![]() |
|
|
|
(Jean Kerleo, chefsparfymör hos Jean Patou, 1998) |
||
| Synonymer | Parfym, essens, extrakt | |
| Engelska namn | Scent, perfume, essence | |
| Andra namn | Romanska språk Parfum, extrait (franska), profumo (italienska), perfume (spanska), perfume (portugisiska) Asiatiska språk Attr (persiska), otor, atar (arabiska), attar (hindi), perfume (turkiska), binobar (kurdiska), kôsui (japanska) Nordiska språk Parfume (danska), ilmvatn (isländska), tuoksu (finska) Andra språk Parfüm, Riechmittel, Duft (tyska), parfumeren, parfum (holländska) |
|
|
|
||
| Tradition | Parfymhistoria och dagens parfymfamiljer. | |
| Framställning |
Det är med hygienpreparat som
med TV-apparater och diskmaskiner: De har olika etikett
och pris men kommer ofta från samma fabrik. Små
tillverkare köper in halvfabrikat - fullt fungerande
baschampo, baskräm, bastvål etc. - och kompletterar
med en eller annan tillsats och färdiga doftblandningar (Blå lagun, Fräsch och ren, Blombas
7695). Inte ens stora tillverkare chansar med den oerhört viktiga doftsättningen. Rätten att tillverka en parfym lejs ut till licensföretag
som i sin tur beställer doften från företag som är specialiserade
på doft- och smakämnen. För dem är parfym en prestigefylld men mycket
liten del av verksamheten. Mest handlar det om att doftsätta diskmedel och pulvervaniljsås. • Mer om parfymindustri |
|
| Beskrivning | Oljebaserad
parfym:
Oljeparfymer var förr det vanliga. Idag finns de mest som badoljor och starkt
parfymerade hudoljor. Parfymstift och salva: Oljebaserad parfym i fast form. Dagens motsvarighet är parfymerade hudkrämer. Pulverparfym: Den form som förändrats minst - vi har fortfarande luktpåsar och potpourrier för rummet och parfymerad talk för kroppen. Alkoholbaserad parfym: Den vanligaste formen idag - alkohol löser det mesta, är hållbart, ger sting till doften, tar liten plats och kan förpackas snyggt. Enzymbaserad parfym: Ett djärvt experiment som aldrig slog. • Rökelse: Det var så det började - per fumes = genom rök. |
|
Innehåll
|
Vad som behövs till parfym är doftämnen
och ett medium att lösa dem i: |
|
| Komposition | Doftblandningar
kan göras mycket enkla - ja, de blir nästan
alltid bäst så. Säkraste sättet att förstöra
en doftblandning är att göra den för komplicerad.
En bra metod för både nybörjaren och den avancerade är att utgå från en favoritdoft
- en eterisk olja från en favoritblomma eller en mycket enkel grundblandning - och variera
den genom att tillsätta en eller två andra. Redan genom att ändra proportionerna mellan två-tre eteriska oljor får man många olika dofter. Lavendel + svartpeppar är verkligen något helt annat än lavendel + citron - och lavendel spetsad med lite citron blir sannerligen inte samma sak som massor av citron med lite lavendel. Och citron och svartpeppar...? Alla tre...? Linjära dofter Fram till omkring 1900 komponerades parfymer kring en enstaka doft, vanligen en blomma, som varierades, understöddes och förstärktes av övriga doftämnen. "Parfym" betydde fortfarande dofter från naturen och det gällde att efterlikna ett original så mycket som möjligt. Det svåra var att få doften stabil - den skulle ju fortsätta lukta likadant. Gjorde man en lavendel-citrondoft var den naturligtvis misslyckad om citronen dunstade av snabbare och parfymen luktade bara lavendel efter några timmar. Sådana dofter är ovanliga idag men är de i sann mening klassiska, för så har man gjort dofter sedan antiken. Klassiska dofter Termen "klassisk" används idag istället om 1900-talstypen av dofter. Terminologin har hämtats från den klassiska musiken. Doften är en komposition som börjar med ett ackord. Doftämnen avdunstar i en förutsägbar takt och samspelar till en harmoni som rör sig från en fas till en annan. De första minuterna avges lättflyktiga toppnoter, under de följande timmarna mellannoterna och sist basnoterna som kan ligga kvar i dagar. Vid kompositionen tar man alltså hänsyn till doftämnenas olika flyktighet och balanserar de olika noterna mot varandra. Principen gäller än och sitter i ryggmärgen på varje parfymör. |
|
| Toppnoter | Toppnot, huvudnot Eng. Top note, head note, fr. têtes, départ Toppnoten är den första förnimmelse av en doftblandning, anslaget - det som ska väcka intresset, få en att piggna till och bli nyfiken. Exakt vad det är behöver inte kännas igen. Det kan vara en vag friskhet, som när en mikroskopisk mängd kamfer ger ett sting till en eau de cologne utan att man nödvändigtvis identifierar den som kamfer. Tvärtom kan något okänt hjälpa till att väcka nyfikenheten. Ibland ska toppnoten förvilla och kamouflera, som när en basnots startlukt inte är så god - toppnotens uppgift är då att ge näsan "något att arbeta med" tills basnoten börjar lukta gott. Eteriska oljor efter dofttyper. Exempel: Lätta, friska, skarpa och uppiggande dofter - de flesta citrus (citron), alla myntor (pepparmynta), skarpt gröna (tallbarr), lätta blomdofter (neroli) och kryddor med sting (svartpeppar). Eteriska oljor med toppnot är vanligen tunna och ljusa. • Mängd: I alkoholbaserad parfym kan toppnoterna utgöra runt 30 % av doftämnenas volym. Oljebaserad parfym har tyngre karaktär och behöver mer toppnoter för att slå igenom, upp till 50 % av volymen. Känns doften livlös har den för lite toppnot. Varaktighet: Toppnoten känns i kanske 10-20 minuter sedan man strukit parfymen på huden, därefter tar djupare doftämnen över. Väljer man en parfym på stundens impuls kan man få en överraskningeng en timme senare när toppnoten har klingat av! Efter 6-18 timmar, senast inom ett dygn, är hela toppnoten borta. |
|
| Mellannoter | Mellannot, hjärtnot Eng. Middle note, medium note, heart note, core odour, fr. corp, coeur Parfymens mellannot är det som följer på första intrycket - ett lugnare och kvalmigare centrum mellan spritsighet och tyngd. Mellannoten samlar ihop och rundar av och ger parfymen den typiska karaktär som sorterar in den i en doftfamilj - citrusdoft, blomdoft, orientalisk o.s.v. Typiska mellanoter fungerar ofta balanserande; lugnar ner om man är på högvarv och piggar upp om man är slö. Mellannoterna är också de doftämnen som luktar mest olika på olika människor. Eteriska oljor efter dofttyper. Exempel: Hit hör de flesta blomdofter (jasmin) och många söta dominanta kryddor (kanel). • Mängd: I alkoholbaserad parfym kan mellannoterna utgöra runt 30 % av doftämnenas volym, i oljebaserad drygt 20 %. Varaktighet: Mellannoten dyker upp efter kanske en kvart när toppnoten börjar klinga av. I en bra parfym sitter den sedan kvar på huden i åtminstone fyra timmar. Utstruken på ett papper kan den sitta kvar ett dygn eller två. |
|
| Basnoter | Basnot, lägstanot, fundament Eng. Base note, lower note, back note, fr. base Sist kommer basnoten - parfymens eftersmak som är tung, stabil och betryggande. Effekten är lugnande och avslappnande intill förslöande och tyngande. Om man har en tendens att överdosera basnoter vid doftblandning - lätt hänt eftersom dessa dofter inte är så omedelbara - kan det vara bra att börja med dem när man blandar, alltså bygga doften "nerifrån". Då lägger man inte till för mycket utan arbetar utifrån en bekant och pålitlig grund. Eteriska oljor efter dofttyper. Exempel: Hit hör feta jorddofter (ekmossa), trädofter (sandelträ), kådor (myrra) och de fyra animaliska tungviktarna (ambra, bävergäll, mysk, sibetl). Eteriska oljor med basnot är vanligen tjocka och trögflytande och mörka till färgen. • Mängd: I alkoholbaserad parfym kan basnoterna utgöra runt 40 % av doftämnenas volym, i oljebaserad runt 30 %. Luktar blandningen tungt och dyigt efter en månads lagring har man tagit för mycket. Varaktighet: Basnoten mognar fram efter ett par timmar på huden och stannar kvar i åtminstone sex; i extrema fall kan man känna den i upp till en vecka. På papper, textilier och läder kan basnoter sitta kvar i månader och till och med årtionden. |
|
| Varje doftblandning behöver också något lite från ytterligare en doftgrupp: | ||
| Fixatörer | Fixatörer, fixativer, bindemedel |
|
| Lukttricks |
"Notsystemet" är inget regelverk utan ett beskrivande språk. Det är
lätt att rätta till receptet på en blandning som inte
höll sig om man inser att den blandades av enbart flyktiga
toppnoter. Med noterna som glosor kan man också öva upp förmågan att identifiera dofter. Här några tricks för att hitta
beståndsdelarna i dofter: |
|
| Varianter | • Doftblandningen blandar man i alkohol eller olja till alkoholbaserad eller oljebaserad parfym - recept där. |
|
|
|
||
| Hudreaktion | Lösningsmedlen (alkohol, olja) orsakar sällan överkänslighetsreaktioner men oljebaserad parfym är generellt
mildare mot huden än alkoholhaltig; oljan mjukgör medan alkoholen torkar ut. • Den som är känslig eller är allergisk bör göra enkla blandningar av 2-3 eteriska oljor som ska vara äkta. Presentbutikernas "doftoljor" är kompositioner av syntetiska doftämnen. "Endast avsedd för aromalampor" etc. som de brukar märkas betyder att ingredienserna inte är av kosmetologisk kvalitet. Pröva att sätta doftblandningen (utan lösningsmedel som alkohol eller olja) på hårtopparna eller kläderna. Destillerade eteriska oljor tynger inte ner håret och efterlämnar inga fettfläckar på textilier. Det gör däremot extrakt och absoluter. |
|
|
|
||
| Litteratur: Se t. ex. Ackerman (1992), Aftel (2003), Bresle (1986), Bresle (1994), Bresle och Stenson (2002), Gaugin (1947), Hector (1903), Kruskopf (1959), Lodén (2002), Lodén (2008), Meyer (1952), Irvine (1995), Naves (1947), Poucher och Howard (1974), Svanberg (1932), Svanberg (1948), Thomssen (1947). | ||
|
|
||
|
© Shenet 1997 - 2010 |
||
|
|
||