 |
Rövarättika |
|
|
|
||
| Synonymer | Fyrtjuvsvinäger, rövarättika, fyra rövares ättika, ficktjuvsvinäger, kryddättika, aromatisk vinäger | |
| Farmakopénamn | Acetum prophylacticum, Acetum antisepticum, Acetum aromaticum, Acetum quatuor latronum | |
| Engelska namn | Four thieves vinegar, vinegar of the four thieves, vinegar of the four robbers, aromatic vinegar, Marseilles vinegar | |
| Andra namn | Romanska språk |
|
|
|
||
| Tradition | • Rökelsehistoria Denna berömda toalettättika har sitt ursprung i Marseille under den stora pestepidemin 1720-1721. Som brukligt var i Europa under epidemierna gick arbetslag i stadens tjänst omkring och brände rökelse, i Marseille i tur och ordning med örter, krut och blandningar med bland annat arsenik. Efter ett tag greps fyra plundrare. De hade dränkt in sig med en vinägerblandning och därefter |
|
|
||
| Vid rättegången fick tjuvarna löftet att deras liv skulle sparas om de avslöjade receptet; enligt en version skulle de få nåden att dö genom hängning i stället för bränning. Vinägerblandningar användes som smittskydd av alla som kom i kontakt med pestsjuka och döda, särskilt dödgrävare, och den här var ju uppenbarligen effektiv. Receptet gavs och stadens åldermän lät trycka det på affischer som spikades upp på husväggarna. Ett exemplar lär ska finnas på Marseilles stadsmuseum, Musee du vieux Marseille. Flera liknande historier finns, bl. a från Auvergne 1413 och Toulouse 1628-1631. Hur som helst var blandningen inte unik utan helt i linje med vad man använde i hela Europa. Den och andra toalettättikor har använts som cologne, rökelsevätska, ansiktsvatten och allmänt tvättvatten - kort sagt ett heltäckande desinfektionsmedel |
||
|
||
| säger en svensk auktoritet vid 1800-talets
mitt. Ännu i slutet av århundradet användes
enklare varianter för att desinfektera händer och sjukrum.
Farmakopéerna: Uppgång och fall Som antiseptikum kom fyrtjuvsvinägern att upptas i alla europeiska farmakopéer, inklusive den första franska 1748 och den första svenska 1775. Receptets förenkling genom åren tills det slutligen tynar bort som obsolet har sitt intresse. Det första 1775 på elva växter var ganska storslaget och väl strängt taget det enda som kan gälla för riktig rövarättika. Redan i andra upplagan fyra år senare minskades antalet växter till fyra, och sådan förblev kompositionen i nära hundra år. I farmakopéns sjunde upplagan 1869 övergavs både växterna och vinägern ersattes med eteriska oljor lösta i svag ättika. 1900-talets rationalisering var att ersätta ett par av oljorna med isolerade kemiska ämnen och slutligen i 1925 års upplaga att inte ta med preparatet alls. |
||
| Framställning | Normalt var detta ett enkelt växtutdrag i vinäger, men ibland destillerades det. | |
| Beskrivning | Toalettättika med uppfriskande, syrlig, starkt aromatisk lukt och god smak. Gjord på växter blir den bruntonad, med eteriska oljor och kemikalier färglös. I båda fallen ska vätskan vara helt klar. | |
| Löslighet | • Vatten
och vattenlösliga ämnen som glycerin,
ättika och alkohol
löses obehindrat i ättikan. • Fettlösliga ämnen som fett, oljor, vaxer, eteriska oljor och hartser löses inte. pH och inkompatibiliteter • Ättikan är sur, d.v.s. har pH 6 eller lägre. |
|
| Innehåll | Recepten är många, man tog vad
som fanns tillgängligt i varje land, t. ex. sin lokala mynta och malört. Ingredienserna
blir färre och enklare genom åren.
• Vinäger, från 1870-talet ättika. Redan detta räckte långt. I Frankrike var vinäger var det mest använda av alla desinfektionsmedel under pestepidemierna. Man hällde lite vinäger på en glödhet skyffel så att ångan spreds i rummet, man dränkte in en svamp med vinäger och andades in, man tvättade sig med det och särskilt dödgrävare svepte in sig i vinägerindränkt tyg. Det skyddade mot all slags osund luft, miasma, där sjukdom och ondska ruvade. Det är mycket möjligt att den verkligen höll undan lössen som spred pesten. • Växtdroger - vilka som helst med stark lukt, senare eteriska oljor, slutligen isolerade ämnen ur dessa. |
|
| Varianter | • Toalettättikor av många slag. | |
| Hållbarhet | Kan mögla och blir slemmigt. Beredes lite åt gången, förvaras mörkt och svalt. | |
|
|
||
Recept |
||
| Recept I | • Stark vitvinsvinäger - 3 pints (1,7 liter) • Malört - en näve • Älgört - en näve • Enbär - en näve • Mejram - en näve • Salvia - en näve • Kryddnejlikor - 50 st • Ålandsrot (Inula helenium) - 2 ounces (62 gram) • Angelika - 2 ounces (62 gram) • Rosmarin - 2 ounces (62 gram) • Kransborre (Marrubium vulgare) - 2 ounces (62 gram) • Kamfer (borneokamfer eller japankamfer) - 3 gram Blanda och låt dra 15 dagar. Sila och pressa. Häll på flaska. Användning: Gnides in på händer, öron och tinningar då och då när man ska närma sig pestsjuka. (Källa: Gattefossé 1993, ursprungligen 1937; Valnet 1992, ursprungligen 1964) Anm. Ska enligt Gattefossé och Valnet vara originalreceptet från Marseille ca 1720. Kamfern kan ha varit den gamla borneokamfern men troligare våra dagars kamfer japankamfer, som började importeras på 1500-talet och vid mitten av 1700-talet blivit allenarådande. Engelska mått. |
|
| Recept II | • Vinäger - 2,6 liter (ca 2,6 kilo) + 900 |
|
| Recept III | • Vinäger
- 2,8 kilo (ca 2,8 liter) • Rosmarin - 120 gram • Salviablad - 120 gram • Lavendel, blommande ört - 60 gram • Kryddnejlikor - 7,5 gram Macereras fyra dagar. (Källa: Pharmacopoea Svecica II 1779, III 1784, IV 1790, V 1817, Lindberg 1946) Anm. Totalt ca 3.100 gram varav växtdelar ca 10 %. Helt ny formel jämfört med första upplagan. I femte upplagan 1817 ändrades lavendelblommor till blommande ört och rosmarin till rosmarinblad, annars höll sig denna förenklade version i hundra år. Farmakopénamn: Aromatisk ättika, kryddättika (Acetum aromaticum). |
|
| Recept IV | • Vinäger
- 1,4 kilo (ca 1,4 liter) • Rosmarinblad, skurna - 60 gram • Salviablad, skurna - 60 gram • Lavendelblommor, skurna - 30 gram • Kryddnejlikor, krossade - 3,7 gram Macereras fyra dagar. Klar, rödbrun, av angenämn lukt och sur, kryddaktig smak. (Källa: Pharmacopoea Svecica VI 1845, Berlin 1849) Anm. Totalt ca 1.550 gram varav växtdelar ca 10 %. I sjätte upplagan har receptet halverats. Farmakopénamn: Kryddättika, profylaktisk ättika (Acetum aromaticum, Acetum prophylacticum). Gamla mått. |
|
| Recept V | • Stark vinäger
- 2,8 liter (ca 2,8 kilo) • Renad vinsprit (runt 51 % alkohol) eller brandy - 30 gram (ca 33 ml) • Lavendelblommor - 30 gram • Malört - 23 gram • Strandmalört (Artemisia maritima ssp. maritima) - 23 gram • Rosmarin - 23 gram • Salvia - 23 gram • Mynta (pepparmynta, grönmynta) - 23 gram • Ruta (Ruta graveolens) - 23 gram • Kamfer - 15 gram • Vitlök - 4 gram • Kalmusrot - 4 gram • Kanel - 4 gram • Kryddnejlika - 4 gram • Muskotnöt - 4 gram Låt allt utom kamfer och sprit dra tillsammans i väl täckt kärl i två veckor i sommarvärme. Pressa och filtrera. Lös upp kamfer i sprit och tillsätt. Ett likt och likvärdigt preparat erhålles om man löser samma växters eteriska oljor i en blandning av alkohol och ättika. (Källa: Piesse 1857) Anm. Totalt ca 3.000 gram varav växtdelar och kryddor ca 7 %. Ruta, vitlök och kalmusrot lades till originalreceptet i franska farmakopén 1758. |
|
| Recept VI | • Ättika
- 1.000 gram (ca 1 liter) • Ättiksyra - 100 gram (ca 100 ml) • Koncentrerad sprit (91 %) - 100 gram (120 ml) • Kryddnejlikolja - 3 gram • Enbärsolja - 1 gram • Cedratolja - 1 gram • Rosmarinolja - 1 gram • Lavendelolja - 1 gram • Pepparmyntsolja - 1 gram Blanda de eteriska oljorna med spriten och låt dra två dagar. Tillsätt ättikan och ättiksyran. (Källa: Pharmacopoea Svecica VII:2 1871, Norska farmakopén 1879, Lindberg 1946) Anm. Total 1.208 gram varav eteriska oljor 0,7 % och alkohol ca 8 %. I sjunde upplagan övergav man växtutdraget och gjorde ett ganska stort recept med eteriska oljor. Farmakopénamn: Kryddättika (Acetum aromaticum). |
|
| Recept VII | • Destillerat vatten
- 1.900 gram (1.200 ml) • Ättiksyra (25 %) - 600 gram (ca 620 ml) • Koncentrerad sprit (91 %) - 490 gram (ca 590 ml) • Eugenol - 3 gram • Citronolja - 2 gram • Rosmarinolja - 2 gram • Kanelaldehyd - 1 gram • Lavendelolja - 1 gram • Pepparmyntsolja - 1 gram Blandas och macereras två dygn varefter blandningen filtreras. Ska vara klar och nästan färglös. (Källa: Svenska Farmakopén VIII 1901, Svenska farmakopén IX 1908, Nordisk familjebok 1916, Lindberg 1946) Anm. Totalt 3.000 gram varav eteriska oljor 0,3 % och alkohol 16 %. I åttonde upplagan strök man ättikan och övergick till att späda ättiksyra med vatten, och enbärsoljan och kryddnejlikoljan ersattes med kanelaldehyd och eugenol. Sådan stod blandningen kvar i 1908 års upplaga men ströks i den tionde 1925. Farmakopénamn: Kryddättika (Acetum aromaticum). |
|
|
|
||
|
• Litteratur: Se t. ex. Berlin (1849), Berlin (1851), Corbin (1986), Corson (1972), Gattefossé (1993), Harrison
(2000), Lindberg (1946), Meyer (1952), Nilsson och Peterson
(1998), Pharmacopoea svecica I (1775), Svenska farmakopén VIII
(1901), Svenska farmakopén IX (1908), Svenska farmakopén X (1925), Valnet (1992), Vron (1997). • Citat: ... gått runt i pestoffers hus ...: Valnet (1992). ... men dess bruk har betydligt ...: Berlin (1851). |
||
|
|
||
|
© Shenet 1997 - 2013 |
||
|
|
||
