![]() |
Alkoholfria hårvatten |
|
|
||
Synonymer | Alkoholfria hårvatten, torra hårvatten | |
Engelska namn | Hair lotion | |
Andra namn | Romanska språk Lotion pour les cheveux, lotion capillaire (franska), locion capilar (spanska) Nordiska språk Hårvand (danska), hårvann (norska) Andra språk Haarwater (holländska), Kopfwasser, Haarwasser (tyska) |
|
Förväxlingsrisk | Fett hårvatten = hårolja | |
|
||
Tradition | Fram till mitten av 1900-talet var många svenskar, särskilt på landet, misstänksamma
mot hårtvätt med vatten. Hårvatten var en bra lösning - man gned håret med en tygbit doppad i vätskan. Jämsides med hårspriterna fanns de som baserades på fettlösande sura och alkaliska medel. Förutom att rengöra kunde de fungera som behandlingar för hårbotten. • Mer hårmedelshistoria |
|
Framställning | Vätskor blandas, eventuellt löses också pulver däri. | |
Beskrivning | Klara färglösa vätskor, eventuellt med doft. | |
Mått och vikt | 100 ml väger ca 100 gram. | |
Löslighet | Löses: vatten,
glycerin, ättika,
alkohol. De alkaliska
löser fett och
olja. Eteriska oljor löses inte i dessa vatten. pH och inkompatibiliteter Sura eller alkaliska tillsatser - inte båda. |
|
Innehåll | Sura eller alkaliska ämnen
Sura ämnen som mjölksyra, ättika, borsyra (1-2 %). Alkaliska ämnen (upp till 5 %) som ammoniak, borax, natriumbikarbonat, pottaska, soda. Andra ämnen Ingredienser mot mjäll, mot torr hårbotten, för att stimulera hårväxten etc. - se under hårvårdsmedel. Glycerin (runt 1 %) kan ingå för att ge glans. Tar man för mycket (5-10 %) blir håret klibbigt och drar till sig damm och smuts. Hårparfym: Eftersom hårvattnet är alkoholfritt löses inte eteriska oljor. Man får nöja sig med växtutdragens egen doft. |
|
Varianter | Alkoholhaltiga
hårvatten |
|
Hållbarhet | Innehåller sura respektive alkaliska ämnen som är nog för att konservera. | |
|
||
Hårvård | De sura hårvattnen fungerar
närmast som hårsköljningsmedel
- de tar bort den matta hinna som håret fick av
forna tiders tvålschampo.
Idag gör de samma tjänst i trakter med hårt
vatten. I 14- och 1500-talens handskrifter ser man allt
som oftast läkerådet att tvätta huvudet
med ättksutdrag (t. ex. av pors, malört)
vid den tydligen inte alls ovanliga sjukan mask i håret. De alkaliska vattnen är fettlösande och därför mer till för rengöring.. |
|
|
||
Recept |
||
Recept I (surt) |
Vatten
- 1 liter Ättika - 0,5 liter Finskurna rötter av brännässla - 200 gram Med all reservation inför vi här till de flintskalligas beprövande följande recept: Rötterna kokas en halv timme i vattnet och ättikan och frånsilas sedan. Med denna vätska tvättas huvudsvålen varje afton. För att hindra håret att bli alltför sprött begagnas en gång i veckan hårolja. (Källa: Hälsovännen 17:1897) |
|
Recept II (alkaliskt) |
Rosenvatten - 175 gram Eosmarinolja - 15 gram Bittermandelvatten - 1 gram Ammoniak - 1 gram Användes var dag till fett blont hår (torkar ut, bleker). (Källa: de Réville 1910) |
|
Recept III (alkaliskt) |
Rosenvatten
- 250 gram Ammoniak - 2 gram Till fett hår. (Källa: Pio 1922) |
|
Recept IV (alkaliskt) |
Rosenvatten
- 350 gram Rosmarinsprit - 30 gram Ammoniak - 2 gram Bittermandelessens - 2 gram Till fett hår. (Källa: Pio 1922) |
|
Recept V (alkaliskt) |
Destillerat vatten
- 250 gram Borax - 2 gram Portugalessens (apelsinolja, apelsinblomsolja eller pomeransolja) - 1 gram Till fett hår. (Källa: Pio 1922) |
|
Recept VI (surt) |
Vatten
- 989 gram Vattenlöslig parfym - 5 gram Glycerin - 3 gram Mjölksyra -2 gram Mentol - 1 gram (Källa: Svanberg 1948) |
|
Recept VII (alkaliskt) |
Vatten
- 1.000 gram Tjära av björk eller tall - 250 gram Natriumbikarbonat -15 gram Värmes på vattenbad i tre timmar vid en temperatur av 36-40°. Blandas därefter om väl. Får stå i källare några dagar och filtreras sedan. (Källa: Svanberg 1948, efter Dietrich) |
|
Recept VIII (surt) |
Vatten
- 5 dl Ättika - 5 dl Blad av brännässla, finskurna - 100 gram Kokas 30 minuter och silas av. Används mot lindrigt håravfall, och mot fräknar. (Källa: Nielsen 1991) |
|
Recept IX (surt) |
Dekokt
på valnötsblad Används för att badda på skorv. (Källa: Nielsen 1991) |
|
|
||
Litteratur: Se t ex Gaugin (1947),
Klemming (1883-1886, läkebok 7), Pio (1922), Poucher
och Howard (1974), Svanberg (1948), Thomssen (1947). |
||
|
||
© Shenet 1997 - 2013 |
||
|