 |
Medel på kylskador |
||||||||||||||||||||||||||||||
|
|
|||||||||||||||||||||||||||||||
| Synonymer | Köldsalva, köldbalsam, kylsprit, frostsalva, frostbalsam, frostknölsvatten | ||||||||||||||||||||||||||||||
| Förväxlingsrisk | • Kylsalva = cold cream! | ||||||||||||||||||||||||||||||
|
|
|||||||||||||||||||||||||||||||
| Tradition | Det är tydligt att folk kylskadade sig ofta förr - gamla tiders receptböcker innehåller
alltid mängder av medel för frostknölar och liknande skador.
Till de mest använda och berömda hörde
kungssalvorna eller basilikasalvorna. Enklare och vanligt
var att badda med stark tallbarrsdekokt. Kalla fötter Svenska klosteranteckningar från omkring 1500: Vid frost i ben och fötter, bränn gamla skor till aska, mal pulvret och strö i sår och bölder, det helar mycket. Vid frostskadade fötter, smörj med björnister, det läker dem. Vid köld i fötterna, sjud rovor väl, stöt dem smått och lägg på såren, det läker och hjälper. Vid frostsår, tag en levande mus, fläk henne itu och bind henne varm på såret en natt, det läker och drar ut frosten. Vid svullna fötter, sjud rötter av nässla i bomolja och smörj dem därmed. Olaus Magnus meddelar kort 1555 nordbornas särskilda läkemedel mot förfrysning, aska av bränt harskinn, och ger sig sedan i kast med kapitlet "Några utländska exempel på veklingar som ej kunnat tåla köld". |
||||||||||||||||||||||||||||||
| Beskrivning | Frostmedel har gjorts i många former - salvor, cerat, massageoljor, bad, fotbad, omslag, tvättvätskor. Huvudsaken är att få igång blodcirkulationen. Blandade recept nedan. | ||||||||||||||||||||||||||||||
| Innehåll | Cirkulationsstimulerande ämnen Kylande och värmande medel används för samma effekt. • Kylande: Kamfer och kamferessens, mentol och pepparmyntsessens. Se också medel som används i kylande massage. • Värmande: Eteriska oljor som ingefära, svartpeppar och senap. Se också medel som används i värmande massage. Antiinflammatoriska ämnen Se under bulor och blåmärken som behandlas med likartade medel - sammandragande och antiinflammatoriska. • På köldskador har använts särskilt alun, borax, citronsyra. • Vanligaste huskuren: citronsaft eller ingnidning med en citronskiva. Huskurer • En vanlig huskur för frostknölar utan sår är att bestryka knölarna med gul lök eller citronsaft. • Preparat med arnika (arnikatinktur, arnikaolja) och johannesört (johannesörtsinfusion, johannesörtsolja, johannesörtstinktur) sägs ofta vara bra. • På förfrysning (frostskada): Varm fårtalg. |
||||||||||||||||||||||||||||||
|
|
|||||||||||||||||||||||||||||||
|
Frostknölar, kylknölar |
||||||||||||||||||||||||||||||
| Förebygg Blodrika områden som näsa, öron och kinder drabbas särskilt lätt. Isolera huden med fett: • Kvällen innan en kylig tur: Smörj in huden med fet salva eller cerat. • På morgonen: Upprepa. Tvätta inte ansiktet med tvål och vatten och ta inte på vattenrik fuktkräm eller lotion; fukten stanar kvar och fryser. • Väl ute: Använd mössa - om huvudet blir nedkylt kan man känna sig bedrägligt varm i resten av kroppen. Håll koll på varandra - var uppmärksamma på vita fläckar. |
|||||||||||||||||||||||||||||||
|
|||||||||||||||||||||||||||||||
| Massage | • Värmande
massage på kylknölar - inte på akut förfrysning -
minskar svullnaden och inflammationen genom att blodtillströmningen
ökar. • Kylande massage kan ge samma effekt genom minskad blodtillströmning och lokalbedövar huden. |
||||||||||||||||||||||||||||||
|
|
|||||||||||||||||||||||||||||||
Recept |
|||||||||||||||||||||||||||||||
| Recept I (frostknölsvatten) |
• Hett vatten
- 200 viktdelar • Alun - 10-20-25 delar Alun löses i vattnet. Användes varmt. Den svaga lösningen används till omslag på frostknölar, den mellanstarka till baddning av kylskadad röd näsa, den starka i fotbad vid stark fotsvett. (Källa: Helsovännen 4:1891, Hector 1903, Wenström 1938) |
||||||||||||||||||||||||||||||
| Recept II (svart kungssalva, svart basilikasalva) |
• Olivolja - 45 gram |
||||||||||||||||||||||||||||||
| Recept III (svart kungssalva, svart basilikasalva) |
• Olivolja - 40 gram • Talg - 12 gram • Gult bivax - 12 gram • Kolofonium - 12 gram • Terpentin - 12 gram • Pix Pini (svart beck; se tjära) - 12 gram Till den smälta blandningen sättes terpentin under omrörning. Farmakopénamn: Svart kungssalva, svart basilikasalva (Unguentum basilicum nigrum). (Källa: Pharmaca Composita 1896 efter Norska farmakopén 1895, Ljungdahl 1953 efter Norska farmakopén 1939) |
||||||||||||||||||||||||||||||
| Recept IV (kylsprit) |
• Kamferspiritus - 1 del • Saffranstinktur - 1 del Uppvärmes och ingnides på de förfrusna kroppsdelarna. (Källa: Hälsovännen 20 :1897) |
||||||||||||||||||||||||||||||
| Recept V (köldslva) |
• Vaselin - 25 gram • Lanolin - 25 gram • Ichtyol (se svavel) - 5 gram • Perubalsam - 2,5 gram • Pulveriserad kamfer - 1,5 gram Salvan får kvarsitta över natten. Skulle huden i början retas göres uppehåll några dagar och användes i stället zinksalva. Behandlingen fortsättes regelbundet i ett halvt till ett år. (Källa: Husmodern 35:1923) |
||||||||||||||||||||||||||||||
| Recept VI (kylsprit) |
• Sprit 97
% - 2 viktdelar • Oxgalla - 1 del Baddas på köldskador. (Källa: Johansson 1926) |
||||||||||||||||||||||||||||||
| Recept VII (frostsalva) |
• Vaselin.
flav. am. - 23,2 gram (77 %) • Bolus alba - 3,1 gram (10 %) • Terra silic. 1,6 gram (5 %) • Tannin - 1,5 gram (5 %) • Menthol - 0,6 gram (2 %) Inalles 30 gram salva. Det sjuka stället bestrykes morgon och afton med salvan och ombindes med en gasbinda eller linneremsa. (Källa: Heumann 1931) Anm. Postorderpris 60 öre, som för 3 liter mjölk. |
||||||||||||||||||||||||||||||
| Recept VIII (frostsalva) |
• Zinksalva - 45 viktdelar • Perubalsam - 5 delar • Citronsyra - 2 delar Används vid frostknölar. (Källa: Lagerholm 1931, Wenström 1938) |
||||||||||||||||||||||||||||||
| Recept IX | • Skivad citron Lägg på frostskadad hud 2-3 timmar; byt emellanåt. Botar kylknölar. Man kan också tvätta med citronsaft. (Källa: Wenström 1938, Wicklund 1997) | ||||||||||||||||||||||||||||||
| Recept X (gul kungssalva, gul basilikasalva) |
• Sesamolja - 45 gram • Talg - 15 gram • Gult bivax - 15 gram • Kolofonium - 15 gram • Terpentin - 10 gram Använd för att behandla frostskador, bulnader och sår. Mycket retande; kan framkalla eksem. Farmakopénamn: Unguentum terebinthinae resinosum. (Källa: Ljungdahl 1953 efter Finska farmakopén 1937) Anm. Svart kungssalva (ovan) minus svart beck blev gul kungssalva, också kallad gul basilikasalva, terpentinsalva, hartssalva, honungssalva, gul sensalva och gul tolvfmannakraft. En första enkel version (Unguentum basilicum) fanns med i svenska farmakopéns första upplaga 1775. I 1817 års upplaga fick den ovanstående farmakopénamn. |
||||||||||||||||||||||||||||||
| Recept XI (frostbalsam) |
• Lanolin
- 90 gram • Destillerat vatten - 30 ml • Gult bivax - 20 gram • Mentol • Metylsalicylat Vaxet smältes försiktigt och lanolinet tillsätts; rörs om grundligt. Vattnet tillsätts och allt omröres noga. Mentol löses i metylsalicylat och lösningen tillsätts. (Källa: Gaugin 1947) Anm. Metylsalicylat kan ersättas med vintergrönolja. |
||||||||||||||||||||||||||||||
| Recept XII (frostsalva) |
• Vaselin
- 90 gram • Kamfer - 10 gram (Källa: Gaugin 1947) |
||||||||||||||||||||||||||||||
| Recept XIII (frostknölvatten) |
• Destillerat vatten
- 85 ml • Benzoetinktur - 10 gram • Alun - 2,5 gram • Borax - 2,5 gram (Källa: Gaugin 1947) |
||||||||||||||||||||||||||||||
| Recept XIV (froststift) |
• Fast paraffin
- 40 gram • Flytande paraffin - 35 gram • Kamfer - 25 gram • Alkannin för röd färg - 0,5 gram Fast och flytande paraffin sammansmältes. Kamfer och alkannin tillsätts och massan gjutes i stänger. (Källa: Gaugin 1947) |
||||||||||||||||||||||||||||||
| Recept XV (gurka) |
• Torkade skal från gurka • Vatten Vid behov, mjuka upp skalen med vatten och lägg på kylknölar. Ursprung: rysk folkmedicin. (Källa: Kennett 1976 efter Paul Mark Kourenoff: Russian Folk Medicine, 1972) |
||||||||||||||||||||||||||||||
| Recept XVI (fårtalg) |
• Talg av får Värm upp fårtalg och stryk den så varm som möjligt på frostskador (förfrysning). Upprepa en gång om dagen i två-tre dagar så försvinner frostskadan. Norsk huskur; knepet är gammalt och flitigt använt. (Källa: Wisklunf 1998) |
||||||||||||||||||||||||||||||
|
|
|||||||||||||||||||||||||||||||
|
• Litteratur:
Se t. ex. Bergmark (1985), Gaugin (1947), Klemming läkebok 7 (1883-1886), Lagerholm (1931), Ljungdahl (1953), Magnus bok 11 (1976), Svanberg (1948), Wenström (1938), Wicklund
(1997), Wicklund (1998). |
|||||||||||||||||||||||||||||||
|
|
|||||||||||||||||||||||||||||||
|
© Shenet 1997 - 2013 |
|||||||||||||||||||||||||||||||
|
|
|||||||||||||||||||||||||||||||
