Aromatiska vatten

Orangeblomsvatten och rosenvatten är de två klassiska aromatiska vattnen; båda standardmedel i alla slags kosmetiska produkter. Idag är orangeblomsvattnet en biprodukt vid framställningen av den eteriska oljan neroli men från början var det tvärtom: Från 1500-talet och i århundraden framåt var det för orangeblomsvattnet som pomeransträdet odlades i Grasse.
Drottningar och kungar
I England introducerades orangeblomsvatten av drottning Henrietta Maria i mitten av 1600-talet. Under århundradets andra hälft doftsatte man rummen vid Ludvig XIV:s hov, "det parfymerade hovet", med hjälp av små bordsfontäner. Kungens skjortor doppades i orangeblomsvatten där lavendel, mejram och muskot fått dra. Det var det enda han stod ut med när han på ålderns höst blev doftöverkänslig.
Farmakopéerna
Orangeblomsvatten (pomeransblomsvatten) kom med redan i den första svenska farmakopén 1775; det fick beredas av färska eller insaltade blommor. Många apotekare köpte in det färdigt. Från 1869 skulle det köpas in färdigt och då vara av tredubbel styrka. 1925 krävdes endast att det köpta vattnet skulle vara vattendestillerat. Någon ex temporaberedning av orangeblomsvatten upptogs aldrig.

Hydrolat
Vatten som blir över vid framställning av eterisk neroliolja, ur blommor från pomeransträdet, inte apelsinträdet.
Destillat
Blommorna (svåra att få tag på, så svenska apotek tilläts redan från början använda insaltade) destilleras med vatten eller ånga; det senare vattnet blir hållbarast. Snabb avkylning är viktig; om vattnet kommer ut varmt ur kylröret får det sämre lukt och hållbarhet. De första små mängderna luktar bäst trots att de innehåller mindre eterisk olja än senare fraktioner. Vattnet får stå en dag varefter all synlig eterisk olja tas bort, t. ex. genom att uppsugande papper dras över ytan. Lukt och smak finns kvar i vattnet ändå. Vattnet får sedan mogna någon månad för att doften ska utvecklas.
Franska blomvatten förekommer i åtminston fem olika styrkor:
• Tvåkilosvatten (eau 2 kilos): Ur 6 viktdelar färska blommor avdestilleras lika mycket vatten varav den första hälften används.
• Fyrdubbelt vatten (eau quadruple, eau 1 kilo, KPK, Aqua quadruplex, Aqua naphae quadruplex): Ur 6 viktdelar färska blommor avdestilleras 9 viktdelar vatten varav de första 6 används.
• Tredubbelt vatten (eau triple, eau superieure, Aqua triplex, Aqua naphae triplex): Ur 6 viktdelar färska blommor avdestilleras 4 viktdelar vatten. Den styrka svenska apotek 1869 blev ålagda att köpa istället för att destillera det själva. Apotekare hade redan innan dess köpt in det färdigt och sedan spätt ut det, en del triplex till två delar destillerat vatten. Alldeles för snålt, tyckte en farmakopéhandbok 1851; minst lika delar bordet vara.
• Dubbelt vatten (eau double, eau codex, Aqua duplex, Aqua naphae duplex): Ur 6 viktdelar färska blommor avdestilleras 3 viktdelar vatten, eller så späder man helt enkelt fyrdubbelt vatten med lika delar destillerat vatten.
• Enkelt vatten (eau simple): Dubbelt blomvatten späds med lika delar destillerat vatten.
Ex tempora
• Eterisk olja (neroli) skakas ihop med ljummet destillerat vatten. Mjölkighet orsakad av olöst olja åtgärdas efter ett par veckor med kylning och filtrering eller så får man skaka om vid användning. Bättre löslighet får man om man först löser den eteriska oljan i lite alkohol, propylalkohol eller turkisk rödolja och sedan tillsätter denna blandning i vattnet.
• Macerat, utdrag i rumstempererat vatten, fungerar bara i varma klimat.
Ursprung
Hydrolat och destillat görs i Frankrike (mycket dyra) och gamla franska kolonier som Marocko och Turkiet (bara dyrt). Det är svårt att avgöra om vattnen från Iran, Libanon och övriga Mellanöstern som kan hittas i svenska butiker är hydrolat eller destillat. Indiska vatten kan vara vilket som eller ex temporaberedningar.

Hydrolat och destillat
• Vatten.
• Eterisk neroliolja - mycket lite, men det räcker för att ge lukt och smak.
• Vattenlösliga doftämnen (bl. a. fri ättiksyra, ammoniak, fenyletylalkohol) som går bort ur den eteriska oljan vid destilleringen och stället hamnar i vattnet. Det är dessa ämnen som ger hydrolat och destillat en lite annan lukt än ex temporaberedningar.
• Konserveringsmedel behövs inte.
Ex tempora
• Vatten, destillerat eller mycket väl kokt.
• Eterisk neroliolja - någon tusendel i farmakopéernas recept (1-3 droppar per dl).
• Alkohol kan tillsättas för att lösa den eteriska oljan (upp till 10 %) eller för att konservera vattnet (15-20 %). Även propylalkohol eller turkisk rödolja kan användas som lösningsmedel för oljan.
• Surhetsreglerande medel som citronsyra finns ibland i köpta vatten.

Flasketiketter brukar uppge två års hållbarhet. Det klarar vattnet med råge om det förvaras mörkt och svalt. Det måste skyddas särskilt för ljus, som gör vattnet grumligt och slemmigt.
Hydrolat
Hydrolat är den mest hållbara formen. Starkt ljus gör vattnet gröntonat.
Destillat
Destillat håller sämre (surnar, blir slemmigt, luktar ruttna ägg) särskilt när det är utspätt. Farmakopéerna i början av 1900-talet gav följande anvisning: "Förvaras på svalt ställe i väl fyllda och slutna kärl, i skydd för ljuset. Har under förvaringen flyktig olja avskilts, skall den före dispenseringen lösas genom lindrig uppvärmning och omskakning." Lite alkohol kan skydda mot förruttnelse men också göra att vattnet surnar därför att det bildas ättiksyra.
Ex tempora
"Ex tempora" = för tillfället, d.v.s. "ska endast beredas i mindre, efter åtgången lämpad mängd". Vattnet måste göras på destillerat vatten för att bli hållbart. Något surt som citronsyra förbättrar hållbarheten. Alkohol konserverar vid 15-20 %:
• 15 % alkohol i 1 dl (100 ml) vatten:
37 ml vodka (40 %) + 63 ml vatten, d.v.s. ungefär 1 + 2 volymdelar.
22 ml denaturerad sprit (70 %) + 78 ml vatten, d.v.s. ungefär 1 + 3 volymdelar.
17 ml denaturerad sprit (95 %) + 83 ml vatten, d.v.s. ungefär 1 + 5 volymdelar.
• 20 % alkohol i 1 dl (100 ml) vatten:
50 ml vodka (40 %) + 50 ml vatten, d.v.s. lika delar.
• Bensoetinktur, som med vattnet bildar ett slags jungfrumjölk. 3 % är det vanliga i äldre recept för konservering av vätskor. Här är det inte alkoholen så mycket som hartsen som konserverar (och ger vaniljlukt).

Hudläkemedel
Orangeblomsvatten kan användas istället för vatten i alla slags hudvårdsmedel. Det har fördelen att vara destillerat och beredningen kan därför konserveras mindre och ibland inte alls. Doftämnena förflyktigas vid värme, så vattnet ska inte värmas i onödan.
• Emulsioner: upp till 95 %, d.v.s. hela vätskemängden.
Rengöringsmedel
Kan användas som sammandragande ansiktsvatten och också ges vattenlösliga hudvårdande tillsatser som aloesaft, silkesprotein, vassla. Vattenlösliga pulver som karbamid grumlar vattnet.

Recept

© Shenet 1997 - 2013
Adress: http://www.shenet.se/recept/orangeblomsvatten.html
Datum: 2019 03 26 - Uppdaterad: 2009 10 7
Cookieinfo