Shenet

Växter Råvaror Recept Referens Sök Forum Kontakt Hem
Läppstift - Historia

Röda läppars historia


För och emot Läppfärg har alltid använts och nästan alltid debatterats.
• Argumenten emot har i huvudsak gått ut på att sminkning är en förfalskning och som sådan t. ex. ett våldförande på Guds skapelse. Att kvinnor ansågs kunna lura in män i äktenskap med hjälp av förföriskt röda läppar säger kanske mer om männen än om kvinnorna. Också idag kan målade läppar tala om att bäraren är fåfäng, tillgjord eller onaturlig eller vill vara det.
• Smakargumenten mot läppstift handlar om att röda läppar ger icke önskvärda associationer till klasser eller grupper som man inte vill associeras med (adelsdekadens! världslighet! wannabe!) eller till främmande folk som uppfattas som hotfulla (negerläppar! polsk hora!).
• Slutligen har man mot smink anfört att det är ohälsosamt. 1924 övervägde staten New York att förbjuda läppstift därför att det var ohälsosamt - för männen som kysste kvinnorna. (Det ligger något i det: Nutida undersökningar visar att den befolkningsgrupp som får i sig mest läppstift är tonåriga pojkar.) Hälsoargumentet är tyvärr det som haft mest substans; läppfärger har genom tiderna innehållit sanslöst giftiga ämnen.
Mesopotaminen Det tidigaste röda läppsminket har hittats i 5.000 år gamla gravar i sumerernas huvudstad Ur i nuvarande Irak. På bilder från den tiden har både män och kvinnor mörkröda läppar och svartsminkade ögon. Henna och röda bly- och kvicksilverföreningar som cinnober blandades i en bas av blyvitt.
Egypten Även många tidiga egyptiska sminkfynd (3500 f. Kr.) är starkt blyhaltiga. Något mer fog än så finns inte för att Nefertite (1300-talet f. Kr.) målade läpparna med cinnober. Att Kleopatra (årtiondena f. Kr.) skulle ha använt karminrött i betydelsen färgämnet karmin är rent nys; kochenillusen togs från Mexiko till Gamla Världen först 1526. Vanligast var nog det orangeröda mineralpulvret rödockra som hör till de ogiftiga; män som kvinnor använde det både som rouge och läppfärg - "rött smink" har genom alla tider på olika språk betytt rödfärg till både kinder och läppar. Närmast blåsvarta läppar lär också ha förekommit. Den egyptiska förvaringsmetoden har stått sig: färgämne blandas med smält fett. Blandningen hälldes i ihåliga vasstrån.
Grekland Grekerna - ja, utom spartanerna då - sminkade läpparna med bland annat rödockra, något som kallades polseros och giftig cinnober blandat med alger. Vanligen rörde man ut sminket i en tidig variant av ullfett, vilket krävde stark parfymering. Idealet var knallröda läppar mot vitt ansikte.
Rom Romarna övertog grekernas metoder och material men bredde på tjockare. Den purpurröda och kvicksilverhaltiga fucus framställdes ur bottensatsen på rött vin.
1500-tal Efter romarrikets fall ägnade sig européerna åt folkvandring i ett halvt årtusende och hade inte mycket tid eller lust att färga läpparna. Det var i den nyrika handelsrepubliken Venedig som livet började leka igen. Här hade man kontakter österut med både smink och parfym och reaktionerna lät inte vänta på sig. Kyrkan dundrade högt.
Allt italienskt apades efter i England på 1500-talet, där både fina och mindre fina engelska damer färgade läpparna. I spetsen gick den utseendemedvetna Elizabeth I (1533-1603) som använde en smörja av kochenillsköldlöss (nytt från Amerika), gummi arabicum, äggvita och fikonsaft. Århundradet därpå blev sminkning allmän bland både män och kvinnor och av alla klasser. Färdiga pulverblandningar av rött fanns att köpa för en billig peng, bara att blanda med vatten och lägga på läppar och kinder.
1700-tal Bondflickor i Sverige tog till enkla medel som växtsaft från sminkbär (Chenopodium foliosum) och revormstörel (Euphorbia helioscopia), som Linné berättat om. Adelns män och kvinnor använde gamla pålitliga köpta preparat som karmin och blyhaltig mönja. "Saffran" som ofta nämns är inte saffranskrokus utan det röda färgämnet från safflower, färgtistel. I Japan användes det till läpprött redan vid Heian-hovet i Kyoto (800-1100-tal).
Sminkningen av läppar och kinder fortgick fram till franska revolutionen 1789, då adeln hastigt förlorade sin status som smakdomare i hela Europa. Undantaget var England där borgerskapet redan på 1600-talet tagit synligt avstånd från allt okristligt adelslarv.
1800-tal 1860 uppfanns Leichners teatersmink ("fettsmink"), salvor och stift i grälla färger som skulle synas bra från scenen. Att skådespelare ibland använde det även utanför scen hängde man inte upp sig på eller låtsades om - don efter person - så när den uppburna Sarah Bernhardt vid ett tillfälle på 1880-talet målade läpparna mitt på gatan blev det en skandal utan like. Anständiga kvinnor målade inte läpparna och särskilt inte offentligt; de nöp, bet eller borstade dem röda i smyg. På gränsen till lösaktiga fruntimmer kunde kanske färga läppar och kinder med rosenmuslin, ett fint rödfärgat ylletyg som man fuktade innan man beströk läpparna med det. Papper och läder impregnerades på samma sätt.

Industriprodukterna

Butiksfärg Den första kommersiellt framgångsrika läppfärgen började säljas av Guerlain runt 1880 (smör, vax och vindruvspomada - ett likt recept finns bland läppbalsamerna). När Barnängens fabriker lanserade "artiklar för den finare toaletten" i Sverige 1884 ingick både läppfärg och ögonbrynstusch.
Stiftet
Färg för läpparna var först vätskor. Senare blev de läppsalvor, eventuellt påmålade med pensel, därefter stift inlindade i stanniolpapper. 1915 (ibland sägs 1916) kom metallhylsan med uppskjutbart stift i USA, praktiskt och skyddat men inte dyrare än att alla kunde köpa det. 1923 patenterades skruvhylsan. De två grundmodellerna har stått sig trots många försök till förbättringar; under 20- och 30-talen togs patent på hundratals hylsvarianter enbart i USA. I Sverige annonserades stift i hylsa - osäkert om det var skjutstift eller skruvstift - åtminstone så tidigt som 1925.
Läppstiftshylsan var en av de första varorna på massmarknaden som sålde genom förpackningen och den har hållit sig i ett århundrade. Alla förpackningsdesigner drömmer om att göra om kontstycket. Ingen annan branch än kosmetika använder förpackningar lika flitigt för att få varorna att se nya ut. Sminkhyllorna flödar över av ständigt nya askar, tuber, stift, borstar, pennor, flaskor, hylsor, pumpar och sprutmojänger som ska sälja samma gamla vanliga läppstift, ögonfransfärger, ögonskuggor och kindfärger. Ingen har nylanserat det praktiska verktyget från andra världskrigets England, läppstiftshylsa med inbyggd ficklampa.
Namnen Ordet lip stick dök upp i engelska språket 1889 och betecknade då skådespelares läppsmink. På 1920-talet drogs det ihop till lipstick. Svenska språkvetare har hittat ordet läppstift i tryck åtminstone så tidigt som 1928.
Länge användes samma röda smink till både läppar och kinder och fortfarande på 1950-talet talade man i Sverige om "rouge för läpparna". Något skäl att använda två olika sorter fanns inte förrän en sminktillverkare på 1930-talet med skicklig återanvändning av gamla anti-sminkargument annonserade att det var både "otidsenligt och ohygieniskt" att använda samma färg till både läppar och kinder. Sedan dess betyder rouge inte rött smink i allmänhet utan rött smink till kinderna. Mer rougehistorik.
Amerikanskt 1920-tal
Vid tiden för första världskriget var läppstiftspionjärerna i USA två marginalgrupper; halvvärlden av teaterfolk och prostituerade samt socitetskvinnorna. Runt 1920 hade bruket spritt sig till alla samhällsklasser men användarna var fortfarande få. Reklamen målade upp läppstift som modernt, urbant och fördelaktigt för karriären. Lantlollor i bakvattnet kändes alltså igen på sina bleka omålade läppar, frigjorda kompetenta yrkeskvinnor som ville ha påökt målade sig. Rouge använde många men läppstift var ovanligt. Det nya mediet filmen visade hur det skulle se ut. Den som var nyinflyttad och vilse i staden hade bara att välja en filmstjärna att efterlikna. Visst kunde det bli fel men inte omodernt. Filmen var massornas ständigt pågående modevisning.
20-talets färger var matta och djupröda på rosenknoppsmunnar med tydlig amorbåge. Smaksatta läppstift kom tidigt; körsbär var populärast. Lip Smackers (1973) må alltså vara "världens mest sålda läppglans med smak" men det var långt ifrån först.
d
Gloria Swanson
Svenskt 1920-tal
Svensk skönhetsbok från mitten av 20-talet:
 
Det skulle nu mera aldrig falla oss in att inrangera en sminkad dam som vi möter på gatan eller annorstädes i en lägre kategori, blott och bart därför att hon är "made-up".
  Därefter övergår man till att ge råd om hur munnen kan rödfärgas så att ingen kan invända,
 
av det enkla skälet att ingen märker det om det bara är försiktigt gjort.
  Den som inte lyckades - och få gjorde det - fick bereda sig på att bli utstirrad på Stockholms gator i början av 20-talet. Läppstift hörde till vissa kvinnor. Ingen (man) ville se det på sin mor, fru, dotter eller syster.
Modern, frun, dottern och systern ville ha färg och se moderna ut men ändå inte tydligt visa att de hade läppstift. Det var en nästan omöjlig uppgift. I motsats till läppsalvor gav stiften ett tjockt, täckande och kletigt lager som definitivt såg påmålat ut. Att måla läpparna snyggt och diskret med 20-talets läppstift gick bara inte.

1930-tal

c
Joan Crawford
Åhléns & Holm som sålde postordervaror till hela riket hade med läppstift första gången i 1930 års katalog. Priset var 65 öre, att jämföra med Elizabeth Ardens för 6 kr på NK. Inget av dem var särskilt bra på läpparna.
I Sverige liksom i USA accepterades rouge före läppfärg. Det låg något gammaldags och hemvant över kindfärg. Så inte med läppstiften som länge var svåra för någon att gilla. Rödtoning med rougefärg var bättre eller så tog man lite färgad läppsalva.
En lösning var Tangee: I hylsan var det orange, på läpparna blev det olika rött beroende på läpparnas pH var och hur de reagerade med bromsyran i läppstiftet. Det sålde särskilt bra till yngre kvinnor som med stöd av reklamen kunde övertyga sina mödrar om att stiftet var naturligt - det samverkade ju med läpparna:

1931
Orörda läppar: Läppar utan läppstift ser ofta bleka ut... Målade läppar: Färgade läppar verkar onaturliga...
Tangee: Intensifierar era läppars naturliga rosa!
  Åhlén & Holm hade med ett sådant bromsyrastift redan i 1930 års katalog (85 öre). 1935 hade priset sjunkit till 50 öre, lika mycket som för 2 liter mjölk.
  Trots allt blev kvaliteten långsamt bättre och 30-talet blev läppstiftets genombrottsdecennium. 1938 kom de första läppkonturpennorna i USA och ett fullständigt Lip Kit med stift, konturpenna, borste och sex olika mallar att lägga över munnen när man målade. Säkert fanns en Joan Crawford-mall med bredare överläpp än underläpp. Den tuffa attityden fick man stå för själv.

1940-tal


Ingrid Bergman

1940-talets mun skulle ha vid amorbåge och fortfarande bredare överläpp än underläpp - Marlene Dietrichs var arrogant, Ingrid Bergmans darrade. Munnarna målades fortfarande röda men skrek inte mot ett kritvitt ansikte utan smälte in mer mot ett beige. Max Factor lanserade det första verkligt kyssäkta läppstiftet. Nog satt det kvar alltid, men färgen var opålitlig och började slå i blått efter ett tag. Så förblev det med alla kyssäkta läppstift fram till 90-talet då silikonoljor gjorde stabila permanentfärger möjliga.
Nagelföretaget Revlon som på 30-talet kommit med nyheten täckande färgade nagellack satte fart på två marknader samtidigt genom att lansera matchande läppstift och nagellack, nya varje säsong. Att läppstift och nagellack i olika färg var dålig smak gällde efter det som sanning i femtio år.
Hur mycket synen på smink förändrats på några årtionden stod klart under andra världskriget. I USA uppmanades kvinnorna sminka sig som en del av krigsinsatsen och läppstift klassades som nödvändig krigsvara. En engelsk regeringskommitté slog 1944 fast att skönhetsprodukter inte kunde betraktas som lyxvaror för några få, utan precis som "cigarretter, sötsaker och öl" hörde till nödvändighetsvarorna för det stora flertalet enligt modern standard. I slutet av 40-talet var läppstiftsdebatten i stort sett över. Intresset riktades i stället mot ögonsminket som växte och växte. I samma takt tonades läpparna ner.
1950-90-tal 50 talets matta
50-talets läppar var bleka och matta, de röda tonerna gick mot orange och cerise.
60-talets ljusa
På 60-talet var läpparna först ljusrosa, sedan ljuslila och till slut helt vita. Detta blev möjligt tack vare två nya färgpigment som förändrade sminkmöjligheterna totalt: Det helt täckande kritvita mineralpulvret titandioxid, idag det mest använda färgämnet av alla i kosmetika. Med det som bas kan läppstift, ögonskugga, foundation, allt blir helt täckande i vilken nyans som helst. I början roade man sig bara med att måla läpparna täckande vita,vita, vita. Det andra ämnet var Mica, fint pulveriserad glimmer som gav pärlemorskimmer. Under andra halvan av 60-talet hade alla ljust, ljust rosa och ljust, ljust lila läppar med silverglans som skulle ge rymdassociationer.
70-talets stora
Under 70-talet regerade stora skrattande munnar med mycket tänder. Till att börja med försvann läppstift helt och hållet. På sin höjd hade man ljus läppglans som förstorade genom att ge glans (Farrah Fawcett).
80-talets hårda
På 80-talet krympte munnarna. Glansigheten och det ljusa intrycket fanns kvar men såg helt annorlunda ut på Kim Basingers lilla rosa putmun. Den andra ytterligheten förekom också, snipiga läppar målade stenhårt blåröda (till stilettklackar och axelvaddar) eller matt svarta (till kängor och trasiga strumpor).
90-talets svullna
På 90-talet svullnade läpparna ytterligare. Alla ville se ut som Pamela Anderson när hon just fått en smäll av en karl. Det blev möjligt tack vare silikoninsputningar.

dd
Konsumtion • USA 1928: Över hälften av kvinnorna använder rouge men bara 15 % läppstift.
• USA 1946: 99 % av kvinnorna använder läppstift åtminstone då och då, fler än i början av 2000-talet.
• USA 1948: 90 % av kvinnorna använder läppstift.
• Sverige 50-talets mitt: 40 % av kvinnorna äger ett eller flera läppstift, hälften använder det minst ett par dagar i veckan.
• USA tidigt 60-tal: 86 % av flickorna i åldern 14-17 år använder läppstift.
• Europa 1963: 73 % av kvinnorna i Storbritannien använder läppstift, 58 % i Frankrike, 25 % i Italien.
• Sverige 1994: 26 % av kvinnorna i 20-årsåldern använder läppstift dagligen, 37 % varje vecka, 15 % aldrig.
Mer historia Smink
Ögonsmink
Puder
Rouge

Litteratur: Se t. ex. Banner (1984), Bergmark (1972), Castelbajac (1995), Cohen Ragas (1998), Corson (1972), Gunn (1973), Jones (2010), Lindvall-Nordin (1984), Ljung (2002), Manniche (1999), Manniche (2006), Pallingston (1999), Riordan (2004), Vogelsang-Eastwood (1995). Priser: Lagerqvist och Nathorst-Böös (1997). Konsumtion: Lodén (2002), Lodén (2008), Söderberg (2001), Jones (2006), Jones (2010).
• Artiklar: Alla tiders läppar (Elle, 4:2000). Szczepanek, Stephen: Man for all seasons: master colourist Sachio Yoshioka (Selvedge issue 11, 2006). Google dokument: Jones (2008): Globalizing the beauty business... (2011 01 15)

 
 

© Shenet 1997 - 2013
Adress: http://www.shenet.se/recept/lappstifttrad.html
Datum: 2018 11 22 - Uppdaterad: 2011 01 16
Cookieinfo
Made with a Mac