Shenet

Växter Råvaror Recept Referens Sök Forum Kontakt Hem
Historia - Smink

Ögonsminkhistoria


När Isebel fick höra detta, sminkade hon sig kring ögonen och smyckade sitt huvud och såg ut genom fönstret.
(Gamla Testamentet: 2 Konungaboken 9:30)

Fransar, lock och bryn Förr gjordes ingen större skillnad på färg för ögonlock, bryn eller fransar, så historien är gemensam. Det blir en liten historia om världskulturerna, för ögonsmink har använts nästan överallt.

Egypten


Gravmålning från Luxor
ca 1250 f. Kr.

De äldsta arkeologiska fynden av egyptiska sminkattiraljer är 12.000 år gamla - paletter för att mala ögonsmink. Män och kvinnor i alla samhällsklasser målade sig kring ögonen. Färgen gjordes av torra mineraliska pulver som maldes fint och blandades med lite vatten, olja, fett eller harts. Varma dagar - och när är inte dagarna varma i Egypten - smälte fettet och målningen måste förnyas ofta. Bilden t.v. är mycket illustrativ: Den visar hur en byggnadsarbetare får hjälp med ögonmålningen mitt under arbetets gång. I fina hus fanns slavar som var specialiserade som sminkörer; tydligen gick sådana omkring också på de stora arbetsplatserna.
Ögonen bemålades inte bara av kosmetiska skäl. Till att börja med var ögat solgudens symbol. Sminket skyddade också ögonen mot stark sol och insektsburna ögonsjukdomar, särskilt trakom som alltid härjat i dessa trakter och fortfarande gör miljoner blinda. Man har hittat sminkaskar med noggranna instruktioner om användningen, t. ex. "ögonsmink för dagligt bruk" (olika årstider krävde olika ögonsmink, kanske p.g.a. parasiters periodicitet) och "mycket bra ögonsalva mot ögoninflammation".
Ögonsmink förvarades i vassrör eller rör av glas eller trä. Man kunde ha ett helt litet batteri sådana rör. Enklare var att fylla sminket på små krukor och sådana ägde alla egyptier. Slaven t.v. har med sig dubbla rör, en påse med svart blyglans och en ask att lägga allt i. På bilden syns också påmålningsverktyget, en sminkpinne. Sådana började användas runt 2200 f. Kr; innan dess hade man målat med fingrarna. Tutankamons var förstås av guld.
Egyptiskt svart Det svarta sminket kom först och användes då ensamt. Det gjordes av kol och blåsvart svavelantimon (stibium, giftig blyglans) som importerades från Punt i dagens Somalia eller hämtades från Övre, d.v.s. södra, Egypten. Vid runt 1700 f. Kr. när Egypten blivit en stor exportör av ögonkohl till bl. a. Babylonien hade man också börjat använda sot.
Det svarta lades på med trä- eller metallpinne som en slags kombinerad eyeliner, mascara och ögonskugga och ansågs skydda mot både trakom och onda ögat. Man fuktade sminkpinnen, doppade den i röret och beströk området kring ögonen. Det blev förstås inte vattenfast. Bara när sminket skulle sitta på över natten som läkemedel blandades färgpulvret med fett. Både män och kvinnor sminkade sig flödigt.
Egyptiskt grönt Efter svart kol kom grön malakit (basiskt kopparkarbonat) från Sinaihalvön och arabiska halvön, också detta ett läkemedel mot trakom. Det bereddes genom att en bit mineral lades i en liten påse av linne eller skinn och bankades till pulver. Vid användning blandades pulvret med vätska och lite fett. I motsats till kol lades malakit vanligen under ögat. Det började användas på 3000-talet f. Kr. och var som mest i bruk omkting 2500 f. Kr. då det användes ensamt. Omkring 500 år senare kombinerades det med svart: svart på ögonlocket som eyeliner och mascara och grönt under ögat och högt upp på ögonlocket ända upp på ögonbrynet. Det kunde skuggas blått eller grått och ibland  fixeras med puder.
Receptsamlingen Ebers-papyrusen (ca 1550 f. Kr.) innehåller många ögonmedel. Över hundra recept ges mot irritation, skador, sjukdomar och alla slags synförsämringar från nattblindhet (ät oxlever - "verkligen ypperligt!") till grå starr. En starrbehandling där malakit, honung och sävnötter stöts ihop för att läggas på ögonen kräver en åkallan som börjar:
 
Kom malakit, kom malakit, kom du gröna! Kom flöde från Horus öga, kom utsöndring från Atums öga, kom vätska från Osiris...
Judar Gamla Testamentets inledande citat överst på denna sida berättar hur Isebel sminkade sig när spännande besök väntade. De judiska kvinnorna lärde sig använda smink under den egyptiska fångenskapen (1200-talet f. Kr.) och snappade nog upp en del också under den babyloniska (500-talet f. Kr.).
Mesopotamien I landet mellan Eufrat och Tigris, dagens Syrien-Irak, sminkade sig både män och kvinnor: Sumerer från 3000 f. Kr, babylonier från 2000 f. Kr, assyrier från 1000 f. Kr. och återigen babylonier från 600-talet f. Kr. Ögonen var alltid viktigast. Främsta medlet var blåsvart antimon (blyglans) som användes på både ögonlock och ögonbryn. Mot detta kontrasterade hennarött på mun och läppar och för kvinnor ofta också blyvitt över hela ansiktet.
Arabiska världen I den arabiska världen har man länge markerat ögon och ögonbryn med svart. Också här har man använt blåsvart antimon, blandat med sot. Gemensamt namn på alla svarta sminkpulver är al kohl. Européer började använda det om fina pulver i allmänhet, så småningom också om den finaste beståndsdelen i ett ämne vilket som helst och till slut framför allt om vinets finaste beståndsdel: alkohol.
Sådana svarta sminkpulver kunde göras av allt möjligt. Engelska resenärer i Persien i slutet av 1800-talet berättade om hur kvinnorna färgade både in- och utsidan av ögonlocken med antimon (blyglans). En annan engelsk 1800-talstext vidarebefordrar följande metod: Man fyllde en citron med mineralpulver, bl. a. grafit (blyerts) som fick förkolna över eld, varefter man mortlade ihop det med doftämnen, en fladdermusvinge och lite annat smått och gott.
Indien 3000-2500 f. Kr. användes grön lera som ögonskugga och blandningar med fett pcj lampsvärta för att mörkfärga ögonen. På 600-talet ger sexualrådgivningsboken Kamasutra ett recept på mascara: Pulveriserade växter bränns med oljelampa till en lampsvärta som kan användas på ögonfransarna.
Japan I Japan har ögonsminkningen bestått i att kvinnorna rakat bort ögonbrynen, en sed som vid tiden för första världskriget var i stort sett avlagd, i alla fall i städerna.
Grekland Under Kretas storhetstid runt 1500 f. Kr. använde man svart ögonsmink och därifrån spred sig bruket till övriga Grekland (spartaner undantagna). "Om du går ut en sommardag flyter två svarta rännilar från dina ögon..." skriver en man retsamt i ett kärleksbrev.
Sot och kol
Engelska resenärer på 1700-talet berättade hur de sett grekiska kvinor måla sig med sot från bränd labdanumharts. Hartsen slängdes på glödande kol och sotet samlades upp när det steg uppåt - samma princip som med lampsvärta, alltså, men med lite sega hartsämnen. Med sotet mörkfärgades ögonbryn och fransar. För att få mörk färg kring själva ögat pillade man helt enkelt in lite sot under ögonlocket.
Rom Romarna skuggade med blåsvart antimon och importerade grå och svarta ögonfärger från Egypten. Plinius berättar runt år 70 att mascara gjordes av ampelitis, beck, den rest som blir kvar vid tillverkning av tjära. En romersk finess var att lägga små röda punkter i ögonvinklarna - det kom tillbaka på 1960-talet. Ögonbryn målade man med sot eller brända myrägg; århundradena runt Kristi födelse klistrade man fast avryckta flugben som falska ögonbryn.
Medeltidens Europa När Rom fallit och Konstantinopel (f.d. Bysans) blivit Östroms huvudstad på 300-talet började bysantisk kultur svämma över Italien och vidare ut i Europa. Till och med de vilda germanerna hade goda östliga kontakter och importerade smink från Arabien och Indien. I Norden har man det första belägget för ögonsmink från år 950, då en arab besökte Danmark och kunde berätta att både män och kvinnor använde ett "konstigt framställt" ögonsmink. I takt med att den västromerska kyrkans inflytande ökade försvann dock sminket och hela kroppen blev syndig. Till det kroppsliga hörde den kvinnliga halvan av mänskligheten, som så att säga var dömd på förhand. 
Italien Kontakterna med Konstantinopel sköttes av handelsrepublikerna Venedig och Genua. Det mondäna folket där hade råd att strunta i kyrkliga dekret - det påstås att städernas konstnärer hade som påhugg att bemåla levande ansikten. Viktigast var ögonbrynen. 1320 slog modet att raka bort ögonbrynen igenom och stod sig sedan i två århundraden; nya målades på med sotad kork, träkol, kohl, kalcinerad koppar, fläderbär, eller så krämade man på med urklippta musskinn. Själva ögonen fick inte målas (mörkmålade ögon förblev dålig smak i Europa ända till 1920-talet). Fransarna kunde möjligen ges lite glans med något fett.

Industriprodukterna

Kohl och kajal


1916

Ryska balettens turné i Europa 1909 med föreställningen Shéhérezade skapade en våg av orientalism som bland andra Guerlain red på med orientparfymerna Shalimar (1916) och Mitsouko (1919). Efter Shéhérezade uppträdde alla stumfilmsstjärnor med kolsvärtade ögon - gärna i ökenfilmer - och en och annan (dålig) kvinna gjorde det utanför duken också. 1911 kunde man i Sverige köpa Crayons noirs till markering af ögonbryn och ögonhår samt ansiktets maskering för 50 öre - dyrt.
Vallen för ögonsmink bröts slutligen av Egyptenfebern som följde på det sensationella öppnandet av Tutanchamons grav 1922. Efter det skulle allt vara egyptiskt - inredning, kläder, smycken, böcker - Agatha Christies "The adventure of the Egyptian tomb" kom redan året därpå - och självklart också parfym och smink. Nu hade industrin kommit i kapp och börjat massframställa kosmetika till priser som alla hade råd med. 20-talets storsäljare i USA var cold cream, tvål, parfym och fast puder. Ögonsmink kallades kohl oavsett form - pullver, stift, flytande - och vare sig det användes till ögonlock, fransar eller ögonbryn. Som i Egypten använde man vanligen samma till allt.
Kohl
Dagens kohl läggs nära fransarna på ögonlocket och suddas ut. För kvinnor i Egypten och arabiska länder är det närmast obligatoriskt, allt annat vore en förolämpning mot omgivningen, som att visa sig utan kläder. Färgen läggs på större delen av ögonlocket, än idag med sminkpinne som dras längs ögonlocket både innanför och utanför fransarna och suddas ut.
Kajal
Kajal är en mjukare och mer lättanvänd variant med mer fett och olja som används till smalare och mer distinkta linjer. Med kajalstift målades t. ex. 20- och 30-talens mycket smala streck som ersatte de nästan bortnoppade ögonbrynen.
Ögonbrynspennor
Ögonbrynsfärg i form av mjuka kritor och pennor har naturligtvis inte använts till bara ögonbrynen utan allround också som ögonskugga och eyeliner. 1914 när "ingen" enligt samstämmiga uppgifter målade sig i Sverige fanns ögonsbrynsfärg likväl att köpa.
1920- och 30-talen noppades det mesta av ögonbrynen bort och ersattes med smala svarta streck. Först på 40-talet fick det mesta av ögonbrynen sitta kvar på modemedvetna kvinnor. Sminkningen gick mot allt mer diskret och naturlig, inspirerad av t. ex. Greta Garbos skickliga användning av pennor: en matt mörkgrå linje målad längs ögonlockets fransar.
Mjuka kolsvarta pennor blev 50- och det tidiga 60-talets främsta sminkredskap för coola flickor. Modet lär ha börjat i Paris vintern 1949-50; man skulle vara existentialist, ha duffel och gilla svår jazz. Mainstream blev sminkningen genom filmskådespelerskorna Brigitte Bardot (kladdigt svart) och Audrey Hepburn (rådjursögon). I samma takt som ögonsminket ökade, bleknade läpparna för att inte stjäla uppmärksamhet från ögonen.
 
d d h
Greta Garbo 1940-tal Elizabeth Taylor 1959 Brigitte Bardot ca 1960 Audrey Hepburn 1963 Twiggy 1966
Eye-liner
 
lPlaster, syntetiska fetter och nya lösningsmedel tog ögonsminkningen till aldrig tidigare skådade höjder på 60-talet. Det började 1959 med filmen Kleopatra där Elizabeth Taylor uppträdde i scen efter scen i ständigt nya fantasifulla ögonsminkningar och kläder som skulle föreställa egyptiska. Två år senare lanserade Max Factor den första flytande eye-linern, Hi-Fi Fluid Eye-liner, som gjorde det möjligt att måla knivskarpa linjer på ett helt annat sätt än med pennorna. I Sverige hade filmen premiär först 1963 och eye-liner blev en glosa i svenska språket samma år.
1966 blev 17-åriga engelskan Twiggy en av de första supermodellerna. Hennes ögonsminkning gjordes med pensel och flytande eye-liner: tjock och skarp svart eye-liner längs de övre ögonfransarna, lika tjock och skarp svart globlinje målad på ögonlocket och skarpa svarta nedre ögonfransar målade på huden under ögat. Konstgjort? Ja visst. I swinging London skulle det vara djärvt och mycket.
Ögonskugga

Tidig sminkning med kohl skilde inte på eyeliner och ögonskugga. Några skarpa linjer kunde ju ändå inte göras utan allt suddades ut med fingret. Åren kring 1900 rapporterades ett udda mode från europeiskt nattliv - udda där och då, för precis så hade man ju också sminkat sig i Egypten: Prostituerade i både Paris och Stockholm målade mörka skuggor under ögonen. Det slog aldrig igenom i breda lager utan förblev ett kännetecken för prostituerade tills det på 30-talet sades vara föråldrat. Punkare, gothare och emos har återanvänt metoden.
1920-tal
Det började så smått under ryska balettens Shéhérezade-turné 1909 och fortsatte under 20-talets Egyptenvåg i Europa och USA. Kohl och färgade ögonskuggor - blå, lila, turkos, gröna - började prövas till kvällsbruk. Accepterat eller respektabelt var det inte och bara de rika och de dåliga vågade. I USA fanns ögonskugga bara i teatervärlden tills Max Factor började sälja det till allmänheten 1916.
1940-tal
40-talet var också ett ögonskuggat årtionde och fler vågade sig på det eftersom färgerna som resten av sminket var diskreta: gråblå, grågröna och grönblå.
1960-tal
På 60-talet kom starka ljusa färger som matchade den distinkta eyelinern som målades både över och under ögonen. Knalligt ljusblått och ljusgrönt eller silver lades kompakt över hela ögonlocket. Bara om det gick ända upp till ögonbrynet tonades det ut. Alla vågade.

Mascara

Ögonpomada
1800-talets tidiga mascaror var pomador, ofärgad olja eller fett som man beströk fransar och bryn med för att mörka och ge glans. Vaselin, uppfunnet i USA på 1870-talet, började genast användas. Från och till säljs fortfarande sådan "ofärgad mascara" - vaselin till astronomiskt pris.
Färgad ögonpomada
Snart började man tillsätta svarta pulver till fettet (sot, kol, lampsvärta) och förtjocka med vaxer, då som nu oftast bivax och karnaubavax. Lampsvärta i fett omnämns redan 1834 i en amerikansk skönhetsbok. Det var antagligen någon sådan svart fettblandning som Frankrikes modeikon kejsarinnan Eugénie använde och gjorde till sista skriket på 1860-talet. Sådana blandningar var långt bättre än det som kunde beställas på apotek och som ofta skadade ögonen. Till de mest hudirriterande ämnena har hört anillinfärgämnen utvunna ur stenkolstjära, som slog igenom efter världsutställningen i London 1862. Idag är de förbjudna i europeisk kosmetika (nr 22 på EU:s förbudslista).
Ögontusch
Vattenfasta varianter med hartser som olibanum, kåda och harts från mastixträdet dök snart upp. Resultatet blev en ganska hållbar "tusch" som måste smältas till flytande innan den lades på, alltså närmast blev en lackering av fransarna, säkert inte lätt att få bort. I Sverige ingick ögontusch bland Barnängens "artiklar för den finare toaletten" 1884.
I USA annonserades om färgat ögontusch i alla former - kakor, tuber, flaskor - i början av 1900-talet men anständigt att använda dem var det inte.
Mascara
Det engelska ordet var först mascaro, besläktat med det latinska ordet för mask, och hade vid första världskrigets slut fått formen mascara.
Kakmascara
Den vanliga mascaraformen fram till 1960-talet var en fast kaka i liten platt ask med borste i ett särskilt fack. Man fick absolut inte blöta genom att spotta på borsten, vilket var precis vad alla gjorde. Den första i USA var Maybelline Cake Mascara som började säljas per postorder 1915. Den första i England, från Rimmel 1917, blev så populär att mascara fortfarande heter rimmel på många språk från franska till persiska.
De tidiga kakmascarorna byggde på kolpulver i vaselin och tvål. Tvål användes länge i kakmascaror, först helt vanlig natriumtvål och från 30-talet också andra mindre svidande tvåltyper. Tvål var ingenting jämfört med annat som fanns på marknaden; i USA inträffade dödsfall orsakade av ögonsmink. Tvärtom gjorde kakmascarorna succé genom att vara ogiftiga och milda och ersatte snabbt ögonpomada och ögontusch (och skokräm). På 1930-talet använde mer än hälften av de amerikanska kvinnorna mascara.
Tubmascara
Tvål hade nackdelen att torka ut fransarna. Bara färgat vaselin var bättre i det avseendet och började snart säljas som en nyhet. Det nya bestod i att det nu såldes i tub med liten borste.
1923: Ögonfransböjaren!
Den första ögonfransböjaren Kurlash var dyr (5 dollar) och krånglig att använda men sålde som smör i USA.
Vattenfast mascara
1938 patenterades den första vattenfasta mascaran i USA av en österrikisk skådespelerska. Hälften av innehållet var terpentin som fungerade som lösningsmedel. Den första som nådde en större marknad var Long Lash Waterproof Mascara (Helena Rubinstein 1964). 70-talet såg många nya lösningsmedel som gjorde färgen ännu vattenfastare. På 80-talet kom plastmaterialen (polymerer) som både förtjockar och får färgen att sitta bra, på 90-talet proteinet keratin som hjälper till att göra vattenfast.
Hylsmascara
Alla kvinnor målade ögonen som tokiga på 60-talet. De extra finurliga skrapade luddet från svart sammet och lät det damma ner i mascaraasken, spottade och bredde på, lät torka och gjorde om tills ögonfransarna var tjocka och stela. Sådant pyssel blev obehövligt när de flytande mascarorna med förlängningsfibrer kom, förpackade i hylsa med inbyggd påförare. Den första hade patenterats redan 1939 i USA men den som slog igenom var Mascaramatic (1957), lanserad av Helena Rubinstein ett år efter att patentet gått ut.
De första hylsorna hade inte borste utan en räfflad metallpinne som man "rullade" på smeten med (roll-on mascara). Hylsor med borste (brush-on) kom några år senare.
Lösögonfransar
De första lösögonfransarna dök upp redan på 30-talet i USA. De fick en renässans under 60-talet. De första (1964) var av mänskligt hår eller minkhår, därefter kom plast. Alla tyngdes ner av många tjocka lager mascara.

Konsumtion • USA 1936: 62 % av kvinnorna använder mascara regelbundet.
• USA tidigt 60-tal: 36 % av flickorna i åldern 14-17 år använder mascara.
• USA 60-tal: En tredjedel av sålt ögonsmink är av märket Maybelline.
• Sverige 1994: 60 % av kvinnorna i 20-årsåldern använder ögon-makeup dagligen, 5 % aldrig.
Mer historia Smink
Puder
Rouge
Läppstift

Litteratur: Se t ex Banner (1984), Birch-Jensen (1991), Brown (1994), Castelbajac (1995), Corson (1971, 1972), Ebbell (1937), Gunn (1973), Jones (2010), Klynne och Klynne (2003), Lindvall-Nordin (1984), Ljung (2002), Manniche (1999), Manniche (2006), Pallingston (1999), Riordan (2004), Thompson (1927), Vatsyayana (1994), Vogelsang-Eastwood (1995). Konsumtion: Lodén (2002), Lodén (2008), , Söderberg (2001), Jones (2006), Jones (2010)..
• Artiklar: Mascara (Damernas värld 12:2001).
Nätpublikationer: Nationalencyklopedin (2004 04 14). Google dokument: Jones (2008): Globalizing the beauty business... (2011 01 15).

 

© Shenet 1997 - 2013
Adress: http://www.shenet.se/recept/ogonsminktrad.html
Datum: 2018 11 22 - Uppdaterad: 2011 09 11
Cookieinfo
Made with a Mac