Shenet

Växter Råvaror Recept Referens Sök Forum Kontakt Hem
Parfym - Rumsdofter

Forntida och antika parfymer

Kyphi


Tradition

Den egyptiska parfymkonsten var högsta kvalitetsnorm för greker och romare, som lade ner mycket tid på att rekonstruera dofterna. Rhodinon var rosendoft, både i Egypten, Grekland och Rom långt mer komplicerad än bara oljeutdraget rosenolja men i alla fall en begriplig doft. Stakte var någon typ av myrraparfym eller kanske ren myrraolja. Svårare var det med de sammansatt parfymerna.
Aegypticum
började i Egypten som en salva för händer och fötter och hade då säkert mycket lukt. Enligt greken Theofrastos på 300-talet f. Kr. var den enormt svår att göra på grund av de många och dyra ingredienserna. På 900-talet upptäcktes den av arabiska läkare som spred dess rykte som sårsalva i Europa. På 1500-talet fanns den upptagen i de europeiska farmakopéerna och var redan i luktlös eller nästan luktlös; huvdingredienserna var honung och vinäger inkokt med spanskgröna, d.v.s. kopparacetat, ett slags blågrön ärg som bildas när koppar läggs i vinäger. "Ättiksyrad kopparoxidliniment" var det föga fantasieggande namnet på salvan i Sverige i mitten av 1800-talet. I folkmun förändrades namnet enligt följande: Aegypticum - Egyptiack - Gyptiack - Gypsiack - Gypsjack - Gibs Jack - Gibs Jakob - Gips Jakob. Som sådan efterfrågades den in på 1900-talet för veterinärbruk. Recept nedan.
Megaleion, Megalium
Ett slags grekisk kyphi som döpts efter uppfinnaren Megalus? Fått namn efter megalos = stor? Kom från Megale vid Syrakusa? Ingen visste ens under första århundradet, då den redan slutat tillverkas. Också Megalein var berömd för att den var dyr och svår att göra. Innan doftämnena ens kunde tillsättas måste oljan kokas i tio dygn för att bli mottaglig. När doftämnena lagts i måste de röras oupphörligt tills all lukt kokat bort; den kom tillbaka vid avsvalningen. Oljan var svagt rosa, doften rätt tung och som de flesta egyptiska dofter mycket hållbar; grekerna ansåg därför att den passade bäst för kvinnor (hållbar - trogen). Alla ingredienserna är sammandragande och torkande och blandningen användes utvärtes på inflammerade sår. Århundradena f. Kr. gjordes den bästa i Efesos på Turkiets västkust. Recept nedan.
Metopion
Denna galbanumdoft var mycket populär i Medelhavsområdet första århundradet, särskilt bland fenicierna som levde ungefär i dagens Libanon. Vid det laget var parfymen åtminstone 300 år gammal och ska ha varit egyptiskt från början. I så fall var den en lyxparfym, för ingen av ingredienserna utom honung och vin fanns i Egypten utan allt måste alltså importeras. Recept nedan.
Kyphi - den mest berömda av alla
• Forntida örtoljor och rökelser
• Parfymkonst i Egypten, Grekland, Rom

Beskrivning

• Egypten: Tjocka degar som brändes som rökelse var vanliga - se kyphi.
• Egypten, Grekland, Rom: Doftande örtoljor för huden. Med mer doftämnen får man parfymolja och parfymsalva. Gränserna mellan parfymer, salvor och oljor var inte desamma som idag!
• Grekland, Rom: Vinutdrag var vanliga och kunde också ingå som del i oljeparfymer. Myrra i vin betraktades definitivt som en parfym, samtidigt som det var en populär dryck och ett av de främsta utvärtes medlen för brännskador.

Innehåll

• Olja: I Grekland och Rom framför allt olivolja, i Egypten behenolja och balanosolja från ett afrikanskt träd (Balanites aegyptica).
• Fett: I Egypten ofta talg och ister.
• Doftande ämnen: Hartser och annat får dra i oljan/fettet. I Egypten där man använde animaliskt fett fick blandningen ofta koka länge.

Hållbarhet Förvara mörkt och svalt i väl tillsluet kärl. Största risken är härskning. Hemligheten med de egyptiska parfymernas hållbarhet var nog att de använde animaliska fetter och inte bara som greker och romare vegetabiliska oljor. En parfymör berättade för Theofrastos på 300-talet f. Kr. att han hade haft egyptisk parfym stående i sin butik i åtta år och då var den till och med bättre än färsk.  

Recept

Recept I
(megaleion)

• Balanosolja (från afrikanska trädet Balanites aegyptica)
Kassia
Kanel
Myrra
• Bränd kåda
Alkannarot
(Källa: Theofrastos 1916; Thompson 1927 efter Theofrastos; Manniche 1999 efter Theofrastos; Manniche 2006 efter Theofrastos)

Recept II
(stakte)

• Balanosolja (från afrikanska trädet Balanites aegyptica)
Myrra
• Vatten
Myrrahartsen finfördelas och löses i oljan vid svag värme. Hett vatten slås på, varvid myrran och oljan sjunker till botten. Vattnet silas av och bottensatsen pressas i press.
(Källa: Theofrastos 1916; Kennett 1975)
Anm. Se också under myrra för beskrivning av stakte.

Recept III
(megaleion)
• Balanosolja (från det afrikanska trädet Balanites aegyptica)
Myrraharts
Kanel
Kassia
• Bränd kåda
(Källa: Poucher och Howard 1974; Lawless 1992)
Recept IV
(megaleion)
• Stakte enligt recept ovan, eller balanosolja + stakte
Kanel
Kassia
Alkannarot (ev.)
(Källa: Kennett 1975)
Recept V
(aegypticum)
Mandelolja
Honung
Henna
Kanel
Orangeblomma
(Källa: Vogelsang 1995) 
Recept VI
(metapion)
Bittermandel eller bittermandelolja
• Omphacium (grön olivolja från omogna oliver)
Kardemumma
• Kamelgräs (antagligen västindiskt citrongräs)
kalmus
Honung
• Vin
Myrra
• Frön av meckabalsam
• Harts av galbanum
• Tjock terpentin av terpentinträd (Pistacia terebinthus)
(Källa: Manniche 1999 efter Dioskorides och Plinius)

Litteratur: Se t. ex. Aftel (2003), Classen, Howes och Synnott (1994), Corneliuson (2000), Ebbell (1937), Gentz och Lindgren (1946), Kennett (1975), Kinkele (2004), Kramer (1958), Manniche (1999), Manniche (2006), Plutarkos (1936), Theofrastos (1916 On odours), Thompson (1927), Vogelsang (1995).
• Artiklar: Desmouiller-Gren, Christine: Parfym - en historia om väldoft (Populär Historia 3:1999).

Nätpublikationer: Bill Thyer: Plutarch, Moralia (2008 09 23)

 

© Shenet 1997 - 2013
Adress: http://www.shenet.se/recept/parfymantik.html
Datum: 2018 11 16 - Uppdaterad: 2009 12 12
Cookieinfo
Made with a Mac