Shenet

Växter Råvaror Recept Referens Sök Forum Kontakt Hem
Rumsdofter

Pomandrar


Synonymer  Pom amber, luktäpple, ambraäpple, bisamäpple, doftkulor, luktkulor, luktpastiller, luktsten, luktapelsin, julapelsin, rosenkrans, orgonit
Engelska namn Pomander, ball of gold, musk apple, sweet ball, rosary, orgonite
Andra namn Romanska språk
Pomum ambrae, poma ambrae (nylatin), pomme d'ambre (franska), pasta di Levante (italienska)
Andra språk
Bisamapfel (tyska)
Förväxlingsrisk • Kärleksäpplen - alrunans frukter

Tradition Idag är pomandrar, om de är något alls, julapelsiner. Förr räddade de livet genom att skrämma bort pest och onda väsen. Idag gör orgonit samma tjänst.
Recept på något som liknar pomandrar lär ha funnits redan i Dioskorides "Materia Medica" första århundradet; ett slags doftande halsband som också kunde användas som salva efter badet. Regelrätta pomandrar nådde Europa som österländsk kuriositet under korstågstiden. De knådades ihop av vad man hade råd med och såldes av kringvandrande försäljare. När den värsta pestskräcken lagt sig kom den medicinska och moraliska kritiken, men det var inte den som gjorde att doftkulorna kom ur bruk i slutet av 1600-talet. De konkurrerades istället ut av nyheten alkoholhaltiga parfymer. Redan i mitten av 1700-talet har pomandrarna fallit bort ur de flesta receptböcker, men fanns kvar i den franska farmakopén till 1860-talet.
Namnet
Namnet pomander (pomme d'ambre = ambraäpple) kommer av att ambra var den ursprungliga huvudingrediensen. Att de kallades äpplen berodde inte bara på formen. Tidiga pomandrar gjordes på äpplesmet som så småningom gav ordet pomada - se cold cream-historiken om detta samband. Loveapples var, förutom alrunans frukter, något annat i England: Ett skalat äpple hölls i armhålan under en dag och gavs sedan bort till den älskade som doftminne.
Balls of gold
Den franske korsriddarkungen av Jerusalem ska ha skickat tysk-romerske kejsaren Fredrik Barbarossa en gåva av myskfyllda guldpomandrar 1174. I medicinsk litteratur dyker de upp på 1200-talet som en lyxig variant av tidens lukt- och trollpåsar. Efter 1347 när digerdöden slog till i Europa användes pomandrarna till skydd mot pest. Rikt folk beställde dem trådarbeten hos guldmeden och fyllde dem med ambra och mysk eller med en svamp indränkt med det berömda pestmedlet fyrtjuvsvinäger. Större bollar hängdes upp i rummen, mindre bars i en kedja kring halsen eller vid bältet. En sådan ball of gold med mysk- och lavendeldoft tog Henrik V som krigsbyte när han besegrade fransmännen i slaget vid Agincourt 1415. Jungfrudrottningen Elizabeth I (1533-1603) bar sitt dofthalsband runt höften, med varje silverkula fylld av olika doft.
 
Upphängda i huset under sommarhettan tempererar de luften mycket väl, svalkar och friskar upp platsen till deras förnöjelse som där befinner sig
  skrev den engelske örtkännaren Gerard 1597.
En variant som levde kvar till 1700-talet var oyselets de Chypre, chypredoftande små fåglar skulpterade av parfymerad harts, prydda med fjädrar och satta i små burar. Mest var de rumsprydnader men satte man eld på dem fungerade de också som rökelse.
Luktapelsin
Det är svårt att tänka sig att våra dagars julapelsiner började som pestskyddande dyrbarheter. I norra Europa använde man en smet av äpplen som bas i de stora rumspomandrarna. Kryddnejlikorna som krävdes kostade länge förmögenheter. Å andra sidan kunde man rulla frukterna i mysk, ambra och annat som var lättillgängligt då men är dyrt och ovanligt idag. Citrusfrukter blev överkomliga först på 1900-talet. De hade exportsäsong på vintern och i Sverige lärde man sig göra enkla julapelsiner - lite glest dekorerade med kryddnejlikor - från England. Där täckte man hela frukten med kryddnejlikor och fortsatte också att pudra in den med kryddpulver. De gjordes inte bara till jul utan hängs fortfarande i garderober och på andra ställen som behöver fräschas upp. Flera recept nedan, alla engelska.
Halsband och radband
Små doftkulor samlades till halsband och hängdes i radbanden, när inte hela radbandet (rosenkransen) gjordes av sammanpressade och parfymerade rosenblad. Småcitrus som pomeranser används fortfarande till doftande radband i södra Europa. I Nordafrika bär man dofthalsband för att locka det motsatta könet och skrämma bort onda andar.
Orgonit
2000-talets pomander skyddar inte mot pest och onda makter (häxor, djävlar...) utan mot elektromagnetisk strålning och onda makter (CIA, HAARP...). Det började 2001 med att ett amerikanskt par uppfann ämnet orgonit (eng. orgonite). Namnet används både om materialet (metall och kvartskristall ingjutet i plast), om energin det alstrar (en vidareutveckling av orgon, motsvarigheten till Kinas chi, Japans ki, Indiens prana o.s.v. som upptäcktes av den österrikiske psykoanalytikern Wilhelm Reich på 50-talet) och om anordningarna som tillverkas av materialet. Reichs uppfinning orgonlådan motsvaras av tre mindre och enklare energialstrare: Tower Busters (orgonit gjutet i muffinsformar), Holy Handgrenades (orgonit i konform) och Earth Pipes (orgonitfyllda kopparrör). Chem Buster slutligen är en större anordning (ett par meter höga kopparrör fyllda med orgonit) som motsvarar en liknande uppfinning av Reich med vilken man ändrar molnformationer och framkallar regn. Alla varianter uppges också få växter att frodas.
Orgonit verkar i början ha attraherat mest medelålders män med tekniskt intresse och dragning åt det paranoida. Med hjälp av internet uppstod snart en hel liten folkrörelse som skänkte bort orgonit till kända och okända och placerade ut anordningar i lönndom kring TV-master och mobilmaster i USA och snart på platser över hela världen. De sades motverka all slags negativ strålning inklusive den från raketprojektet HAARP, sedan 60-talet en favorit bland amerikanska konspirationsteoretiker som intill dess bara haft aluminiumhattar att skydda sig med.
Snart fanns attiraljer av orgonit till salu på nätet, ofta felaktigt gjorda enligt de ursprungliga orgoniterna, som fortfarande sprider receptet och anordningarna gratis för att rädda världen. En entrepenör som säljer sitt eget "orgonium" ligger i krig med de renläriga. En annan har upptäckt att nästan alla ingredienser i handeln, särskilt kristallerna, är korrupta, försäljarna av dem satanister och deras webbplatser portaler för onda väsen, vilket märks på att handtagen i deras lokaler utstrålar dödligt orgon (DOR).
Först efter några år vaknade new age-folket. De ville framför allt göra skyddande smycken och började i och för detta experimentera med naturliga hartser som ersättning för plast. Och därmed hade 2000-talet fått sin egen pomander.
Mer orgonithistoria nedan bland recepten.
Farmakopéerna
Pomandrar har aldrig varit officinella i Sverige men fanns upptagna i de medicinska taxorna i slutet av 1600-talet.
Framställning • Blandning: Malda hartser och torra pulver värms ihop, eller pulver binds ihop med något bindemedel och tillsätts doft. Ju finare man lyckas mala ingredienserna desto hårdare och hållbarare blir pomandern.
• Formning: Massan formas med eterisk olja på händerna till bollar, kulor eller andra former. Använder man hartser (varm metod) stelnar massan på några minuter och kan behöva värmas om, med gelémedel (kall metod) kan man arbeta lugnare. Om bollarna ska hängas upp genomsticks de färska eller torkade med nål; hartsrika bollar behöver en varm stoppnål.
• Torkning: Torkas på torrt, skuggigt och välventilerat ställe, vilket tar en eller två veckor beroende på storlek. Ugnsvärme måste vara låg. Börjar bollarna mögla kan man rädda dem genom att torka av dem med eterisk olja. Låt eftermogna en månad eller två på bomull i en pappersask; doften vinner mycket på det.
• Dekoration: Bollarna kan färgas, förgyllas och ges reliefmönster. Pärlor, ädelstenar, mindre pomandrar etc. kan pressas in i massan och limmas fast när bollen torkat.
Beskrivning • Kulor av hårda massor i storlek från tennisboll till ärta eller formad till figurer.
• Citrusfrukter med instuckna kryddnejlikor och andra dofttillsatser.
Innehåll Hartser
• Smälta hartser (kolofonium, kåda, myrra, frankincense, bensoeharts... 75-80 % av volymen) fungerar både som bindemedel och fixerande doftämne. Om hartser bara smulas i utan att värmas kan ytterligare bindemedel behövas.
Torra pulver
I pomandrar med smält harts fyller torra pulver upp resten av volymen (20-25 %). Om inga smälta hartser ingår utgör pulvren huvuddelen.
• Mycket fint pulveriserade kryddor, rötter, örter, blommor, som kanel, kryddnejlika, irisrot... allt som luktar. Enbär och muskotnöt ansågs förr vara särskilt effektiva mot pest.
• I stället för luktande pulver har man använt jord (stenfri och lagd i rosenvatten en vecka), sand, kodynga, bivax - man tog vad man hade för att fylla ut.
• Ett vanligt bulkmedel i äldsta tid var mos av ugnsbakade äpplen som blandades med lika mycket vax eller fett och kryddades. Ur denna äpplesalva utvecklades så småningom både pomada och cold cream - se historik.
• Vetemjöl och salt är byggmedel i leror (trolldeg, saltdeg) som formas till luktstenar.
• Barnens favorit: Toalettpapper uppblött i gelé. Sådan papier-maché ger utmärkta pomandrar om man nöjer sig med runda; den är inte lika formbar som pulver.
Bindemedel
Gelé av något slag behövs om inga smälter hartser ingår. Gelémassor är lättare att arbeta med än hartser och kan formas till figurer. Gelépulvret löses i vatten, rosenvatten eller annan vätska.
• Vanligast har varit en stark dragantgelé (1 ml dragantpulver per 15 ml = 1 msk vätska).
Gummi arabicum (lika volymdelar pulver och vätska) ger inte lika hårda figurer.
Agar-agarpulver : 0,5 ml pulver per 15 ml = 1 msk vätska stelnar på några minuter till ett mycket fast agar-agar-gelé.
Doftämnen
Tinkturer, eteriska oljor, t. ex. insektsbortstötande.
• Någon eterisk olja som fixerar doften är särskilt viktigt om inga hartser ingår. Se eteriska oljor efter dofttyp för oljor med fixerande effekt.
• De animaliska doftämnena ambra, bävergäll, mysk och sibet var standard fram till 1800-talet; alla både fixerar och luktar starkt. Propolis fixerar också.
Färgämnen
Rött sandelträ, svart kol, gul gurkmeja, rött paprikapulver... tillsätts i det torra pulvret.
• Flytande vattenlöslig färg som saffranstinktur eller livsmedelsfärg kan blandas i gelén.
Varianter

Rumsdofter är startsida till t. ex:
Luktpåsar - till linneskåp eller att bära på sig.
Potpourrier - att njuta av också med ögat.
Fast rökelse - koner, stickor eller tabletter att bränna.
Rökelsepulver - strös på eld eller glöd.
Rökelsepapper - förr till astmarökelse.
Förkylningsångbad att andas in.
Luktsalt - akutlukter vid svimning och knock-out.

Hållbarhet • Forna tiders pomandrar av smälta hartser kunde lukta i hundra år. Har man inte lyckats så bra kan man gnida in den på nytt med eterisk olja.
• Pomandrar med mycket vatten kan mögla om de inte får torka tillräckligt fort. Lägg på element eller i varm ugn.

Parfym Användning
Pomandrar var de främsta personliga parfymeringsmedlen innan cologner och andra alkoholhaltiga parfymer blev tillgängliga. Större kulor lades i silkespåsar eller små behållare med hål i och hängdes runt halsen eller vid bältet. Läkarna bar dem framför sig på käppar när de gick ut på uppdrag i pesttider. Mindre pärlor syddes in i kläderna och sattes ihop till halsband, armband och radband - de avger sin doft när de värms upp av kroppsvärmen.
Rumsdoft Större bollar hängdes upp i rum och lades i kistor, skåp och lådor; våra dagars julapelsiner är bara en skugga av vad man åstadkom förr. Hartsrika pomandrar kan göras så hårda att de kan skulpteras och poleras, mindre kulor kan sys in i lampskärmar så att de nås av värmen från glödlampan. På luktstenar av gips eller trolldeg droppas eterisk olja som sedan avger sin doft i rummet.

Recept

Recept I
(rosenpomander - varm metod)
• Färska, helt fuktfria rosor som har börjat vissna något - 40 drakmer (136 gram)
• Indisk nardus - 10 drakmer (34 gram)
Myrraharts eller harts av opoponax) - 6 drakmer (20,5 gram)
En del tillsätter också, säger Dioskorides:
• Costus (rot av Costus arabicus, en indisk buske) - 2 drakmer (7 gram)
Iris från Illyrien - 2 drakmer (7 gram)
• Chios-vin
Honung
Rhodises, rosenpomander: Mosas ihop och formas till ca 110 bollar med styckvikt ca 3 obolii (1,7 gram). Torkas i skugga. Lägges i väl tillsluten lerkruka. - Anm. Gamla mått.
(Källa: Kennett 1975 efter Dioskorides "De Materia Medica", första århundradet)
Recept II
(halsband - varm metod)
Bensoeharts  - 1 uns (31 gram)
• Storax (harts av ambraträd) - 1 uns (31 gram)
• Labdanum (harts av klippros) - 1 uns (31 gram)
Mysk - 6 gran 0,36 gram)
Sibet - 4 gran (0,24 gram)
Rosenvatten
Värm upp hartserna mycket hett i mortel och stöt dem till en deg. Arbeta in mysk och sibet. Fukta händerna med rosenvatten och rulla kulor av degen. Gör hål i dem och trä upp dem på tråd till halsband medan de är varma. - Anm. Används som parfymerat halsband. Gamla mått.
(Källa: Kennett 1975, möjligen efter efter Dioskorides "De Materia Medica", första århundradet)
Recept III
(pestpomander - kall metod)

• Harts av styrax - 1 del
• Harts av klippros (labdanum) - 1 del
Kryddnejlikor  - 1/2 del
• Mald rot av nardus - en god mängd
Muskotnöt - en god mängd
Kamferpulver - efter behag, men mindre än övriga ingredienser
Rosenvatten
Dragantpulver
Gummi arabicum
Dragant och gummi arabicum blandas väl med rosenvattnet och blandningen arbetas ihop med det övriga till en deg. Av denna görs små balles against the pestilence or plage, whiche also give an odour unto all thinges att hålla i handen och lukta på. - Anm. Inget sägs i receptet om värme. Styrax och labdanum kan smulas ihop med det övriga.
(Källa: Day 1979 efter Alessio: "The Secrets of Alexis of Piedmont", 1558)

Recept IV
(sweet balls - kall metod)
• Cypriskt puder (utdrag av ekmossa) - 1 uns (31 gram)
Bensoeharts - 1 uns (31 gram)
Kryddnejlikor - 1/2 uns (16,5 gram)
• Illyrisk irisrot - tillräckligt
Rosenvatten
Dragantpulver - lite
Mysk - 4 gran (240 mg)
Lös dragantpulver i rosenvatten. Pulverisera resten utom mysk och blanda i. Forma till små kulor. Lös mysk i lite rosenvatten och tvätta kulorna i lösningen. Låt dem torka. Fukta dem igen och låt dem torka 3-4 gånger så blir lukten stark och hållbar. - Anmn. Cypriskt puder: recept bland luktpåsarna. Gamla mått. Dessa sweet balls används som doftkulor, t. ex. radband. Detta var det billiga receptet.
(Källa: Kennett 1975 efter Gioyanbattista della Porta: "Natural Magic", 1600-talets slut)
Recept V
(rosenpärlor - varm metod)

Vatten
Rosenblad
Plocka rosorna en dag med torr luft och hacka bladen mycket fint. Lägg dem i en kastrull (djupsvarta pärlor får sin färg av att man använder en rostig panna). Täck nätt och jämnt med vatten. Låt kastrullen stå på svag värme en timme men inte koka. Upprepa detta i tre dagar och slå på mer vatten om det behövs. Det är viktigt att röran aldrig får koka, men den ska värmas på svag eld varje dag. Arbeta massan med fingrarna och trilla små pärlor av den. När de är ganska torra sticker man en syl igenom dem. Vrid dem ofta på sylen tills de är alldeles torra, annars blir det svårt att få loss dem utan att de går sönder. - Anm. Med den vattenrika blandningen stående så pass länge kan den behöva konserveras redan i kastrullen, t. ex. med Atamonpulver (natriumbensoat). Kan parfymeras på slutet. Ett alternativ till syl är att trä upp kulorna med stoppnål på ett snöre.
(Källa: Aftel 2003 efter: Eleanour Sinclair Rohde: "Rose recipes from olden times", 1973, i sin tur ett 1800-talsrecept)

Recept VI
(rosenkulor - kall metod)
Rosenvatten - 8 viktdelar
Irisrot, pulveriserad - 8 delar
Talk - 1 del
Rosenolja - 1del
Dragantpulver - 0,5 delar
Färgpulver - så mycket som behövs
Gör en smet av rosenvatten och dragantpulver. Blanda i övriga ingredienser till en fast smet. Rullas till kulor som en och en genomborras med nål.
(Källa: Shortney 1971)
Recept VII
(sockerpomander - varm metod)
Rosenvatten - 8 msk
Mejram - 1 msk
• Sockerbitar - 4 st
Bensoeharts - 2 bitar eller bensoetinktur - 1 tsk
Socker och rosenvatten värms i vattenbad tills det kokar. Mejram och bensoeharts tillsätts. När allt smält ihop får massan svalna. Så fort man kan ta i massan formar man den. Doften ska ha använts av Elizabeth I.
(Källa: Buchman 1975)
Recept VIII
(doftande frön - kall metod)
Ambrettefrön ("myskfrön") eller tonkabönor
Rosenvatten
Frön läggs i blöt tills de är mjuka nog att trä på tråd. Torkas luftigt.
(Källa: Day 1979)
Recept IX
(luktapelsin - kall metod)
• Citrusfrukt - apelsin, pomerans, lime, citron, grapefrukt
• Hela torkade kryddnejlikor - så mycket som behövs
• Pulveriserad bensoeharts - 1 tsk
• Pulveriserad irisrot - 1 tsk
Bergamottessens - 6 droppar
Citronverbenaessens - 6 droppar
Ambratinktur - 4 droppar
Gör små hål i frukten med ca en halv cm avstånd; inte i raka linjer eftersom skalet kan spricka då. Fyll varje hål med en hel kryddnejlika. Blanda till övriga ingredienser och pudra in frukten väl med blandningen. Linda in i pappersnäsduk och lägg på torrt ställe - det tar ett par månader för frukten att torka.
(Källa: Day 1979)
Recept X
(luktapelsin - kall metod)
• Tejp
Pomeranser (helst) eller tjockskaliga apelsiner
• Hela torkade kryddnejlikor - massor
• Mald violrot och kanel eller annan krydda som mald muskotnöt eller korianderfrön
• Vackert band
Fäst två remsor tejp tvärs över frukten så att ytan delas i fyra fält. Tejpen ska tas bort sedan och ersättas med ett vackrare band. Fäst extra med nålar om det behövs. Stick in kryddnejlikorna i frukten så tätt intill varandra att det inte blir några mellanrum. Följ tejpens kanter. Om det är svårt att komma igenom skalet kan man först sticka hål med strumpsticka eller grov tandpetare. När frukten är helt täckt stoppas den ner i en påse med malda kryddor. Slut till och skaka om så att frukten blir överpudrad. Låt den ligga kvar i påsen eller svep in den i ett papper och lägg den i ett skåp eller på annan torr och mörk plats. Där får den ligga i 2-3 veckor innan den tas fram och befrias från tejpen. Bind om ett vackert band där tejpen har suttit och gör en ögla att hänga upp i. Frukterna luktar kryddigt och friskt och passar särskilt bra i en herrgarderob. De hårdnar med tiden och blir mindre och mindre.
(Källa: Stevenson 1979)
Recept XI
(lavendelkulor - kall metod)
• Puvleriserade lavendelblommor - 4 msk
Irisrotspuler - 4 msk
Dragant - 4 msk
Lavendelessens - så mycket som behövs
Blanda pulvren och tillsätt dragant till en deg. Doppa händerna i eterisk olja och forma små kulor. Lägg dem på vaxat papper över natten. Dagen därpå doppar man en grov nål i eterisk olja och sticker hål i kulorna. Häng upp dem mörkt till torkning 6 veckor. Doften sitter kvar i flera år; den kommer fram av kroppsvärmen när det bärs. - Anm. Med dragant avses tydligen inte pulvret utan ett färdigt dragantgelé.
(Källa: Allardice 1991)
Recept XII
(luktapelsin - kall metod)
Apelsin
• Hela torkade kryddnejlikor
• Pulveriserad violrot
• Pulveriserad kryddpeppar
Tryck in kryddnejlikorna men inte alltför tätt eftersom apelsinen skrumpnar när den torkar. Rulla sedan i pulverblandningen eller i pulveriserad kanel. Behåller sin doft i minst ett år.
(Källa: Bremness 1995)
Recept XIII
(luktapelsin - kall metod)
Apelsin
• Hela torkade kryddnejlikor - 40 st
Kanelessens - 1 tsk
Lågg kryddnejlikorna i kaneloljan. Späcka sedan apelsinen. Doften håller sig 3-4 veckor.
(Källa: Schweiger och Kammerer 1998)
Recept XIV
(pomander - varm metod)
Hartser - 3-4 volymdelar
• Torra pulver, t. ex. kryddor - 1 volymdel
Eterisk olja - efter behag
Färg, fettlöslig eller i form av torra pulver - efter behag
Grundrecept på pomander med hartser: Hartser och pulver smulas mycket fint; pressa helst genom sil. Smält blandningen till halvfast konsistens i vattenbad eller på låg ugnsvärme. Arbeta snabbt in doftämnena med kniv i den varma massan och forma den till en boll. Ta små bitar och rulla till kulor. Ha en trädd stoppnål redo och trä upp kulorna vartefter de blir klara (ta eterisk olja på händer, nål och tråd). Massan stelnar snabbt och kan behöva värmas om.
(Källa: Shenet 2000)
Recept XV
(pomander - kall metod)
• Pulver, t. ex. örtkryddor - så mycket som behövs
• Stark dragantgelé (1 ml dragant per msk vätska) - så mycket som behövs
Eterisk olja - efter behag
• Vattenlöslig färg, t. ex. livsmedelsfärg - efter behag
Konserveringsmedel, t. ex. flytande Atamon (ev.) - 0,5 %
Grundrecept på pomander utan hartser: Blanda pulver och gelé till en formbar massa. Parfymera, färga och konservera. Rulla till kulor. Trä upp kulorna på tråd med stoppnål vartefter de blir klara; ta eterisk olja på händer, nål och tråd. 
(Källa: Shenet 2000)
Recept XVI
(pomander - kall metod)
Vatten eller annan vätska - 2 dl
Agar-agarpulver - ca 4 ml
• Pulveriserade växter eller kryddor - 2 dl
• Toalettpapper - 2 meter
Eterisk olja - efter behag
Färg, t. ex. livsmedelsfärg - några droppar
Konserveringsmedel, t. ex. flytande Atamon (ev.) - 0,5 %
Grundrecept på pomander, dagisvarianten: Blanda agar-agarpulvret i vätskan, koka upp och låt svalna. Tillsätt övriga ingredienser och mixa till en smet. Vill man ha bollarna ljusa får man dra ner på växtpulver som ger mörk färg. Forma runda kulor - det blir ungefär en tennisbollsstor boll per 2 meter papper. Mindre bollar kan genomstickas med trädd stoppnål. Bollarna torkar på element på några dagar. Man kan vänta med parfymeringen tills de är helt torra - det är bara att gnida in dem med eterisk olja. Är barn med och gör dessa pomandrar och får arbeta fritt kan man få många uppslag. Flisade kritor, garnbitar, pärlor, småsten och små plastgubbar kommer man kanske inte att tänka på själv. 
(Källa: Shenet 2000)
Recept XVII
(luktsten - varm metod)
• Kokhett vatten - 160 ml
• Vetemjöl - 120 ml
Salt - 120 ml
Eterisk olja - 12 ml (ca 3 %)
Färg, t. ex. livsmedelsfärg (ev.) - några droppar
Total volym 4 dl plus doft och färg. Saltdeg (trolldeg) som håller sig några dagar i plastpåse i kyl. Blanda mjöl och salt. Tillsätt hett vatten. Knåda ordentligt, minst 10 minuter. När degen svalnat lite tillsätts eterisk olja. Forma till figurer efter behag och låt torka. När figurernas doft blir svag kan ny eterisk olja droppas på.
(Källa: Shenet 2002)
Recept XVIII
(luktsten - varm metod)
• Kokhett vatten - 200-250 ml
• Vetemjöl - 200 ml
Salt - 100 ml
Alun - 15 ml
Olja - 15 ml
Eterisk olja - 15-20 ml (ca 3 %)
Färg, t. ex. livsmedelsfärg (ev.) - några droppar
Total volym 530-580 ml plus doft och färg. Saltdeg (trolldeg), seg, smidig och lättformad som Playdo; håller sig några dagar i plastpåse i kyl. Blanda mjöl och salt. Lös alun i det kokheta vattnet och häll det och oljan över mjölblandningen. Knåda ordentligt, minst 10 minuter. Tillsätt eterisk olja när degen svalnat lite. Forma till figurer som får torka i rumstemperatur. När figurernas doft blir svag kan ny eterisk olja droppas på.
(Källa: Shenet 2002)
Recept XIX
(luktsten - varm metod)
• Vetemjöl - 300 ml
• Kokhett vatten eller annan vätska - 100-150 ml
Salt - 100 ml
Eterisk olja - 15-20 ml (ca 3 %)
Olja (ev.) - 15 ml
Färg, t. ex. livsmedelsfärg (ev.) - några droppar
Total volym 500-565 ml plus doft och färg. Saltdeg (trolldeg) som är bra till större saker eftersom den torkar ganska fort i rumstemperatur. Håller sig några dagar i plastpåse i kyl. Blanda mjöl och salt. Tillsätt hett vatten, olja och färg. Knåda ordentligt minst 10 minuter. När degen svalnat lite tillsätts eterisk olja. Forma figurer efter behag och låt torka i rumstemperatur. När figurernas doft blir svag kan ny eterisk olja droppas på.
(Källa: Shenet 2002)
Recept XX
(luktsten - varm metod)
• Vetemjöl - 2 dl
Salt - 2 dl
• Kokhett vatten eller annan vätska - 1 dl
Eterisk olja - 15-20 ml
Färg, t. ex. livsmedelsfärg (ev.) - några droppar
Total volym 515-520 ml plus färg. Saltdeg (trolldeg) som håller sig några dagar i plastpåse i kyl. Blanda mjöl och salt. Tillsätt hett vatten och färg. Knåda ordentligt minst 10 minuter. När degen svalnat lite tillsätts eterisk olja. Forma till figurer efter behag. De torkar i rumstemperatur på några dagar eller kan torkas i ugn (ugnens mitt 100° en timme, sedan upp till 180°). När figurernas doft blir svag kan ny eterisk olja droppas på.
(Källa: Shenet 2010)
Recept XXI
(luktsten - varm metod)
• Vetemjöl - 3 dl
Salt - 1 dl
• Kokhett vatten eller annan vätska - 1 dl
Eterisk olja - 15-20 ml
Glycerin eller olja - 1 tsk (10 ml)
Färg, t. ex. livsmedelsfärg (ev.) - några droppar
Total volym drygt 525-530 ml plus färg. Lite smidigare saltdeg (trolldeg) som håller sig några dagar i plastpåse i kyl. Blanda mjöl och salt. Tillsätt hett vatten och färg. Knåda ordentligt minst 10 minuter. När degen svalnat lite tillsätts eterisk olja. Forma till figurer efter behag. Torkar i rumstemperatur på några dagar eller kan torkas i ugn (ugnens mitt 100° en timme, sedan upp till 180°). När figurernas doft blir svag kan ny eterisk olja droppas på.
(Källa: Shenet 2010)
Recept XXII
(luktsten - varm metod)
• Mjöl - 2 dl
Salt - 2 dl
• Kokhett vatten eller annan vätska - 1 dl
Eterisk olja - några droppar
Färg, t. ex. livsmedelsfärg (ev.) - några droppar
Total volym 5 dl. Enkel trolldeg (saltdeg) som färsk håller sig några dagar i plastpåse i kyl. Blanda mjöl och salt. Tillsätt hett vatten. Knåda ordentligt minst 10 minuter. När degen svalnat lite tillsätts eterisk olja. Formas till figurer som kan torka i rumstemperatur (några dagar) eller i mitten av ugnen (100° en timme, sedan upp till 180°). När figurernas doft blir svag kan ny eterisk olja droppas på.
(Källa: Shenet 2010)
Recept XXIII
(orgonit - varm metod)
• Harts (kolofonium, kåda) - halva volymen
• Finfördelad metall (silver, koppar, guld, aluminium, järn) - halva volymen
• Kvartskristall (ametist, bergskristall, citrin, rosenkvarts...) - en flisa i varje kula
Eterisk olja - efter behag
Harts smulas fint och smälts till mjuk konsistens i vattenbad eller på låg ugnsvärme. I hartsen blandas lika stor volym metall - så mycket som möjligt, hellre mer metall än harts än tvärtom. Parfymeras. Formas efter behag, t. ex. till pärlor: Ur den (ibland mycket) varma massan tas små bitar, en flisa kvartskristall stoppas i varje och massan pressas ihop hårt till kulor som träs upp på snöre med stoppnål vartefter de blir klara. Varm nål och eterisk olja på händer, nål och snöre underlättar. Massan stelnar snabbt och kan behöva värmas om. Bärs till skydd på kroppen eller placeras vid datorer, telefoner, mikrovågsugnar och andra platser utsatta för elektromagnetisk strålning eller annan dålig energi. Se mer orgonithistoria under Tradition ovan.
Harts
Varför, undrade new agearna, måste man använda otäck plast? Därför att, svarade orgoniterna: 1) det är polyesterns sammanpressning som skapar den starka piezoelektriska effekten i kristallen och genom den negativa joner, 2) objekten ska inte brytas ner när de placeras som skyddsmedel i naturen. Polyester krymper mest, epoxiharts mindre eller inte alls. Ja, men då så, sa new agearna och började experimentera med kolofonium (stråkharts). Vibrationerna uppgavs bli utmärkta. Snart började man tillsätta extra doft och se - en pomander för 2000-talet var född. Icke användbara: Frankincense, myrra, bensoeharts (i stort sett omöjliga att smälta till formbara massor), bivax (fel vibrationer).
Metall
Metallen ska leda elektricitet bra (som de ovan nämnda gör) och ha så stor yta som möjligt (ju finare fördelad desto större yta). I originalreceptet från 2001 används nagelstora till dubbelt nagelstora metallspån (hos takläggare, låssmeder...). Efterföljare har experimenterat med sådant som passar att ha i smycken och andra mindre objekt. Bland annat har järnfilsspån och bladguld fått godkänt. Strimlad aluminiumfolie är utmärkt (folie körd i pastamaskinens spagettiuttag ger mängder av julgransglitter). Nu är man nere i metalloxidpulver som järnoxid (rost, som i röda jordfärgen järnoxid) och titandioxid (nanoformat ger fantastiskt stor yta).
Kvartskristall
Kristallen ska vara av kvarts, som är starkt piezoelektriskt, d.v.s. ändrar elektriska egenskaper när kristallen sammanpressas. Den behöver inte vara vacker, klar eller hel. Tumlade kristaller ock kristaller från halsband krossade till grus går utmärkt. Mycket lite behövs, lite kristallgrus räcker i en pärla, för medaljonger lägger man i en hel. Det har också experimenterats med sand, d.v.s. ren kvarts (kiseldioxid).
(Källa: Shenet 2010)
Recept XXIV
(orgonit - originalet)
Okey, fast det går utanför Shenets ämnesområde - originalreceptet på orgonit:
Muffinsformar - 20 st
Pappers- och metallformar går bra, möjligen också silikon, plast däremot smälter. Mängderna här ger ca 20 tower busters om ca 1 dl. Man kan också göra sådant som medaljonger (gjut in ett kedjehänge i smeten) och holy handgrenades (konformer gjutna i pappersstrutar). Se under Tradition ovan om de ursprungliga varianterna av orgonit.
Nagelstora kvartskristaller (ametist, bergskristall, citrin, rosenkvarts...) - 20 st
Lägg en kvartskristall i varje muffinsform. Som sägs i föregående recept behöver kristallen inte vara klar eller hel, men en tower buster kan göras vacker med olikfärgade kristallbitar lagda i mönster.
Gjutpolyester - 1 kilo (1 liter = 1 burk)
Härdare - 20 gram (ca 15 ml = 1 flaska)
Originalreceptet bygger på genomskinliga tvåkomponents plaster med en härdningstid på några timmar upp till ett dygn - polyester (som till glasfiberarmering och reservdelsgjutning till bil och båt) eller epoxiharts (som Epoxiharts 141 till smyckegjutning). I Sverige finns t. ex. gjutpolyester bestående av polyesterlösning (1 kilo ca 140 kr) och härdare (20 gram ca 40 kr). Blanda polyesterlösning och härdare noggrant i t. ex. ett torrt mjölkpaket. Halten härdare ska för gjutpolyester vara 1-2 %; med hela burken polyesterlösning och hela flaskan härdare blir halten 2 %. Den lägre halten härdare ger lite längre arbetstid. Gör inte mer än vad som går åt på 20 minuter.
Finfördelad metall (silver, koppar, guld, aluminium, järn) - ca 1 liter, lika stor volym som polyester
Rör ner metallspånen i polyesterblandningen; se föregåede recept för exempel på vad som kan användas. Blanda ordentligt utan att andas in. Skeda ner smeten i muffinsformarna. En smet på lika volym strimlad aluminiumfolie och gjutpolyester blir ganska tjock och svårarbetad, så en variant är att fylla formarna till 3/4 med folie och sedan hälla polyestern över; den kommer att fylla upp alla mellanrum. Ställ undan på torrt ställe. Plasten härdar till genomskinligt hård på 6 timmar vid 20°, långsammare vid lägre temperaturer och i fuktig miljö.
Säkerhet: Följ anvisningarna på burk och flaska. Alla polyesterblandningar är brandfarliga; ha ingen eld eller glöd i närheten. Vid eldsvåda, släck inte med vatten utan kväv med sand, pulver eller liknande. Blandningarna irriterar ögon, andningsvägar och hud. Använd handskar. Stå inte lutad över så att ångorna blir inandade. Blanda inte i reduktionsmedel som t. ex. syror, alkalier, tungmetallföreningar, metalltvålar (kalciumsalter, zinksalter...). Rengör verktyg med aceton men räkna inte med att de blir sitt gamla jag igen.
Användning: Placeras överallt där någon form av strålning kan tänkas förekomma - vid TV, dator, mikrovågsugn, mobilmaster, TV-master... små flisor pillas in i mobiltelefonen, medaljonger eller en liten bit i fickan ger personligt skydd. Se mer under Tradition ovan.
(Källa: Shenet 2010 efter www.orgonite.info)

Litteratur: Se t. ex. Aftel (2003), Day (1979), Gentz och Lindgren (1946), Le Guérer (1993), Gunn (1973), Kennett (1975), Lindgren (1918). Lundberg (1960), Stevenson (1979).
• Nätpublikationer: Uppfinnarna av orgonit verkar på nätet från sajten www.orgonite.info. Därutöver ger en googling på "orgonite" tusentals sidor skapade av allt från svärmande kristallfantaster till helgalna konspirationsteoretiker.

 

© Shenet 1997 - 2013
Adress: http://www.shenet.se/recept/pomander.html
Datum: 2018 07 19 - Uppdaterad: 2010 06 27
Cookieinfo
Made with a Mac