinnor" kunde nekas inträde på nazistpartiets möten. Kvinnor som valts ut till avelsprogrammet Lebensborn fick inte plocka ögonbrynen eller använda läppstift och nagellack. SA-chefen Ernst Röhm 1933:

Tyska män och kvinnor är av åsikten att kvinnor som plockar ögonbrynen, använder smink, färgar håret och försöker dra uppmärksamhet till sig genom excentriskt uppträdande (t. ex. rökning, ansiktspuder etc.) hör till en äldre generation vars tid är ute. ... Att vara ung betyder: att vara naturlig och att förstå maningarna och kraven från en stor era.

Ledarskiktet fick ofta gömmas undan, som Magda Goebbels som alltid var sminkad och av åsikten att kvinnor skulle ha "stil, skönhet och intelligens", och Hermann Göring, som i privatlivet kunde uppträda i nagellack, rouge och blå ögonskugga.

Branschen

De svenska kosmetikaföretagen fick ett tillfälligt uppsving under andra världskrigets importstopp men övergavs av många kunder efter kriget när spännande utländska varor och ideal började strömma in i landet. Nu var de inte bara franska utan ännu mer amerikanska. Många små och stora svenska företag köptes upp och lades ner under 1960-talet.
Nya marknader
1920-talet debatterade och godkände puder, 30-talet rouge, 40-talet läppstift och 50-talet ögonsmink. Sedan ansiktsdel för ansiktsdel fått sitt har industrin expanderat genom att leta upp eller skapa nya konsumentgrupper baserade på sådant som etnicitet, ålder och kön.
• 1965 lanserades det första kosmetikamärket för svart hud. Det dröjde dock till 1974 innan en svart kvinna kom på Vogues omslag.
•Ålderssegmenteringen har blivit allt finmaskigare. Redan 1961 lanserade Revlon en särskild kräm för kvinnor över 35, finurligt kallad Eterna 27. Idag har man funnit att insatser riktade till 7-12-åriga flickor betalar sig bäst.
• Många försök har gjorts att skapa en manlig marknad. Det bästa som åstadkommits är övergången från hårvatten till rakvatten och sedan rakvattnets omvandling till legitim herrparfym. Idag satsar branschen på manlig hudvård som i förlängningen kan leda till smink. Sociologiska rön rön ger stöd åt sådana förhoppningar. Det nya med den pågående "estetisering av samhällskulturen" som kan ses är just att den omfattar bägge könen. Män och kvinnor kan glädjas åt att snart vara lika jämlikt objektifierade.
Independent
På 1980-talet uppstod två nya yrken som till viss del ersatte filmstjärnorna som sminkförebilder: Supermodeller (fotomodeller som också arbetade som mannekänger) och make-up-artister (supermodellernas servicepersonal). Flera lanserade eller lånade sitt namn till sminkmärken. De flesta köptes upp snabbt av jättar som ville nischa in sig på en färdigkrattad bana. Kanadensiska M.A.C. (1984-) och amerikanska Bobbi Brown (1992-) hann t. ex. inte vara "independent" många år innan innan de köptes upp av Estée Lauder.

Hänt nåt?

Efter reaktionen på 70-talet med naturlig look har endast mindre modevågor rullat fram, alla lika gravallvarligt presenterade som händelser och befrielser - "nu finns det inga måsten!". Det har sin komiska poäng att punkarna möttes av förvåning när de tog lockropen bokstavligt.
Idag används smink av en tredjedel av EU:s befolkning, d.v.s. av de flesta kvinnor. Svenskor och finskor konsumerar mest. En stor förändring jämfört med erans början för hundra år sedan är att dagens smink är relativt ogiftigt. Man blev inte allergisk mot bly och kvicksilver, man dog av det.
Under 2000-talet har vi fått lära oss att längta efter plastikoperatörens kniv. Det är ju skillnad på omskärelse och omskärelse.

Mer historia

• Ögonsmink - till ögonfransar, ögonbryn, ögonlock
• Puder - i tusentals år gällde bara en färg: vit
• Rouge - ett av de äldsta sminkmedlen
• Röda läppar - med pulver, vätskor, salvor och stift

• Litteratur: Se t ex Aftel (2003), Banner (1984), Bergmark (1972), Birch-Jensen (1991), Brown (1994), Castelbajac (1995), Corson (1972), Gunn (1973), Jacobson (1998), Lindvall-Nordin (1984), Ljung (2002), Magnus (1976), Nationalencyklopedins ordbok (1995), Ovidius (1947), Pallingston (1999), Pio (1922), Riordan (2004), Söderberg (2001), Vatsyayana (1994), Vogelsang-Eastwood (1995).
The Parliament Act 1770: Corson (1972), Gunn (1973) och många andra. Murstein (1974) uppger sin källa (Burleigh James, Bartlett: Women of England; Philadelphia: Rittenhouse, 1907) som i sin tur inte gör det. House of Lords Record Office (The Parliamentary Archives) i London förnekar att något sådant lagförslag lagts fram (korrespondens juni 2004).
• Icke mindre smälek...: Magnus 14:14 (1976). Damerna dansar negerdanser...: Söderberg (2001). Tyska män och kvinnor...: Guenther (2004).
• Artiklar: Anna-Britta Ståhl: Förr kunde smink sluta med döden (Dagens Nyheter 1996 01 15). Sminktradition: Parliament Act

© Shenet 1997 - 2010
Adress: http://www.shenet.se/recept/sminktrad.html
Datum: 2010 09 03 - Uppdaterad: 2010 02 1
Cookieinfo