![]() |
Tvålpulverschampo |
||
|
|||
Synonymer | Tvålpulverschampo, pulverschampo, champoneringspulver, flingor, shampoo, torrschampo (sic) | ||
Engelska namn | Shampoo, shampo | ||
Andra namn | Romanska språk Shampoo, shampoing (franska) Nordiska språk Sjampo (norska), shampoo (finska) Andra språk Shampoo, Haarwaschmittel (tyska) |
||
Förväxlingsrisk | Torrshampo - fettuppsugande pulver att använda utan vatten | ||
|
|||
Tradition | De första hårschampona för vattentvätt var pulver som löstes upp i vatten. Idén kläcktes av Hans Schwarzkopf i Tyskland på 1910-talet. I Sverige blev de populära omkring 1920 och fanns kvar till 50-talet. De såldes i små färgglada kuvert med fagra damer på och hette sådant som Gummans Flingor och Amami Henna Champoneringspulver. Störst på 20- och 30-talen var Syster Ellas Champoneringspulver som kunde fås i många varianter, med violdoft, äggula, kamomill för blondiner, henna för mörkhåriga och särskilda sorter för barn. Pris 1935 för ett kuvert med två behandlingar: 30-35 öre; lite mer än en liter mjölk. Alla byggde på tvålflingor och fettlösande alkaliska salter som torkade ut håret och gjorde det bedrövligt matt. Från den här tiden är rådet att avsluta hårtvätten med en sköljning med vinäger eller annat surt; det neutraliserade kalksalterna som fälldes ut i håret.
|
||
Framställning | Torra pulver blandas. Vid användningen tillsätts vatten. | ||
Beskrivning | Pulver eller flingor. | ||
Löslighet | Tvålpulver och alkaliska salter är olösliga
i fett, oljor,
vaxer, eteriska
oljor, hartser...
... men lösliga i vatten, glycerin, alkohol. • Leror är olösliga i allt. pH och inkompatibiliteter Tvålen och övriga alkaliska salter får kalktvålar att fällas ut i tvättvattnet och håret att bli torrt och matt. För att få tillbaka glansen måste fällningarna neutraliseras med något surt sköljmedel. |
||
|
Rengörande ämnen Tvål var huvudingrediens (20-80 %) i de tidiga schampopuvren. Vanligen användes flingor av kallrörd tvål på kokosolja som ger storbubbligt lödder och är lätt att skölja ur. Alkaliska salter (25-100 %) som pottaska, natriumbikarbonat och soda tillsattes för sin fettlösande effekt. Borax förbättrade också skumbildningen. Leror som kaolin och valklera (upp till 100 %) löser inte fettet utan suger upp det. De kan ingå som en del i blandningen eller utgöra hela pulvermängden. Färgpulver Tonande pulver som kamomill och henna (runt 3 %) ingick ofta i tidiga schampopulver. Sura medel Citronsyra gör vattnet mjukt (medan tvålpulvret gör det hårt). Salicylsyra - vanligt i mjällschampon. Hårparfym Eteriska oljor för doften (0,5 %) och/eller för sin effekt på hår och hårbotten (upp till 3 %). Se hårvårdande ingredienser för förslag. Under hårparfymer finns samlade klassiska doftblandningar i hårmedel. Om tvålpluver ingår bör man också ta en titt under tvålparfym, eftersom alkalierna i tvålen kan påverka doftämnena. |
||
Varianter | • Hårschampo - startsida med blandade recept utan tvål och tensider. • Torrschampo - torra fettlösande pulver som borstas ur. • Flytande tvålschampo - tvål eller såpa löst i vatten. Alternativ: flytande såpa. • Saponinschampo - milt. Tensidschampo - dagens schampon. • Hårvatten: sura och alkaliska eller alkoholhaltiga. |
||
Hållbarhet | Behöver inte konserveras. När pulvren blandats med vatten håller de sig en vecka eller två. | ||
|
|||
Recept |
|||
Recept I (alkaliska salter) |
Natriumbikarbonat
- 830 gram Ammoniumkarbonat (hjorthornssalt) - 85 gram Borax - 85 gram Hårparfym Alkaliskt och lättskummande. (Källa: Gaugin 1947) |
||
Recept II (tvål och alkaliska salter) |
Pulver av kallrörd kokostvål
- 500 gram (ca 5 tvålar) Soda, kalcinerad - 100 gram Natriumbikarbonat - 50 gram Eterisk olja - efter behag (Källa: Gaugin 1947) |
||
Recept III (tvål och alkaliska salter) |
Pulver av varmrörd kärntvål
(talgtvål) - 70 gram Borax - 25 gram Natriumbikarbonat - 5 gram Eterisk olja - 1 gram (Källa: Svanberg 1948) Anm. Talgtvål = tvål med Adeps bovis i innehållsförteckningen, t. ex. Barnängens barntvål. |
||
|
|||
Litteratur:
Se t. ex. Edgren (2007), Gaugin (1947), Lagerqvist & Nathorst-Böös (1997), Svanberg (1932), Svanberg (1948). |
|||
|
|||
© Shenet 1997 - 2013 |
|||
|