Shenet

Växter Råvaror Recept Referens Sök Forum Kontakt Hem
Historia - Rouge

Rougehistoria


Rouge har använts i tusentals år. Modet har växlat många gånger och till synes nyckfullt. Ibland har det använts av båda könen, ibland bara av män, ibland bara av kvinnor. Vissa perioder har det använts av alla samhällsklasser, under andra bara av överklassen, under andra återigen har det varit tillåtet bara för prostituerade. Ibland har det tonats ut för att de naturligt ut, ibland har det lagts på i tydliga runda fläckar. Först på 1900-talet skilde man på läpprött och ansiktsrött.
Asien Sumererna i Mesopotamien är de tidigaste kända rougeanvändarna (4000-3000 f. Kr). Både män och kvinnor sminkade sig kraftigt. Färgämnen var henna och kvicksilvermineralet cinnober, ett giftigt rött färgämne som användes i rouge i Europa in på 1800-talet. I Induskulturen (2500-1500 f. Kr.) i dagens Pakiistan gjorde man puderrouge av pulveriserat rött sandelträ och jordarter som rödockra.
Egypten Även i Egypten användes henna och framför allt rödockra, som fanns i egyptiska öknen. En upphittad röd sminksalva från 2900 f. Kr. har en grundkomposition som stått sig ända sedan dess: röd ockra och vitt kalciumkarbonat blandat i fett.
Det brukar också sägas att egyptierna använde karminrött, vilket ska utläsas något med karminröd färgton, inte färgämnet karminrött. Kochenillusen som det utvinns ur är mexikansk och togs till Gamla Världen först 1526 och ämnet fick ett gammalt namn som beskrev kulören. Det är fortfarande inte känt vad egyptiernas karminröda kan ha varit.
Grekland Grekiska kvinnor på 300-talet f. Kr. målade läpparna och säkert också kinderna med kinnabaris, det grekiska namnet på kvicksilverfärgen cinnober. Alkannarot, den enda färgtillsats grekerna använde i sina doftande örtoljor, användes också till smink.
Rom

Romarna tog över bruket av alkannarot när de erövrade de grekiska områdena. Kvicksilverfärgen cinnober, på latin cinnabaris, hängde också med; Ovidius vid vår tideräknings början rekommenderade den varmt. Horatius vid samma tid berättar att romerska kvinnor gav ansiktet färg med röda blyfärger, extrakt av krokodilspillning importerad från Egypten och "karminrött", antagligen också egyptiskt.

Venedig 1300-tal Den kristna kyrkan fördömde kategoriskt allt smink ända sedan den blivit någorlunda etablerad i sydöstra Europa på 300-talet. Det förknippades med hedniska folk och gudar. Ett årtusende senare hade de nyrika invånarna i de italienska handelsstäderna Venedig och Genua blivit så mäktiga att de kunde sätta sig upp mot förbuden. De hade täta kontakter med orienten och anlade många orientaliska vanor, bland dem att sminka sig helt öppet. Idealutseendet var ett blekt ansikte utan ögonsmink men med markerade ögonbryn och rodnande kinder och läppar. Från 1200-talet till 1500-talet styrde Venedig och Genua Europas handel och därifrån spred sig de syndiga varorna och vanorna ut i Europa under ständiga fördömanden från kyrkan.
Frankrike 1700-tal På 1700-talet visade den europeiska och särskilt den franska adeln sin herreklasstillhörighet bland annat genom överdådig sminkning. Det var ju inte bara dyrt att köpa och få pålagt utan omöjliggjorde dessutom ofta ett normalt liv och visade man att man tillhörde den arbetsfria klassen. Naturlighet eftersträvades inte, bara bönder var naturliga. Både män och kvinnor sminkade sig: Ansiktet närmast lackerades glänsande kritvitt och högst upp på kindbenet lades rouge i en skarp rund eller triangelformad fläck som inte tonades ut. Den skarpa kontrasten mellan rött och vitt var viktig. Inget fint lik var heller färdigt för lit de parade innan det bemålats. Madame de Pompadours sista handling efter att ha fått sista smörjelsen 1764 var att lägga på rouge.
Pomada
1700-talets vanligaste rougeform var en fet salva, alltså det egyptiska grundreceptet färgpigment blandat i fett. Den lysande röda färgton som eftertraktades kallades vermillon och blandades av kvicksilverfärgen cinnober och blyhaltig mönja; möjligen blev cinnobern lite mindre blåröd av detta. Alla visste att båda var giftiga. Eh bien, après?
England 1800-tal

I England på 1600-talet hade män och kvinnor av alla klasser sminkat sig friskt. Vattenlösliga pigmentblandningar såldes billigt och blandades med vatten eller fuktades och torkades till en enkel kaka. Sedan adeln skuffats undan som smakdomare av borgerskapet - tidigare i England än i andra länder - blev smink förkastligt och försvann undan för undan under 1700-talet. Rouge överlevde längst. Ännu under 1800-talets andra hälft användes det av äldre män och kvinnor på det gammaldags sättet: två knallröda fläckar på kinderna. Yngre såg på dem med överseende. Kvinnor, särskilt unga, skulle istället se så bleka och sköra ut som möjligt. De enda som tilläts sminka sig var män - de mest målade och parfymerade i det viktorianska England var unga officerare.
Hemtillverkning
För kvinnor var allt smink tabu men det mixtrades flitigt hemma. Receptböcker kom ut i långa banor. Vermillon av de urgamla röda färgämnena kvicksilverhaltig cinnober och blyrött fanns kvar i köprouge men började nu ses som oroande giftigt. För hemtillverkning prövade man istället mer oskyldiga vegetabiliska färgämnen som alkannarött som löste sig i fett och rött sandelträ som löste sig i alkohol. Enklast var att gnida kinderna med rödbetor, jordgubbar eller ett rött silkespapper doppat i vin.

Sverige 1911

I början av 1900-talet fick rouge och puder åter synas en aning. Alla de vanliga formerna fanns att köpa i Sverige redan på 1880-talet (recept) men var oåtkomliga för de flesta innan de masstillverkade kom på marknaden på 20-talet.
1911 när dagslönen för en industriarbeterska var 1:60 fanns rött och vitt "komprimerat smink" i pappaskar för 0:50-1:25. Flytande Rouge végétal från Hylin & Co., med "den stora fördelen att ej såsom fallet är med vanligt smink, förstöra huden", kostade 1:25 för en liten flaska.

Europa 1900-tal Rougekakor
Rougekakor (karminrött, talk och bindemedlet gummi arabicum pressat till en kaka), praktiskt förpackade i puderdosor, blev populära bland yrkesarbetande kvinnor på 1920-talet. Rougekakor från Bourjois (i Paris!) ansågs länge vara de finaste och bästa.
Rouge en feuilles
Rougepapper - papper indränkta med karminrött eller annat rött färgämne - behöll populariteten länge. Ännu på 1960-talet kunde man i svenska butiker hitta gamla lager av röda papperskort.
Ansiktsrött och läpprött
Samma röda smink har i alla tider använts till både kinder och läppar, tills en finurlig fabrikant på 1930-talet kom på att kalla detta "otidsenligt och ohygieniskt". Vips fick man sälja två produkter istället för en.
Blusher
Rouge började bli accepterat på 1920-talet och fortsatte att användas på 30-talet, användes inte mycket på 40- och 50-talen men kom tillbaka stort på 60-talet, nu kallat blusher.
Färger och kulörer Ett färgämne kunde ge namn åt en kulör och tvärtom och båda kunde användas om rouge och rött smink i största allmänhet. Se mer under Röda färgämnen. Några beteckningar som ofta förväxlas:
Safflor (saffron, saffran)
Safflor var inte saffran utan röd färg utvunnen ur färgtisteln (safflor, safflower). De pulveriserade blommorna har också använts som ett gulrött talk och de gula blombladen för att förfalska saffran, därav namnet.
Karminrött
Karminrött betecknar både en kulör och färgämnet karmin ur torkade mexikanska kochenillöss som började importeras till Europa 1526. De pulveriserade lössen löstes i rosenvatten, eventuellt med lite ammoniak, och vätskan baddades på kinderna. Strax före första världskriget kom syntetiskt karmin som var fettlösligt och kunde blandas i salvor och cerat. Det såg naturligare ut på kinderna och bidrog till att göra rött smink mer accepterat.
Spanskt rött (Laine d'Éspagne)
Spanskt rött var bomull indränkt med karmin. Spanien hade länge monopol på handeln och allt med karmin kunde kallas spanskt rött, och allt rött sålde bra om det kallades spanskt eftersom det då antogs innehålla äkta karmin. Eftersom karmin också betecknade en röd kulör, kom handlaren undan om kunden antog att det betydde spanskt rött...
Vermillon
Kulören vermillon fick sitt namn i Frankrike på 1700-talet och var populär in på 1900-talet. Den blandades av kvicksilverfärgen cinnober och blyhaltig mönja.
Konsumtion • 1928: Över hälften av kvinnorna i USA använde rouge men bara 15 % läppstift.
• 1938: 2/3 av kvinnorna i USA använde rouge.
• 1994: 26 % av tillfrågade svenska kvinnor i 20-årsåldern svarade att de använde foundation/puder/rouge dagligen, 35 % varje vecka, 10 % aldrig.
Mer historia

Smink
Ögonsmink
Puder
Läppstift


Litteratur: Se t. ex. Banner (1984), Brown (1994), Castelbajac (1995), Corson (1972),Gunn (1973), Kumlien (1946), Lindvall-Nordin (1984), Manniche (1999), Mulvey och Richards (1998), Ovidius (1947), Riordan (2004), Söderberg (2001), Vogelsang-Eastwood (1995). Konsumtion: Lodén (2008), Söderberg (2001), Jones (2010).
Nätpublikationer: Nationalencyklopedin (2004 04 14).

 

© Shenet 1997 - 2013
Adress: http://www.shenet.se/recept/rougetrad.html
Datum: 2018 11 22 - Uppdaterad: 2011 09 9
Cookieinfo
Made with a Mac