Shenet

Växter Råvaror Recept Referens Sök Forum Kontakt Hem
Emulsioner - Historia

Emulsionshistoria


Mjölk
Åtskilliga frön har den egenskapen, att, då de sönderstöts och utrörs med vatten, uppkommer därav en mjölk, vanligen kallad emulsion. Härpå är mandelmjölk ett väl känt exempel,
  skrev Berzelius i sin bok "Kemi" 1927. Det är inte precis vad vi menar med emulsion idag. Den mandelmjölk Berzelius talar om är gamla tiders mandelolja, som fram till 1600-talet inte alls var någon olja utan en mjölkig blandning av vatten och fett. Termen emulsion är alltså gammal; i svenskan har den funnits sedan 1642, hämtad från franskans émulsion med samma betydelse. Ursprunget är latinets emulgere = mjölka. Emulsioner i dagens mening uppfanns först efter andra världskriget.
Äkta emulsion Gamla tiders emulsioner var av två typer, fröemulsioner och feta emulsioner. De beskrivs under Emulsiones i 1901 års upplaga av svenska farmakopén, där båda stod kvar t.o.m. elfte och sista upplagan 1946: 
• Äkta emulsion, fröemulsion, emulsion av frön: 10 delar frön stöts med 5 delar vatten till en likformig massa. Till sist tillsätts vatten så att den silade emulsionen utgör 100 delar. 90 % är alltså vatten. Till utseendet är den en vit mjölklik vätska.
En mandelemulsion (mandelmjölk) fanns med redan i den första svenska farmakopén 1775 där den kallades vanlig emulsion (Emulsio communis) och var sötad och avsedd för invärtes bruk. Den användes t. ex. till att lösa läkemedel i så att de blev lättare och mindre obehagliga att svälja. Drycken omtalas redan på 1500-talet och var på 1800-talet en sällskapsdryck på baler och barnkalas. Sådana fröemulsioner var med cold cream parfymeriernas huvudsakliga rengöringsmedel för ansiktet.
Konstgjorda emulsion • Konstgjord emulsion, oljeemulsion, emulsion av fet olja: 10 delar gummi arabicum sammanrivs med 20 delar olja, 15-20 delar vatten tillsätts och allt sammanrivs tills inga oljedroppar syns. Sist tillsätts vatten till 100 delar. 70 % är alltså vatten. Till utseendet är den ett gelé.
Även denna emulsion fanns med redan 1775 där den kallades gummiemulsion (Emulsio gummosa). Andra gelémedel har använts, t. ex. dragant, gelatin och agar-agar. Ofta tillsatte man också något hartsämne eller eterisk olja. Idag skulle vi kanske kalla den en tunn lotion (se där för flera recept).  Typen har kommit tillbaka på senare år så det kan finnas något värt att lära. 
Fet emulsion
Idag säger vi emulsion om en jämn och stabil blandning av vatten och fett, t. ex. när vi lyckas röra ner vatten i fett till cold cream. Så inte förr: Cold cream var en "vattenupptagande salva". Samma gällde för lanolin där vatten rörts in i ullfett.
Den första feta emulsionen som slog igenom som handelsvara var Nivea, lanserad 1912 av en tysk apotekare som året innan köpt en hållbar lanolinbaserad krämbas, då kallad Eucerinum, idag Eucerit®, och fabriken som tillverkade den. Tilllsammans med det billiga och neutrala utfyllnadsämnet vaselin bildade den en kräm som var hållbarare än någon salva. Vegetabiliska oljor behövdes inte och därför var Nivea inte heller gul som salvor utan sensationellt vit. Det tog man fasta på vid namngivningen: Nivea är latin för snövit.
Den ursprungliga burken var grön och gul i konventionell art nouveau. 1925 nylanserades krämen i den numera klasiska blåvita burken. Annonsernas flickor och damer var friska och solbrända och ägnade sig åt åt friluftsliv och utomhussporter - Nivea in Sonne und Wind: Nivea i sol och vind. Sundhetsdyrkan och kroppsfixering låg i tiden, inte bara i Tyskland, och det starka och atletiska tilltalade även män. Nivea blev utomhuskrämen nr 1 för alla kön och åldrar i hela Europa. Det är den fortfarande, även om det kanske bara är i Tyskland den säljer i halvkilosburkar.
Tvålar En stor kommersiell succé i början av 1900-talet blev upptäckten att vardagliga svaga alkalier som natriumbikarbonat, ammoniak, tvål och såpa kunde förtvålas med fett till krämer. De var förvisso föreningar av fett och vatten men inga emulsioner utan kemiskt sett tvålar. De vita, mjuka boraxkrämerna låg milsvitt från apotekens gammaldags kladdiga salvor. Nästa steg var stearatkrämerna, också dessa svagt alkaliska tvålar men dominerade av vatten istället för fett. De blev det perfekta fettsnåla puderunderlaget fram till 1950-talet.
Magra emulsioner Magra emulsioner är svårare att få att hänga ihop än feta. Det krävs något som kan emulgera vattnet och fettet, d.v.s. få vatten- och fettpartiklarna att omsluta varandra i hållbara blandningar. Sådana ämnen började den kemisk-tekniska industrin få fram på 40-talet genom att bryta ner och omvandla fetter. 1947 dyker ordet emulgator upp i svenska språket. Året därpå konstaterar författaren till en svensk kemisk-teknisk handbok att
 
på senaste åren har beteckningarna "Olja-i-Vatten" (O/V) och "Vatten -i-olja" (V/O) blivit allt mer vanligt då man velat klassificera en cremetyp.
Nyaste nytt Termerna dyker upp också i den svenska upplagan av ett danskt standardverk för fabrikörer 1952, men här hänger man inte med riktigt. Råvarorna till "magra emulsioner" är bara de gamla vanliga gelémedlen (gelatin, agar-agar, dragant, karragen, kiselgelé), några förtjockande mineraliska pulver (kiselgur, lera, kalciumkarbonat) och några alkaliska tvålar. Det närmaste man kommer emulgeringsmedel är de två animaliska ämnena albumin (äggvita) och lecitin som inte heller är nya. Glycerinstearat, det vanligaste emulgeringsmedlet i kosmetika idag, nämns inte i sammanhanget utan som ett fettämne vilket som helst från tvålindustrin. Bara i bisatser sägs att sådana fettsyreestrar också används som emulgeringsmedel och att fettalkoholsulfonater ingår i moderna hårschampon. Allt var mycket nytt i början av 50-talet.
Året därpå, 1953, är en handbok till svenska farmakopén utförligare om de nya emulsionerna. Många av emulgeringsmedlen verkar okända också för denne författare, som meddelar den pinfärska informationen nästan obearbetad från USA. Nyheterna kom inte längre från europeiska apotek utan från den amerikanska livsmedels- och kosmetikaindustrin.
Detsamma gällde varorna - tvättmedel, diskmedel, hårschampo, tandkräm, hudkräm, smink. Alla rengjorde, löddrade och behöll en sagolik konsistens tack vare tensider och andra manipulerade fettämnen som hade börjat helt blygsamt som ersatz för fett och olja under mellankrigstiden. Idag används över 2.100 sådana emulgeringsmedel i kosmetika.

Recept
På två helt andra områden har man länge använt äkta emulsioner med ägg som emulgeringsmedel:

Konstnärens emulsion Inom måleriet är det bröderna Eyck som brukar ges äran av att ha uppfunnit äggoljetemperan i början av 1400-talet. Färgpigmenten rörs in i en emulsion av
• vatten (2 delar)
• varierande proportioner olja och harts (tillsammans 1 del)
• emulgeringsmedlet ägg (1 del).
Kockens emulsion Bland livsmedlen är mjölk den typisk naturliga emulsionen. Själva namnet emulsion kommer av emulgere = mjölka, som syftar på att de tidiga s.k. äkta emulsionerna såg mjölkiga ut. Kockarnas främsta emulsion är majonnäsen:
• olivolja (25 delar)
• ägg (4 delar)
• vinäger (1 del).
Om detta finns en historia från andra världskriget. En restaurangbesökare i Paris förbluffades över vilken god majonnärs köket lyckats åstadkomma i en tid då allt var surrogat. Han kallade till sig köksmästaren.
- Vad i all världen är hemligheten bakom den här majonnäsen!
Avmätt köksmästare:
- Olivolja och färska ägg, monsieur.

Litteratur: Se t ex Berlin (1851), Gentz och Lindgren (1946), Jones (2010), Kumlien (1946), Lindgren (1918), Nationalencyklopedins ordbok (1995), Nordström (1940), Pharmacopeia suecica I (1775), Svenska farmakopén VIII (1901), Svenska farmakopén IX (1908), Svenska farmakopén X (1925), Svenska farmakopén XI (1946). Kemisk-tekniska handboken: Svanberg (1948). Fabrikörshandboken: Meyer (1952). Farmakopéhandboken: Ljungdahl (1953).
Nätpublikationer: Nationalencyklopedin (2005 12 14).
European Commission: CosIng: Cosmetic ingredients and substances (2008 06 19).

 

© Shenet 1997 - 2013
Adress: http://www.shenet.se/recept/emulsiontrad.html
Datum: 2018 11 16 - Uppdaterad: 2011 01 14
Cookieinfo
Made with a Mac